Bör Sverige beskatta inkomster från utländska dotterbolag?

2.1 Beskattning av utdelningar från utländska dotterbolag

När ett svenskt bolag etablerar eller förvärvar ett utländskt dotterbolag är moderbolaget som utgångspunkt inte skattskyldigt för inkomsterna som dotterbolaget tjänar, och när vinst delas ut till moderbolaget är denna utdelning skattefri enligt 24 kap. 13–14 och 17 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) (IL), eftersom innehavet av dotterbolaget utgör en näringsbetingad andel.

En del länder beskattar till skillnad från Sverige inkomster från utländska dotterbolag genom att beskatta utdelningarna till de inhemska moderbolagen. Att beskattning av inkomsterna inte sker förrän utdelning inträffar brukar kallas att landet medger uppskov med beskattningen (”tax deferral”). Den kedjebeskattning som uppkommer på grund av att även dotterbolagets land, värdlandet, beskattar dotterbolagets vinst undanröjs av ursprungslandet genom avräkning av den utländska skatt som belöper på utdelningen, s.k. indirekt avräkning. Vid denna avräkning uppkommer vissa tekniska frågor som inte uppkommer vid avräkning som endast avser ett rättssubjekt. Ett land som beskattar utdelningar från utländska dotterbolag är USA. För att se hur denna typ av avräkning kan utformas ska jag i det följande se närmare på det landets regler.

För att amerikanska företag ska få tillgång till den indirekta avräkningen måste utdelningen komma från ett bolag i vilket det mottagande bolaget har en ägarandel om minst tio procent av rösterna.1 Avräkningen kan också omfatta skatt som har betalats av bolag längre ned i en ägarkedja, om det amerikanska bolaget indirekt innehar minst fem procent av rösterna i bolaget och röstinnehavet i varje ägarled är minst tio procent. För att avgöra hur stort röstinnehav som följer av ett indirekt ägande multipliceras de olika innehavsandelarna med varandra.2

Den indirekta avräkningen fungerar så att det amerikanska bolaget som mottar utdelningen anses ha betalat den del av det utdelande bolagets utländska skatt som belöper på det utdelade beloppet. Det är denna skatt som sedan utgör avräkningsbeloppet.3 Den skatt som anses ha betalats är en lika stor andel av de utländska skatterna som det utdelade beloppet är av de före utdelningen kvarhållna och beskattade inkomsterna.4 Avräkningsbeloppet beräknas alltså enligt följande formel:

De kvarhållna inkomsterna avser samlade kvarhållna vinster från både tidigare år och från det aktuella året, före årets utdelning. Den utländska skatten är den samlade skatt som har betalats för dessa vinster.5 Med andra ord läggs vinsten varje år till en summa ansamlade inkomster, och de utländska skatterna varje år till en summa ansamlade skatter. I takt med att vinster lämnar bolaget i form av utdelningar minskar de ansamlade inkomsterna, samtidigt som den skatt som belöper på utdelningarna minskar de ansamlade utländska skatterna.

Det aktuella årets och tidigare års inkomster hos dotterbolaget beräknas som utgångspunkt med tillämpning av samma regler som gäller för beräkning av inkomsten hos ett amerikanskt bolag. Beräkningen har dock förenklats på så sätt att man kan förlita sig på det utländska bolagets ordinarie redovisning och endast måste göra justeringar om de utländska reglerna leder till betydande skillnader jämfört med de amerikanska redovisnings- och skattereglerna.6

När man har att göra med längre ägarkedjor med utdelningar i varje led görs en liknande beräkning för varje bolag i kedjan. Om koncernen består av tre bolag inklusive det amerikanska, beräknas först hur mycket skatt det ”mellersta” bolaget anses ha betalat av den skatt som bolaget längst ned i kedjan faktiskt har betalat. Detta görs på samma sätt som ovan. Efter detta beräknas hur mycket det amerikanska bolaget anses ha betalat av den sammanlagda utländska skatt som dess direkt ägda dotterbolag faktiskt har betalat och anses ha betalat.7

Den amerikanska indirekta avräkningen är uppenbarligen komplicerad. Reglerna ställer också stora krav på de skattskyldiga genom att varje års uppgifter om de utländska bolagens inkomster och skatter måste sparas på obestämd tid.8

