Till särskild utredare utsågs i augusti 2014 numera allmänna ombudet hos Skatteverket Anders Bengtsson. I expertgruppen har ingått kanslirådet Håkan Alm (näringsdepartementet), kanslirådet Charlotta Carlberg (näringsdepartementet), värderingsexperten Pär Ekengren (Grant Thornton), rättssakkunniga Ellinor Eriksson (finansdepartementet), skattejuristen Annika Fritsch (Företagarna), rättsliga experten Emelie Hosenfeld (Skatteverket), advokaten Dick Lundqvist (Gernandt & Danielsson), universitetslektorn Gustav Martinsson, skattejuristen Ingrid Melbi (PwC), skattejuristen Kerstin Nyquist (Svenskt Näringsliv), departementssekreteraren Christian Thomann (finansdepartementet). Sekreterare har varit Lis Alfreds, Eva Berggren och Andreas Högberg.

Beskattning av incitamentsprogram, SOU 2016:23. Två särskilda yttranden har avgivits. Skatteverket avstyrker att förslaget som avser kvalificerade personaloptioner genomförs och anser också att det förslag till en justerad värdepappersregel som utredaren lämnar inte ska innehålla några undantag för villkor som avser viss tid eller för aktieägaravtal. Pär Ekengren, Dick Lundqvist, Ingrid Melbi, Kerstin Nyquist och Annika Fritsch anser i ett gemensamt yttrande att de förslag som avser en justering av värdepappersregeln över huvud taget inte ska genomföras. De anser heller inte att förslagen som avser kontrolluppgifter och dokumentationsskyldighet ska genomföras.

Den då sittande regeringen tillsatte under 2014 en utredning som fick i uppdrag att se över reglerna för beskattning av incitamentsprogram (Utredningen om skatteregler för incitamentsprogram, fortsättningsvis incitamentsutredningen).1 Den 15 mars 2016 lämnade utredningen sitt betänkande.2 I denna artikel redovisas några av de frågor som behandlas där.

1 BAKGRUND

Av utredningsdirektiven framgår att en allmän översyn av reglerna för beskattning av incitamentsprogram skulle göras.3 Uppdraget var allmänt hållet, men några särskilda anvisningar gavs.

Regeringen var intresserad av hur företagen använder incitamentsprogram och hur den användningen påverkas av bl.a. skatteregler. I uppdraget ingick därför att göra en kartläggning. Vad som kom fram i undersökningarna redovisas nedan under rubriken ”Incitamentsprogram i Sverige”.

I flera andra länder finns särskilda regler som leder till att inkomster från incitamentsprogram behandlas mer gynnsamt än vad de skulle ha gjort enligt allmänna regler. Frågan om incitamentsinkomster ska skattegynnas skulle komma att bli central under utredningsarbetet. Den frågan behandlas under rubriken ”Neutralitet och incitamentsbeskattning”.

Direktiven anger vidare att utredningen skulle undersöka möjligheten att förbättra små, nystartade företags möjligheter att rekrytera och behålla nyckelpersonal. Utredningsförslagen som avser denna fråga behandlas nedan under rubriken ”Kvalificerade personaloptioner”. Frågor som gäller värdering – som utredningen också enligt direktiven skulle ägna särskild uppmärksamhet – behandlas avslutningsvis.

Dir. 2014:33.

2 INCITAMENTSPROGRAM I SVERIGE

Den offentliga statistik som finns tillgänglig säger mycket litet om hur företagen arbetar med incitamentsprogram. Varken uppgifter hos Skatteverket, Finansinspektionen eller Statistiska Centralbyrån (SCB) ger tillräcklig information.

Flera privata intressenter gör emellertid undersökningar som ger förhållandevis god information om vad som gäller för de större företagen. Både PwC och Grant Thornton undersöker med vissa intervall incitamentsmarknaden och publicerar resultaten. Även KPMG har undersökt marknaden för incitamentsprogram för större företag. Av konsultföretagens undersökningar framgår att de aktiebaserade programmen dominerar marknaden bland noterade företag och att cirka 40–50 procent av de dessa arbetar med incitamentsprogram.

