Frågan om när eventuell förmånsbeskattning aktualiseras vid anställdas förvärv av värdepapper som är behäftade med förfoganderättsinskränkningar har varit föremål för prövning i ett antal fall under senare år. I mars 2013 avvisade Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) ett förhandsbesked som gällde fråga om beskattningstidpunkt vid anställdas förvärv av aktier enligt ett terminsavtal. I denna artikel kommenteras och analyseras HFDs avvisningsbeslut i syfte att försöka utreda vad som skiljer detta fall från tidigare avgjorda mål.
1 INLEDNING
HFD beslutade den 27 mars 2013 (mål nr 2739-12) att undanröja Skatterättsnämndens (SRN) förhandsbesked från den 24 april 2012 i ärende dnr 39-11/D och avvisa ansökan. Förhandsbeskedsansökan avsåg frågan om beskattningstidpunkt vid anställdas förvärv av aktier från arbetsgivaren enligt ett terminsavtal. HFD ansåg att förutsättningarna för det aktuella aktieförvärvet var så oklara att frågorna inte gick att besvaras. HFD har i ett antal avgörande under åren 2009–20101 prövat till synes liknande frågeställningar. Slutsatsen av dessa avgöranden är att aktier och teckningsoptioner skattemässigt utgör värdepapper även om de genom villkor i ägaravtal eller andra avtal är behäftade med ganska långtgående förfoganderättsinskränkningar. Anställdas förvärv av aktier och teckningsoptioner från arbetsgivaren sker således normalt vid förvärvet i enlighet med värdepappersregeln.2 Mot denna bakgrund är det enligt min mening intressant att analysera varför HFD ansåg att förhandsbeskedet från den 24 april 2012 skulle avvisas.
Se RÅ 2009 ref. 86, RÅ 2009 not. 206 och RÅ 2010 not. 129.
10 kap. 11 § första stycket Inkomstskattelagen.
2 HFDS DOM 27 MARS 2013, MÅL NR 2739-12
Sökanden avsåg att på marknadsmässiga villkor ingå ett terminsavtal avseende förvärv av aktier i ett noterat icke-svenskt moderbolag till det aktiebolag i vilket sökanden var anställd. Terminsavtalet löpte på tre år och fick inte överlåtas till annan än eget bolag. På slutdagen ska den överenskomna köpeskillingen för aktierna, justerad för utdelningar som under avtalstiden lämnats till aktieägarna i moderbolaget, erläggas. Efter att betalning erlagts ska aktierna levereras. Från denna tidpunkt har de anställda även rösträtt för aktierna.
I samband med ingåendet av terminsavtalet ingår berörda anställda även ett s.k. partneravtal. Enligt partneravtalet har moderbolaget samt dotterbolagen (Bolagen) rätt att köpa tillbaka partnerns aktier för marknadspris eller om den anställde betett sig illojalt mot arbetsgivaren till ett lägre pris eller helt utan ersättning. Därutöver förbinder sig varje partner att så länge han eller hon är partner, och till en del för en viss tid därefter, inte sälja eller på annat sätt disponera över sina s.k. partner shares. För att säkerställa partners skyldigheter i detta avseende registreras aktierna på ett konto i partnerns namn men med en spärr till förmån för Bolagen.
Mot denna bakgrund ställde sökanden ett antal frågor som bl.a. avsåg frågan om beskattning kunde aktualiseras med stöd av värdepappersregeln i 10 kap. 11 § första stycket Inkomstskattelagen. Sökandens uppfattning är att ett förvärv av värdepapper ska anses ha skett vid terminsavtalets ingående medan Skatteverket hävdar att något värdepapper inte kan anses ha förvärvats förrän dess att de anställda erlagt köpeskillingen och registrerats som ägare av aktierna.
Mot bakgrund av att terminsavtalet skulle ingås på marknadsmässiga villkor ansåg SRN bl.a. med hänvisning till RÅ 2010 not. 129 att någon beskattning enligt värdepappersregeln vare sig kan aktualiseras vid ingående av terminsavtalet eller vid terminsavtalets slutdag. HFD ansåg dock särskilt med beaktande av det överlåtelseförbud kopplat till aktierna som följer av partneravtalet att förutsättningarna för det avsedda aktieförvärvet är så oklara att frågorna inte bör besvaras. SRNs förhandsbesked undanröjdes således och ansökan avvisades.
