Ett steg i taget – fortsatt utveckling av rättspraxis kring frågan om tjänstebeskattning vid underprisöverlåtelser

3.1 Bakgrund

I avsnittet nedan redogörs för de omständigheter och förutsättningar som låg till grund för ansökan om förhandsbesked.

X AB bedrev verksamhet avseende byggentreprenader och hade omkring 200 anställda. X AB hade ett uppskattat marknadsvärde om ca 168 mkr och ett substansvärde om ca 94 mkr.

Ca 92 procent av aktierna i X AB ägdes av Y AB. Y AB ägdes i sin tur av ca tio anställda nyckelpersoner i X AB (däribland sökandena 1–4). De resterande aktierna i X AB ägdes direkt av 22 anställda (däribland sökandena 5–13). Delägarna hade som målsättning att X AB ska ägas av personer som är verksamma i X AB.

När en delägare i Y AB uppnår en viss ålder eller avslutar sin anställning ges en annan anställd möjlighet att förvärva aktier i Y AB. Enligt avtal mellan delägarna i Y AB gällde att ersättningen för aktier vid in- och utträden utgjordes av aktiernas substansvärde. En anställd i X AB kunde erbjudas delägande i Y AB efter ett omröstningsförfarande mellan de existerande ägarna i Y AB.

De individer som ägde aktier direkt i X AB tillhörde en grupp anställda i X AB som getts möjlighet till ett aktieägande i syfte att bl.a. utveckla dessa individer till nyckelpersoner i verksamheten. Dessa individer kunde senare erbjudas ett delägarskap i Y AB. Mellan de individer som ägde aktier direkt i X AB gällde att in- och utträden skedde till marknadspris.

Enligt den ansökan om förhandsbesked som lämnades av sökandena 1–13 angavs att det uppkommit en osäkerhet om huruvida förvärv av aktier till ett pris motsvarande substansvärdet kunde göras utan skattekonsekvenser. Med hänsyn till denna osäkerhet övervägdes att införa en alternativ successionsmodell vilken innebar följande fyra steg.

I steg 1 skulle de sökanden som ägde aktier direkt i X AB få sina aktier inlösta genom att aktierna drogs in mot marknadsmässig ersättning. I steg 2 skulle samtliga sökanden (d.v.s. en del av ägarna i X AB och en del av ägarna i Y AB) tillsammans anskaffa ett nytt aktiebolag, Z AB. I steg 3 skulle Y AB överlåta samtliga sina aktier i X AB till Z AB mot en ersättning motsvarande aktiernas substansvärde. Skillnaden mellan marknadsvärdet och substansvärdet på de överlåtna aktierna i X AB beräknades till ca 72 mkr. I steg 4 skulle Y AB likvideras och bolagets kapital skiftas ut till aktieägarna i Y AB. I samband med steg 4 skulle vidare sex av delägarna i Y AB avsluta sina anställningar i X AB och dessa sex delägare skulle inte heller ha något ägande i Z AB.

Om den beskrivna modellen för ägarsuccession kunde genomföras utan skattekonsekvenser, var tanken att samma modell skulle användas vid kommande ägarskiften. Samtliga delägare i Z AB skulle fortsätta vara verksamma i X AB och deras aktier i Z AB skulle därför komma att vara kvalificerade andelar enligt 57 kap. IL. Det förutsattes också att samtliga sökanden (d.v.s. delägarna i Z AB) hade marknadsmässiga löner och att några sidovederlag eller andra ersättningar från delägarna i Z AB i form av redan utförda eller framtida prestationer inte skulle förekomma.

Sökandena ställde följande frågor till Skatterättsnämnden:

Skulle den planerade aktieöverlåtelsen från Y AB till Z AB medföra någon inkomstbeskattning dels för de sökande som var delägare i Y AB (fråga 1), dels för samtliga delägare i Z AB (fråga 2). Sökandena frågade också om lagen (1995:575) mot skatteflykt var tillämplig på förfarandet (fråga 3).