För de större och noterade företagen finns alltså en hel del information. För de mindre företagen är det inte så. Det saknas i princip helt uppgifter. Utredningen gav SCB i uppdrag att genomföra en enkätundersökning som riktar sig till de mindre företagen. 10 000 små och mellanstora företag som slumpmässigt valts ut har fått möjlighet att svara på en enkät. Svarsfrekvensen uppgick till drygt 49 procent.

Av enkätsvaren framgår att en mycket liten andel, mindre än 4 procent av de mindre företagen, arbetar med eller har arbetat med incitamentsprogram. Av de företag som inte har eller har haft incitamentsprogram uppger en mycket stor andel att skälet är att det inte är relevant för verksamheten eller att ägarna inte vill utvidga ägarkretsen. En femtedel uppger att de inte vet vad incitamentsprogram är. En liten del anger orsaker som kan hänföras till skatteregler, skattenivåer eller administrativt krångel som skäl för att avstå från incitamentsprogram.

När de företag som inte svarat och de som uppgett att incitamentsprogram inte var aktuella räknats bort återstod 179 företag. Det är alltså svar från ett litet antal företag som utgör underlaget för övriga slutsatser avseende mindre företags användning och syn på incitamentsprogram. Slutsatserna får naturligtvis värderas med hänsyn till detta. Av intresse är ändå att incitamentsprogram framför allt ses som ett instrument för att behålla eller motivera den personal man redan har och inte för att rekrytera. Få företag uppger att de tydligt har gått miste om nyckelpersonal på grund av utformningen av nuvarande regler. När det gäller incitamentsprogrammens betydelse för att öka företagens resurser för att expandera framgår att de flesta företag finansierar expansion med löpande intäkter från verksamheten och att de avser att göra det även i framtiden.

3 NEUTRALITET OCH INCITAMENTSINKOMSTER

Riksdagen beslutar med jämna mellanrum om riktlinjer för skattepolitiken.4 I dessa lyfts ett neutralt skattesystem fram som en viktig faktor vid utformningen av skatteregler. Det innebär att reglerna ska utformas så att de inte styr de skattskyldigas beteende.5 Därför ska ekonomiskt likvärdiga alternativ beskattas på samma sätt.

Detta neutralitetsaxiom har en stark ställning även internationellt och gäller som en utgångspunkt i de flesta länder. Trots det har flera länder valt att införa regler som leder till att incitamentsinkomster beskattas på ett mer gynnsamt sätt än vad som annars skulle följa av landets allmänna regler. OECD har uppmärksammat förhållandet i en rapport.6

I betänkandet behandlas frågan om det finns anledning att behandla incitamentsinkomster på ett annat och mer gynnsamt sätt även i Sverige. Vi har en hög beskattningsnivå för höga tjänsteinkomster och det finns anledning att tro att beskattningsnivån påverkar användningen av incitamentsprogram.

Subventionsfrågan bör egentligen belysas från två olika perspektiv. Den principiella utgångspunkten för dagens regler är att förmåner ska beskattas i inkomstslaget tjänst. Beskattningstidpunkten för förmånen sätter gränsen för vad som är en tjänsteinkomst respektive en kapitalinkomst. Värdeökning på ett instrument före beskattningstidpunkten tas upp i inkomstslaget tjänst, därefter i inkomstslaget kapital. Den första frågan är om den ordning för fördelning av inkomster som nuvarande regler ger i sig är riktig. Utredningen har funnit att den är det. Den del av en värdeökning som avser tid före en avskattning av förmånen bör utgöra en tjänsteinkomst, resten en kapitalinkomst.

Svaret är inte självklart. Man skulle mycket väl kunna argumentera för att incitamentsinkomster i många fall har drag både av kapitalinkomst och av tjänsteinkomst oavsett när beskattningstidpunkten inträffar och att sådana inkomster därför borde beskattas på ett annat sätt. Detta gäller emellertid för flera andra inkomster än incitamentsinkomster och frågan bör – om det blir aktuellt – utvärderas i ett större sammanhang.

Med utgångspunkten att det i princip är korrekt att beskattningstidpunkten i ett dualt beskattningssystem ska utgöra gräns mellan inkomstslagen blir nästa fråga om det av andra skäl finns anledning att beskatta vissa incitamentsinkomster lindrigare än andra tjänsteinkomster. Frågan är då om det ska finnas skattesubventioner för sådana inkomster. Ett skäl för det skulle kunna vara att det finns ett samhällsekonomiskt värde i att företagen arbetar med incitamentsprogram.

