Det norska finansdepartementet har i proposition till Stortinget den 14 oktober 2013 lagt fram förslag om nya regler som ska begränsa avdragsrätten på räntekostnader på lån mellan närstående parter (internlån). Det föreslås att ändringarna ska vara gällande från och med intäktsåret 2014.
Jag vill tacka Hilde Thorstad och Peter Melz för värdefulla synpunkter.
Syftet med reglerna är att hindra att internationella koncerner placerar räntekostnader i koncernbolag hemmahörande i land med hög skattesats medan ränteintäkter placeras i länder med låg beskattning. Förslaget slår dock också mot helnorska koncerner utan utlandsverksamhet och kommer att ha stor inverkan på många norska bolag med ökad skatt som resultat.1
1 Kort om nuvarande regler
Utgångspunkten enligt nuvarande regler är att alla räntekostnader är avdragsgilla och alla ränteintäkter är skattepliktiga.
När det gäller räntekostnader på lån mellan närstående gäller den s.k. armlängdsprincipen, dvs. alla transaktioner som ingås med närstående ska skattemässigt bedömas på basis av motsvarande transaktioner mellan oberoende parter. Det innebär att storleken på och villkoren för lånet ska motsvara vad bolaget skulle ha kunnat uppnå i förhållande till en extern och oberoende långivare, t.ex. en bank.
Om det finns grund för att tro att ett bolags redovisade intäkt har reducerats p.g.a. intressegemenskap med annat bolag så tillåter norska skatteregler att skattemyndigheterna fastställer ett annat skattemässigt resultat än det redovisade. Detta görs på basis av en bedömning av vad oberoende parter i motsvarande fall skulle kunnat avtala. Avtalad ränta på internlån kan på detta sätt omräknas till marknadsränta. Dessutom kan skattemyndigheterna i Norge göra bedömningen att vad som redovisats som intern skuld i själva verket är egenkapital eftersom man menar att bolaget aldrig skulle kunnat uppnå så stor del skuldfinansiering på marknaden.
2 Bakgrunden till de nya reglerna
Bakgrunden till förslaget att begränsa avdragsrätten på interna lån anges i propositionen vara att internationella verksamheter idag har incitament att placera skuld, och därmed räntekostnader, i bolag som hör hemma i land med relativt sett hög skattesats (som Norge2) medan ränteintäkter och fordringar kan kanaliseras till koncernbolag hemmahörande i land med lägre eller ingen beskattning. Departementet hänvisar i förslaget till att dagens regler som bygger på armlängdsprincipen i praktiken är svåra att tillämpa på låneförhållanden i internationella verksamheter och det föreslår därför en schablonmässig regel.
Bolagsskattesatsen i Norge är idag 28 %, med förslag om sänkning till 27 % fr.o.m. intäktsåret 2014.
3 Närmare om förslaget
Förslaget innebär en begränsning av avdragsrätten för räntekostnader på lån mellan närstående parter. Skattemässiga avdrag för interna räntekostnader begränsas till 30 % av ett skattemässigt resultat som beräknas enligt särskilda regler, ett s.k. skattemässigt EBITDA.
Förslaget bygger i hög utsträckning på motsvarande tyska och finska regler (ofta omtalad som ”EBIT-regeln”). Enligt propositionen vill man åstadkomma en enkel och schablonmässig modell som inte är beroende av skatteregler i andra länder, bedömningar av affärsmässiga motiv etc. (ref. bl.a. till de svenska reglerna).
Propositionsförslaget grundar sig på ett remissförslag som presenterades 11 april 2013. Finansdepartementet har i propositionen tagit hänsyn till en del av kommentarerna från remissinstanserna, bl.a. följande:
procentsatsen vid beräkningen av avdragsbegränsningen höjs från 25 % till 30 %
tröskelbeloppet höjs från 1 miljon till 3 miljoner NOK, dvs. reglerna ska bara tillämpas om netto interna och externa räntekostnader överstiger 3 miljoner NOK
möjligheten att skjuta fram outnyttjade avdrag till senare år förlängs från 5 år till 10 år.
Vidare har en del nya förslag införts i propositionen som inte behandlades i remissförslaget och som kan få betydande negativa konsekvenser för många bolag. Det gäller främst förslaget om att externa lån med garanti från koncernbolag ska kunna omklassificeras till internlån och därmed omfattas av de nya begränsningsreglerna.
Notera att skattemyndigheterna också fortsättningsvis kommer att kunna använda den nu gällande armlängdsprincipen parallellt med de nya ränteavdragsreglerna och kommer således också att kunna neka avdrag för interna räntor på basis av att lånevillkoren inte anses motsvara vad oberoende tredjepart skulle ha accepterat.
