1 Inledning
Det huvudsakliga syftet med denna artikel är att diskutera frågan om hur aktieöverlåtelser ska hanteras i mervärdesskattehänseende i ett systemperspektiv. Det primära målet är således inte att fastställa gällande rätt.
Mervärdesskatten är, eller har i vart fall varit, en från ett systemperspektiv relativt ren skatt där argument hämtade från systemets karaktär fått styra utformningen och tolkningen av systemet i mycket hög grad. Ett talande exempel är EU-domstolens tolkning av (numera) artikel 168 i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG) och avdragsrätt för ingående mervärdesskatt i uppstartsskede. Det är svårt att finna stöd i artikelns lydelse för att avdragsrätt föreligger då någon omsättning inte företas i verksamheten. Icke desto mindre har EU-domstolen, utifrån systemkonformitetsargumentet neutralitet, vidgat tillämpningsområdet till synes utanför ordalydelsen och medgivit avdragsrätt i dessa situationer.1
I EU-domstolens praxis kan spåras resonemang och förhållningssätt som är förenliga med det perspektiv som anges här – om än de fundament som argumentationen i artikeln bygger på inte explicit angivits som grund i EU-domstolens domar. Denna artikel ger därför också bidrag till tolkningen av gällande rätt. I det avslutande avsnittet ges några exempel på mål där praxis följt det synsätt som förespråkas här och där så inte skett.
Det perspektiv som presenteras är naturligtvis mitt eget. Det baseras på de diskussioner jag för i min avhandling. Sedan dess har jag haft förmånen att få diskutera och reflektera2 ytterligare i olika sammanhang över hur aktieöverlåtelser bör hanteras i ett mervärdesskattesystem och tanken kan sägas ha klarnat. Min förhoppning är också att detta återspeglas i artikeln.
Se t.ex. mål 268/83Rompelman, C-110/94INZOoch mål C-110/98 till C147/98Gabalfrisa.
Framförallt med Ben Terra och Anders Strandet Jepsen, den senare i samband med författandet av hans avhandlingMoms og aktiviteter i forbindelse med værdepapirer, publicerad av Thomson Reuters, 2010.
2 Mervärdesskattens karaktär
Mervärdesskattesystemet avser att beskatta utgiften för konsumtion. Denna utgift kan principiellt sett enbart betalas av slutliga konsumenter, dvs. individer, eftersom dessa är de enda som är kapabla till konsumtion.3 Uppbördssystemet för skatten innebär dock att skatten redovisas i varje led och på varje transaktion i produktions- och distributionskedjan av näringsidkare.4 Det är avdragsrätten som säkerställer att skatten är neutral för näringsidkarna och utgör den primära garantin för att skatten utgör en skatt på konsumtion.5
Mervärdesskatten är vidare en generell skatt. Detta implicerar att alla omsättningar ska beskattas och att skattebasen är så bred som möjligt. Den i princip enda, från ett systemperspektiv, absoluta begränsningen är att skatten inte ska omfatta det som inte utgör utgift för konsumtion i någon mening.
Vad utgör då konsumtion i mervärdesskatterättslig mening? Systemets karaktär visar på att det som inte manifesteras genom utgifter för konsumtion inte utgör konsumtion i mervärdesskatterättslig mening. Ett exempel på detta är användningen av konsumtionsvaror (köra bil, dricka mjölk, använda kläder osv.), det är själva utgiften för konsumtion som beskattas, inte användningen av varorna i sig. Andra exempel är hemarbete (hämta barnen på dagis, diska, städa osv.), pengar som sparas för att konsumeras i framtiden, gåvor/skatter/bidrag och liknande transfereringar av pengar i ekonomin. Att just utgiften för konsumtion beskattas innebär alltså att mervärdesskatten rör transaktioner som har sin uppkomst i produktion/distribution av annat än sparande och omfördelning av välstånd på en marknad. Bild 1 beskriver detta. Det som finns innanför ramen (tillämpningsområdet) är vad mervärdesskatten reglerar och avser att beskatta. Det som faller utanför ramen har inget med mervärdesskatt att göra.6 Pilen illustrerar att det finns ett krav på koppling mellan produktion och konsumtion. Skatten beskattar utgiften för konsumtion. Denna koppling finns också i alla mervärdesskattesystem såsom ett krav på samband mellan utgiften och tillhandahållandet/leveransen av tjänsten/varan. Detta krav på omedelbart och direkt samband mellan en utgift och ett tillhandahållande är alltså centralt i mervärdesskattens karaktär.7
I förhållande till frågan om hanteringen av aktietransaktioner i mervärdesskattesystemet uppkommer frågan om hur sparande och omfördelning av välstånd ska definieras närmare. Hur förhåller sig aktietransaktioner till produktion och sparande? Om någon handlar med aktier, faller detta innanför eller utanför ramen?