3.2 Skatterättsnämnden

I sitt förhandsbesked2 hänvisade Skatterättsnämnden inledningsvis till RÅ 2008 ref. 52 I och II, HFD 2011 ref. 19 och HFD 2012 ref. 74. Skatterättsnämnden menade att av denna praxis torde den slutsatsen kunna dras att när ägaren till det förvärvande företaget är anställd presumeras underpriset utgöra ersättning för en arbetsprestation om inte annat görs sannolikt. Skatterättsnämnden anförde vidare att i det fall att personen är närstående till överlåtaren föreligger däremot en presumtion om att underpriset är av en benefik karaktär och inte har sin grund i tjänsten.

Enligt Skatterättsnämnden tydde de aktuella omständigheterna på att syftet med underprisöverlåtelsen var att belöna anställda nyckelpersoner samt att knyta dessa närmare bolaget. Vidare kommenterades att förmånen att förvärva aktier till underpris hade sin grund i sökandenas anställningar hos X AB. Skatterättsnämnden menade därför att sökandena skulle beskattas för förmånen om de kunde anses ha lämnat ett sidovederlag som motsvarade underpriset.

Skatterättsnämnden började med att besvara fråga 2 i enlighet med följande. I den mån en sökande som var delägare i Z AB också var delägare i Y AB och förutsatt att delägarens indirekta ägande i X AB inte ökade, skulle sökanden inte beskattas i inkomstslaget tjänst till följd av överlåtelsen av aktier i X AB. I den mån en sökande som var delägare i Z AB inte var delägare i Y AB eller var en delägare i Y AB som skulle få ett större indirekt ägande i X AB genom Z AB än vad som är fallet genom Y AB, skulle sökanden beskattas i inkomstslaget tjänst för den del av skillnaden mellan marknadsvärdet och köpeskillingen som belöpte på sökandes del av aktierna i Z AB. Gällande de sökanden som inte var delägare i Y AB inför en aktieöverlåtelse kommenterade Skatterättsnämnden att den omständigheten att det totala indirekta vederlag som de sökande skulle utge underststeg marknadsvärdet av aktierna i X AB, inte föranledde någon annan bedömning.

Skatterättsnämnden besvarade sedan fråga 1 enligt följande. Någon utdelningsbeskattning skulle inte ske avseende de delägare i Y AB som genom sitt ägande i Z AB fick samma indirekta ägande i X AB efter överlåtelsen av aktierna i X AB, då förutsättningarna för en underprisöverlåtelse då var uppfyllda.

Skatterättsnämnden besvarade slutligen fråga 3 enligt följande. Skatteflyktslagen kunde inte anses tillämplig beträffande sökande 1–4 (d.v.s. de sökanden som var delägare i Y AB). Med hänsyn till Skatterättsnämndens svar på fråga 2 förföll fråga 3 i förhållande till övriga sökande.

Två ledamöter i Skatterättsnämnden (Peder André och Per-Arvid Gustafsson) var skiljaktiga och menade att såväl fråga 1 och 2 skulle besvara nekande, d.v.s. att överlåtelsen av aktierna i X AB inte skulle föranleda några beskattningskonsekvenser för någon av ägarna i Z AB. Grunden för de skiljaktigas mening var att villkoren för en underprisöverlåtelse var uppfyllda då frågan om utgivet sidovederlag i förhållande till marknadsvärde i nu aktuellt fall enbart kunde ske med hänsyn till utgivet sidovederlag från sökandena 5–13 (d.v.s. sökanden som inte var delägare i Y AB). De skiljaktiga menade därför att det totala utgivna sidovederlaget inte kunde uppgå till det totala skillnadsbeloppet mellan marknadsvärdet och överlåtelseersättningen (substansvärdet) på aktierna i X AB.