2.2 Löpande beskattning av utländska dotterbolag

För utformningen av den löpande beskattningen av utländska dotterbolag kan den svenska CFC-beskattningen tjäna som utgångspunkt. En första fråga är vilka aktieinnehav som skulle omfattas av beskattningen. En förutsättning i denna artikel är att endast direktinvesteringar skulle omfattas, dvs. investeringar som görs för att aktivt bedriva verksamhet i ett annat land. Gränsen vid vilken storleken på aktieinnehavet i ett utländskt bolag medför löpande beskattning bör vara tillräckligt låg för att inkludera så många direktinvesteringar som möjligt, samtidigt som den bör vara tillräckligt hög för att den skattskyldige ska kunna inhämta den information som krävs för att redovisa inkomsterna enligt svensk rätt. Gränsen bör förmodligen sättas någonstans mellan tio procent och 25 procent av kapitalet eller rösterna.9

Precis som i nuvarande CFC-beskattning bör moderbolaget beskattas för en lika stor andel av dotterbolagets inkomster som den ägda andelen i dotterbolagets kapital.10 Beräkningen av det utländska bolagets inkomster skulle ske med tillämpning av svenska skatteregler. Det bör övervägas om inkomstberäkningen som i den amerikanska indirekta avräkningen bör förenklas så att det är tillräckligt med sådana justeringar av det utländska bolagets ordinarie redovisning som innebär betydande skillnader jämfört med de svenska skattereglerna. En annan metod att förenkla inkomstredovisningen skulle kunna vara att utarbeta regler om vissa accepterade redovisningsregelverk eller utländska skattebaser, eventuellt med schablonmässigt bestämda justeringar av dem.11

Den internationella dubbelbeskattning som uppstår när både ursprungslandet och värdlandet beskattar dotterbolagets vinster undanröjs genom avräkning av ägarbolagets andel av de utländska skatterna, dvs. kapitalandelen multiplicerad med de utländska skatterna.12

4.1 Global välfärd

För att bedöma i vilken utsträckning olika skattesystem bidrar till global välfärd finns olika teorier om neutralitet. Beskattning enligt territorialitetsprincipen, dvs. beskattning av enbart inkomster med källa i det egna landet, anses bidra till kapitalimportneutralitet (KIN). Med detta menas att det inhemska och utländska kapitalet beskattas lika mycket i ett visst investeringsland och därigenom konkurrerar på lika villkor i landet.19 Egentligen förutsätter KIN på en viss marknad att samtliga utländska aktörer härrör från länder som har territoriell beskattning, dvs. som inte beskattar utländska inkomster.20

Beskattning enligt hemvistprincipen, alltså beskattning av de inhemska företagens globala inkomster med avräkning av utländsk skatt, bidrar istället till kapitalexportneutralitet (KEN). Med detta menas att investeringar som härrör från ett visst land beskattas lika mycket vare sig de görs inom landet eller utomlands. Därigenom påverkas inte investeringars geografiska placering av skattemässiga skäl, och de ekonomiskt mest lönsamma investeringarna blir de som genomförs. Om beskattning inte sker enligt hemvistlandets skattesats kan de inhemska investerarna komma att göra ekonomiskt mindre lönsamma investeringar i länder med lägre skatt istället för lönsammare investeringar i det egna landet. För att uppnå KEN helt och hållet måste beskattningen av de utländska inkomsterna ske löpande, utan uppskov och utan att avräkningen är begränsad till ett spärrbelopp.21

Vad gäller beskattning av utdelningar från utländska dotterbolag är de ekonomiska argumenten för en sådan beskattning svaga. Den skulle inte tjäna något neutralitetsmål i tydlig riktning. En sådan beskattning skulle dessutom skapa nya snedvridningseffekter i form av incitament att hålla kvar vinster utomlands så länge som möjligt istället för att dela ut dem till moderbolaget.22

Det är svårt att veta vilket av neutralitetsmålen som bör ges företräde för att den globala välfärden ska maximeras. Vilket av KIN och KEN som är mest effektivt och bäst för global välfärd anses bero på om den ekonomiska bördan av skatten övervältras från investerarna eller inte i olika länder, något det inte finns säker kunskap om. Därför kan det inte med säkerhet sägas vilket av KIN och KEN som är mest effektivt.23