Jfr Melz, ”Activities outside the Scope of VAT and Exempt Activities”,IVM, 2011 (Volume 22) No. 5.
Skatten uppbärs ju egentligen inte av staten i varje led (om det bortses från likvideffekter). Eftersom debiterad utgående skatt är avdragsgill omedelbart erhåller inte staten någon nettobetalning förrän försäljning sker till någon som inte kan dra av skatten.
För näringsidkare som saknar avdragsrätt (p.g.a. att omsättningen är undantagen) måste skatten kunna övervältras på nästa led för att kunna accepteras ur ett systemperspektiv, se Englisch, ”VAT/GST and Direct Taxes: Different Purposes”, in Lang, Melz & Kristoffersson (eds.),Value Added Tax and Direct Taxation: Similarities and Differences, IBFD, 2009.
I fallet med uttag har varan/tjänstekomponenterna först införskaffats i produktionsverksamhet. En justering behövs därför då ett uttag görs – vi har kommit in i boxen och därför behövs justeringen. I fallet med import sker beskattning då varorna anländer till gränsen – oberoende i de flesta fall av om produktion/konsumtion förelegat. Detta sker dock av tekniska skäl och påverkar inte det systematiskt korrekta i figuren.
Se också Ramsdahl Jensen,Merværdiafgiftspligten, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, 2004, kapitel 5.
3 Aktier och sparande
För att kunna besvara frågan om hur aktietransaktioner ska hanteras måste begreppen sparande och omfördelning av välstånd närmare definieras. Det kan härvid för det första konstateras att mervärdesskatten beskattar sparande i vissa sammanhang. Om någon t.ex. låter bygga ett hus är byggkostnaden mervärdesskattepliktig, trots att byggandet för gemene man utgör den största investeringen, det väsentligaste sparandet, inför framtiden. Likaledes utgör ett förvärv av konstverk eller t.o.m. guldföremål väsentligen i många fall också ett sparande. Men, både vid sparande i konst, guld och fast egendom utgör ju sparandeobjekten också konsumtionsföremål.8 Av systemets karaktär kan vi dra den slutsatsen att dessa ska beskattas.
Sparande i mervärdesskattehänseende karaktäriseras istället av att investeringsobjektet har som enda karaktäristika att utgöra ett sparande/ett värde som inte alls kan kopplas till konsumtion.9 Pengar utgör det primära exemplet. Pengar är idag inte ens kopplade till något konstant värde utan existerar helt och hållet utifrån att de accepteras såsom pengar.10 Pengar kan inte i sig utgöra konsumtionsföremål eller i sig produceras.11
Aktier har samma karaktäristika som pengar i alla väsentliga delar.12 En aktie representerar i allt väsentligt rätten till framtida utdelning, rätt att erhålla del av värdet av bolagets tillgångar om bolaget upplöses samt rätten att rösta vid bolagsstämman. I mervärdesskattehänseende är just de ekonomiska rättigheterna, i en bedömning av vad som typiskt sett utgör det huvudsakliga inslaget i en transaktion med aktier, de huvudsakliga.13 En aktie måste därför hanteras såsom pengar i mervärdesskattehänseende.
Slutsatsen av ovanstående blir i så fall att själva värdet av aktien i sig inte faller innanför ramen. Följaktligen kan aldrig en överföring av aktier i sig betecknas som en beskattningsbar transaktion i mervärdesskattehänseende och transaktionen kan aldrig bli föremål för mervärdesskatt.