3.3 HFD

Skatteverket överklagade Skatterättsnämndens förhandsbesked och yrkade att det skulle fastställas. Sökandena vidhöll sin uppfattning om att frågorna skulle besvaras så att ingen av dem skulle beskattas med anledning av aktieöverlåtelsen.

I sin bedömning konstaterade HFD inledningsvis att som villkor för att sökandena inte skulle beskattas till följd av den planerade överlåtelsen av aktierna i X AB, krävdes att det var fråga om en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL. Vidare kommenterade HFD att vid bedömningen av om så var fallet skulle även ersättning i form av arbetsinsatser eller annat sidovederlag beaktas. Likt Skatterättsnämnden hänvisade HFD i denna fråga till RÅ 2008 ref. 52, HFD 2011 ref. 19 och HFD 2012 ref. 74.

HFD bedömde därefter den av sökandena angivna förutsättningen att några sidovederlag från delägarna i Z AB i form av redan utförda eller framtida arbetsprestationer inte skulle förekomma och frågan om denna förutsättning kunde godtas. I sin bedömning hänvisade HFD inledningsvis till HFD 2012 ref. 74 och de omständigheter som låg till grund för bedömningen i det fallet. Även i HFD 2012 ref. 74 angavs som förutsättning att något sidovederlag inte skulle utgå men vid Skatterättsnämndens bedömning ansågs underpriset i det fallet ändå vara hänförligt till ersättning för fortsatta arbetsinsatser varvid ett sidovederlag uppkom. HFD fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked. I HFD 2012 ref. 74 angavs bl.a. att syftet med den då aktuella underprisöverlåtelsen var att knyta en VD närmare bolaget.

HFD menade att även i nu aktuellt fall fick ett av syftena med att på förmånliga villkor erbjuda vissa anställda att bli delägare antas vara att knyta dem närmare bolaget. Enligt HFD talade detta för att förutsättningen om avsaknad av sidovederlag inte heller borde kunna godtas i detta fall.

HFD övergick sedan till att vidare kommentera HFD 2012 ref. 74 och de skillnader som förelåg mellan HFD 2012 ref. 74 och nu aktuellt fall. HFD anförde bl.a. att i 2012 års fall skulle den aktuella personen (en ägare av samtliga aktier i ett förvärvande aktiebolag) utan inskränkningar tillföras ett värde genom personens ägande i det förvärvande bolaget.

Gällande det nu aktuella fallet kommenterade HFD bl.a. att den planerade aktieöverlåtelsen skulle utgöra ett led i en ägarsuccessionsmodell i ett bolag som i sin helhet ägdes av anställda och att syftet med modellen var att säkerställa att bolaget även fortsättningsvis ägdes av personer som var verksamma i det. HFD nämnde också att de ägare i Y AB som inte skulle bli ägare i Z AB, vid likvidationen av Y AB skulle tillskiftas kapital motsvarande substansvärdet hos de ägarnas indirekta andel av aktierna i X AB. Denna ersättningsnivå följde vad som gäller vid utträde enligt aktieägaravtalet i Y AB och innebar att denna grupp av ägare kunde sägas avstå från den del av värdet som översteg substansvärdet, till förmån för de nya delägarna i Z AB. I detta sammanhang anförde HFD slutligen att den nu planerade modellen för ägarsuccession sedan var tänkt att tillämpas vid kommande delägarbyten och att utträdande delägare då skulle komma att få en ersättning motsvarande substansvärdet.

Avslutningsvis ansåg HFD att, med hänvisning till syftet med de planerade transaktionerna och hur dessa skulle genomföras, den lämnade förutsättningen om att sidovederlag inte skulle utgå i detta fall kunde godtas. Villkoren för en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL var därmed uppfyllda och därför gällde enligt 23 kap. 11 § 1 st. IL att skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen inte skulle beskattas som utdelning (fråga 1) eller som intäkt i inkomstslaget tjänst (fråga 2) hos någon av sökandena. Gällande fråga 3 nämnde HFD kortfattat att det av det anförda följde att skatteflyktslagen inte skulle vara tillämplig på förfarandet.

