Regler som försvårar för företag att växa och sprida ägande bör anses ha nått vägs ände. Det var en lyx vi trodde att vi kunde unna oss i en tid då de stora industriföretagen ansågs vara närmast ett perpetum mobile. I stort sett alla ägare till fåmansaktiebolag måste nu i höst ånyo se över sin skattesituation om Finansdepartementets förslag till nya 3:12-regler genomförs.
1 Inledning
De särskilda reglerna för fåmansföretagare är aktuella igen. Men nu från en ny vinkel. Reglerna anses ha blivit för bra för ägare till lite större fåmansföretag, särskilt de tjänsteföretag som har expanderat kraftigt och som följd fått en spridd ägarkrets. Samtidigt vill regeringen stimulera anställning i de minsta företagen med upp till omkring 10 anställda. En nyhet är även att ägare med upp till fyra procent av kapitalet i praktiken inte ses som företaga-re. För dessa företagare kommer i princip den ordning som gällde före 1990 års skattereform att gälla, tjänste- och kapitalinkomster beskattas tillsammans som inkomst av tjänst.
Kort är detta sammanfattningsvis innehållet i Finansdepartementets promemoria, Vissa skattefrågor inför budgetpropositionen 2014, som släpptes 15 april 2013, i den del denna gäller de s.k. 3:12-reglerna. Remisstiden har varit kort, fram till 7 maj. Remissutfallet är att massiv och tung kritik riktats mot förslaget. Endast skatteverket, regeringens eget regelråd och Ekonomistyrningsverket är positiva. Flera remissinstanser vill se en expertutredning kring de föreslagna ändringarna och andra vill se en grundläggande översyn av skattesystemet. En lagrådsremiss lämnades 31 maj. I denna justerades förslaget något. De bärande delarna i kritiken mot förslaget kvarstår dock.
Mer konkret får förslaget stor betydelse för beräkningen av det lönebaserade utrymmet, d.v.s. kapitalbeskattad utdelning som beskattas med 20 procent, för ägare till både mindre och större fåmansföretag. Ägare till de minsta företagen tillåts ta ut en större utdelning och ägare till medelstora företag måste öka det egna löneuttaget för att kunna använda företagets lönesumma som bas för den kapitalbeskattade utdelningen. Situationen försämras också för passiva ägare som är närstående till en aktiv ägare. Alla ägare, närstående, nyckelpersoner i fåmansföretag och ägare i större konsultföretag som inte äger minst fyra procent av kapitalet får klart försämrade regler om förslaget i prome-morian genomförs.
Syftet med 3:12-reglerna är att personer verksamma i betydande omfattning i ett fåmansföretag inte ska kunna omvandla högre beskattad tjänste-inkomst till lägre beskattad kapitalinkomst. Frågan är dock vad som idag i ett kunskapsföretag är resultatet av eget arbete och vad som är avkastning på kapital i ett företag? Med en dual inkomstmodell blir frågan lätt politisk. Idag anses ett belopp motsvarande en viss avkastning på satsat kapital och en viss andel av lönesumman i företaget utgöra högsta kapitalavkastning som beskattas med 20 procent, givet visst eget löneuttag. Över denna nivå anses ett visst belopp, 90 inkomstbas-belopp (IBB) eller drygt 5 mkr, vara resultatet av ägarens arbetsinkomst med en beskattning upp till cirka 59 procent. Vid avkastning över den nivån i sin tur anses inkomsten vara kapitalavkastning som beskattas med 30 procent. Med en förhållandevis stor spännvidd mellan skattesatserna, 20 procent som lägsta skatt på kapitalavkastningen och cirka 59 procent på tjänsteinkomsten1 och drygt 350 000 aktiva delägare i fåmans-företagen är det lätt att inse att frågan engagerar både entreprenörer och andra.2 Utöver detta antal finns sannolikt, enlig vår erfarenhet, ett stort antal, främst mindre, del-ägare som inte lämnar någon K 10 blankett då någon utdelning inte erhållits eller några aktier inte sålts.
I denna artikel avser vi att kort närmare presentera förslaget och därefter med några exempel söka illustrera effekterna av reglerna innan vi avslutar med några reflekterande tankar kring förslagen.
Om bolagsskatten på vinst som delas ut räknas med blir skatten 37,6 procent på vinsten som kapitalbeskattas och 67 procent på vinst som tjänstebeskattas.
