Aktuellt om mervärdesskatt

Frivillig skattskyldighet för uthyrning av vårdlokaler till en kommun

Ett fastighetsbolag som hyrde ut vårdlokaler till en kommun hade begärt frivillig skattskyldighet för uthyrningen som avsåg gruppboende för personer med behov av särskild service. Ansökan omfattade endast gemensamma ytor i gruppboendet, inte själva boendet. Skatteverket hade inte beviljat bolaget frivillig skattskyldighet för uthyrning av dessa ytor med stöd av ett par tidigare domar från Kammarrätten i Stockholm, dels 2010-09-23 (mål nr 7238–7244-09) och dels 2013-10-22 (mål nr 3608-12).

Kammarrätten i Jönköping biföll i dom den 12 januari 2015 (mål nr 1276-13)1 bolagets överklagande och bestämde att frivillig skattskyldighet skulle medges i enlighet med bolagets ansökan. Domstolen ansåg det vara ostridigt att bolaget hyrde ut den aktuella fastigheten till kommunen och att kommunen skulle bedriva vård- och omsorgsverksamhet på denna i form av ett gruppboende. De gemensamma ytorna kunde användas av samtliga boende i gruppboendet och de var avsedda att ge möjlighet till samvaro för boende och personal. Kontrakten mellan kommunen och de boende omfattade endast uthyrning av bostadslägenheterna. Kammarrätten fann vidare att de gemensamma utrymmena inte kunde anses vara inrättade för stadigvarande boende och att de skiljde sig på ett avgörande sätt från vad som gäller på den allmänna bostadsmarknaden, både vad gällde utformning och faktisk användning för de boende. De i målet aktuella ytorna ansågs därför inte utgöra stadigvarande bostad. Den omständigheten att ytorna används av både vårdpersonal och boende föranledde inte någon annan bedömning.

Denna dom innebär att ett fastighetsbolag kan hyra ut lokaler med mervärdesskatt till en kommun för kommunens vårdverksamhet så länge det inte avser direkta bostäder. De uthyrda lokalerna måste då vara specificerade i kontrakt och kommunens eventuella vidareuthyrning av bostäder ska endast avse dessa och inte gemensamma lokaler.

Skattskyldighetens inträde vid leverans av varor till konsignationslager

Ett bolag sålde varor till privatpersoner genom en s.k. webbshop. Varorna levererades huvudsakligen från företag i andra EU-länder och placerades i ett konsignationslager i Sverige. Varorna togs ur detta lager när de såldes och levererades till kunderna. I ansökan om förhandsbesked ställde bolaget en fråga om när skattskyldighet inträdde, d.v.s. om leverans till bolaget skulle anses ske när varorna levereras till lagret eller när dom säljs vidare till slutkund. Vidare frågades om bolaget eller leverantören skulle redovisa det unionsinterna förvärvet. Slutligen ställdes frågan om svaret blev att det var bolaget som skulle redovisa förvärvet, kunde då underlaget för sådan redovisning utgöras av en proformafaktura?

Skatterättsnämnden meddelade förhandsbesked den 11 november 2014 (dnr 23-13/I) och ansåg då att skattskyldighet för bolaget skulle inträda vid tidpunkten för när slutkunden beställer varan i bolagets webbshop eller ifråga om osålda varor som inte returneras, vid tidpunkten för när bolaget förvärvar varan. Bolaget skulle inte redovisa något unionsinternt förvärv då varorna levererades till bolagets lager. Fråga om proformafaktura blev då inte aktuell att besvara.

Med unionsinternt förvärv anses enligt mervärdesskattedirektivet förvärv av rätten att såsom ägare förfoga över de varor som transporteras till förvärvaren. Begreppet leverans av varor innefattar enligt EU-domstolen samtliga överföringar av materiell egendom från en part till en annan, som ger mottagaren befogenhet att faktiskt förfoga över egendomen som om han var ägare till denna. Leverans av en vara kan således föreligga även om någon äganderättsövergång i rättslig mening inte förekommit (bl.a. domarna Shipping and Forwarding Enterprise Safe BV och Eon Asset Management2).

Ett konsignationslager innebär att en leverantör, enligt avtal, deponerar varor hos någon med rätt för denne att förvärva varorna, främst i anslutning till att denne person säljer varorna vidare till tredje man för egen räkning. I aktuellt fall övergick äganderätten till varorna först när slutkunden hade beställt den specifika varan i webbshopen. Det är först då som bolaget får befogenhet att faktiskt förfoga över varan såsom ägare till denna. Den ekonomiska risken för att varorna inte blev sålda eller såldes med förlust åvilade här leverantören. Varorna ingick inte i bolagets tillgångar vid eventuell konkurs eller likvidation.

Konsekvensen av hantering av varor i ett konsignationslager med avtalsvillkor enligt ovan blir då att leverantören, om denna finns i ett annat EU-land, ska vara registrerad till mervärdesskatt i Sverige och redovisa överföringen av varorna till lagret som ett eget unionsinternt förvärv. När motparten säljer varan till en slutkund ska leverantören redovisa utgående mervärdesskatt för sin försäljning från lagret.

Förhandsbeskedet är överklagat av bolaget.

Omsättningsland för deltagande i idrottstävling

Omsättning av tjänst till beskattningsbar person som inte är etablerade i Sverige är enligt huvudregeln i ML omsatt utomlands. Det finns dock ett undantag från detta i 5 kap. 11 a § ML. Enligt den bestämmelsen är en tjänst i form av tillträde till evenemang, bl.a. idrottsligt, omsatt inom landet om evenemanget faktiskt äger rum i Sverige. Vad avser då ”tillträde till evenemang”? Kan det omfatta anmälningsavgifter för att få delta i en tävling? Den frågan ställde ett bolag i ansökan om förhandsbesked och Skatterättsnämnden har den 19 december 2014 (dnr 12-14/I) svarat att sådana avgifter inte omfattas av denna specialbestämmelse, utan huvudregeln är tillämplig.

Den här aktuella specialbestämmelsen infördes i ML den 1 januari 2011 och av förarbetet3 framgår att den är avsedd att tillämpas när det är opraktiskt att tillämpa huvudregeln. Vid exempelvis entréer till idrottsevenemang eller mässor/utställningar är det av naturliga skäl svårt att kontrollera om personen som betalar entréavgift är en beskattningsbar person i ett annat land. När det gäller anmälningsavgifter för deltagande i evenemangen finns inte motsvarande problem. Det sker normalt via fakturering och då kan exempelvis kundens status kontrolleras genom dennes VAT-nummer. Anmälningsavgiften i aktuellt ärende betalades av utländska beskattningsbara personer för att få delta i tävlingen och inte för att få tillträde till tävlingen i egenskap av åskådare till evenemanget. Den avsåg då inte enbart rätten att få vistas på en plats och Skatterättsnämnden, som ansåg att specialbestämmelsen skulle tillämpas restriktivt, fann att anmälningsavgiften skulle omfattas av huvudregeln.

Skatteverket har inte tillämpat specialbestämmelsen restriktivt utan exempelvis ansett att den ska tillämpas vid betalning för anmälningsavgifter till kurser som genomförs i Sverige och faktureras utländska beskattningsbara personer. Med Skatterättsnämndens ståndpunkt i detta förhandsbesked borde slutsatsen där även bli tillämplig för anmälningsavgifter för t.ex. kursdeltagande.

Förhandsbeskedet är överklagat av Skatteverket.