Aktuellt om mervärdesskatt

Ej avdragsrätt för ingående skatt – frågor om god tro och korrekt fakturaunderlag

Ett bolag hade inköpt silverskrot vid ett flertal tillfällen från ett annat bolag, som enligt Skatteverket aldrig debiterat eller redovisat någon mervärdesskatt. Förstnämnda bolag förvägrades därför rätt till avdrag för ingående skatt då Skatteverket ansåg att de båda bolagen tillsammans aktivt medverkat till att framställa verifikationer med mervärdesskatt. Det hade vidare framkommit att företrädare för det köpande bolaget varit medveten om att säljaren inte debiterat eller redovisat mervärdesskatt.

Kammarrätten konstaterar inledningsvis att Skatteverket har bevisbördan för sitt påstående att köparen genom sitt handlande medverkat i säljarens skattebedrägeri och därför inte skulle ha rätt till avdrag för ingående skatt. Kammarrätten ansåg att Skatteverket inte kunnat visa att köparen känt till eller borde ha känt till dessa påstådda skattebedrägerier och att avdragsrätt inte skulle kunna nekas av denna anledning. Därefter prövades om de inlämnade underlagen för avdragsrätt uppfyllde de formella kraven för avdragsrätt. Fakturaunderlagen saknade uppgifter om säljarens registreringsnummer till mervärdesskatt, varornas enhetspris och tillämpad skattesats.

Kammarrätten fann att avsaknad av registreringsnummer inte var någon grund för att neka avdragsrätt då säljarens organisationsnummer fanns på varje berörd handling. Vissa fakturor saknade uppgift om skattesats, vilket ansågs vara en brist. Varje faktura saknade dock uppgifter om varornas enhetspris och vid en samlad bedömning av dessa brister ansåg kammarrätten att köparen saknade rätt till avdrag för ingående skatt.

Om avdrag för ingående skatt ska vägras en köpare för transaktioner, som verkligen ägt rum, men där det misstänkts att det förelegat bedrägerier i tidigare led, ställs det höga krav på Skatteverket att påvisa att köparen känt till detta. Det visar även denna dom. Mer intressant i denna dom är det formella kravet på en faktura. Ett företags organisationsnummer är tillräckligt för avdragsrätt och således krävs inte ett särskilt registreringsnummer för mervärdesskatt. Det synes vara en rimlig tolkning och den har nog även praktiserats av Skatteverket genom åren. Däremot synes domen kunna innebära en skärpning vad gäller kravet på ett enhetspris för varan. Visserligen framgår det av bestämmelsen i 11 kap. 8 § punkten 6 ML att fakturan ska innehålla uppgifter om de omsatta varornas mängd och art eller de omsatta tjänsterna omfattning och art. Om en faktura enbart brister på denna punkt brukar normalt inte avdragsrätt förvägras. I här aktuell dom får det nog betraktas som en omständighet, som i sammanhanget getts betydelse för avdragsrätten. I andra fall där det saknas sådana tveksamheter torde en sådan brist normalt inte medföra att avdragsrätt förvägras. Om så skulle vara fallet går det att i efterhand be säljaren komplettera sin faktura.

Kundförlust vid ackord

Ett bolag tillhandahöll ett s.k. franchisekoncept, inklusive lokaler, till en franchisetagare. Bolaget hade 140 utestående obetalade fordringar på franchisetagren. Parterna hade slutligt reglerat sina mellanhavanden genom ett avtal, ”Avtal om förvärv av rörelse m.m.”, enligt vilket bl.a. aktuella fordringarna eftergavs. Kammarrätten i Göteborg har i en dom den 28 juni 2013 (mål nr 6738) bedömt om detta avtal inneburit att bolaget gjort en kundförlust enligt 7 kap. 6 § fjärde stycket ML, som medfört att bolagets utgående mervärdesskatt på fordringarna kunde återfås av Skatteverket. Kammarrätten fann att det sätt bolaget eftergett sina fordringar på franchisetagaren skulle motsvara ett underhandsackord och att fråga därför var om en definitiv förlust. Bolaget medgavs reducering av tidigare redovisad utgående skatt.

Ett underhandsackord föreligger normalt när samtliga borgenärer skriver ned sina fordringar med samma andel och om det anses affärsmässigt betingat kan även den utgående skatten minskas i motsvarande grad. Om en nedskrivning sker för att parterna är i intressegemenskap och att detta är grund för nedskrivningen föreligger ingen definitiv förslust och skatten får inte minskas. För att den utgående skatten ska kunna reduceras brukar normalt krävas att samtliga borgenärer samtycker till detta. Så synes dock inte vara fallet i aktuellt mål och här förelåg även intressegemenskap mellan parterna. Ändå ansåg kammarrätten att det gällde en definitiv förlust. Domen kan således tolkas som varande en mindre restriktiv hållning till en konstaterad kundförlust än tidigare tolkningar.

