Skatteverket gör löpande ställningstaganden i olika skatterättsliga frågor. Syftet med dem är att uppnå en enhetlig och likformig rättstillämpning inom verket, vilket bidrar till ökad rättssäkerhet. Ställningstagandena uttrycker verkets uppfattning om vad som bör gälla vid tolkningen av en specifik bestämmelse och de anger hur en viss fråga ska hanteras inom verket. Detta skapar förutsägbarhet för skattebetalarna och en ökad rättssäkerhet. Har den skattskyldige eller skattedomstolarna en annan uppfattning i en fråga behöver ställningstagandet givetvis inte följas av dem.
1 INLEDNING
Nedan redovisas en sammanställning av ställningstaganden i frågor rörande inkomstbeskattning och mervärdesskatt. De fullständiga ställningstagandena finns på Skatteverkets hemsida (www.skatteverket.se) under fliken Rättsinformation/Regler och ställningstaganden/Ställningstaganden, där även alla äldre ställningstaganden finns publicerade. De publiceras löpande under året och från 2007 publiceras ställningstagandena löpande i datumordning. Publiceringen på webben sker för att ge allmän kännedom om dem.
Inom parantes nedan anges datum och diarienummer hos Skatteverket för respektive ställningstagande. Samtliga nya diarieförda ställningstaganden anges, i vissa fall lämnas dock endast uppgift om att en viss fråga har behandlats och dess identifikationsuppgifter. Verket upprättar också ställningstaganden som inte diarieförs. Dessa kallades tidigare för stödsvar. Sådana ställningstaganden publiceras normalt inte på hemsidan och är inte heller med i den sammanställning som följer nedan.
2 INKOMSTSKATT
2.1 Tjänst, Arbetsgivaravgifter
Värdering av bostadsförmån i lägenheter och småhus som används som fast bostad beskattningsåret 2014
Inför inkomstbeskattningen 2015 har Skatteverket tagit fram tabeller för hyresnivåer i flerfamiljshus. Tabellerna gäller för olika områden under år 2014. Tabellerna är tänkta att vara till hjälp vid värdering av bostadsförmåner i lägenheter och småhus som används som fast bostad.
Det här ställningstagandet innehåller även en metod för hur bostadsförmånsvärdet ska justeras när bostadsytan är större än bostadsytan för en lägenhet av normal storlek (70 kvm). (2014-12-01, dnr 131 621636-14/111)
Kommentar: Skatteverket har utfärdat ett meddelande om hur en bostadsförmån ska värderas vid inkomstbeskattningen 2015 (SKV M 2013:18 avsnitt 4.5.2). Detta ställningstagande ska ses som ett komplement till meddelandet. I ställningstagandet finns tre åskådliggörande exempel.
När det gäller bostadsförmån i villor konstaterar Skatteverket att det ofta saknas en fungerande hyresmarknad för bostad i villa. Utgångspunkten för värderingen bör därför i normalfallet vara hyresnivån i flerfamiljshus på orten även när det gäller en bostad i en villa. Ibland kan det finnas faktorer som gör att hyresvärdet för villor i vissa fall bör höjas i förhållande till de värden som står i tabellerna för flerfamiljshus. Vilka dessa faktorer är framgår av Skatteverkets allmänna råd SKV A 2013:25 avsnitt 2.3.
Till ställningstagandet finns också en bilaga som anger hyresnivåerna 2014 uppdelat på län och orter inom länet.
2.2 Internationell beskattning
Ettårsregelns krav på vistelse i ett enda land samt begreppen ”vistelse utomlands” och ”avbrott”
Med ”vistelsen utomlands” i 3 kap. 9 § andra stycket IL menas det land där personen har sin bostad och tillbringar sin dygnsvila.
Om en person har sin dygnsvila utanför det land där han har sin bostad och vanligtvis tillbringar sin dygnsvila utgör det ett ”avbrott” i utlandsvistelsen i den mening som avses i 3 kap 10 § IL. Sådana avbrott hindrar tillämpning av ettårsregeln om det inte är kortare avbrott som får räknas in i vistelsetiden utomlands.