Till utredningen har lämnats flera förslag på hur incitamentsinkomster kan subventioneras. De skiljer sig åt när det gäller utformning och omfattning. Utredningen har inte lagt fram något förslag om subventionsregler för företag i allmänhet.7 I korthet är skälen att sådana regler ofta blir mycket komplicerade, att de leder till stora offentligfinansiella effekter (kostnader som får bäras av andra skattskyldiga) och att de får en starkt styrande effekt på företagens val av belöningssystem. I bakgrunden finns naturligtvis också att de samhällsekonomiska konsekvenserna av att skattesubventionera incitamentsinkomster inte har studerats i någon större omfattning inom forskningen.8 Till bilden hör också att det hos företag och rådgivare finns olika uppfattningar om vilket slags incitamentsprogram som ger bäst effekt. Det är en viktig fråga om lagstiftaren genom subventioner ska styra marknaden. Den lagstiftare som tar sig för att styra utvecklingen av incitamentsmarknaden med skatteregler tar också på sig ett stort ansvar för beslut som rimligen ska fattas i företagen.

Vid en översyn av hur regler som innebär skattesubventioner utformats i andra länder finns det också anledning att mer principiellt reflektera över goda och mindre goda sätt att lagstifta. I vissa fall är det frågan om små och breda subventioner. Det kan ifrågasättas vilken effekt sådana ger och med tanke på skattebasernas storlek riskerar de offentligfinansiella effekterna trots den osäkra effekten att bli stora.

I andra fall handlar det om starkt selektiva och hårt styrande regler. Ett fåtal individers inkomster beskattas betydligt lindrigare än andra under förutsättning att de får sina inkomster genom program vars villkor helt styrs av skatteregler. Det är i praktiken arbetsgivaren som bestämmer vilken beskattningsnivå som ska gälla för en viss anställd. Det finns för svenskt vidkommande anledning att ifrågasätta sådana modeller. Flera goda skäl mot sådana regler finns, men det tyngst vägande är kanske att det är principiellt olämpligt att arbetsgivaren får ett sådant inflytande över enskilda personers beskattning.

Återges i prop. 2014/15:100 s. 104 f.

I vissa fall, t.ex. för punktskatter, är syftet med skatter i själva verket att påverka skattebetalarnas beteende.

OECD:s Tax Policy Studies-grupp publicerade 2005 en omfattande rapport om beskattningen av employee stock options (optionsprogram riktade till anställda).

För små, nystartade företag föreslås dock särskilda regler, se nedan.

Det betyder inte att värdet av incitaments- eller belöningsprogram i sig sätts i fråga, bara att det inte går att visa att det är lönsamt eller lämpligt att skattesubventionera dem.

4 VÄRDEPAPPERSREGELN OCH PERSONALOPTIONSREGELN

Från mitten på 80-talet och framåt har incitamentsbeskattningen skapat svårigheter för skattebetalare, Skatteverket och domstolarna. I olika omgångar har man försökt lösa problemen, men de har kommit tillbaka om än i annan skepnad. Innan tillkomsten av värdepappersregeln (10 kap. 11 § första stycket IL) var problemet att de skattskyldiga genom den tolkning prejudikatinstansen gjort av de allmänna reglerna om tidpunkten för beskattning av förmåner ansågs kunna skaffa sig skattefördelar genom att förse de värdepapper som överläts till anställda med förfoganderättsinskränkningar. Värdepappersregeln blev ett medel för att hindra detta. Senare – när skattesystemet ändrats – har frågan om förfoganderättsinskränkningar och uppskjuten beskattning kommit att omvärderas.

Vid tillkomsten av personaloptionsregeln (10 kap. 11 § andra stycket IL) torde tanken ha varit att den skulle gälla för rent obligationsrättsliga avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare. Regeln kom emellertid att tillämpas också på teckningsoptioner med förfoganderättsinskränkningar och därmed blev gränsen mellan värdepappersregeln och personaloptionsregeln i praktiken mycket svår att dra.9