Uppgifterna om antal företagare är hämtade ur företagsdatabasen FRIDA. För en beskrivning av FRIDA, se Finansdepartementets Beräkningskonventioner 2013. Metoder för effektberäkningar av ändrade skatteregler.
2 Bakgrund
3:12-reglerna kom till efter 1990-års skattereform. Dessa har under alla år av företagarna uppfattats som en diskriminering av aktiva ägare till fåmansföretag. Staten har för dem satt en gräns för hur stor del av vinsten i företaget som beskattas som kapitalinkomst. Vinst i de framgångsrikaste fåmansföretagen beskattas som inkomst av tjänst hos ägaren. De som använder kapitalresurserna mest effektivt får vinsten därav tjänstebeskattad.
Utgångspunkten för 1990 års skattereform var dock heller inte entrepre-nören. I takt med att insikten om entreprenörens betydelse har ökat har regler-na därför successivt förbättrats genom ändringar i stort sett varje eller vart annat år.
För några år sedan växte dock fram en annan syn på reglerna, en annan bild. Reglerna hade för många blivit fördelsregler. Detta hade skett främst genom de ändringar som de s.k. tre vise männen (Hansson, Lodin och Edin) föreslog 2005.3 Dessa utredare föreslog en kraftig utökning av lönesumman som bas för den kapitalbeskattade utdelningen. I princip skulle företag med fler än cirka 10 anställda undantas från begränsningseffekten av reglerna, d.v.s. de skulle inte drabbas av 3:12 – systemet. Modellen var att ett belopp motsvarande 50 procent av den kontanta lönesumman i företaget över en lönenivå på 60 IBB, knappt 3 mkr, kunde tas ut som kapitalbeskattad utdelning. Därmed bedömdes att ingen del av vinsten skulle behöva beskattas som inkomst av tjänst hos ägaren, givet att denne själv tagit ut lön av viss storlek. Under lönenivån 3 mkr begränsades utdelningsmöjligheten till ett belopp motsvarande 25 procent av den kontanta lönen. Till detta fick läggas en viss avkastning på satsat kapital. Härigenom minskades risken för inkomstomvandling hos ägarna till de minsta fåmansföretagen.
Senare sänktes skattesatsen på den kapitalbeskattade utdelningen till 20 procent liksom kravet på högsta eget löneuttag hos ägaren för att få använda lönesummeregeln från 15 IBB (cirka 750 000 kronor) till 10 IBB, d.v.s. drygt 500 000 kr vid den tiden. Syftet var att fler ägare till mellanstora fåmansföretag skulle kunna använda även företagets lönesumma som bas för beräkningen av kapitalbeskattad utdelning. Fler anställda i företaget ökade utdelningsmöjligheterna för ägaren liksom satsningar på kompetensutveckling hos personalen som ökade både företagets produktivitet och lönesumma. Detta givet att det fanns vinster att dela ut. Under år när så inte är fallet kan ägaren spara sitt gränsbelopp (årets möjliga kapitalbeskattade utdelning) till kommande år och kan rulla detta framåt. I expansiva faser behövs därtill ofta vinsten till investeringar. Ägare som återinvesterat vinster har de ackumulerade gränsbeloppen kvar till godo vid utdelning senare år eller vid en försäljning av företaget.
Där stod vi.
Vi som rådgivare till fåmansföretagare uppfattade att många fåmansföretagare tyckte att 3:12-reglerna blivit riktigt bra i många fall, om än komplexa och med en omfattande och snårig praxis kring dem. Givetvis fanns undantag där investeringar försvårades. Från att företagare ofta känt sig förtryckta av skattesystemet så blev de nu ofta positivt överraskade, reglerna skapar ofta möjlighet att ta en god kapitalbeskattad utdelning och vid en senare försäljning, både få ut ett visst belopp direkt till 20 procents skatt och kunna återinvestera en del initialt utan skatt genom ett holdingbolag. Försäljningar via utländska företag är endast i undantagsfall av intresse. En intressant och önskad utveckling av reglerna.