3.1 Beräkning av avdragsbegränsningen
Underlaget för beräkningen av avdragsbegränsningen utgörs av bolagets skattepliktiga resultat efter återföring av skattemässiga avskrivningar och netto interna och externa räntekostnader. Maximalt skattemässigt avdrag för netto interna räntekostnader beräknas som 30 % av detta underlag. Räntekostnader som överstiger maxavdraget är inte skattemässigt avdragsgilla och ska därför läggas till årets skattepliktiga resultat.
Intäkter som inte är skattepliktiga, t.ex. utdelning och kapitalvinst på aktier som är skattefria enligt de norska ”participation exemption”-reglerna, ingår inte i underlaget för beräkningen av avdragsbegränsningen. Outnyttjade underskott från tidigare år och koncernbidrag som getts eller tagits emot med skattemässig effekt ska däremot ingå i underlaget för beräkningen.
Externa räntekostnader omfattas som utgångspunkt inte av avdragsbegränsningen men de påverkar beräkningen av avdraget för räntor på interna lån genom att de reducerar avdraget krona för krona, se exempel nedan.
Exempel 1:
Exemplet förutsätter 50 i externa netto räntekostnader och 30 i interna netto räntekostnader.
Ex 1 – Beräkning av maximalt ränteavdrag | |
Skattepliktigt resultat (före avdragsbegränsning) | 100 |
+ Skattemässiga avskrivningar | 20 |
+ Netto skattemässiga räntekostnader | 80 |
Beräkningsunderlag | 200 |
30 % av beräkningsunderlaget | 60 |
– Netto externa räntekostnader | –50 |
Maxavdrag | 10 |
Totala interna räntekostnader | 30 |
– Maxavdrag | –10 |
Avdrag som inte får dras av detta år | 20 |
Skattepliktigt resultat efter avdragsbegränsning | 120 |
Skatt (27 %) | 32 |
Notera att ett positivt skattemässigt resultat som uppkommer som en följd av avdragsbegränsningen alltid är skattepliktigt p.g.a. att resultatet inte får avräknas, varken mot egna underskott eller genom att avge det som koncernbidrag till andra koncernbolag med underskott, se exempel nedan.
Exempel 2:
Ett bolag har ett skattepliktigt resultat för året på 0 och 100 i underskott från tidigare år. Netto interna räntekostnader uppgår till 80. Bolaget har inga externa räntekostnader.
Ex 2 – Beräkning av maximalt ränteavdrag | |
Skattepliktigt resultat (före avdragsbegränsning) | 0 |
+ Skattemässiga avskrivningar | 40 |
+ Netto skattemässiga räntekostnader | 80 |
Beräkningsunderlag | 120 |
30 % av beräkningsunderlaget | 36 |
– Netto externa räntekostnader | 0 |
Maxavdrag | 36 |
Totala interna räntekostnader | 80 |
– Maxavdrag | –36 |
Räntekostnad som inte får dras av detta år | 44 |
Skattepliktigt resultat efter avdragsbegränsning | 44 |
Skatt (27 %) | 12 |
Den del av räntekostnaderna som inte är avdragsgilla ska läggas till årets skattepliktiga resultat. Skattepliktigt resultat efter avdragsbegränsningen uppgår då till 44. Bolaget måste betala skatt på denna intäkt trots att det har kvar outnyttjade underskott på 100. Bolaget får inte heller använda den skattepliktiga intäkten för att ge koncernbidrag till annat bolag i koncernen med underskott.
3.2 Internlån – närståendebegreppet
Grundprincipen är att endast räntor som betalas till närstående parter omfattas av begränsningsreglerna. Närstående defineras i detta sammanhang som en part som direkt eller indirekt äger eller kontrollerar en annan part med minst 50 %.
Indirekt ägande anses gälla om andelen i varje enskilt led är på minst 50 %, även om en matematisk beräkning av andelen skulle vara lägre. Detta gäller oberoende av antalet ägarled.
Exempel: Ett bolag A äger 70 % av bolag B, som i sin tur äger 70 % av bolag C. En matematisk beräkning av As indirekta ägarandel i C skulle vara 49 %. Ägarkravet enlig de nya räntebegränsningsreglerna är dock ändå uppfyllt eftersom ägarandelen i varje enskilt led är på minst 50 %.
Förslaget innebär också att man ska ta hänsyn till det samlade inflytandet om det föreligger flera närstående.
Exempel:
Ett bolag A som ägs av två bolag B och C med 50 % vardera är därmed närstående med bolag D om B och C tillsammans äger minst 50 % av D.
Begränsningsregeln ska gälla om kravet vad gäller ägande/kontroll är uppfyllt vid någon tidpunkt under loppet av intäktsåret (och gäller då netto räntekostnader på aktuellt internlån för hela intäktsåret).
