HFD 2014 ref. 54 (förhandsbesked) avsåg beskattningskonsekvenserna av byte av tillgångar. Rättsfallet har även kommenterats av Mats Tjernberg i detta häfte.
Ett antal dotterbolag till Stockholms Stad AB – som ägs av Stockolms stad – ägde vart och ett tomträtter och ett flertal fastigheter. Dotterbolagen, sökandebolagen, var samtliga allmännyttiga kommunala bostadsbolag. De fastigheter och tomträtter som bolagen ägde var spridda över kommunen och hade olika underhållsbehov. Bolagen planerade därför att omfördela 180 fastigheter mellan sig i syfte att få en rationellare fastighetsförvaltning. Samtliga fastigheter utgjorde kapitaltillgångar. Överlåtelserna skulle ske i ett sammanhang men de var inte villkorade av varandra. För några fastigheter motsvarande eller understeg marknadspriset det skattemässiga värdet och överlåtelse skulle då göras för ett pris motsvarande skattemässigt värde (dessa överlåtelser omfattades inte av ansökan om förhandsbesked). Övriga fastigheter skulle överlåtas till bokfört värde – eller skattemässigt värde om detta värde var högre. För dessa fastigheter understeg ersättningen marknadsvärdet.
I ansökan angavs vidare att sökandebolagens balansräkningar inte skulle påverkas av överlåtelserna på annat sätt än att relationerna mellan bokförda värden på resp. bolags fastighetsbestånd och likvida medel skulle förändras. Frågan var om överlåtelserna skulle leda till uttagsbeskattning.
Nämnden hänvisade i sin bedömning till att det i praxis inte godtagits att överlåtelser sker till underpris när transaktionerna skulle ske samtidigt och vara beroende av varandra. Det har då setts som byten – även om syftet med transaktionerna även i dessa fall varit att få en mer ändamålsenlig struktur. Nämnden ansåg därför att i det aktuella fallet skulle bedömningen av vad som utgjorde ersättning göras med beaktande av samtliga omständigheter och innebörden av transaktionerna fick då anses vara att sökandebolagen skulle byta tillgångar med varandra. Vid byte utgörs ersättning för avyttrade tillgånger i regel av marknadsvärdet på tillbytta tillgångar. Tre ledamöter var skiljaktiga och ansåg att det i sakligt hänseende inte rörde sig om något byte eftersom det var fråga om omstrukturering inom en helägd koncern. Transaktionerna innebar därför inte någon realisation av vinster eller förluster. Det var därmed inte fråga om någon otillbörlig skatteförmån. Ledamöternas inställning var att det inte fanns skäl att vid den skatterättsliga bedömningen avvika från innehåll och den rubricering som givits de aktuella rättshandlingarna. Det kan tilläggas att sökandebolagen i ansökan också hade ställt frågan om lagen om skatteflykt var tillämplig på förfarandet. Eftersom nämndens beslut var att transaktionerna skulle behandlas som byten föll den frågan.
HFD ändrade nämndens bedömning och ansåg att den avtalade ersättningen för respektive fastighet skulle läggas till grund för beskattningen. HFD hänvisade till att vid samtidiga och korsvisa överlåtelser har i praxis underprisöverlåtelser godtagits. I andra fall har underprisöverlåtelser behandlats som byten. I de fallen var förutsättningarna i rättsfallen att transaktionerna skulle ske samtidigt och vara beroende av varandra samt att syftet med transaktionerna var att, förut att uppnå ett visst organisatoriskt resultat, genom värdeöverföringen vidmakthålla en viss förmögenhetsfördelning. I det aktuella fallet konstaterade HFD att syftet med de planerade transaktionerna var att genom en omfördelning av fastigheter inom en koncern åstadkomma en effektivare administration, förvaltning och kapitalanvändning. Överlåtelserna var inte beroende av varandra och de skulle inte heller påverka bolagens balansräkningar vad gäller redovisad balansomslutning. Det hade inte heller framkommit att det skulle göras några utjämnande värdeöverföringar.
Syftet med reglerna om underprisöverlåtelser i 22 resp. 23 kap. IL är att omstruktureringar ska kunna genomföras utan några omedelbara skattekonsekvenser. Villkoren är uppställda för att säkerställa att en underprisöverlåtelse inte medför någon otillbörlig skatteförmån. När det som i det aktuella fallet sker samtidiga överlåtelser kan det vara fråga om byten och reglerna om underprisöverlåtelser blir då inte aktuella. De skiljaktiga ledamöterna i nämnden ansåg att det inte fanns skäl att göra någon omklassificering av rättshandlingar. För egen anser jag att det inte är fråga om en omklassificering. Frågan gäller i stället om transaktionerna innebär att det är fråga om byten. I ett sådant fall utgörs ersättningen av marknadsvärdet på den tillbytta tillgången. HFD hänvisar i sin motivering till tidigare fall där det ansetts vara fråga om byten men att det då varit fråga om transaktioner som var beroende av varandra. I det aktuella fallet ansågs överlåtelserna inte vara beroende av varandra. HFD synes även ha tagit med i bedömningen syftet med transaktionerna – att åstadkomma bl.a. en effektivare förvaltning – och att det inte heller framkommit att det skulle ske några utjämnande värdeöverföringar.
Ingrid Melbi