Målet HFD 2014 ref. 27 gällde om en bostadsrättsförening skulle beskattas för utdelning på andelar i en värdepappersfond. Fallet gäller en tolkning av innebörden av 39 kap. 25 § IL, dvs. om utdelningen skulle anses vara hänförlig till fastigheten.
Enligt Skatteverkets uppfattning skulle regeln i 39 kap. 25 § IL förstås så att en inkomst är hänförlig till fastigheten i lagtextens mening om den genereras i fastighetsförvaltningsverksamheten och vidare att placering i räntefonden kunde jämföras med andra placeringar i aktier och fonder. Föreningen hävdade att den enbart bedrev fastighetsförvaltning och att det enbart var fråga om placering av överskottsmedel.
Föreningen hade ränteintäkter från bundna placeringar och checkkonton samt utdelningar från Lux Korträntefond Sverige. Tvisten gällde utdelningen från korträntefonden. Övriga intäkter var otvistigt skattefria enligt 39 kap. 25 §.
HFD anförde till en början att frågan i målet var om en utdelning på andelar i en värdepappersfond (räntefond) skulle anses vara hänförlig till föreningens fastighet eller om den skulle anses ingå i en från fastighetsförvaltningen skild kapitalförvaltning.
HFD hämtade härefter ledning i hur kommunalskattelagen KL och lagen om statlig inkomstskatt SIL behandlade gränsdragningen mellan inkomst av kapital och inkomst av näringsverksamhet. Skulle utdelningen från korträntefonden enligt tidigare, i grunden genom IL ej ändrad lagstiftning, ha varit att hänföra till näringsverksamhet (tidigare inkomst av annan fastighet i den här delen) hade den varit skattefri.
HFD fann att KL och SIL endast gav en begränsad möjlighet att för fysiska personer hänföra utdelning till inkomst av kapital. Därefter uttalade man att motsvarande synsätt som gäller för fördelningen av utdelningar mellan inkomstslagen näringsverksamhet och kapital hos fysiska personer borde i princip tillämpas när det gäller att fördela utdelningar mellan 13 kap. 1 § och 13 kap. 2 § IL hos juridiska personer.
HFD fann att utrymmet för att hänföra en utdelning till en näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § IL är begränsat och att samma resonemang borde föras vid tillämpningen av 39 kap. 25 § IL.
De nu aktuella utdelningarna kunde därmed enligt HFD inte anses vara hänförliga till föreningens fastighet och detta även om fondandelarna skulle representera ett kapital som kunde komma att utnyttjas för framtida underhållsåtgärder m.m. på fastigheten.
Fallet återges här enbart av systematiska skäl, utan kommentar. Det kommenteras i detta häfte av Roger Persson Österman i avsnitt A3.
Gunnar Rabe