4.1 RÅ 2008 ref. 52 I (FHB)

Individen A ägde samtliga aktier i Y AB som i sin tur ägde samtliga aktier i X AB. A och As broder B var verksamma i X AB. A och B avsåg att tillsammans anskaffa ett nybildat aktiebolag (Z AB) som de skulle äga till vardera 50 procent. Y AB skulle därefter överlåta samtliga aktier i X AB till Z AB mot en ersättning som understeg marknadsvärdet på aktierna i X AB. Samtliga aktier i Z AB skulle bli kvalificerade aktier enligt 57 kap. IL direkt efter Z ABs förvärv av aktierna i X AB. Motivet till den planerade förändringen uppgavs vara rättviseskäl. A och B önskade ett förhandsbesked om det planerade förfarandet skulle ge upphov till några inkomstbeskattningskonsekvenser för B och/eller A.

Skatterättsnämnden bedömde att det planerade förfarandet inte skulle leda till några inkomstbeskattningskonsekvenser för B och/eller A då förutsättningarna för en tillämpning av 23 kap. 11 § IL var uppfyllda.

HFD, som fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked, uttalade i sina domskäl bl.a. att det mot bakgrund av de i målet redovisade förhållandena inte fanns anledning att ifrågasätta att den planerade överlåtelsen av aktier i X AB skulle ske till underpris enligt 23 kap. 3 § IL.

4.2 RÅ 2008 ref. 52 II (FHB)

Individen A ägde samtliga aktier i X AB som i sin tur ägde samtliga aktier i det rörelsedrivande dotterbolaget Y AB. A var verksam i såväl X AB som i Y AB. Individen B var verksam som VD i Y AB. I syfte att bl.a. bredda ägandet i Y AB på så vis att B skulle blir indirekt ägare i Y AB planerades för en omstrukturering inom X AB-koncernen. A och B skulle bilda ett gemensamägt nytt aktiebolag (Z AB) som de skulle äga enligt ägarrelationen 85 procent hos A och 15 procent hos B. Därefter skulle Z AB förvärva samtliga aktier i Y AB från X AB. Överlåtelsen var tänkt att ske till ett pris understigande marknadsvärdet på aktierna i Y AB. A och B önskade bl.a. ett förhandsbesked gällande frågan om det planerade förfarandet skulle medföra några skattemässiga konsekvenser för B.

Skatterättsnämndens bedömning var att det planerade förfarandet inte skulle leda till några skattemässiga konsekvenser för B. I motiveringen till förhandsbeskedet kommenterades inte specifikt frågan huruvida det var fråga om en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL.

HFD beslutade att undanröja det lämnade förhandsbeskedet och att avvisa ansökan om förhandsbeskedet. I skälen för HFDs avgörande uttalade HFD att en tillämpning av 23 kap. 11 § IL kräver att det är fråga om en underliggande underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL. Vidare angav HFD att det i målet inte förelåg tillräckliga underlag för att avgöra om fråga var om en sådan underprisöverlåtelse.

4.3 RÅ 2011 ref. 19 (FHB)

Individen A och hans två barn C och D ägde tillsammans samtliga aktier i Z AB som i sin tur ägde samtliga aktier i X AB. Tillsammans med individen B hade A och hans två barn förvärvat samtliga aktier i Y AB. B var verksam som VD i X AB, uppbar marknadsmässig lön för sitt arbete som VD och ägde nio procent av aktierna i Y AB. Det planerades nu för en ägarspridning i X AB genom att samtliga aktier i X AB skulle överlåtas från Z AB till Y AB. Överlåtelsen planerades ske mot en ersättning understigande marknadsvärdet då överlåtelsepriset för aktierna i X AB skulle uppgå till ca 6 mkr medan substansvärdet beräknades uppgå till ca 255 mkr. Av bakgrunden till Skatterättsnämndens förhandsbesked framgick också att det under en period före det planerade förfarandet hade utvecklats en stark vänskapsrelation mellan A och B. Till Skatterättsnämnden ställdes bl.a. frågorna om det planerade förfarandet skulle medföra några skattemässiga konsekvenser för B och om Skatteflyktslagen kunde anses vara tillämplig på förfarandet.