2009 avgjorde Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) några mål som kom att få stor betydelse. Det blev i praktiken en slutpunkt på Skatteverkets särskilda offensiva granskning av incitamentsprogram som då pågick. I RÅ 2009 ref. 86 prövades ett fall som gällde en överlåtelse av aktier i ett finskt bolag till en anställd. Villkoren var sådana att aktierna i princip utan vidare prövning skulle återlämnas till arbetsgivaren om anställningen upphörde. Skatterättsnämnden fann att det inte var frågan om förvärvade värdepapper, men HFD hade en annan uppfattning. De villkor som gällde påverkade inte bedömningen. Samma år avgjordes ytterligare ett fall (RÅ 2009 not. 206). I det fallet var det fråga om villkor som gällde under en längre tid, men det var också – till skillnad från i referatmålet – frågan om villkor i ett aktieägaravtal. Såväl Skatterättsnämnden som HFD ansåg att det var frågan om värdepapper som förvärvats.

I betänkandet analyseras gällande rätt. Utredningen redovisar som sin uppfattning att praxis innebär att det är skillnad mellan å ena sidan s.k. ABL-instrument (aktier, teckningsoptioner och konvertibler) och utländska motsvarigheter och å andra sidan andra instrument (t.ex. köpoptioner). För de förstnämnda gäller att de i princip alltid är värdepapper och att beskattningstidpunkten därför inte senareläggs även om det finns mycket omfattande förfoganderättsinskränkningar. För de sistnämnda gäller inte detta. Sannolikt kan det inte vara frågan om ett förvärvat värdepapper om förvärvaren fråntagits möjligheten att tillgodogöra sig instrumentets marknadsvärde vid en avyttring. Om det finns hembudsskyldighet eller liknande som inte ger rätt till marknadsvärde skjuts beskattningstidpunkten alltså fram.

Utredningen anser att det finns tre problem med dagens regler. Reglerna är svårtillämpade, de ger resultat som innebär att instrument med samma ekonomiska innebörd behandlas olika (t.ex. köpoptioner och teckningsoptioner) och den praxis som finns för ABL-instrument är svår att förena med allmänna principer för förmånsbeskattning. Hur kan det vara rimligt att skatta av en förmån som det vid beskattningstidpunkten är mycket osäkert om man över huvud taget kommer att få del av? Invändningar i denna sista del gäller för program som avser ABL-instrument och där förvärven under mycket lång tid villkoras av fortsatt anställning; arbetsgivaren har en diskretionär rätt att ta tillbaka förmånen om anställningen upphör.

För att hitta en lösning på dessa tre problem föreslås att nuvarande värdepappersregel kompletteras. Huvudregeln blir att beskattningstidpunkten skjuts upp om det finns villkor som innebär att förvärvaren inte kan tillgodogöra sig marknadsvärdet genom avyttring. Från denna regel finns i sin tur två undantag. Villkor som inte löper under längre tid än två år ska aldrig leda till att beskattningstidpunkten skjuts fram och villkor i aktieägaravtal i fåmansföretagskretsen ska heller inte göra det.

Det är i denna del av betänkandet som det finns störst oenighet i utredningens expertgrupp. Skatteverket har i sig inga invändningar mot den nya huvudregeln, men vill inte att det införs några undantag från denna. Andra experter vill över huvud taget inte att reglerna ändras på detta sätt. Betänkandet har den 4 april 2016 remitterats. I remissen anges att remissinstanserna ska bortse från förslaget till en justerad värdepappersregel och därför inte lämna några synpunkter i detta avseende.

RÅ 2004 ref. 35 I.

5 KVALIFICERADE PERSONALOPTIONER

5.1 Ett arv från Företagsskattekommittén

Företagsskattekommittén arbetade mellan 2011 och 2014. Den hade ett brett uppdrag, men tyngdpunkten kom utifrån hur direktiven hade utformats att ligga på bolagsbeskattningsfrågor. Ägarbeskattningsfrågorna fick mindre uppmärksamhet.

I en expertrapport till kommittén som avsåg ägarbeskattning i allmänhet och beskattning av optioner i synnerhet diskuterade emellertid Magnus Henrekson och Tino Sanandaji10 små, nystartade företags svårigheter att rekrytera och behålla nyckelpersoner. De argumenterade för att personaloptioner i vissa andra länder (företrädesvis USA) spelade stor roll i detta avseende. En gynnsam beskattning av vinster kopplade till personaloptioner skulle kunna förbättra små, nystartade företags möjligheter att skaffa den personal de behöver för att växa, menade de. Författarna återkom senare i en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (2014:3) till samma frågeställning.11

I incitamentsutredningens direktiv uppmärksammades de nystartade företagens problem med att rekrytera och behålla nyckelpersoner och det blev mot bakgrund av detta naturligt att en stor del av utredningens arbete kom att ägnas åt denna fråga.