Samtidigt började kritik resas mot reglerna. Dessa ledde till skatteundandraganden och ägarna till de största konsultbolagen hade fått för gynnsamma regler.4 Lagstiftaren införde tidigt det utvidgade fåmansföretagarbegreppet som innebär att alla aktiva ägare i ett företag ses som om en person.5
Ägare till företag med t.ex. ett par tusen anställda och ett par hundra ägare för att driva och leda företaget omfattas därför av reglerna. Därtill har många företagare inte utnyttjat de gränsbelopp som de årligen har rätt till för att inte behöva drabbas av reglerna. Ofta hade de investerat vinsterna för att expandera företaget eller konsoliderat detta inför bistrare tider. Dessa ackumulerade gränsbelopp ses nu som en skattekredit och en osäkerhet kring framtida skatte-intäkter från ägare till fåmansföretag. Omfattningen av dessa ”krediter” i systemet bör därför begränsas, hävdas det. Detta trots att de ackumulerade gränsbeloppen helt saknar koppling till vinsterna i företagen. Vi ska här inte närmare gå in på kritiken och inte heller bemöta den, utan hänvisar till den dialog som varit i Ekonomisk Debatt och Balans samt till Skatteverkets underlag i frågan.6
Där står vi.
Prop 2005/06:40.
Income shifting in Sweden. An empirical evaluation of the 3:12 rules. ESO-rapport 2012:4, Annette Alstadsæter och Martin Jacob.
57 kap. 3 § IL.
Annette Alstadssäter och Martin Jacob, Ekonomisk Debatt nr 8 2012, Peter Eriksson och Johan Fall, Ekonomisk Debatt nr 1 2013, Alstadssäter och Jacob, Ekonomisk Debatt nr 2 2013 och Eriksson och Fall, Ekonomisk Debatt nr 3 2013. Hans Peter Larsson, Balans nr 10 2012, 3:12-reglerna bör förbättras ytterligare – eller slopas. Beräkningar av effekterna av 3:12-reglerna och sparade gränsbelopp. Underlag från Ingemar Hansson till Anders Borg 2011-12-22, Dnr Fi 2011/5068.
3 Förslagen i promemorian
Kort om förslagen
Lönebaserat utrymme ska bara beräknas om delägaren äger en andel i företaget som motsvarar minst fyra procent av kapitalet i företaget. Idag finns inget sådant ”andelskrav”.
Lönebaserat utrymme ska beräknas bara om delägarens eller någon närståendes löneuttag uppgår till nio inkomstbasbelopp. Under åren 2014 och 2015 ska dock det lägsta löneuttagskravet uppgå till 9,5 IBB, cirka 540 000 kr. Idag är lägsta löneuttagskravet 6 IBB+ 5 procent av lönesumman i företaget, dock högst 10 IBB, 566 000 kr under 2013.
Om andelsägarens del av löneunderlaget, fördelat med lika belopp på andelarna i företaget, överstiger 100 IBB, 5 660 000 kr, ska dock löneuttagskravet öka med ett tillägg på 10 procent på den del av andelsägarens del av löneunderlaget som överstiger 100 IBB. Om andelsägaren ingår i en närståendekrets ska tillägget beräknas på den del av löneunderlaget som har fördelats på de andelar som tillhör den i närståendekretsen som äger flest andelar i företaget. Kravet ska dock inte beräknas till högre belopp än som motsvarar 40 IBB per år, knappt 2 300 000 kr. Något sådant ”tilläggslöneuttagskrav” finns inte idag.
Det lönebaserade utdelningsutrymmet begränsas till att per år uppgå till högst 50 gånger den kontanta ersättningen. Någon sådan begränsning finns inte idag.
Det lönebaserade utrymmet höjs från 25 till 50 procent av löneunderlaget, d.v.s. får beräknas även på löner upp till 60 IBB, cirka 3,4 mkr idag.
Definitionen av dotterföretag bestäms så att vid beräkningen av löne-underlaget ska med dotterföretag avses ett företag i vilket moderföretaget, direkt eller indirekt, äger mer än 50 procent av kapitalet i företaget. För handelsbolag och utländska delägarbeskattade motsvarigheter gäller att samtliga andelar i dotterföretaget ska ägas av moderföretaget.
Skälen till förslagen
Som skäl för förslaget i p. 1 ovan pekas på att det i vissa företag kan vara förmånligt att träda in som delägare och sedan ta ut ersättning för nedlagt arbete i form av utdelning i stället för som lön. Denna möjlighet undergräver legitimiteten i systemet och ökar möjligheten till skatteplanering i systemet. I vilken utsträckning detta har skett redovisas inte. Resonemanget är rent skatteteoretiskt utan någon koppling till vad ett ägande innebär organisatoriskt och ansvarsmässigt. Inte heller anges varför nivån föreslås gå vid just fyra procent.
Förslaget riktar sig mot knappt 4 000 delägare i cirka 400 fåmansföretag. Effekten berör cirka 80 procent män och 20 procent kvinnor.