3.3 Vem omfattas av reglerna
De föreslagna reglerna ska gälla alla självständiga skattesubjekt, inklusive handelsbolag (”deltakerlignede selskaper”), bolag som beskattas enligt de norska CFC-reglerna samt skattesubjekt med begränsad skatteplikt i Norge, t.ex. filial eller fast driftställe. Det har ingen betydelse om långivaren är ett bolag eller en privatperson.
Notera att reglerna också omfattar lån mellan två norska koncernbolag, oberoende av om aktieägaren är norsk eller utländsk och oavsett syftet med lånet.
Finansinstitut, såsom banker, försäkringsbolag och kreditinstitut, undantas från begränsningsreglerna enligt förslaget. Fysiska personer eller enmansbolag omfattas inte heller. Undantag gäller också för s.k. petroleumbolag tills vidare.
3.4 Externlån behandlas som internlån i vissa fall
Som nämnts ovan gäller räntebegränsningsregeln i princip inte för lån från extern part. I propositionen föreslås dock att externa lån i vissa fall ska kunna omklassificeras som interna lån och därmed omfattas av de nya reglerna. Detta ska bl.a. gälla:
externlån som en närstående part har ställt säkerhet för (t.ex. garanti från moderbolag)
lån mellan närstående parter som ges indirekt via en oberoende part (s.k. ”back to back” lån)
Om garantin gäller hela lånet, ska alla räntebetalningar behandlas som interna räntor. Det gäller även om en del av lånet skulle ha kunnat tas upp på samma villkor utan säkerhet.
Eftersom det efter finanskrisen är vanligt i Norge att banker kräver garantier från moderbolag eller andra typer av säkerheter för externa lån så slår denna regel brett och hårt, också för rent norska koncerner.
Enligt propositionen övervägs det att införa undantag för externa lån med garantier från dotterbolag.
3.5 Tröskelvärden och outnyttjade avdrag
Det föreslås att räntebegränsningsreglerna bara ska tillämpas i de fall netto räntekostnader (interna och externa) överstiger tre miljoner NOK. Om de totala räntekostnaderna överstiger detta tröskelvärde ska totala netto interna räntekostnader inkluderas i begränsningen, dvs. också den del som ligger under tröskelbeloppet.
Det kan också nämnas att flera remissinstanser har föreslagit en ”ventil”-regel som innebär att bolag kan upprätthålla ränteavdrag på internlån genom att lägga fram närmare specificerad dokumentation för att lånet är marknadsmässigt. Departementet har dock bedömt att det inte finns något behov av en sådan ventil.
Enligt förslaget ska den del av räntekostnaderna som inte är avdragsgilla ett givet år kunna föras vidare och dras av något av de tio efterföljande intäktsåren. Vidare införs i propositionen en regel om turordning för utnyttjande av icke avdragsgilla räntekostnader som innebär att outnyttjade räntekostnader från tidigare år ska dras av före räntor som betalats det aktuella intäktsåret.
4 Begränsningar och möjligheter
För koncerner som uppfyller förutsättningarna för att lämna och ta emot koncernbidrag med skatteeffekt (dvs. att det behandlas som skattepliktig intäkt hos mottagaren och avdragsgill kostnad hos givaren) så finns möjlighet att påverka beräkningen för ränteavdraget. Skatteeffektiva koncernbidrag kan då ges till de bolag som har interna räntekostnader men som inte på egen hand har tillräckligt skattemässigt resultat för att få avdrag enligt de nya reglerna. Koncernbidragsreglerna gäller i praktiken bara mellan norska bolag och förutsätter bl.a. ett ägande som överstiger 90 %.
Flera remissinstanser har påpekat att det är problematiskt att närståendebegreppet (se ovan avsnitt 3.2) i de nya reglerna inte stämmer överens med ägarkravet i förhållande till de norska koncernbidragsreglerna som kräver mer än 90 % istället för 50 %. Det gör att bolag som ligger över 50 %-kravet men under kravet på ett ägande som överstiger 90 %, inte har samma möjlighet att påverka avdragsberäkningen genom koncernbidrag. Dessutom ingår inte utdelning och kapitalvinst på aktier som är skattefria enligt de norska ”participation exemption”-reglerna i beräkningen av maxavdraget. Det innebär alltså att dessa koncerner har mer begränsade möjligheter att påverka maxavdraget för det bolag där räntekostnaden ligger.
Denna begränsning gäller också norska bolag med utländska döttrar eftersom koncernbidrag som huvudprincip bara kan ges mellan norska bolag. Frågan är om detta kan vara problematiskt i förhållande till EES-avtalet eftersom det är mindre fördelaktigt att göra en internt skuldfinansierad EU-investering jämfört med motsvarande investering i Norge.