Bilaga 5 till Företagsskattekommitténs slutbetänkande, SOU 2014:40.

Företagandets förutsättningar – en ESO-rapport om den svenska ägarbeskattningen.

5.2 Problemet

Många små, nystartade företag har problem att skaffa kapital. Det är samhällsproblem om ett litet, nystartat företag med stor tillväxtpotential inte kan skaffa de resurser det behöver för att växa. Det finns mycket som talar för att sådana företag har kapitalförsörjningsproblem, fast de inte borde ha det.

Det finns alltså skäl att anta att marknaden inte tillgodoser det behov av kapital som små, nystartade företag har. Nationalekonomerna förklarar marknadskrafternas misslyckande med förekomsten av s.k. assymmetrisk information. Ägaren har information om företaget som en utomstående investerare inte kan skaffa sig med rimliga insatser. Den osäkerhet som för en utomstående ligger i informationsunderläget gentemot ägaren är en s.k. osystematisk risk och kan därför inte åtgärdas genom riskpremier på investeringen. Någon investering blir det därför vanligen inte. Och det gäller också i det fall investeringen tveklöst skulle ha gjorts om intressenten visste mer eller bara vågade lita på den tillgängliga informationen.

Så långt finns alltså ett problem som inte har med beskattningen att göra. Frågeställningen är emellertid om ändrade skatteregler kan lösa problemet. De närmare frågorna är: Kan optioner lösa små, nystartade företags brist på kapital till den del det är frågan om medel som skulle användas för att rekrytera och behålla nyckelpersoner? Måste skattereglerna ändras för att optionerna ska kunna få denna roll i Sverige?

Teorin är att optioner till nyckelpersoner kan vara ett sätt att lösa problemet med assymmetrisk information. De kvalificerade anställda som de mindre företagen söker har kunskaper och insikter som leder till att informationsunderläget i förhållande till ägaren blir mindre. Optionsformen är vidare mindre riskfylld än att köpa andelar. Ägaren behöver heller inte dela ägandet under optionens löptid, samtidigt som optionen ger den anställde ett större intresse för företagets utveckling. Bl.a. av dessa skäl anses optioner väl lämpade för att rättsligt hantera de komplexa intressen – delvis sammanfallande, delvis motstridiga – som ägare respektive engagerade anställda i ett nystartat tillväxtföretag kan ha.

Det går inte på det underlag som finns att få bekräftat teorin att optioner kan bli ett komplement som leder till att kapitalmarknaden fungerar bättre för små, nystartade företag. Än mindre går det att uttala sig om hur stor betydelse optionerna kan få i detta sammanhang.

Om det ligger något i att optioner kan få denna betydelse – vilket det mycket väl kan göra – är det emellertid klart att möjligheterna för sådana instrument att fungera på detta sätt i Sverige påverkas negativt av beskattningen. Reglerna för värdepapper är komplicerade; särskilt värderingen kan ställa till problem. När det gäller personaloptioner är komplexiteten lägre, men skattenivån leder ofta till att sådana lösningar inte är aktuella. I cirka 75 procent av fallen kommer ett litet, nystartat tillväxtföretag inte att växa och generera några värden. Ser man det som en investering när en nyckelperson avstår marknadsmässig lön för att i stället få optioner är det alltså en högriskinvestering. Om värdet på andelarna ökat kraftigt efter optionsavtalet fram till utnyttjandet kommer – vid högsta marginalskatt och om hänsyn också tas till socialavgifter – ca 70 procent av inkomsten att betalas i skatt.12

Henrekson m.fl. lämnade i sina rapporter förslag till hur skattereglerna skulle kunna ändras, så att optionerna skulle kunna få en mer betydelsefull roll i Sverige. Bl.a. föreslog de att förmånsbeskattningen på personaloptioner under vissa förutsättningar skulle avskaffas. Vinsten skulle i stället tas upp till beskattning när de andelar som förvärvats genom att utnyttja optionerna avyttrades. Det skulle ge betydelsefulla skatteförmåner. Beskattningen skjuts fram till dess skattebetalaren har pengar att betala med och skattenivån blir avsevärt lägre.