Som skäl för de höjda löneuttagskraven i p. 2–4 ovan anges dels att man vill förenkla nuvarande regel som innebär ett lägsta uttagskrav på 6 IBB (340 000 kr) + 5 procent av lönesumman i bolaget och ersätta denna med ett fast belopp. Nu föreslås även att kraven ökas på den ägare som vid ett högre löneunderlag vill beräkna ett lönebaserat utrymme då de lönebaserade utrymmen som genereras är obegränsade med dagens lagstiftning. Det var inte många år sedan detta högsta löneuttagskrav sänktes från 15 IBB till 10 IBB. Trots det föreslås nu en höjning av löneuttagskraven då detta nu anses ”rimligt”. Konkret innebär det att fåmansföretagare nu ska ”betala mer” för att få ta del av de förmånliga utdelningsreglerna. Kasten är tvära.
Som skäl för att höja det lönebaserade underlaget i p. 5 har angivits att syssel-sättningen i de minsta fåmansföretagen ska stimuleras. Promemorian andas dock en viss tveksamhet genom formuleringen att det kan finnas skäl att i högre grad än i dag stimulera de mindre företagen och förstärka deras incitament att anställa. Det står inte att det finns skäl till detta. Detta kan uppfattas som en diskret men tydlig markering mot det egna förslaget i denna del.
Konsekvensanalyserna
Konsekvensanalyserna berör inte alls några organisatoriska eller företagsekonomiska effekter av förslagen.
Offentligfinansiellt väntas förslaget att undanta ägarandelar på fyra procent och därunder från lönesummeregeln på sikt årligen öka skatteintäkterna med 700 mkr då utdelning som idag beskattas till 20 procent i stället kommer att beskattas som inkomst av tjänst. I förslaget förväntas utdelningsnivån vara jämn. Att större konsultföretag i många fall kan välja att bolagisera olika enheter med en annan form av organisatorisk samverkan diskuteras inte. Inte heller att verksamheter kan komma att konsolideras i ökande grad, en form av inlåsningseffekt, eller att pensionsavsättningar kan komma att öka till den nivå de tidigare legat på när utdelningsmöjligheterna var mer begränsade. Att utgå från att alla ägare till konsultföretag som drabbas av fyraprocentsregeln kommer att betala närmare 70 procent i skatt och avgifter utan att fundera på alternativ kan vara optimistiskt.
När det gäller effekten för ägare till fåmansföretag av denna regel, anges att tiden att deklarera beräknas öka med 1 minut. Vidare får medianägaren som drabbas av denna regel höjd skatt med cirka 57 000 kr per år medan knappt 400 ägare beräknas få en skattehöjning på 570 000 kr eller mer. Förslaget i denna del kan lätt uppfattas som kasuistiskt.
Förslaget bedöms inte påverka företagens övriga kostnader eller kostnader för anställda, trots att det i allmänhet är behållningen efter skatt som är intressant att jämföra för en delägare i ett mindre konsultföretag vid en jämförelse med att bli delägare i ett större konsultföretag.
Konsekvensanalysen för de offentligfinansiella effekterna av det höjda löneuttagskravet utgår från att knappt 4 000 ägare har ett löneunderlag som överstiger 5,7 mkr och därför får ett ökat löneuttagskrav. Endast 850 av dessa, representerandes 600 företag, bedöms komma att öka sin lön. Övriga bedöms kunna ligga kvar på oförändrad utdelningsnivå genom att använda sparade utdelningsutrymmen i stället för att höja sin lön. Några nya gränsbelopp generas då inte. På sikt väntas dock dessa 4 000 ägare höja sina löner för att få en ”förmånlig beskattning” av utdelningen, enligt analysen. Några grunder för dessa antaganden redovisas inte.
I övrigt så redovisas effekter både av sänkningen av löneuttagskravet från 10 till 9 IBB för vissa ägare och av höjningen av samma krav, från 6 IBB + 5 av lönesumman till 9 IBB, för andra ägare.
Vidare bedöms förslagen administrativt inte påverka företagen utan endast ägarna. Förslagen bedöms heller inte påverka företagens övriga kostnader, såsom investeringskostnader, kostnader för anställda eller kostnader för att anpassa företagens produkter. För ägaren bedöms den administrativa merkostnaden till 2 minuter vid 2 tillfällen, d.v.s. totalt 4 minuter per delägare och år för de ägare som måste stämma av och beräkna löneuttagskravet. För de ägare som måste höja sin lön till 9 IBB innebär förslaget en förenkling som sammantaget minskar ägarnas administrativa kostnader med 2,8 mkr.