Exempel:
Skillnaden mellan skattekoncern och andra koncerner vad gäller skatteeffekt visas i exemplet nedan. Resultatet i moderbolaget är 110 och resultatet i dotterbolaget är 50. I båda fallen delar dotterbolagen ut sitt överskott till moderbolaget, genom utdelning från det utländska bolaget och genom koncernbidrag från det norska. Utdelningen är skattefri och inkluderas därmed inte i skattepliktigt resultat. Koncernbidraget däremot läggs till skattepliktigt resultat i moderbolaget som då blir 160. Netto interna räntekostnader uppgår till 80. Det finns inga externa räntekostnader.
Helnorsk skattekoncern | Norskt moderbolag med dotterbolag i Sverige | |||
|---|---|---|---|---|
Skattepliktigt resultat (före avdragsbegränsning) | 160 | Skattepliktigt resultat (före avdragsbegränsning) | 110 | |
+ Skattemässiga avskrivningar | 27 | + Skattemässiga avskrivningar | 27 | |
+ Netto skattemässiga räntekostnader | 80 | + Netto skattemässiga räntekostnader | 80 | |
Beräkningsunderlag | 267 | Beräkningsunderlag | 217 | |
30 % av beräkningsunderlaget | 80 | 30 % av beräkningsunderlaget | 65 | |
– Netto externa räntekostnader | 0 | – Netto externa räntekostnader | 0 | |
Maxavdrag | 80 | Maxavdrag | 65 | |
Totala interna räntekostnader | 80 | Totala interna räntekostnader | 80 | |
– Maxavdrag | –80 | – Maxavdrag | –65 | |
Räntekostnad som inte får dras av detta år | 0 | Räntekostnad som inte får dras av detta år | 15 | |
Skattepliktigt resultat efter avdragsbegränsning | 160 | Skattepliktigt resultat efter avdragsbegränsning | 125 | |
Skatt i Norge (27 %) | 43 | Skatt i Norge (27 %) | 34 | |
Skatt i svenskt dotterbolag (22 %) | 11 | |||
Total skatt på koncernnivå | 45 | |||
I exemplet ovan får moderbolaget i den helnorska koncernen dra av alla (80) interna räntekostnader medan moderbolaget med utländsk dotter bara får dra av 65 det aktuella året.
Ett annat sätt att maximera avdragsrätten för internräntor kan i vissa fall vara att placera internlån och externlån i separata bolag i en koncern. På detta sätt undviker man att räntorna på externlånet konsumerar delar av eller hela avdraget (se exempel 1 under avsnitt 3.1 ovan).
Vidare finns viss möjlighet att påverka avdragets storlek genom att det finns viss tidsmässig valfrihet i förhållande till skattemässig periodisering av intäkter och kostnader.
En annan möjlighet är att fusionera bolag för att se till att interna räntor och skattepliktig intäkt hamnar i samma bolag.
Räntebegränsningsreglerna kommer i särskilt stor utsträckning att få negativa konsekvenser för de bolag som är i en uppstartsfas med liten eller ingen intjäning samt bolag med lång investeringshorisont, t.ex. forsknings- och utvecklingsbolag. Detta skapar en snedvridning i konkurrensen med redan etablerade bolag med hög intjäning.
Den effektiva skattesatsen ökar för bolag som träffas av begränsningsreglerna. Kostnaderna efter skatt blir högre vid skuldfinansiering med internlån vilket kan påverka investeringsviljan. Notera att bolagsskattenivån i Norge fortfarande ligger högt, på 28 % med förslag om en sänkning till 27 % från och med intäktsåret 2014. De flesta andra länder som infört räntebegränsningsregler har kombinerat detta med en större skattesänkning.
De föreslagna räntebegränsningsreglerna ska träda i kraft från och med intäktsåret 2014. För bolag med brutet räkenskapsår får reglerna effekt fr.o.m. det räkenskapsår som slutar i 2014. Det innebär att bolag med brutet räkenskapsår därmed har väldigt begränsade möjligheter att anpassa sig till de nya reglerna, t.ex. i förhållande till konvertering av skuld till egenkapital, fusion eller andra omorganiseringar.
Slutligen kan nämnas att den nya borgerliga regeringen i Norge har möjlighet att lägga fram förslag till ändringar till budgeten (som utarbetats av den tidigare socialdemokratiska regeringen) fram till 9 november 2013. Det har dock inte hittills varit några indikationer på att den önskar göra några större förändringar av förslaget.
Pernilla Viotti Johansen arbetar som senior manager hos Advokatfirman PwC i Oslo och har tidigare arbetat som skatterådgivare på PwC i Stockholm.