Utredningen har funnit att det finns tillräckliga skäl för att skattegynna vissa incitamentsprogram i syfte att försöka öka små, nystartade företags möjligheter att rekrytera och behålla nyckelpersoner. Utredningen har vidare bedömt att det finns fördelar med att bygga ett system för skattegynnande av små, nystartade företag på personaloptioner i stället för en värdepapperslösning. Sådana personaloptioner som är befriade från förmånsbeskattning kallas i förslaget kvalificerade personaloptioner.

Den högsta marginalskatten 2016 är 60,10 procent vid en för riket vägd genomsnittlig kommunalskatt på 32,10 procent.

5.3 Systemets huvuddrag

5.3.1 Skattekonsekvenser

Skattekonsekvenserna av att vissa optioner blir kvalificerade är att det inte blir någon förmånsbeskattning när optionerna utnyttjas för att förvärva andelar. Sociala avgifter tas heller inte ut. När andelarna avyttras beskattas värdeökningen i inkomstslaget kapital. Vilken betydelse de s.k. 3:12-reglerna då kan få behandlas nedan.

För att undvika förmånsbeskattning måste optionerna användas för att förvärva andelar tidigast tre år och senast tio år efter optionsavtalet. Det är generellt svårt att utforma skatteregler som är avsedda att gynna vissa företag eller företeelser. Ska stimulansåtgärder bli rimligt verkningsfulla i relation till de offentligfinansiella kostnader de ger, måste reglerna utformas så att rätt subjekt eller företeelse subventioneras. Reglerna blir av detta skäl ofta fler, mer omfattande och komplicerade än önskat. Det finns risk för att reglerna blir så komplicerade att även de skattebetalare som faktiskt är tänkta att gynnas avstår.

För att undvika detta bygger förslaget om kvalificerade personaloptioner på tre avgränsningar som är tänkta att på ett mer handfast sätt definiera den krets som ska gynnas. Det ska vara frågan om mindre företag som är förhållandevis nystartade och dessa företag ska inte ägna sig åt viss slags verksamhet, som typiskt sett inte är starkt tillväxtorienterad. Alternativet – att försöka ange vilka företag som är potentiella tillväxtföretag – har ansetts mycket svårt.

Personaloptioner blir kvalificerade om vissa förutsättningar är uppfyllda. Dessa gäller företaget och dess verksamhet, optionerna och de anställda som tilldelas optioner.

En viktig faktor har varit att reglerna måste vara förenliga med EU:s statsstödsregler. Bl.a. av det skälet finns det likheter mellan de regler som föreslås och de regler för Enterprise Management Incentives (EMI) som finns i Storbritannien. EMI-reglerna har godkänts av EU-kommissionen vid en prövning direkt mot EUF-fördraget.

5.3.2 Bolagets storlek m.m.

Reglerna om kvalificerade personaloptioner gäller för optioner som ställs ut i bolag, antingen svenska aktiebolag eller motsvarande subjekt i EES-länder eller andra länder som Sverige har informationsutbytesavtal med.

Bolaget måste också vara ett företag av mindre storlek enligt den EU-definition som kommit att bli standard också i svensk lagstiftning. Det betyder att företaget måste ha färre än 50 anställda samt en nettoomsättning eller en balansomslutning som understiger 80 miljoner kronor. Det betyder också att offentliga organ inte får direkt eller indirekt kontrollera 25 procent eller mer av kapital- eller röstandelarna och att andelarna inte får vara upptagna till handel på en reglerad marknad.

Vid vilken tidpunkt ska då dessa villkor vara uppfyllda? För de krav som gäller antalet anställda, nettoomsättning och balansomslutning är det förhållandena under det år som närmast föregår det år då optionsavtalet ingås som är avgörande. För övriga nu aktuella villkor är det avtalstidpunkten som är avgörande. Vad som inträffar därefter saknar således betydelse.

5.3.3 Bolagets verksamhet

Bolaget ska i huvudsak driva näringsverksamhet. Det ska också huvudsakligen bedriva annan verksamhet än bank- eller finansieringsrörelse, försäkringsrörelse, produktion av kol eller stål, handel med mark, fastigheter, råvaror eller finansiella instrument, uthyrning för längre tid av lokaler eller bostäder eller tillhandahållande av juridisk rådgivning, skatterådgivning eller tjänster som avser redovisning eller revision (”undantagna verksamheter”).