Så långt konsekvensanalyserna i promemorian.
4 Några exempel och effekter av de föreslagna reglerna
Ex 1. Ensam ägare till bolag med 3 anställda inklusive ägaren. Totala löner 900 000 kr.
Det lönebaserade utdelningsutrymmet fördubblas från 225 000 kr till 450 000 kr. För detta krävs att ägaren höjer sin lön med 125 000 kr, från 385 000 kr till 510 000 kr. (åren 2014 och 2015 måste lönen höjas till cirka 540 000 kr). Inklusive arbetsgivaravgifter på lönen ökar det bolagets kostnader med 165 000 kr.
Kommentar
Vad gör ägaren om han vill låta företaget växa med egna medel och hålla nere sin egen lön? Då får han inte någon kapitalbeskattad avkastning på sitt kapital för detta år. Modellen passar därför främst de redan etablerade minsta företagen som har mycket goda vinstmarginaler, de s.k. superkonsulterna som redan är etablerade på sin marknad. Långt ifrån alla av de minsta bolagen har sådana vinster. I synnerhet inte de som försöker expandera.
Ex 2. Ensam ägare till bolag med 7 anställda. Totala löner 3 mkr.
Här fördubblas det lönebaserade utrymmet, från 750 000 kr till 1,5 mkr. Ägarens lönekostnader ökar relativt marginellt, med 26 000 kr. Under 2014 och 2014 dock med knappt 50 000 kr.
Kommentar
Klar vinnare med förslaget. Ägaren tar ut en lön på 510 000 kr och kan samtidigt ta ut 1,5 mkr i kapitalbeskattad utdelning. Även denna situation kräver god vinstmarginal och sannolikt ett starkt varumärke. Under expansionsfaser uppkommer sällan sådana vinster. Kanske är det bättre att jobba med befintlig marknad än att söka expandera? I vart fall bör inte ägaren söka hålla nere sin egen lön.
Även detta exempel passar den etablerade konsulten som inte vill bygga någon större organisation kring sig. Skulle denne låta bolaget köpas upp av ett större konsultföretag och ägaren bli anställd utan ett ägande som samtidigt överstiger fyra procent i det köpande företaget missar ägaren en inkomst upp till 1,5 mkr per år som beskattas till 20 procents skatt. Kanske bäst att bli vid sin läst? I vart fall vill ägaren vid en försäljning ha kompensation så att nettot efter en försäljning inte blir lägre. Ändringen försvårar för entreprenören som ser synergier och stordriftsfördelar i verksamheten.
Regeln motverkar strukturrationaliseringar inom näringslivet som ur andra perspektiv, marknadsmässiga, bedöms ekonomiskt rationella.
Ex 3 och 4. Ensam ägare till bolag med 12 anställda. Löner 5 mkr.
Det lönebaserade utrymmet ökar med 850 000 kr till 2,5 mkr. Bolagets lönekostnader minskar med 75 000 kr. Dubblas antalet anställda ökar lönesumman det lönebaserade utrymmet även då med 850 000 kr, samtidigt som lönekostnaden för ägaren ökar med cirka 500 000 kr.
Kommentar
Även denne ägare ser ut som en vinnare vid en första anblick. 2,5 mkr kan tas ut genom det lönebaserade utrymmet. En inkomst på 3 mkr per år är mer än de flesta behöver. Ett gränsbelopp på knappt 2 mkr per år bör kunna sparas för att finnas till godo vid en försäljning. Sannolikt blir största delen av vinsten- då kapitalbeskattad till 20 procent. Skulle ägaren vilja utveckla företaget och satsa på en expansion genom att fördubbla antalet anställda skulle den egna lönen samtidigt behöva ökas till cirka 1 mkr för att löneunderlaget ska få användas. Detta skulle då ge 5 mkr i lönebaserat utrymme jämfört med dagens knappa 4,2 mkr och ett eget löneuttagskrav på 570 000 kr.
Det är svårt att både söka finansiering och dubbla sin lön samtidigt. Ökar lönekostnaden sjunker vinsten i bolaget. Därmed påverkas även värdet på bolaget negativt. Ska man växa med egna medel tar det också emot att behöva dubbla lönen av skattehänsyn. Förslaget främjar sannolikt status quo framför expansion och tillväxt. Förslaget leder till svåra val för entreprenören. Vem vet dessutom vilka regler som gäller om 5 år när resultaten av en expansions kommer – om de kommer?