Skatterättsnämndens bedömning var att det planerade förfarandet inte skulle leda till några skattemässiga konsekvenser för B och att Skatteflyktslagen inte kunde anses vara tillämplig på förfarandet. I sin motivering framhöll Skatterättsnämnden att det med hänsyn till de lämnade uppgifterna inte fanns anledning att ifrågasätta att överlåtelsen av aktierna i X AB skulle ske till underpris enligt 23 kap. 3 § IL.

HFD, som fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked, uttalade i sina domskäl bl.a. att vid bedömningen av huruvida fråga är om en underprisöverlåtelse skulle sidovederlag beaktas men att det i nu aktuellt fall inte fanns något sidovederlag som kunde uppgå till skillnaden mellan överlåtelsepriset och marknadsvärdet på den överlåtna egendomen. I sina domskäl uttalade HFD också att överlåtelsen avsåg samtliga aktier i X AB. HFD synes därvid mena att bedömningen av huruvida en underprisöverlåtelse förelåg skulle göras med hänsyn till skillnaden mellan värdet av det totala utgivna vederlaget, inklusive eventuellt sidovederlag, och värdet av samtliga överlåtna aktier.3

4.4 HFD 2012 ref. 74 (FHB)

Individen B och närstående till B ägde samtliga aktier i Y AB. Y AB ägde i sin tur samtliga aktier i Z AB. Individen A, som inte var närstående till någon av aktieägarna i Y AB, var anställd som VD i Z AB. Y AB övervägde att under en period om ca fem år låta A, indirekt, förvärva en till två procent av aktierna i Z AB per år (totalt nio procent). I det planerade förfarandet ingick att A skulle bilda ett av honom helägt aktiebolag (X AB) som skulle vara den part som förvärvade aktierna i Z AB från Y AB. Den planerade ersättningen för de förvärvade aktierna skulle understiga marknadsvärdet, vilket beräknades till ca 3,5 mkr avseende nio procent av aktierna i Z AB. Av de lämnade bakgrunduppgiftera framgick också att syftet med förfarandet var att knyta A närmare Z AB och att något sidovederlag var uteslutet.

Till Skatterättsnämnden ställdes bl.a. frågorna om det planerade förfarandet skulle medföra några skattemässiga konsekvenser i inkomstslaget tjänst för A och om Skatteflyktslagen kunde anses vara tillämplig på förfarandet.

Skatterättsnämndens bedömning var att det planerade förfarandet skulle leda till en inkomstbeskattning i inkomstslaget tjänst hos A på ett underlag motsvarande skillnaden mellan X ABs förvärvspris på aktierna i Z AB och marknadsvärdet på de förvärvade aktierna. Vidare var Skatterättsnämndens bedömning att Skatteflyktslagen inte skulle bli tillämplig avseende det planerade förfarandet. I sin motivering framhöll Skatterättsnämnden att lämnade uppgifter tydde på att den huvudsakliga avsikten med underpriset på aktierna i Z AB var att tillförsäkra sig om As framtida arbete som VD i Z AB. Enligt Skatterättsnämnden kunde underpriset därför betraktas som en ersättning för dessa arbetsinsatser och att det därför inte var fråga om en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL.

HFD gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

5.1 Inledning

En första kommentar att lyfta gällande rättsutvecklingen är att HFD 2016 ref. 66 det är det fjärde i raden av referatmål från HFD gällande tillämpningen av 23 kap. 3 § IL och 23 kap. 11 § IL i liknande situationer. Även om de prövade fallen avser liknande situationer skiljer sig de bakomliggande omständigheterna väsentligt mellan de olika fallen vilket har föranlett att de har bedömts olika av HFD. Sammantaget erbjuder de fyra målen intresseväckande läsning kring en i högsta grad aktuell rättsfråga.

