Stig von Bahr har i artikeln Tryckerimomsen – kunde eländet ha undvikits framfört tanken att Skatteverket med stöd i den EU-rättsliga principen om obehörig vinst inte hade behövt betala tillbaka den för högt debiterade skatten till tryckeriföretagen. Skatteverket delar inte resonemanget som förs i artikeln. I kommentaren förklarar Skatteverket sin uppfattning om möjligheten att tillämpa begreppet obehörig vinst utan stöd i nationell lagstiftning.
1 INLEDNING
I en artikel i Skattenytt 2016 nr 3/2013 (s. 95 ff.) frågar sig Stig von Bahr om Skatteverket hade kunnat undvika ”tryckerimomseländet” genom att helt enkelt avslå tryckeriföretagens begäran om återbetalning av skillnaden mellan företagens fakturerade mervärdesskatt, baserad på 25 procent, och mervärdesskatt baserad på 6 procent. Om Skatteverket hade avstått från återbetalning så hade det heller inte varit nödvändigt med följdändringsbeslut på de tryckerikunder som gjort avdrag för motsvarande felaktiga mervärdesskattebelopp (HFD 2014 ref. 14). I artikeln utvecklar Stig von Bahr sitt resonemang.
Vid tidpunkten för tryckeriernas ansökningar saknades det stöd i nationella regler och inhemsk rättspraxis för att neka återbetalning till tryckeriföretagen. Stig von Bahr och Skatteverket är eniga i den frågan.
Stig von Bahr anser emellertid att om Skatteverket i sin analys av rättsläget hade sökt stöd i unionsrätten så hade rätten till återbetalning för tryckeriföretagen istället kommit att prövas av domstol. Han medger att det inte är givet att utgången blivit en annan efter domstolsprövning med hänsyn till att unionsrätten ingalunda är tydlig på området. Stig von Bahr anser att principen om obehörig vinst är en sådan allmän rättsprincip som har företräde framför avvikande nationella bestämmelser. Hans slutsats i artikeln är därför att Skatteverket kunde ha åberopat principen om obehörig vinst trots att den inte införts genom nationella regler.
Skatteverket delar inte Stig von Bahrs uppfattning i frågan om Skatteverket hade kunnat avstå från att återbetala den felaktigt uttagna mervärdesskatten till tryckeriföretagen. Skatteverket klargör sin uppfattning i denna kommentar.
2 SKATTEVERKETS ANALYS
Enligt Skatteverkets uppfattning fanns det före den 1 januari 2008 varken stöd i mervärdesskattelagen (1994:200), Skattebetalningslagen (1997:483) eller svensk rättspraxis (RÅ 2005 ref. 81 och RÅ 2002 ref. 108)1 för att vägra återbetalning till tryckeriföretagen. Enligt Skatteverket har det ingen betydelse om återbetalningen avser en skattesatsändring2 eller ett undantag från skatteplikt.3
EU-domstolens praxis om obehörig vinst kan enligt Skatteverkets uppfattning sammanfattas på följande sätt.
Rätten att erhålla återbetalning av skatter och avgifter som i en medlemsstat tagits ut i strid med unionsrättsliga regler är grundläggande.4 Medlemsstaten är i princip skyldig att återbetala skatter och avgifter som tagits ut i strid med unionsrätten.5 Unionsrätten innehåller emellertid inga bestämmelser om materiella eller formella villkor för återbetalning utan det åligger varje medlemsstat att i sin nationella rättsordning fastställa de närmare villkoren för detta. Sådana nationella bestämmelser måste dock följa unionsrättsliga principer, bl.a. om likvärdighet och effektivitet. De får t.ex. inte vara mindre förmånliga än bestämmelser som avser liknande förfaranden enligt nationell rätt eller som medför att utövandet av de rättigheter som följer av unionsrätten i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt.6 Unionsrätten tillåter att medlemsstaterna inför regler som gör det möjligt att vägra återbetalning av felaktigt uttagen skatt om den har övervältrats på andra rättsubjekt och detta medför en obehörig vinst för den som begär återbetalning.7
Jfr även Kammarrätten i Sundsvalls dom 2011-03-09, mål nr 1994-10.
Jfr HFD 2015 ref. 69.
RÅ 2005 ref. 81 gällde återbetalning av all mervärdesskatt som debiterats felaktigt eftersom tjänsten var undantagen från mervärdesskatt.
