Dessa rader skriver jag med mycket blandade känslor. Till att börja med har f.d. regeringsrådet Sigvard Berglöf gått bort. Sigvard var biträdande och huvudredaktör för Skattenytt under tidskriftens glansperiod. Han bidrog på ett mycket betydelsefullt sätt till Skattenytts framgångar. Under senare år ringde Sigvard upp mig då och då, några gånger för att berömma tidskriftens innehåll, någon gång för att klaga på att årsboken inte kommit. Jag kommer att sakna dessa samtal.
Jag har också beslutat mig för att lämna Skattenytts redaktion. Jag har stortrivts, först som biträdande redaktör, sedan som huvudredaktör och ansvarig utgivare. Det är helt enkelt roligt att vara med om att skapa en tidskrift, att jobba med redaktionen, att kommunicera med och ibland träffa alla dessa otroligt kompetenta skattejurister från olika sektorer, som är tidskriftens ryggrad; författarna. Nu är det dock dags att lämna över till en ny yngre kraft. Skiftet sker inför nästa år, så ytterligare ett tag håller jag klubban. Det du kan vara säker på är att kommande redaktör kommer att brinna för sin uppgift.
Slutligen har jag tvingats överlämna den hedervärda positionen som Sveriges äldste akademiskt verksamme docent i skatterätt till någon annan. Jag har nämligen blivit föreslagen att erhålla anställning som professor vid Stockholms universitet. Bättre sent än aldrig, är en hållbar devis. Jag tänker inte sällan på Immanuel Kant, som lär ha producerat sina epokgörande verk mycket sent i livet. Vi, som med Peps Perssons ord har lättjan i blodet, kan känna tillförsikt i att livet kan erbjuda många chanser.
Med dessa rader överlämnar jag detta fullspäckade nummer till dig.
Roger Persson Österman, Frescati i början av juni.