I HFD 2013 ref. 19 fann HFD att tjänsteställe för tolk med olika uppdragsgivare var respektive plats där uppdraget utförts (I) och att elektriker anställd av bemanningsföretag med växlande arbetsplatser i en och samma anställning ska anses ha tjänsteställe i bostaden (II).
I F.A. arbetade som tolk åt flera olika tillfälliga uppdragsgivare. F.A. har rest med bil mellan bostaden och de olika platser där arbetet utförts. F.A. ansåg att de företagna resorna var att jämställa med tjänsteresor Skatteverket ansåg att F.A. hade tjänsteställe där arbetet utfördes och att resorna mellan bostaden och de olika platserna där hon utförde sina tolkuppdrag var att jämställa med resor till och från arbetet. Förvaltningsrätten fann att F.A:s arbete som kontakttolk var sådana att det framstod som rimligt att med tillämpning av undantagsbestämmelsen i 12 kap. 8 § IL fastställa hennes bostad som tjänsteställe. Kammarätten delade Förvaltningsrättens bedömning.
HFD börjar med att konstatera att det inte finns någon särskild lagreglering vad gäller tolkars tjänsteställe och att vid bestämmande av tjänsteställe ska därför de allmänna reglerna i 12 kap. 8 § IL tillämpas. HFD fann att även om vissa förberedelser och administrativa uppgifter utförts i bostaden har inte annat framkommit än att uppdragen huvudsakligen utförts hos uppdragsgivarna och att F.A. därför haft sitt tjänsteställe på den plats där uppdraget utförts varför resorna inte ska anses som tjänsteresor utan som resor mellan bostaden och de olika arbetsplatserna.
II Ett bolag som bedrev konsultverksamhet inom elektronik och el, hade fast anställda elektriker som utförde uppdrag hos olika kunder. Uppdragens längd kunde variera från någon månad till något år. Av utredningen framgår att T.C. som började sin anställning 2004 hade bytt arbetsplats sju gånger före utgången av 2008, H.L. hade under åren 2006–2008 arbetat på fyra olika arbetsplatser, A.I. som började 2007 hade fram till utgången av 2008 haft fem olika arbetsplatser, J.H. som började 2007 hade under samma tidsperiod haft tre olika arbetsplatser och P.H. anställd sedan 2004 hade under 2008 avslutat ett längre uppdrag hos en kund och under det sista kvartalet påbörjat ett nytt kortare uppdrag. Enligt anställningsavtalen började och slutade arbetstiden hos kunden och bostaden var att anse som tjänsteställe. Skatteverket ansåg att de anställda hade sitt tjänsteställe hos respektive kund. Förvaltningsrätten och Kammarrätten delade Skatteverkets uppfattning.
HFD börjar med att konstatera att det av 12 kap. 8 § IL framgår att om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknande branscher anses bostaden som tjänsteställe samt att HFD i RÅ 2007 ref. 72 uttalat att bestämmelsen har karaktär av undantagsregel för situationer där en anställds arbetsvillkor är sådana att ett tjänsteställe inte kan fastställas i enlighet med någon av de föregående bestämmelserna i paragrafen. HFD ansåg att elektrikernas arbetsplatser växlat på ett sådant sätt att det föreligger svårigheter att avgöra var de haft sina tjänsteställen och att bostaden därför ska anses som tjänsteställe. HFD ansåg att även de anställda som påbörjat sin anställning under 2008 och därmed inte bytt arbetsplats ska anses ha bostaden som tjänsteställe eftersom det inte kan antas annat än att de i likhet med övriga elektriker har anställts för att utföra tidsbegränsade uppdrag hos olika kunder.
HFD:s domar innebär ett förtydligande av att den som har flera olika uppdragsgivare där platsen för uppdragets utförande växlar i förhållande till uppdragsgivarna ska anses ha sitt tjänsteställe på den plats där huvuddelen av arbetet utförs i förhållande till varje uppdragsgivare även om ett visst förberedelsearbete utförs i bostaden. Den som i sin anställning eller inom ramen för ett och samma uppdrag har arbetsplatser som hela tiden växlar kan däremot anses ha tjänsteställe i bostaden.
Pia Blank Thörnroos