Jämfört med idag får ägare till medelstora fåmansföretag ”betala mer” för att få ett lönebaserat utrymme, vilket den andra delen av exemplet tydligt visar. Detta då dagens regler anses för generösa.
Ex 5. Ägare till ett företag med löner på 20 mkr, knappt 50 anställda.
De föreslagna reglerna ger företaget ökade lönekostnader för ägaren med 1,8 mkr då ägarens löneuttagskrav i detta fall uppgår till knappt 2 mkr. Förändringen av ökat lönebaserat utrymme blir även i detta fall 850 000 kr. Löne-baserat utrymme blir 10 mkr.
Kommentar
Någonstans närmar man sig gränsen för när det inte längre är rationellt för en ägare att öka sin lön för att få ett högre gränsbelopp. Bättre då att kanske ta en rejäl utdelning och acceptera att den del, upp till 90 IBB eller 5,1 mkr, av utdelningen som överstiger gränsbeloppet beskattas som tjänst och däröver överskjutande del beskattas med 30 procent. Utdelning behöver heller inte lyftas varje år, vilket minskar den genomsnittliga skatten om detta alternativ kan väljas. Hänsyn måste tas till andra ägare, marknaden, påverkan på nyckel-tal m.m.
Ex 6. Ägare till ett mycket stort fåmansföretag, vilken omfattas av reglerna. 100 mkr i lönesumma.
I detta fall tvingar förslaget fram ett löneuttag hos ägaren på nära 2,3 mkr för att få 50 mkr i lönebaserat utrymme. Företagets lönekostnader, inklusive sociala avgifter, ökar då med icke föraktliga cirka 2,3 mkr.
Kommentar
Hur agerar ägaren mest strategiskt i denna situation? Att varje år ta ut en lön på 2,3 mkr är ofta inget alternativ. Det blir ”priset” för att få ett lönebaserat utrymme på 50 mkr som i stort är ”värt” skillnaden mellan normal kapitalskattesats 30 procent och nedsatt kapitalskattesats 20 procent, d.v.s. 10 procent på beloppet eller 5 mkr. Man kan mycket förenklat uttryckt säga att man får betala 2,3 mkr för att tjäna 5 mkr.
Det är dessa överväganden och löneavstämningar som beräknas ta endast ta 2 × 2 min. extra för en företagare per år!
Ex 7. Bolag med minoritetsägare som har 5 procent eller mindre av kapitalet.
Nyckelpersoner och andra som har fyra procent eller mindre har inte rätt till något lönebaserat utrymme.
Kommentar
I fåmansaktiebolag ska lika utdelning lämnas på alla aktier av samma slag. Här kommer huvudägaren att få 20 procents skatt på utdelningen och minoritetsägarna upp till 59 procent. Detta skapar intressekonflikter liksom svårigheter att rekrytera nyckelpersoner. Det kan därtill diskuteras om det anses rättvist och i enlighet med principen om likabehandling. Vid en försäljning beskattas vinsten för en sådan minoritetsägare så gott som uteslutande som lön.
Detta ger, allt annat lika, ett bättre kassaflöde för young talent som söker sig till företag som inte är fåmansföretag eller till mindre fåmansföretag där man erbjuds en större andel än fyra procent. Förslaget snedvrider konkurrensen vid rekryteringsprocessen till nackdel för fåmansföretag.
Ex 8. Fåmansföretag med många ägare.
Ett företag ägt av 30 personer eller fler men där ingen ägare äger mer än fyra procent.
Ingen av ägarna får rätt till något lönebaserat utrymme.
Kommentar
I förslaget ses dessa ägare i praktiken inte som företagare. Detta även om varje ägare har ett resultatansvar och ansvarar för och leder en enhet om t.ex. tio anställda. Beskattningen av ägare i mindre respektive större konsultföretag blir icke neutral. Att rekrytera nya delägare till ett företag med denna organisationsstruktur kommer att bli mycket svårt.
De ekonomiska effekterna för delägarna har beskrivits ovan under konsekvensanalysen.
Det bör noteras att det inte med ett ord motiveras varför denna skarpa gräns dras vid just fyra procent annat än att större bolag då lättare kan ta in två nyckelpersoner utan att koncernbidragsrätten går förlorad. Det förhållandet att dagens större konsultföretag vuxit som de gjort beror kanske just på att de anställt personer i enlighet med 2005 års politiska intentioner. Som exempel kan nämnas att den skattegrupp som undertecknarna arbetar i för drygt 10 år sedan bestod av åtta anställda varav två del-ägare. För något år sedan hade den vuxit till drygt 30 personer med två delägare.
