Roupe ”Skatten (”räntan”) på gamla uppskov vid bostadsbyten strider mot regeringsformen”, Svensk Skattetidning 2008 s. 426 ff.
Schablonintäkten på uppskovsbelopp är omdiskuterad. Det har hävdats att den är i strid med grundlagsskyddet mot retroaktiv beskattning.1 HFD har nu i tre mål prövat frågan, HFD 2011 ref. 73 och notismålen HFD 2011 not 86, 87. HFD anförde i referatmålet:
”Den i målet aktuella lagstiftningen om schablonintäkt är utformad så att det är förekomsten av ett uppskovsbelopp som utgör den för beskattningen utlösande omständigheten. En grundförutsättning för att schablonintäkt ska tas upp är att ett uppskovsbelopp fanns då bestämmelserna trädde i kraft, den 1 januari 2008, eller att det finns senare (se SFS 2007:1419). Det har alltså ingen betydelse i detta sammanhang vid vilken tidpunkt den kapitalvinst gjordes som uppskovsbeloppet hänför sig till. Högsta förvaltningsdomstolen finner att en tillämpning av bestämmelserna i 47 kap. 11 b § IL i detta fall inte kan anses strida mot retroaktivitetsförbudet i RF.”
Se för en kort pedagogisk beskrivning Melz ”Mervärdeskatten” 1990 s. 234 f.
Enligt min mening är domen riktig. Förklaringen står dock att finna i att grundlagens skydd mot retroaktiv beskattning är synnerligen svagt.2 Det är helt enkelt möjligt att i vissa fall tekniskt konstruera lagregler på ett sådant sätt så att de i realiteten beskattar värdestegring i efterhand. Den minnesgode erinrar sig debatten om den så kallade engångsskatten som vare sig stred mot grundlagen eller europakonventionen. Är det lämpligt med ett svagt skydd som, med Melz terminologi, tillåter retroaktiva effekter? Förmodligen måste vi leva med en sådan ordning eftersom annars skulle skatteskärpningar av olika slag som är politiskt nödvändiga inte kunna genomföras.
Anståndsbelopp och uppskovsbelopp m.m. kan således räntebeläggas oberoende av när beloppet uppstod. Däremot kan knappast så ske när ett skatteuppskov uppstått till följd av en tillämpning av 23 eller 53 kapitlet IL. Vid ett sådant uppskov beräknas ingen vinst utan istället tillämpas kontinuitetsprincipen. Hur en skattekredit tekniskt uppstår har således stor betydelse och binder lagstiftaren på ett intressant sätt.