Den som läser Skattenytt regelbundet får lära sig om finska ränteavdragsbegränsningar och nu i detta nummer norska ränteavdragsbegränsningar. Frågan om behandlingen av interna skulder är mycket viktig för skyddet av statens skattebas men också för företagsklimatet. Fasta, rimliga och förutsebara spelregler är viktigt för staten och för företagen. Det är av vikt att hämta lärdom och inspiration från vår omvärld och Skattenytt drar sitt strå till stacken.
Skattenytt är en oberoende tidskrift vars syfte är att bidra till kunskapen om skattesystemet, men också att stötta forskningen i skatterätten. Forskningen stöttas genom att överskottet går till forskning. Bland annat producerar vi det vetenskapliga numret som följer med detta nummer 12. Längre artiklar, skrivna av forskare, och granskade av forskare. Jag hoppas du tar dig tid att titta igenom det vetenskapliga numret.
Skattenytt önskar också skapa debatt. Nu har vi lyckats med det. Stig von Bahr ger i detta nummer sin syn på ”Bedrägeri, mervärdesskatt och legalitet”. von Bahr är kritisk mot följande uttalande av Eleonor Kristoffersson i hennes tidigare artikel (i nr 9 2013):
”’(D)en utvecklade praxis HFD har kring s.k. genomsyn och beskattning efter handlingarnas innebörd ger i stor omfattning samma resultat som EU-domstolens praxis’. Att tolkningsvis bedöma de faktiska omständigheterna på annat sätt än vad den skattskyldige anfört kan enligt EK [Eleonor Kristoffersson] inte i sig anses vara i strid mot legalitetsprincipen.”
von Bahr har i sin kommentar svårt att följa Kristofferssons resonemang i den delen. Jag får intrycket att von Bahr uppfattar att en långtgående omklassificering av transaktioner kan vara i strid med legalitetsprincipen, och att därför läran om verklig innebörd har en skarp gräns i form av denna legalitetsprincip. Nåväl, abstraktioner i all ära, insikten finns endast i tillämpningen.
Lars Samuelson i sin rättsfallskommentar i detta nummer om ett nytt fall om verklig innebörd (HFD 2013 ref. 43) konkluderar saken på följande sätt.
”Domen ger oss ytterligare en bit i pusslet om den verkliga innebörden vid beskattningen. Den innebär inga dramatiska förändringar, att en helhetssyn med beaktande av slutresultatet kan tillämpas på kopplade rättshandlingar är i linje med tidigare praxis. Domen klargör dock att omklassificering under vissa förutsättningar kan ske av civilrättsligt giltiga rättshandlingar även när dessa inte framstår som atypiska eller säregna betraktade var för sig. Man bör nu inte dra för långtgående slutsatser av detta, framför allt inte om tolkningen av den verkliga innebörden vid beskattningen i allmänhet. Möjligen tyder dock domen på att HFD vid bedömningen av den verkliga innebörden kan komma att inta en något friare hållning i förhållande till civilrätten än vad många kanske tidigare trott och i högre grad beakta det faktiska slutresultatet.”
En intressant fråga: anser von Bahr att HFD 2013 ref. 43 har förskjutit ramen något eller att den ”friare hållning i förhållande till civilrätten” Samuelson (möjligen) iakttar, är ett problem i ljuset av legalitetsprincipen? Och vem definierar legalitetsprincipen? HFD (EUD), lagstiftaren, rättsvetenskapen? Debatten går vidare!
Roger Persson Österman, Södermalm i skarven oktober/november 2013.