Förutom att det är osäkert vilket av neutralitetsmålen som bör eftersträvas för global välfärd är målen svåra att uppnå. KIN kräver i princip att samtliga länder följer territorialitetsprincipen. KEN i ett visst land kräver å sin sida att avräkningen av utländsk skatt inte begränsas av ett spärrbelopp, något som förmodligen inget land skulle vara berett att göra. Det skulle nämligen innebära att det egna landet betalade andra länders högre skatter genom att låta den inhemska skatten på inhemska inkomster minska, vilket kan anses vara en subvention av vissa utlandsinvesteringar.24 Vidare skulle det enligt min mening öppna för missbruk av utländska investerare, som skulle dra nytta av att kunna etablera sig i högskatteländer genom ett bolag i Sverige. Därmed framstår avräkning med spärrbelopp som det enda realistiska alternativet. Eftersom det både är svårt att uppnå de olika neutralitetsmålen och svårt att avgöra vilket av dem som leder till maximal global välfärd är det tveksamt om något av dem bör vara helt bestämmande för hur Sverige utformar sitt skattesystem.25

4.2 Nationell välfärd

Ett skäl för Sverige att undanta utländska dotterbolagsinkomster från skatt är att säkerställa att de svenska företagens utländska dotterbolag inte är konkurrensmässigt missgynnade andra företag i utlandet. Detta har varit ett viktigt skäl för en del länder att på senare tid gå från att beskatta utländska inkomster till att undanta dem från skatt.26

Fleming m.fl. poängterar dock att ett undantag av utländska inkomster från skatt ska ses som en offentlig utgift som alla andra och måste vägas mot andra sätt att spendera de offentliga finanserna.27 Finns det måhända andra, mer kostnadseffektiva, sätt att stärka svenska företags konkurrenskraft? En löpande beskattning av utländska dotterbolag skulle ju innebära en betydande breddning av skattebasen, minskade incitament att investera i länder med lägre skatt och minskade möjligheter till skatteplanering, vilket skulle leda till ökade skatteintäkter. Dessa skatteintäkter skulle kunna användas till andra åtgärder för att stärka Sveriges konkurrenskraft, exempelvis en sänkning av bolagsskattesatsen. En sådan sänkning skulle mildra den konkurrensförsvårande effekten av en löpande beskattning genom att den extra skattebelastningen för utländska dotterbolag i länder med lägre skatt inte blev lika stor. Dessutom skulle en sänkt skattesats öka konkurrenskraften hos produktion och annan verksamhet som bedrivs inom Sveriges gränser. En lägre skattesats kan också sägas främja neutralitet generellt, eftersom skattesystemet blir mer likt en värld helt utan skatter. Eftersom en sänkning av skattesatsen skulle medföra att fler investeringar inom Sverige blev lönsamma som annars inte hade varit det skulle fler investeringar ske inom landet, med ökad sysselsättning och tillväxt som följd.28 Det ska dock klargöras att Sveriges bolagsskattesats på 22 procent redan idag är relativt konkurrenskraftig. En sänkning av skattesatsen skulle därför behöva balanseras mot den mindre restskatt på utländska dotterbolag som den skulle ge upphov till.

Trots fördelarna med löpande beskattning och den sänkning av bolagskatten som det skulle möjliggöra går det inte att bortse från att en sådan beskattning skulle skilja den svenska företagsbeskattningen på ett betydande sätt från andra länders beskattning, och innebära vissa nackdelar för svenska multinationella företag. Ytterst skulle detta kunna leda till att svenska multinationella företag flyttar sin hemvist till andra länder för att undvika den löpande beskattningen eller att utländska aktörer köper upp företagen. Mer konstlade byten av hemvistland skulle dock kunna motverkas genom regler som i vissa fall betraktade utländska moderbolag som svenska, exempelvis genom hänsyn till var bolagets säte är placerat.29

I slutändan blir det nödvändigt att väga minskad konkurrenskraft för svenska företags utländska dotterbolag och ökad koncernemigration mot de fördelar som en löpande beskattning skulle medföra. Enligt min uppfattning är det trots allt sannolikt att fördelarna med en övergång till löpande beskattning av utländska dotterbolag skulle överväga nackdelarna. Denna slutsats är dock osäker, och det vore önskvärt med närmare studier om de ekonomiska konsekvenserna för Sverige innan löpande beskattning av utländska dotterbolag infördes.