Av de frågor som HFD besvarade i HFD 2016 ref. 66 är det frågan om beskattningskonsekvenserna för sökanden 5–13 som är av störst intresse och det är också den frågeställningen som utgör utgångspunkten för den följande analysen.

Sökanden 5–13 avsåg individer som var anställda i X AB och som inte ägde aktier i Y AB, men som skulle komma att äga aktier i Z AB när Z AB förvärvade aktierna i X AB från Y AB. Det ska i detta sammanhang tilläggas att inte ifrågasatts att det formellt avtalade pris som Z AB skulle förvärva aktierna i X AB för (substansvärdet), understeg marknadsvärdet på de förvärvande aktierna.

Innan jag övergår till att vidare kommentera utgången i HFD 2016 ref. 66 kommenterar jag nedan vissa aspekter kring de fall som tidigare prövats av HFD. Jag kommenterar dock inte närståendesituationer, se t.ex. HFD 2008 ref. 52 I.

5.2 Tidigare praxis

Utifrån grundregeln om beskattning i inkomstslaget tjänst enligt 11 kap. 1 § IL gäller att det generellt är möjligt att tjänstebeskatta en individ i inkomstslaget tjänst för en förmån även i det fall att individen erhållit förmånen genom ett berikande av ett av individen ägt aktiebolag, se HFD 2012 ref. 74. Som krav för en sådan beskattning gäller att individen erhållit förmånen på grund av tjänst, d.v.s. att förmånen erhållits som ersättning för t.ex. utfört arbete som anställd.

När samtliga villkor för en tillämpning av 23 kap. 11 § IL är uppfyllda i förhållande till en indirekt berikad individ gäller dock att dessa regler tillämpas framför den allmänna regeln om förmånsbeskattning. Någon tjänstebeskattning uppkommer då inte vid tidpunkten för det indirekta berikandet av individen, se t.ex. HFD 2011 ref. 19.4

De villkor för en tillämpning av 23 kap. 11 § IL som framgår direkt av 23 kap. 11 § IL har inte varit föremål för några oklarheter i något av de fyra referatmålen från HFD. Istället har det varit uppfyllandet av det indirekta kravet på att det ska föreligga en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL som varit föremål för prövning.

Frågan om huruvida en underprisöverlåtelse föreligger enligt 23 kap. IL är beroende av hur två olika poster förhåller sig till varandra storleksmässigt; å den ena sidan omfattningen och värdet av den överlåtna egendomen och å den andra sidan värdet av den utgivna ersättningen.

Gällande posten som avser den överlåtna egendomen är det främst omfattningsfrågan som leder till en rättslig frågeställning, d.v.s. frågan om vilken egendom som ska värderas vid jämförelsen av de två posterna. Vid en överlåtelse av aktier uppkommer frågan om hänsyn ska tas till värdet hos samtliga överlåtna aktier eller enbart hos de överlåtna aktier som kan hänföras till de aktieägare i ett förvärvande aktiebolag som inte också äger motsvarande andel (eller större andel) av aktierna i det överlåtande aktiebolaget. Omfattningsfrågan torde således främst vara av intresse i de fall när det förvärvande aktiebolaget har en ägarkrets som delvis består av ägare till aktier i det överlåtande bolaget. Utifrån HFDs domskäl i HFD 2011 ref. 19 har det sedan tidigare uppfattats klarlagt att det i en sådan situation ska tas hänsyn till värdet av samtliga överlåtna aktier.5

Gällande posten som avser värdet av den utgivna ersättningen följer av praxis att hänsyn ska tas till såväl den avtalade formella ersättningen som till eventuellt utgivet sidovederlag i form av värdet av utfört arbete eller framtida arbetsinsatser. I denna del är det främst frågan om värdet på ett eventuellt sidovederlag som kan leda till osäkerhet vid beräkningen av den totala ersättningen. Frågan om hur stort ett sidovederlag totalt kan bli torde vara beroende av dels vilka individer som kan anses utge ett sidovederlag, dels värdet av det utgivna sidovederlaget från dessa individer.