Huvudsaklighetskravet kan kvantifieras till cirka 75 procent. 25 procent av bolagets verksamhet får alltså avse annat än näringsverksamhet respektive vara sådan verksamhet som finns upptagen på listan för undantagna verksamheter. De krav som gäller bolagets verksamhet ska vara uppfyllda under hela intjänandetiden. Den löper från avtalstidpunkten och tre år framåt.

5.3.4 Villkor avseende optionerna

För att regler som i princip innebär statsstöd ska godkännas av EU-kommissionen krävs att statsstödet är begränsat. Varken för programmet i stort eller för det enskilda företaget får statsstödet vara oproportionerligt.

Det är jämförelsevis lätt att avgöra hur stort statsstödet är om det är frågan om bidragssystem. För skattesubventioner är det mer komplicerat. Riktigt svårt kan det bli när det handlar om ett system som kvalificerade personaloptioner. Problemet är att skattebetalarna redan från början måste kunna avgöra om lättnadsreglerna blir tillämpliga eller inte. Samtidigt är det egentligen inte möjligt att veta hur stort statsstödet blir förrän optionerna utnyttjas för att förvärva andelar.

Lösningen blev att optionerna måste värderas vid avtalet. För att detta inte ska bli för komplicerat föreslås starkt förenklade värderingsregler. Optionsvärdet ska anses motsvara andelsvärdet och ska värderas med ledning av redovisningen. Värdet på optionen motsvarar andelen av det redovisade egna kapitalet enligt den senast fastställda balansräkningen. Har det senast 12 månader före avtalet gjorts marknadsmässiga transaktioner i eller avseende andelarna ska i stället det pris som då betalades gälla som värde.

Sammantaget får värdet av företagets utestående optioner inte överstiga 100 miljoner kronor. En anställd får inte tilldelas optioner vars värde överstiger 5 miljoner kronor.

5.3.5 Villkor avseende de anställda

Kvalificerade personaloptioner får bara ges ut till den som är anställd. Det finns ett krav på att anställningen ska bestå under hela intjänandeperioden. Det finns också ett krav på att den anställde under denna tid åtminstone ska arbeta motsvarande 75 procent av en heltidstjänst. Som arbete räknas då också frånvaro som ersätts inom ramen för socialförsäkringssystemet.

Att reglerna ställer krav på anställning och arbete av viss omfattning ska ses mot bakgrund av syftet. Tanken är att det är små företags möjligheter att rekrytera personal som ska förbättras. Det finns inget krav på att den anställde vid sidan av optionerna ska få kontant lön.

5.4 Kapitalbeskattningsfrågor och relationen till 3:12-beskattningen

För kvalificerade personaloptioner försvinner förmånsbeskattningen. Den inkomst som motsvarar värdeökningen från optionsavtal till avyttring av de förvärvade andelarna kommer alltså att vara en kapitalinkomst.

Vad gäller då för en sådan kapitalinkomst? Hur påverkas beskattningen av reglerna i 57 kap. IL? Svaret är att en sådan inkomst behandlas på samma sätt som andra kapitalinkomster. Om någon del av inkomsten ska tas upp i inkomstslaget tjänst eller inte beror på omständigheterna i det enskilda fallet. Eftersom optionerna tilldelats nyckelpersoner som också ska ha arbetat i företaget ligger det nära till hands att utgå från att andelarna som den anställde förvärvar genom att utnyttja optionerna ofta blir kvalificerade. Det beror emellertid på om och när den anställde slutat arbeta i bolaget eller om det finns ett utomstående ägande av tillräcklig omfattning.

Inkomsterna från kvalificerade personaloptioner är alltså principiellt inte undantagna från 3:12-beskattning. I vissa fall betyder det att avskaffandet av förmånsbeskattningen får drag av uppskov med tjänstebeskattningen. I andra fall blir det aldrig någon tjänstebeskattning eller i vart fall en betydligt lägre sådan. Även det beror på omständigheterna i just det fallet och också på hur fåmansföretagsreglerna är utformade.