Se bl.a. San Giorgio 199/82, punkt 12 och Lady & Kid C-398/09, punkt 17.
Se bl.a. Comateb m.fl. C-192/95–C-218/95, punkt 20 och Webers Wine World m.fl. C-147/01, punkt 93.
Se bl.a. My Travel C-291/03, punkt 17, San Giorgio 199/82, punkt 12 och Webers Wine World m.fl. C-147/01, punkt 103.
Comateb m.fl. C-192/95–C-218/95, punkt 21 och Lady & Kid C-398/09, punkt 18.
Kan obehörig vinst tillämpas utan stöd i nationell rätt?
I sin artikel utvecklar Stig von Bahr tankarna kring unionens allmänna rättsprinciper. Han anser att unionsrättens allmänna principer har sin grund i EU-fördragen, dvs. i primärrätten, och därmed har företräde framför avvikande nationella regler men medger att det säkerligen finns olika uppfattningar i saken.
Enligt Skatteverkets bedömning är det en grundläggande rättighet för den enskilde att få återbetalning av sådana avgifter och skatter som tagits ut i strid med unionsrätten. Denna grundläggande rättighet eller princip får under vissa villkor inskränkas genom nationell lagstiftning, om skatten har övervältrats på köparen, s.k. obehörig vinst.8 Sverige har inte infört några bestämmelser om obehörig vinst. Skatteverket anser att detta framgår av HFD:s resonemang i RÅ 2002 ref. 108. Rättsfallet innehåller en genomgång av den praxis från EU-domstolen som fanns vid tiden för avgörandet.
Enligt Skatteverkets uppfattning finns det inte några senare avgöranden från EU-domstolen som motsäger HFD:s syn i RÅ 2002 ref. 108. Även de senare avgörandena handlar om huruvida medlemsstaternas lagstiftning är för långtgående eller om de följer principerna om t.ex. likvärdighet och effektivitet.9 Skatteverket anser därför att det inte finns stöd i EU-domstolens praxis för slutsatsen att begreppet obehörig vinst kan tillämpas utan stöd i svensk lag.
I sin artikel resonerar Stig von Bahr dels kring EU-domstolens dom i målet Taricco,10 dels kring HFD:s dom i Scania Metall-målet.11 Han anser att domarna ger stöd för uppfattningen att principen om obehörig vinst kan tillämpas utan stöd i svensk lag. Målen handlar om preskriptionsregler vid bedrägerier och om den unionsrättsliga principen om förbud mot missbruk och bedrägeri.
Skatteverket delar inte Stig von Bahrs slutsats då det är svårt att se målens betydelse i det här sammanhanget. EU-domstolen anger uttryckligen att det föreligger en skyldighet för nationella myndigheter och domstolar att tillämpa missbruksprincipen. Det gäller oavsett om den införts i nationell lag.12 Något motsvarande uttalande finns inte från EU-domstolen när det gäller obehörig vinst. Dessutom anser Skatteverket att HFD:s tillämpning av missbruksprincipen trots allt sker inom ramen för en direktivkonform tolkning av mervärdesskattelagen, dvs. utan åsidosättande av svensk lag,13 och att det inte är möjligt att göra motsvarande tolkning av svenska bestämmelser när det gäller obehörig vinst. Skatteverket anser också att det är svårt att jämställa tryckeriföretagens begäran om återbetalning med bedrägeri eller missbruk.
Många medlemsstater har också infört nationella bestämmelser om obehörig vinst, se t.ex. Storbritannien (Value Added Tax Act 1994, Chapter 23, Part IV, Section 80).
Se t.ex. Alakor Gabonatermelo és Forgalmazó C-191/12, punkterna 25–26.
Taricco m.fl. C-105/14
HFD 2013 ref. 12.
Se bl.a. HFD 2013 ref. 12 och de förenade målen Italmoda m.fl. C-131/13, C-163/13, C-164/13, punkt 62.
Se HFD 2013 ref.12.
3 AVSLUTNING
Skatteverket önskar också att vi kunde ha undvikit den situation som uppkom till följd av EU-domstolens dom i målet C-88/09, Graphic Procédé. Vi menar dock att rättsläget var sådant att det riktiga var att betala åter den för högt debiterade skatten till tryckeriföretagen.
Eva Mårtensson är sektionschef för mervärdesskattesektionen på rättsavdelningen vid Skatteverket.