3 TIDIGARE PRAXIS
HFD har i målen RÅ 2009 ref. 86 samt RÅ 2010 ref. 113 prövat frågan om beskattningstidpunkten för anställda i ett dotterbolag till ett finskt noterat moderbolag som var berättigade till gratisaktier i det finska moderbolaget enligt ett särskilt aktieincitamentsprogram. Om vissa resultatmål under ett kalenderår uppnåddes skulle de anställda utan att utge något vederlag erhålla ett visst antal aktier. Året därefter registrerades aktierna på den anställdes värdepapperskonto under förutsättning att personen vid denna tidpunkt var fortsatt anställd i koncernen. Vid denna tidpunkt erhöll de anställda även rätt till utdelning och röster på aktierna. Aktierna var dock under två år efter intjänandeåret föremål för vissa förfoganderättsinskränkningar som innebar att de anställda under denna period inte hade rätt att överlåta aktierna. Om anställningen skulle upphöra innan utgången av tvåårsperioden var den anställde vidare skyldig att utan vederlag återlämna de tilldelade aktierna. HFD ansåg att tidpunkten för beskattning inte kunde skjutas upp med anledning av de inskränkningar som var aktuella i målet och att aktierna således skulle anses förvärvade per den tidpunkt aktierna registrerades på de anställdas värdepapperskonton. Som en konsekvens skulle ett återlämnande av aktierna under tvåårsperioden ses som en avyttring av aktierna för noll kronor vilket leder till en kapitalförlust motsvarande förmånsbeskattat belopp.
RÅ 2009 not. 206 avser en liknande fråga. Detta fall avser förvärv av aktier i ett onoterat svenskt bolag där aktierna var föremål för motsvarande restriktioner som i RÅ 2009 ref. 86 men under 6 år efter förvärvet. Inte heller i detta fall ansåg HFD att den skattemässiga förvärvstidpunkten kunde skjutas upp.
HFD har vidare i RÅ 2010 not. 129 prövat frågan om en hembudsskyldighet i samband med anställningens upphörande. Ledande befattningshavare hade fått förvärva aktier och teckningsoptioner i arbetsgivarbolaget till marknadspris. Värdepapperen var föremål för ett antal inskränkande villkor enligt ett aktieägaravtal. Om aktieägaren begått ett väsentligt avtalsbrott var aktieägaren bl.a. skyldig att hembjuda sina aktier och teckningsoptioner till det lägre av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet. Med väsentligt avtalsbrott avsågs bl.a. att delägaren slutade sin anställning inom tre år efter avtalets ingående. Skulle delägaren sluta inom denna tid gick han således miste om hela värdestegringen på såväl aktier som teckningsoptioner. Värdepapperen var i övrigt fritt överlåtbara. SRN ansåg att det inte fanns något skäl till att behandla teckningsoptionerna annorlunda än aktierna. HFD delade SRNs bedömning och fastställde förhandsbeskedet. Hembudsskyldigheten ansågs således inte förta teckningsoptionernas karaktär av värdepapper.
Värdepappersregeln har vidare i tidigare praxis begränsats i den s.k. Skuggsparardomen (RÅ 1996 ref. 92). I detta mål hade den anställde, som var anställd i svensk filial till ett amerikanskt bolag, sparat aktier i det amerikanska bolaget, samtidigt som arbetsgivaren parallellt hade avsatt en summa för ytterligare aktieköp. Den anställde blev inte ägare till de skuggsparade aktierna förrän efter en viss kvalifikationstid. Domen kan tolkas såsom den anställde var medlem i något som liknar en aktiesparklubb. Aktierna förvärvades av en fristående förvaltare till aktieklubben och inte till någon enskild anställd. Medlemmen hade inte heller rätt att lyfta utdelning under kvalifikationstiden. Den enda rätt de anställda hade under kvalifikationstiden var att anvisa hur rösträtten för hans aktier i aktiesparklubben skulle användas. Enligt HFD innebar programmet att de anställda inte kunde anses ha förvärvat de skuggsparade aktierna förrän dess att kvalifikationsperioden hade uppfyllts.
4 ANALYS OCH KOMMENTAR
Enligt min mening finns det stora likheter mellan omständigheterna i det av HFD avvisade målet och tidigare praxis angående anställdas förvärv av aktier. Såsom jag inledningsvis konstaterade bör slutsatsen av tidigare praxis vara att aktier och teckningsoptioner skattemässigt utgör värdepapper även om de är föremål för långtgående förfoganderättsinskränkningar vilket innebär att eventuell förmånsbeskattning aktualiseras vid förvärvet av värdepapperen. För att ett förvärv ska föreligga har i samtliga fall krävts att leverans av aktierna har skett.
De relevanta frågeställningarna i det avvisade förhandsbeskedet bör vara om (i) terminsavtalet beaktat dels förfoganderättsinskränkningarna kopplade till själva terminsavtalet dels till de aktier som kommer förvärvas enligt terminsavtalet kvalificerar som ett värdepapper och (ii) för det fall terminsavtalet inte anses kvalificera som ett värdepapper om de inskränkningar som aktierna är föremål för innebär att beskattningstidpunkten kan skjutas upp.
