Skattenytts team i form av Kerstin Nyquist och Richard Hellenius träffade Lennart Tottie under våren 2015 för att få höra Lennart berätta om sin långa erfarenhet som handläggare med administrativt och övergripande ansvar i Skatterättsnämnden och Forskarskattenämnden. Vilka problem har han sett och vilka skulle lösningarna kunna vara?
Lennart är född i Stockholm, började läsa juridik i Stockholm 1968, gjorde notariemeritering vid Stockholms tingsrätt och fortsatte sedan till Kammarrätten i Stockholm. Han sökte sig därefter till Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden, vilken bröts ut från Riksskatteverket 1991 då Skatterättsnämnden bildades.
Fram till pensionsavgången i år har det hunnit bli 35 år med nämndarbete rörande förhandsbesked på skatteområdet. Lennart beskriver sin arbetsplats som att det inte finns något bättre ställe att lära sig skatterätt. Han har fått syssla med gällande rätt – vara med och tolka ny skattelagstiftning. Han har haft en kvalificerad nämnd att föredra ärendena inför. I nämnden är det ett givande och tagande och alla har eftersträvat ett bra resultat. Det är prestigelöst och en enastående stämning. Så har det varit hela tiden.
Lennart framhåller att man på kansliet inte har någon känsla av att styras från Skatteverket – trots att kansliet administrativt ingår i verket. Det är dock viktigt för förtroendet att kansliet inte delar lokaler med Skatteverket.
Innan skattereformen fanns det många dispensärenden utöver förhandsbeskeden. Det var betydligt flera ansökningar om förhandsbesked om året än idag, exempelvis var antalet ansökningarna rörande byggmästarsmitta tidigare mycket betydande. Den tidigare avsaknaden av närmare reglering om i vilka situationer uttagsbeskattning skulle ske bidrog också till många ansökningar. De skattskyldiga var i dessa frågor i princip tvungna att fråga varje gång uttagsbeskattning aktualiserades. Nu har lagstiftningen förbättrats. Ärendena har större svårighetsgrad idag och nämnden har blivit en mer renodlad prejudikatinstans. Lagstiftaren har tagit itu med saker och inte bara ”låtit det ligga”. I och med att skatteflyktslagen kom i början av 80-talet fick Skatterättsnämnden ökade resurser för att behovet av förhandsbesked skulle kunna tillgodoses.
Lagstiftningen rörande ränteavdragsbegränsningsreglerna har dock inte varit lyckad. Inom nämnden fanns förhoppningen att det skulle vara möjligt att bidra till förutsebarhet genom att lämna förhandsbesked. Högsta förvaltningsdomstolens avvisningsbeslut i ränteavdragsbegränsningsmålen som sedan kom var i och för sig inte överraskande, men det är olyckligt anser Lennart att de skattskyldiga inte kan få förhandsbesked.
Lennart har även haft ett övergripande ansvar för ärendena i Forskarskattenämnden. När det gäller skattelättnader för utländska experter och forskare före lagändringen 2012 fanns det framför allt en irriterande brist på förutsebarhet vad gällde nyckelpersoner. Genom den lönegräns på två prisbasbelopp som då infördes – som ett tillägg till befintliga regler – var det meningen att systemet skulle bli enkelt att tillämpa.
Tyvärr, säger Lennart, har det inte blivit enkelt utan tvärtom krångligt. Ett av de första problemen som uppstod var omräkningen från nettolön till bruttolön. Där dömde underinstanserna olika fram till Högsta förvaltningsdomstolens avgörande förra året.
En fortfarande oklar fråga är exempelvis vilka inkomster som ska räknas med vid beräkningen av gränsbelopp. Även vem som är utbetalare av lönen har betydelse. Inom vissa koncerner betalas delar av ersättningen ut från ett utländskt bolag, frågan är då om det handlar om en förmedlingstjänst eller inte. Är det inte en förmedlingstjänst ska inte den delen av ersättningen ingå i gränsbeloppet. Vem som betalar ut ersättningen borde inte vara något problem, men som situationen nu blivit får Forskarskattenämnden ägna sig åt att djupstudera anställningsavtalen. Problemen med vem som anses som utbetalare har framför allt drabbat storföretagen.
En annan oklarhet är vad som händer om lönen sänkts under lönegränsen efter att skattelättnaden erhållits. I förarbetena talas om att kortare sjukskrivning inte ska påverka bedömningen, men var går den gränsen i så fall. För det fall att inkomsten sänkts under gränsbeloppet – är det då försent att söka skattelättnad enligt de ursprungliga reglerna om expert och nyckelperson?
Tillämpningen av reglerna för forskare är betydligt enklare. Om man har doktorerat och fullgjort en post doc. tjänstgöring får man i princip alltid skattelättnader. I förhållande till reglerna för forskare i Danmark är dock kraven högt ställda. Där följer man OECD:s rekommendationer för vad som utgör forskning och utbildning.
Det är en liten ökning av ansökningar om skattelättnader – max. 200 – som kommit till efter det att lönegränsen infördes. I propositionen talades om en väntad ökning med 2 250 ansökningar. Det tycks som om företagen har tröttnat lite på de här reglerna. Vad som Lennart ser skulle behövas vore ett system utan krångel som är snabbt och enkelt. Med enbart en lönegräns för utländska experter – förutom för forskare – skulle det kunna räcka med ett jämkningsbeslut från Skatteverket.
Avslutningsvis konstaterar vi att Lennart – som känner starkt för sin arbetsplats och dess framtida roll i samhället – har haft ett av de bästa jobb en skattemänniska kan ha!
Kerstin Nyquist är skattejurist och Richard Hellenius är skatteexpert på Svenskt Näringsliv.