Ex 9. Större familjeföretag med stora löneunderlag och spritt ägande även till passiva ägare med en ägarandel på fyra procent eller därunder.
Kommentar
Detta kräver stora löneuttagskrav för aktiva ägare samtidigt som de minsta ägarna kan komma att söka få viss ”kompensation” för att de får utdelning beskattad som inkomst av tjänst.
Det är inte alltid huvudägare kan eller vill lösa ut passiva minoritetsägare. Tills vidare får dessa mindre ägare förlita sig på eventuella sparade utdelningsutrymmen, enligt promemorian. Därefter accentueras sannolikt diskussionerna inom familjen om utköp så att minoritetsägare kan investera kapitalet så att avkastningen inte beskattas som inkomst av tjänst. Då uppkommer frågor om värdering, försäljning av hela företaget eller om någon form av kompensation. Dessa effekter ökar inte legitimiteten för reglerna.
Ex 10. Exemplet avser en jämförelse mellan två bolag i transportsektorn med en respektive två ägare. Cirka 30 anställda, totala löner 10 mkr, vinst 2–3 mkr och utdelning 1 mkr.
Kommentar
För ensamägaren ökar utdelningsutrymmet med cirka 800 000 kr från 4,2 mkr till 5 mkr och för vardera av de två ägarna i det andra bolaget från 2,1 mkr till 2,5 mkr. För att få tillgodogöra sig detta utrymme måste den ägare som är ensam höja sin lön med knappt 400 000 kr till 950 000 kr medan ägarna i det andra företaget kan sänka sina löner med drygt 50 000 kr till 510 000 kr och ändå klara löneuttagskravet.
Vad ensamägaren måste fundera över är om han ska ta ut så hög lön varje år? Det behövs ju inte för att kunna dela ut vinsten med kapitalbeskattning. Men står bolaget inför en försäljning kommer dock sparade gränsbelopp väl till godo när kapitalvinsten ska beskattas. Men den skattefördelen motiverar dock inte hur stora löneuttag som helst och ”brytpunkten” är svår att beräkna.
Ensamägaren måste vidare fundera över om underentreprenörer i större utsträckning ska anlitas i stället för att anställa och om en kompanjon ska tas in för att dela löneunderlaget? Om företaget är värt drygt 10 mkr så är det dock inte så lätt att ta in en delägare. Få är de som kan lägga upp 5 mkr för att köpa hälften av företaget. Likaså lånar få banker ut till detta ändamål.
Ägarna till det andra företaget kan dock avvakta läget, inte anställa för många ytterligare utan i stället ta in underentreprenörer vid eventuell expansion. Minnesregeln för dem i detta läge blir att om de tar in t.ex. sex anställda med en lön på 2 mkr tillsammans så måste båda höja sin lön med 100 000 kr för att de ska få använda löneunderlaget vid utdelningsberäkningen. Detta minskar vinsten i bolaget, vilket i sin tur påverkar utdelningsmöjligheter och värderingen av bolaget.
Detta är några exempel på konkreta effekter av förslaget som under kort tid visat sig. Otaliga fler exempel kan sannolikt läggas till med effekter för olika slag av företag och ägarkonstellationer när förslaget blir mer känt bland företagare och deras rådgivare. Dessa effekter får redovisas senare och i andra sammanhang.
5 Några kommentarer och reflektioner
Frågan är om det inte gått lite för fort på Finansdepartementet denna gång. Intrycket är att man haft så starkt fokus på de större konsultföretagen att man glömt alla andra hänsyn. Lite hårddraget kan förslagen sammantaget ses som en stoppregel mot tillväxt i fåmansföretagssektorn. I vart fall får de den effekten.
När det gäller konsekvenser har det mesta kommenterats under exemplen ovan. Övergripande kan följande sammanfattas.
Förslagen träffar sannolikt långt fler än vad Finansdepartementet tänkt sig. Någon sammansatt utredning har inte arbetat med frågorna.
Förslagen innebär ett ”tillväxttak” för bolag att i många situationer inte ta in fler ägare. En anställning höjer i många fall företagets kostnader med 13 procent av den nyanställdas lön.
Personalägda företag med många ägare riskerar att splittras eller omorganiseras på annat sätt.
Det blir mycket svårare, i många fall omöjligt, att attrahera nyckelpersoner till fåmansföretag. Att köpa en andel under fyra procent ger en skatte-nackdel och att köpa en större andel blir i allmänhet för dyrt.