En första fråga är om det faktum att terminsavtalet är föremål för ett strikt överlåtelseförbud under en treårsperiod i sig innebär att avtalet inte kvalificerar som ett värdepapper. Såvitt jag känner till har betydelsen av ett strikt överlåtelseförbud kopplat till ett annat finansiellt instrument än en aktie inte varit föremål för prövning i praxis. SRNs hänvisning till RÅ 2010 not. 129 kan tyckas lite märklig då det i detta notismål anges att aktierna samt teckningsoptionerna utöver hembudsskyldigheten vid väsentligt avtalsbrott var fritt överlåtbara. Det skulle även kunna ha viss betydelse för bedömning av värdepapperskaraktären att terminsavtalet inte såsom aktier och teckningsoptioner är ett instrument som emitterats enligt Aktiebolagslagen. Till skillnad mot vad som gällde som villkor för leveransen av gratisaktierna i RÅ 2009 ref. 86 är vidare leveransen av aktierna enligt terminsavtalet inte såvitt jag kan utläsa helt beroende av fortsatt anställning. Skulle terminsavtalet kvalificera som ett värdepapper bör SRNs bedömning vara riktig, dvs. tidpunkten för leveransen av aktierna bör inte ha någon betydelse för bedömningen.
Såsom framgår av HFDs avgörande är dock de aktier som förvärvas enligt terminsavtalet föremål för ytterligare förfoganderättsinskränkningar enligt det s.k. partneravtalet. Partneravtalet ingås redan vid ingåendet av terminsavtalet och enligt min mening bör även dessa restriktioner beaktas vid bedömningen av relevant förvärvstidpunkt. Restriktionerna avseende aktierna gäller i detta fall under en obegränsad tid. Inget av de fall angående anställdas förvärv av aktier och teckningsoptioner som tidigare prövats har haft en inlåsningsperiod som överstiger 6 år. En i tiden obegränsad inskränkning skulle kunna innebära en risk för att något värdepappersförvärv inte anses ha skett förrän restriktionerna upphör. Detta skulle även kunna gälla för aktier. Det som talar mot en sådan tolkning är exempelvis frågan om vem som då ska anses äga de aktier som inte anses ha förvärvats av de anställda. När det gäller anställdas förvärv av aktier enligt ett incitamentsprogram kan dock beroende på villkoren för aktieförvärvet dessa aktier fortsatt kunna anses ägas av arbetsgivaren.
HFDs knapphändiga motivering i det avvisade målet skulle kunna tolkas som om HFD är av uppfattningen att de restriktioner som följer av partneravtalet vilka överhuvudtaget inte berörs i SRNs avgörande även aktualiserar en annan möjlig beskattningstidpunkt än de som sökanden respektive Skatteverket anför. Det skulle således kunna vara så att HFD anser att det faktum att inskränkningarna är obegränsade i tiden har betydelse för bedömningen samt att sambandet mellan terminsavtalet samt partneravtalet inte är tillräckligt tydligt utvecklat i ansökan för att det ska vara möjligt att pröva frågan. HFDs hänvisning till överlåtelseförbudet i partneravtalet och det faktum att aktierna ska registreras på sökandens konto men med en spärr till förmån för Bolagen kan också tyda på att HFD i enlighet med tidigare praxis anser att det är dagen för registrering som ägare till aktierna som är den relevanta tidpunkten. HFD kan ha ansett att innebörden av spärren till förmån för Bolagen är för bristfälligt beskrivit i ansökan och att det därför inte är möjligt att bedöma när aktierna ska anses ha förvärvats. Det sistnämnda synsättet bör dock även innebära att HFD till skillnad mot SRN gjort bedömningen att terminsavtalet pga. restriktionerna inte kvalificerar som ett värdepapper. Förvärvare av ett terminsavtal som ingåtts på marknadsmässiga villkor blir inte registrerad som aktieägare förrän vid leverans. Vid anställdas förvärv av aktier enligt ett terminsavtal på marknadsmässiga villkor bör således tidpunkten för registrering som ägare till aktierna sakna betydelse vid tillämpningen av värdepappersregeln.
Det är sammanfattningsvis svårt att dra några klara slutsatser av det avvisade målet. Målet visar dock på att det fortsatt finns vissa oklarheter när det gäller tillämpningen av värdepappersregeln. De oklara frågorna är enligt min mening dels hur långtgående restriktioner ett värdepapper som inte emitterats enligt Aktiebolagslagen kan göras föremål för utan att förlora sin värdepapperskaraktär dels hur värderpapperskaraktären för alla typer av värdepapper påverkas av att värdepapperen är föremål för förfoganderättsinskränkningar som är obegränsade i tiden.
Sara Jacobsson är verksam som skattekonsult vid Skeppsbron Skatt.