6.1 Beskattning av utdelningar

Skulle det vara förenligt med de fria rörligheterna i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att beskatta utdelningar från utländska dotterbolag etablerade inom EU, och samtidigt undanta utdelningar från inhemska dotterbolag från skatt? Denna fråga har prövats i två EU-rättsfall, båda kallade Test Claimants in the FII Group Litigation.33 Målen gällde Storbritanniens tidigare beskattning av utdelningar från utländska bolag. I det första målet uttalade EU-domstolen att EU-rätten i princip inte förhindrar en medlemsstat från att undvika kedjebeskattning genom undantagande av utdelningar från inhemska bolag och genom ett avräkningssystem för utdelningar från utländska bolag.34 För att vara tillåten fick dock inte skattesatsen vara högre för utländska utdelningar än för inhemska.35 I det andra FII-målet sades att en av situationerna i vilken skattesatsen för utländska utdelningar skulle anses vara högre var när den effektiva beskattningen i mottagarlandet var lägre än den nominella skattesatsen. Detta var fallet i Storbritannien, varför den brittiska beskattningen av utdelningar från utländska dotterbolag utgjorde ett hinder mot fria rörligheter.36

Varför ansågs en effektiv beskattning under den nominella skattesatsen leda till en högre skattesats på utländska utdelningar? Enligt min mening berodde det på att den brittiska indirekta avräkningen använde det utländska dotterbolagets redovisningsmässiga vinster vid beräkningen av utdelningsbeloppet. Formeln för beräkning av avräkningsbeloppet såg alltså ut på följande sätt:37

I den amerikanska indirekta avräkningen, däremot, används dotterbolagets vinst enligt amerikanska skatteregler vid beräkningen av avräkningsbeloppet:

Eftersom den redovisningsmässiga vinsten ofta är högre än vinsten beräknad enligt skatteregler, blir avräkningsbeloppet mindre vid tillämpning av den brittiska formeln. Det faktum att generösare inkomstberäkningsregler används för inhemska bolag än för utländska kan sägas medföra att en högre skattesats gäller för utdelningar från utländska bolag.38 EU-domstolens uttalande om effektiv beskattning gällde också en avräkningsmetod ”vilken, i likhet med den metod som föreskrivs i den lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, beaktar den effektiva nivån på beskattningen av vinsterna i ursprungsstaten” (min kursivering).39 Med detta menade sannolikt EU-domstolen att avräkningsbeloppet enligt de brittiska reglerna beräknades på grundval av de redovisningsmässiga vinsterna i det utländska bolaget. Eftersom den amerikanska avräkningen använder samma inkomstberäkningsregler för det utdelande bolaget som gäller för inhemska bolag, om än med möjlighet att förenkla beräkningen, lär en beskattning av utdelningar förenad med en avräkning liknande den amerikanska i princip inte hindras av FII-målen.

Det kan dock tänkas att den administrativa börda som orsakas av beskattningen av utdelningar är en otillåten inskränkning av de fria rörligheterna. I det första FII-målet ansåg EU-domstolen att den brittiska beskattningen och avräkningen inte utgjorde en inskränkning av de fria rörligheterna enbart för att avräkningen medförde en större administrativ börda för utländska utdelningar.40 En avräkning lik den amerikanska skulle dock mycket väl kunna medföra större administrativa bördor än den brittiska, eftersom det är enklare att förlita sig på företagets redovisning än att behöva beräkna de utländska vinsterna enligt inhemska skatteregler. I målet Haribo Lakritzen41 prövades den österrikiska avräkningen vid utdelningar från portföljinnehav. EU-domstolen uttalade bl.a. att det inte får visa sig vara omöjligt att komma i åtnjutande av avräkningsmetoden på grund av en överdriven administrativ börda.42 Detta förefaller vara en tämligen tillåtande regel. I målet Futura Participations43 prövades vidare luxemburgska regler som krävde redovisning av utländska företags fasta driftställens inkomster enligt inhemska redovisningsregler och förvaring av räkenskaperna inom landet. Kraven på redovisningen utgjorde ett otillåtet hinder mot etableringsfriheten.44 Det är dock svårt att av detta dra några slutsatser angående inkomstberäkningen vid beskattning av utdelningar. Sammanfattningsvis får det anses osäkert men inte helt osannolikt att beskattningen skulle accepteras av EU-domstolen.