Utgången i HFD 2014 ref. 9 II innebar att ettårsregeln blev tillämplig trots omfattande avbrott för vistelser utanför det land där personen vanligtvis tillbringade sin dygnsvila. Trots utgången i domen anser Skatteverket att ettårsregelns krav på vistelse i ett enda land fortfarande gäller. Detta krav kan frångås först under mycket speciella förhållanden. (2014-12-17, dnr 131 520139-14/111)
3 MERVÄRDESSKATT
Försäljning av elektroniska tjänster via marknadsplatser och andra förmedlare på Internet – mervärdesskatt
Om en elektronisk tjänst säljs via en marknadsplats eller annan förmedlare på Internet ska det presumeras att det är förmedlaren som har omsatt tjänsten till köparen.
Det är bara om det uttryckligen framgår av fakturan eller kvittot att det är leverantören som är säljare som förmedlaren inte anses ha omsatt tjänsten till köparen. Detta måste dessutom framgå av avtalet mellan parterna.
Om det är förmedlaren som godkänner debitering av köparen eller godkänner leverans av tjänsterna eller fastställer de allmänna villkoren för tillhandahållandet är det dock alltid förmedlaren som har omsatt tjänsten till köparen.
Om till exempel en applikation eller en e-bok säljs till en privatperson i Sverige eller ett annat EU-land via en marknadsplats på Internet är det normalt marknadsplatsen som är skattskyldig för försäljningen till privatpersonen. Leverantören anses i sådana fall ha omsatt tjänsten till marknadsplatsen. (2014-12-04, dnr 131 664810-14/111)
Kommentar: Detta ställningstagande ersätter ställningstagandet med samma namn från den 16 oktober 2014 (dnr 131 499122-14/111). Ett tillägg har gjorts som handlar om vem som inte ska anses delta i tillhandahållandet av en elektronisk tjänst. Ställningstagandet gäller från och med den 1 januari 2015 och är föranlett av att det den 1 januari 2015 har införs nya regler om beskattningsland för telekommunikationstjänster, sändningstjänster och elektroniska tjänster.
Beskattningsunderlag vid import – mervärdesskatt
Enligt huvudregeln består beskattningsunderlaget vid import av:
det tullvärde som fastställs av Tullverket,
tull och andra statliga skatter eller avgifter utom mervärdesskatt samt
bikostnader som provisions-, emballage-, transport- och försäkringskostnader fram till den kända bestämmelseort dit varan transporteras.
Med känd bestämmelseort avses första bestämmelseort i Sverige eller den sista ort i Sverige eller i annat EU-land som anges i den internationella frakthandlingen. Om uppgift om en bestämmelseort i Sverige helt saknas i frakthandlingen ska den ort i Sverige där första omlastning görs anses vara den kända bestämmelseorten.
Alla bikostnader ska ingå som avser den importerade varan och som uppkommer efter det att varan kommit fram till införselplatsen men innan och fram till att varan anländer till den sista ort som framgår av frakthandlingen.
Beskattningsunderlaget måste bestämmas för varje skattesats. När bikostnader är gemensamma för en sändning som ska beskattas efter olika skattesatser anser Skatteverket att bikostnaderna ska följa samma fördelning som tillämpas av Tullverket vid beräkning av tullvärdet. Den s.k. CIF-faktorn kan användas vid fördelning. (2014-12-04, dnr 131 666036-14/111)
Kommentar: Från och med den 1 januari 2015 ska den som är registrerad till mervärdesskatt redovisa mervärdesskatten vid import i mervärdesskattedeklarationen. I detta ställningstagande redogör Skatteverket för hur beskattningsunderlaget vid import ska beräknas och vad som ska ingå i beskattningsunderlaget. Till ställningstagandet finns också fyra åskådliggörande exempel.
För varor som återimporteras till EU efter att ha bearbetats eller reparerats i ett land utanför EU finns särskilda regler om hur beskattningsunderlaget ska beräknas. Avsikten med reglerna är att undvika att det som tidigare beskattats inom EU ska beskattas vid återimporten. Det är förädlingsvärdet, dvs. bearbetnings-, transport- och övriga kostnader som ska beskattas.
Ingvar Håkansson är rättslig expert vid Skatteverkets rättsavdelning.