Överföring av ett vindkraftverk mot inlösen av aktier ej omsättning

Ett vindkraft i ett aktiebolag (sökandebolaget) skulle överföras till en delägare i bolaget mot inlösen av delägarens aktier i bolaget. Fråga var om detta utgjorde en omsättning i mervärdesskattehänseende. Skatterättsnämnden har i förhandsbesked den 2 juli 2013 (dnr 24-12I) ansett att detta inte utgjorde en sådan omsättning i form av varuöverlåtelse mot ersättning som avses i 2 kap. 1 § första stycket ML.

Avsikten med förfarandet syftade till en omorganisation av verksamheten, innebärande att ägarbolaget trädde ur sökandebolaget och samtidigt övertog vindkraftverket, för att det skulle användas i ägarbolagets egna verksamhet. Aktiebolagsrättsligt skedde det genom att aktiekapitalet i sökandebolaget minskades i syfte att genomföra en återbetalning till ägarbolaget med indragning av aktier som metod. Ägarbolagets aktier skulle lösas in av sökandebolaget och detta skulle betala de inlösta aktierna med annan egendom än med pengar. Inlösenförfarandet medförde en reell övergång av äganderätten till vindkraftverket. Skatterättsnämnden ansåg dock att detta inte kunde betraktas som en överlåtelse av aktier och att det därför inte heller förelåg något ömsesidigt utväxlande av prestationer mellan bolagen som krävs för att en vara ska anses levererad mot ersättning. Någon skattepliktig omsättning ansågs därför inte föreligga. Skatterättsnämnden skulle även pröva om överlåtelsen skulle kunna betraktas som ett skattepliktigt uttag ur sökandebolaget. Detta skulle dock enligt Skatterättsnämnden kräva att sökande bolaget haft rätt till avdrag för ingående skatt vid anskaffning av vindkraftverket. Detta var dock inte klarlagt i ansökan varför prövning inte skedde i denna del.

För att utgöra omsättning i mervärdesskattehänseende krävs enligt fast EU-praxis att det ska finnas en direkt koppling mellan leverans av varor eller tjänster och den mottagna ersättningen (C-16/93 Tolsma, 230/87 Naturally Cosmetics Ltd m.fl.). Förvärv och innehav av ekonomiska andelar i företag omfattas inte av mervärdesskattedirektivets tillämpningsområde och utdelningar på sådana tillgångar utgör ingen omsättning. Vid inlösen av aktier och överlåtelse av egendom till motsvarande värde saknas en sådan direkt koppling som krävs för att detta ska kunna betraktas som en omsättning i mervärdesskattehänseende. Om avdragsrätt förelegat vid anskaffningen av sådan egendom som överlåts mot inlösen av aktier kan förmodligen frågan om uttagsbeskattning aktualiseras. Den blev tyvärr aldrig prövad av Skatterättsnämnden. Det blev inte heller frågan om det kunde utgöra en från skatteplikt undantagen verksamhetsöverlåtelse. Den blev dock ointressant eftersom det inte föreligger någon omsättning och då kan inte heller undantag från skatteplikt bli aktuell.

Svensk filials förvärv av tjänster från utländskt huvudkontor medför skattskyldighet

Att tillhandahållanden mellan huvudkontor och filial normalt inte utgör omsättning i mervärdesskattehänseende bygger på den grundläggande förutsättningen att omsättning endast föreligger vid utbyte av prestationer mellan oberoende parter. Eftersom en filial inte är en självständig juridisk person i förhållande till sitt huvudkontor kan det inte vara fråga om omsättning av tjänst när prestationer utförs mellan huvudkontor och filial eller vice versa. Huvudkontoret och filialen är därför att anse som en och samma beskattningsbara person. Detta följer också av EU-domstolens praxis, se C-210/04 FCE Bank.

På senare år har en diskussion uppkommit om det medför någon skillnad i beskattningskonsekvenser om antingen huvudkontoret eller filialen ingår i en mervärdesskattegrupp. Blandat annat har Förvaltningsrätten i Stockholm, i ett mål med likartade omständigheter som i aktuellt förhandsbesked, hänskjutit två tolkningsfrågor till EU-domstolen, se C-7/13 samt, för en kortare redogörelse, Skattenytt 2013 s. 289.

Skatterättsnämnden fann i nu aktuellt fall (förhandsbesked daterat 4 juli 2013, dnr 30-12/I) att filialen genom att bli medlem i en mervärdesskattegrupp lösgjort sig från huvudkontoret och därmed inte längre utgjorde samma beskattningsbara person som huvudkontoret. Därigenom var de tjänster som tillhandahålls från huvudkontoret till filialen egentligen tillhandahållna mervärdesskattegruppen. Detta var ett rättsförhållande mellan oberoende parter, varför mervärdesskattegruppen skulle redovisa mervärdesskatt på förvärv av tjänster från huvudkontoret.

Förhandsbeskedet har överklagats av sökanden. Det är osäkert om detta förhandsbesked kommer att ha något värde för rättstillämpningen då de frågor som Skatterättsnämnden besvarat ryms inom de frågor som Förvaltningsrätten hänskjutit till EU-domstolen. Sedan återstår det att se vilka frågor som EU-domstolen faktiskt besvarar i det hänskjutna målet C-7/13.