Aktuellt om mervärdesskatt

Ingen omvärdering av beskattningsunderlaget då byggnadsentreprenad respektive markförsäljning sker till en bostadsrättsförening från två olika bolag.

Två bolag inom en koncern hade i två olika avtal tillhandahållit mark respektive byggnadsentreprenad till bostadsrättsföreningar. Markförsäljningen var då villkorad av att föreningarna tecknade entreprenadavtal med entreprenadbolaget. Skatteverket ansåg att det rörde sig om en ”paketförsäljning” med ett enda totalpris eftersom avtalen var villkorade av varandra. Vidare ansåg man att entreprenadtjänsterna, som var mervärdesskattepliktiga, hade underprissatts och att en större del av projektvinsten hade hänförts till den mervärdesskattefria markförsäljningen. Därför skulle beskattningsunderlaget för de skattepliktiga entreprenadtjänsterna omvärderas enligt 7 kap. 3 a § ML. Vid denna beräkning utgick Skatteverket från vad markvärdet uppgick till och resten av ”paketpriset” skulle utgöra ersättning för entreprenadtjänsterna.

Kammarrätten i Stockholm fann dock i dom den 20 september 2017 (mål nr 7272–7274-16) att två separata transaktioner från två olika bolag inte kunde anses utgöra en enda transaktion. Omvärdering kunde därför inte ske utifrån beräkning av marknadsvärdet för marken, utan det som skulle bedömas var om ersättningen för entreprenadtjänsterna var marknadsmässig. Här hade inte Skatteverket visat att ersättningen understeg marknadsvärdet för jämförbara entreprenadtjänster.

Det finns domar hos kammarrätterna i snarlika fall, men där mark och entreprenadtjänster tillhandahållits från samma bolag.2 Här har Kammarrätten i Göteborg respektive i Stockholm kommit till olika slutsatser där den förstnämnda ansett att ersättningen för entreprenadtjänsterna var underprissatta varför beskattningsunderlaget skulle höjas medan den sistnämnda inte fann skäl till att ändra beskattningsunderlaget. Här torde något av målen få prövningstillstånd vid ett överklagande och frågan bli avgjord av HFD. Domen från Kammarrätten i Göteborg medförde dock en återförvisning till förvaltningsrätten varför den lär bli klar senare än den andra domen.

Generellt kan sägas att Skatteverkets agerande i här aktuell dom är något märklig. Det måste vara högst osannolikt att få framgång med argumenten som framfördes där att ett ekonomiskt värde av en markförsäljning i ett bolag ska kunna påverka beskattningen i ett annat bolag för entreprenadtjänster. Visserligen kan transaktioner från två olika bolag enligt EU-domstolen,3 under vissa förutsättningar föreligger läggas samman varefter en skälig uppdelning av beskattningsunderlaget kan göras. Det måste då vara fråga om ett missbruk av reglerna och det kan svårligen anses föreligga i här aktuella mål.

S.k villavagnar utgör inte fastighet

Definitionen av vad som utgör fastighet i mervärdesskattehänseende har ändrats i ML fr.o.m. den 1 januari 2017 och grundas nu på en enhetlig definition inom hela EU. Fråga var då i ett förhandsbesked om uthyrning av s. villavagnar skulle betraktas som skattepliktig hyra av lös egendom eller från skatteplikt undantagen uthyrning av fastighet. Villavagnarna utgjordes av stål- och träkonstruktion med inner- och ytterväggar. Konstruktionen vilade på ett chassi med två hjulpar och kunde med hjälp av lastbil eller traktor transporteras med den dragkrok som var monterad på vagnen. Boytan var ca 35 kvm och respektive villavagn var utrustad med kök, toalett och dusch samt våningssängar. Anslutning skedde till kommunalt vatten och avlopp.

Skatterättsnämnden fann den 7 juli 2017 (dnr 18-16/I), bl.a. med stöd av att det krävdes minimal tid för montering av villavagnar och att de skulle stå uppställda på egna hjul under hela uthyrningstiden, att det var fråga om uthyrning av lös egendom och att den var skattepliktig. Skatterättsnämnden angav att det gjordes samma bedömning med stöd av definitionen av vad som är fastighet såväl före som efter den 1 januari 2017. I sina skäl till avgörande åberopar Skatterättsnämnden bl.a. förarbeten inför den nya definitionen av fastighet4 och att den nya definitionen inte bör innebära någon större materiell förändring. Den praxis som utvecklats av HFD5 bör därför enligt Skatterättsnämnden, med hänvisning till förarbetena, även i fortsättningen tjäna till ledning vid bedömning av om en byggnad eller en konstruktion kan ”monteras ned eller flyttas med lätthet”. Det är intressant påpekande då Skatteverket i ett Ställningstagande den 22 december 2016 (dnr 131 558080-16/111) har antytt att HFDs bedömning i målet HFD 2012 ref. 53 inte längre skulle vara tillämplig med den nya definitionen.

Samtidigt med detta förhandsbesked om mervärdesskatt prövades om motsvarande villavagnar skulle utgör fast eller lös egendom inkomstskattemässigt.6 Här fann nämnden att sådana villavagnar utgjorde byggnader och inte inventarier. Olika bedömningar således mervärdesskatterättsligt och inkomstskatterättsligt, vilket kan förklaras av mervärdesskattens nära anknytning till EU-rätten.