Enligt dagens regler gäller att ett belopp som motsvarar förmånsvärdet på optioner får läggas till omkostnadsbeloppet. För kvalificerade personaloptioner blir det inte så. Om förmånsvärdet skulle få läggas till omkostnadsbeloppet skulle den inkomst som motsvarar värdeökningen bli skattefri och det är naturligtvis inte meningen. När det gäller det belopp som enligt reglerna i 57 kap. IL ska läggas till grund för fördelningen mellan tjänst och kapital (”gränsbeloppet”) är frågan mer komplicerad.

Det förslag som lämnas innebär i princip att andelarnas marknadsvärde när optionerna utnyttjas får användas vid beräkning av gränsbeloppet. I praktiken gäller det bara om skattebetalaren kan visa på värdet. Det förutsätter att andelarna har värderats. Skälet för att marknadsvärdet får tillgodoräknas på detta sätt är att måste vara så om förmånsbeskattningen ska tas bort. En motsatt ordning leder i princip bara till en uppskjuten förmånsbeskattning.

6 VÄRDERING

Hur ett värdepapper eller ett annat instrument värderas har stor betydelse för de frågor som är de mest centrala vid beskattning av incitamentsinkomster. Det påverkar både fördelningen mellan inkomstslag och tidpunkten för när inkomsten ska tas upp till beskattning.

Värderingsfrågor är allmänt svåra och det gäller naturligtvis i hög grad för optioner, andelar och andra instrument. Övergripande är målet vid värderingar att avgöra vilket pris någon kan vara beredd att betala för en tillgång. Ofta saknas dock marknadsinformation och antaganden, metoder och axiom får då bli substitut. De värderingsfrågor som blir aktuella för incitamentsprogram kompliceras också av att avtalsvillkoren ofta är sådana att avsikten är att instrumenten inte ska kunna överlåtas under en viss tid. Vissa avtalsvillkor gör instrumenten partsspecifika, även om instrumenten till sin natur är lämpade för överlåtelser och handel.

I betänkandet ställs och besvaras frågan om det ska införas särskilda regler om värdering avseende incitamentsprogram. Med ett undantag blir svaret nej. Det är inte lämpligt att allmänt lagreglera värdering. Undantaget gäller betydelsen av förfoganderättsinskränkningar. Det föreslås en regel som innebär att det vid värderingen inte ska tas hänsyn till sådana inskränkningar i möjligheterna att förfoga över ett instrument som följer av avtal mellan parterna. Bedömningen är att detta i och för sig motsvarar vad som hittills har gällt, men också att det är nödvändigt för att fördelningen mellan inkomstslagen inte ska bli fel. Om förmånsvärdet på ett instrument ska sättas lägre till följd av att den anställde som förvärvar instrumentet enligt särskilda villkor är skyldig att kvarstanna i sin anställning för att få behålla instrumentet kommer det att leda till att arbetsinkomster tas upp i kapital.

Utredningen föreslår vidare att kontrolluppgiftsskyldigheten utökas och att det införs en skyldighet att dokumentera värderingar. Enligt förslagen ska kontrolluppgift vid överlåtelse av värdepapper till anställda lämnas oavsett om priset är förmånligt eller inte. Uppgiftsskyldigheten blir också mer omfattande och omfattar vilka värdepapper som överlåtits och till vilket pris. Av dokumentationen av värderingen ska framgå vilken värderingsmetod som använts och vilka parametrar som lagts till grund för bedömningen. Skatteverket bemyndigas att meddela föreskrifter.

7 AVSLUTNING

Utredningen avlämnade betänkandet den 15 mars 2016. Det föreslås att förslagen ska träda i kraft den 1 januari 2018 och tillämpas på avtal som ingås efter 31 december 2017. Förslaget om kvalificerade personaloptioner bedöms av utredningen få offentligfinansiella effekter som minskar skatteintäkterna med 180 miljoner kronor. Det ska finansieras genom en höjning av räntefaktorn i reglerna om schablonintäkt för avsättningar till periodiseringsfonder (från 72 till 80 procent av statslåneräntan). Övriga förslag bedöms inte få några offentligfinansiella effekter. Däremot bedöms både de förslag som avser kvalificerade personaloptioner och de som gäller kontrolluppgiftsskyldighet och dokumentation av värderingar öka företagens administrativa börda något.

Anders Bengtsson har varit särskild utredare och Lis Alfreds, Eva Berggren och Andreas Högberg har varit sekreterare i incitamentsutredningen.