I de tre senare referatmålen från HFD har de skattskyldiga som en förutsättning för de ställda frågorna om förhandsbesked specifikt angett att det inte kommer att förekomma några sidovederlag (se HFD 2011 ref. 19, HFD 2012 ref. 74 och HFD 2016. ref. 66). HFD fann i sina bedömningar av dessa tre fall att förutsättningen kunde godtas i fallet från 2016 men inte i fallen från 2011 och 2012.

Det finns i tidigare praxis ingen mer precis vägledning att tillgå gällande frågan om hur ett sidovederlag ska beräknas eller värderas. Detta oklara läge omfattar också frågan om vilka individer som ska kunna anses utge ett sidovederlag. I HFD 2011 ref. 19 kommenterades enbart att ett sidovederlag i det fallet inte kunde uppgå till ett så stort belopp att det skulle bli fråga om en överlåtelse till marknadspris. I HFD 2012 ref. 74 gjordes däremot bedömningen att det fanns ett sidovederlag och att värdet av detta uppgick till hela skillnaden mellan det avtalade överlåtelsepriset och det uppskattade marknadsvärdet (det totala marknadsvärdet på de överlåtna aktierna uppgick till ca 3,5 mkr).

I kommentarer till tidigare praxis har framhållits att individer som äger aktier i ett förvärvande aktiebolag, som inte indirekt berikas vid en aktietransaktion, rimligtvis inte kan anses lämna något sidovederlag i en sådan situation. Vidare har också kommenterats att en individ (såsom en ägare i ett förvärvande aktiebolag) inte bör kunna lämna en motprestation som har ett högre värde än det värde som individen indirekt berikats med.5

5.3 HFD 2016 ref. 66

I likhet med tidigare praxis från HFD är det frågan om huruvida det förelåg en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL som blir avgörande för HFDs bedömning gällande skattekonsekvenserna för sökanden 5–13. Vid en sådan bedömning jämförs å den ena sidan omfattningen och värdet av den överlåtna egendomen och å den andra sidan värdet av den utgivna ersättningen inklusive värdet av eventuellt utgivet sidovederlag. Som framgår nedan är det främst HFDs syn på frågan om ett sidovederlag som är avgörande för HFDs bedömning.

Gällande frågan om omfattningen och värdet på den överlåtna egendomen (Y ABs aktier i X AB) har HFD inte vidare berört denna aspekt i HFD 2016 ref. 66.

Gällande frågan om beräkningen av värdet på den totala utgivna ersättningen lämnade HFD inte heller i 2016 års fall några mer generella riktlinjer om hur ett sådant värde ska beräknas eller om vilka fysiska delägare i ett förvärvade bolag som kan anses utge ett sidovederlag i form av arbetsinsatser. Utifrån ett önskemål om ökad möjlighet till förutsebarhet avseende denna typ av transaktioner skulle det ha varit av stort värde om HFD i 2016 års fall hade lämnat sådan mer generell vägledning.

Däremot gjorde HFD i 2016 års fall bedömningen att den lämnade förutsättningen om att inget sidovederlag skulle utgå, i det fallet kunde godtas. HFD lämnande i sina domskäl inte någon mer detaljerad grund för sin bedömning utan hänvisade generellt till vad som hade upplysts om syftet med transaktionerna och hur dessa skulle genomföras. Att 2016 års fall kommit att bli ett referatmål tyder dock på att fallet har vägledande betydelse.