6.2 Löpande beskattning

Även den löpande beskattningen skulle kunna stå i strid med EU-rätten i de fall den träffar dotterbolag inom EU. Själva beskattningen av de utländska inkomsterna med avräkning av den utländska skatten lär i ljuset av FII-målen inte utgöra något problem. Däremot kan det faktum att ett svenskt moderbolag beskattas för inkomster i ett annat bolag innebära ett hinder mot de fria rörligheterna, eftersom svenska moderbolag inte beskattas för inkomsterna hos sina svenska dotterbolag. I målet Cadbury Schweppes 45 fann EU-domstolen att Storbritanniens CFC-lagstiftning utgjorde ett hinder mot etableringsfriheten eftersom den innebar att ett moderbolag med ett irländskt dotterbolag beskattades för vinster i en annan juridisk person, något som inte skedde vid etableringar av brittiska dotterbolag.46 EU-domstolen prövade även om hindret kunde rättfärdigas med hänsyn till intresset att förebygga skatteflykt. För att kunna rättfärdigas enligt denna grund krävdes att lagstiftningen specifikt avsåg rent konstlade upplägg, och att beskattning inte kunde ske när bildandet av det utländska bolaget har en ekonomisk förankring.47 Eftersom den löpande beskattningen som har behandlats i denna artikel inte syftar till att enbart träffa rent konstlade upplägg tyder målet Cadbury Schweppes på att den löpande beskattningen inte skulle vara förenlig med EU-rätten.

Ett förbehåll måste dock göras. Cadbury Schweppes handlade om lagstiftning som särbehandlade vissa lågbeskattade dotterbolag och syftade till motverka skatteplanering. Eftersom en generell löpande beskattning skulle ha en bredare utformning och syfta till att åstadkomma neutralitet mellan inhemska och utländska investeringar går det att tänka sig att rättfärdigandegrunden upprätthållandet av skattesystemets inre sammanhang skulle vara aktuell. För att den grunden ska vara tillämplig kräver EU-domstolen att det finns ett direkt samband mellan den i målet berörda skattefördelen och ett visst skatteuttag. I det andra FII-målet fann EU-domstolen ett sådant direkt samband mellan beviljandet av avräkning av utländsk skatt alternativt undantagande från skatt på en utdelning å ena sidan och den skatt som redan har påförts den utdelade vinsten å andra sidan.48 Det kan hävdas att ett motsvarande samband finns i den löpande beskattningen mellan avräkningen av utländsk skatt å ena sidan och beskattning av dotterbolagens vinster å andra sidan. Det är alltså möjligt att en sådan beskattning skulle kunna rättfärdigas med hänsyn till skattesystemets inre sammanhang. Vid bedömningen av om lagstiftningen är proportionerlig i förhållande till ändamålet skulle emellertid EU-domstolen kunna inte hållningen att en beskattning med uppskov till dess att utdelning sker skulle vara tillräckligt för att uppnå neutralitet. Det får betraktas som möjligt men osäkert om EU-domstolen skulle godta en löpande beskattning av utländska dotterbolag.

Även om en löpande beskattning av enbart utländska dotterbolag inte skulle vara förenlig med EU-rätten skulle en löpande beskattning förmodligen inte utgöra något hinder mot de fria rörligheterna om moderbolagen även beskattades löpande för sina svenska dotterbolag. En sådan beskattning skulle enligt min uppfattning vara möjlig att åstadkomma. Den löpande beskattningen för de svenska innehaven skulle inte orsaka några större administrativa svårigheter, eftersom svenska bolags inkomster ändå alltid redovisas enligt svensk rätt och det skulle stå klart hur mycket skatt som kunde avräknas. I de flesta fall skulle moderbolagets skattskyldighet för inkomsterna i det svenska dotterbolaget sättas ned till noll, eftersom båda bolag skulle vara föremål för samma bolagsskattesats. Endast när dotterbolaget inte hade förmåga att betala skatten skulle moderbolaget behöva betala skatt för inkomsterna.

Det EU-rättsliga hinder som kvarstår för en löpande beskattning är den svårare administrativa börda för inkomstredovisningen och avräkningen som blir aktuell vid utlandsetableringar. I föregående avsnitt sades att en alltför tung administrativ börda kan utgöra ett otillåtet hinder mot de fria rörligheterna enligt rättsfallen Haribo Lakritzen och Futura Participations. För en löpande beskattning är de administrativa svårigheterna mindre än för en beskattning av utdelningar, varför en sådan beskattning kan ha större chans att accepteras av EU-domstolen. Det går dock inte heller för löpande beskattning att dra några säkra slutsatser angående EU-rätten och de administrativa svårigheterna.