Ägare kommer att dra sig för att nyanställa i vissa skeden, särskilt inför skeden när företag ska växa och gå från litet till medelstort. Medelstora företag, särskilt familjeföretag, riskerar bli en än större bristvara i Sverige än vad de är i dag.
Underentreprenörer kommer att anlitas i ökad utsträckning. Dessa kommer att ha egna aktiebolag och dra fördel av de relativt fördelaktiga skatte-regler som gäller för ägare till de minsta aktiebolagen.
Förslaget motverkar sammanslagningar av företag som från kommersiella utgångspunkter annars hade varit bra för verksamheterna.
Många anställda kommer att ”sätta sig på bolag”.
Högre löneuttag blir kostsamt för bolagen.
Beskattningen av verksamhet i mindre respektive större konsultföretag kommer att bli icke neutral. Detta ger ett incitament att dela upp verksamheten på flera enheter.
Samma icke neutralitet drabbar familjeföretag med passiva ägare och ägare under fyra procent. Familjeföretag är svårare att dela upp.
Det förhållandet att utdelning kommer att beskattas som inkomst av tjänst i stor utsträckning kommer att leda till inlåsningseffekter av kapital i företag.
Följande ägare måste nu diskutera med sin rådgivare hur de på bästa sätt ska organisera verksamheten eller räkna på vilken lön man ska ta ut i år och kommande år.
Alla aktiva ägare som inte under 2013 lyfter en lön på cirka 540 000 kr.
Ägare till företag med en lönesumma över cirka 5,5 mkr på ägarens andel i företaget.
Huvudägare i bolag där delägare finns med en ägarandel på fyra procent eller lägre.
Ägare till företag med en spridd ägarkrets där ingen äger mer än fyra procent företaget.
Ägare till familjeföretag där passiva ägare finns eller där någon ägare äger fyra procent eller mindre.
Ägare som direkt eller indirekt äger andelar i handels- eller kommanditbolag.
Ägare som använder dagens möjlighet till dubbel koncerntillhörighet.
Om lönen i förhållande till övriga ägare, företagets finansiärer och anställda ska vara marknadsmässig så kommer den att påverkas av om sparade gräns-belopp finns eller inte och i vilken grad ägaren ”behöver” gränsbelopp eller inte. Detta är också uttryckligen avsikten med förslaget.
Avslutande ord
Under senare år har 3:12-reglerna ”satt sig”. Entreprenörerna börjar förstå dem och de uppfattas påtagligt ofta som ganska bra. Detta har ett stort positivt värde som inte kan mätas. Det leder till ett positivt momentum. Ansträngningar görs av ägare för att utveckla sina företag, sälja dessa eller ta in delägare. Kapital återinvesteras och entreprenören får ut en slant för sitt slit. Stämningen vid rådgivningssituationen är en helt annan i dag än för tio år sedan.
Det är detta positiva momentum som nu riskerar att brytas. I stället för att fortsätta att förbättra förutsättningarna för entreprenörskap så innebär förslagen i promemorian att bandet backas. Detta riskerar bli den allvarligaste effekten av dessa förslag. Denna effekt överskuggar det ökade kapitalbeskattade utrymme som uppkommer genom att detta föreslås motsvara 50 procent även på löner upp till cirka 3,4 mkr, dock till ”priset” av krav på ökat eget löneuttag. Redan idag kan en ägare med t.ex. 2 mkr i lönesumma i bolaget lyfta en utdelning om i vart fall 500 000 kr per år till 20 procents skatt om den egna lönen uppgår till 440 000 kr. Med förslaget närmast fördubblas den möjliga kapitalbeskattade utdelningen. På vilken nivå vinsterna i företag på denna storleksnivå ligger redovisas inte i promemorian.
Företagare är samtidigt generellt lite trötta på 3:12-reglerna och vill bara att dessa ska fungera. Härvidlag kan förslaget få politiska konsekvenser när landets drygt 350 000 aktiva ägare till fåmansföretag nu ånyo måste se över sin skattesituation.
Hans Peter Larsson är skattejurist och delägare i PwC. Han arbetar sedan 1990 med beskattning av entreprenörer och har tidigare suttit med i flera utredningar som utrett beskattningen av fåmansföretagare. Hans Peter är även styrelseledamot i Stiftelsen Entreprenörskapsforum.
Joakim Sävenstrand är skatterådgivare vid PwC och har mångårig erfarenhet av rådgivning till fåmansföretag och dess ägare.