Av vad som framgår av HFDs domskäl fäste HFD till synes avseende vid det uttalade syftet med de planerade transaktionerna. Enligt HFDs redogörelse för de bakomliggande omständigheterna var syftet med modellen att säkerställa att X AB även fortsättningsvis skulle ägas av personer som är verksamma i bolaget. HFDs uttalande i denna del får tolkas som att förekomsten av ett sådant syfte och en sådan situation vid en sidledes transaktion av näringsbetingade andelar, kan ha en positiv inverkan på bedömningen av om en förutsättning om en frånvaro av ett sidovederlag kan godtas.

Före det slutliga godtagandet av förutsättningen enligt ovan, uttalade HFD dock i sina domskäl att det även i 2016 års fall antogs finnas ett syfte att knyta vissa personer närmare bolaget och att det därigenom fanns en koppling till omständigheterna i 2012 års fall. Därtill menade HFD emellertid också att det fanns väsentliga skillnader mellan 2012 års fall och 2016 års fall. HFD kommenterade t.ex. att 2012 års fall avsåg en person som genom den då planerade transaktionen skulle överföras värde som utan inskränkningar (min kursivering) tillföll honom som ägare till det förvärvande företaget.

En möjlig tolkning av HFDs dom i 2016 års fall är därför att HFD gjorde bedömningen att de anställda delägarna i Z AB, genom de villkor som skulle gälla vid kommande delägarbyten, inte framöver skulle kunna tillgodogöra sig det värdet av den värdeöverföring som skulle ske från Y AB till Z AB genom överlåtelsen av aktierna i X AB. En omständighet som talar för att HFD gjorde denna bedömning är HFDs specifika uttalande om att det i 2012 års fall inte fanns några inskränkningar gällande ägarens möjlighet att ta del av det värde som tillfördes individens bolag. Nästa steg i en sådan tolkning är att HFD i HFD 2016 ref. 66 kan ha gjort bedömningen att det var fråga om en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. 3 § IL eftersom de anställda delägarna inte kunde anses komma att utge ett större vederlag än det värde som de erhöll genom sitt ägande av aktierna i Z AB, efter hänsyn tagen till inskränkningarna.

Frågan om huruvida olika former av restriktioner avseende ägandet av en aktie ska påverka bedömningen av aktiens marknadsvärde har varit uppe till bedömning hos Kammarrätten i Stockholm i det s.k. PWC-målet (Kammarrättens i Stockholm dom i mål nr 701–702-14 från 2014-12-22). Kammarrätten uttalade där i sina domskäl att alla de restriktioner och skyldigheter som också innebar en risk i avkastning på investeringen borde beaktas vid uppskattningen av marknadsvärdet. Kammarrättens dom överklagades inte till HFD. Om HFD i HFD 2016 ref. 66 gjorde en sådan bedömning som kommenterats ovan, skulle det kunna ses som ett stöd för Kammarrättens i Stockholm bedömning i det s.k. PWC-målet.

Av vad som framgår av HFDs domskäl synes HFD för sin bedömning kring förutsättningen också ha fäst avseende vid situationen för de aktieägare i Y AB som inte också skulle bli aktieägare i Z AB. Vid den planerade likvidationen av Y AB (se steg 4 i den planerade successionsmodellen), skulle dessa aktieägare tillskiftas ett kapital motsvarande substansvärdet av den andel av de överlåtna aktierna i X AB som motsvarade deras andelar i Y AB. HFD noterade att genom de planerade transaktionerna kunde dessa aktieägare i Y AB sägas avstå från den del av värdet på sina aktier som översteg substansvärdet. Det är möjligt att HFD med hänsyn till denna omständighet menade att det gällande den nu första planerade sidledsöverlåtelsen av aktierna i X AB inte fanns någon potentiell direkt eller indirekt överlåtande part som kunde tillgodogöra sig värdet av ett möjligt sidovederlag. I den mån HFD antog ett sådant synsätt skulle det möjligen också kunna ligga till grund för godtagandet av förutsättningen om en avsaknad av ett sidovederlag.