Jag kallar dessa för ”dual capacity goods” i min avhandling, Henkow,Financial Activities in European VAT, Kluwer Law International, 2008, p. 79.
Satya Poddar har i diskussioner med mig uttryckt det (ungefär) som så att finansiella investeringar och pengar inte har något ”tangible, value adding input”.
Dessa benämns i ekonomisk litteratur som ”fiat money”. Sedan 1971, då kopplingen av USD till guld avskaffades, flyter världens valutor fritt.
Sedlar och mynt produceras naturligtvis men dessa utgör ju enbart bevis på pengar.
Strandet Jepsen diskuterar detta utförligt i kapitel 5.
Ibid. Det kan diskuteras om analysen är tillämplig generellt. Satya Poddar anser (såsom jag förstår honom) att transaktioner på aktiebörser helt kan placeras utanför tillämpningsområdet för en mervärdesskatt på grund av karaktären på denna typ av aktier (och transaktionerna). Det kan inte uteslutas att aktier i vissa fall handlas såsom rättigheter att delta på bolagsstämma. Typiskt sett utgör aktier dock ekonomiska tillgångar som kan jämställas med pengar (liksom pengar var pengar även då de kunde lösas in mot guld hos Federal Reserve).
4 Konsekvenser av ett systemkonsistent synsätt
Bilden på mervärdesskattesystemets tillämpningsområde ger också stöd för förståelsen av den mest systemkonforma tillämpningen av reglerna rörande mervärdesskatt.
För det första kan en aktietransaktion aldrig falla inom ramen för skattens tillämpningsområde. Vare sig det är fråga om en emission av aktier eller överlåtelse på sekundärmarknaden eller andra typer av transfereringar så utgör själva överföringen av äganderätten till aktierna inte en transaktion som omfattas av tillämpningsområdet. Värdet som förs över har ingenting med produktion eller konsumtion att göra. Däremot omfattas en mellanmans tjänster, för det fall de betalas för (dvs. det föreligger en omedelbar och direkt koppling mellan tjänsten och betalningen), av tillämpningsområdet.14
För det andra måste avdragsrätt föreligga baserat på aktiviteter som utgör produktionsaktiviteter. Det mest korrekta uttrycket för avdragsrättens omfång på mervärdesskatteområdet är att avdragsrätt föreligger så snart som ett förvärv görs av en producent och förvärvet inte kan kopplas till konsumtion.15 De aktiviteter eller intäkter som faller utanför ramen ska överhuvudtaget inte beaktas eller påverka avdragsrätten på något sätt. Den enda relevanta frågan är om det föreligger ett förvärv av en producent16 för något som inte är konsumtion. Rent principiellt kan ju en producent inte vidta konsumtionsförvärv så det kan därför presumeras avdragsrätt så fort en producent förvärvar något. Eventuell användning för privat bruk ska sedan uttagsbeskattas.
En tillkommande komplicerande faktor är förekomsten av undantag från mervärdesskatt i mervärdesskattesystem. I här relevant avseende är mest relevant undantaget för bl.a. transaktioner rörande aktier och andra andelar i artikel 135(1)(f) i mervärdesskattedirektivet. Med det synsätt som angivits ovan kan detta undantag inte anses omfatta själva överlåtelsen av aktierna i sig utan endast andra transaktioner som rör överlåtelsen. Själva överlåtelsen kan nämligen inte falla innanför tillämpningsområdet alls – ur ett systemkonformt perspektiv. Hur ska avdragsrätten utformas mest korrekt utifrån ett systemperspektiv i ett system som innehåller undantag med åtföljande vägrad avdragsrätt på förvärv?
Såsom jag ser det synes det mest korrekta vara att här göra en tvådelad prövning. Först ska prövas om en producent vidtagit ett förvärv som inte direkt kan kopplas till konsumtion. Har producenten företagit ett förvärv föreligger i princip avdragsrätt enligt det första steget i bedömningen. Därefter måste undersökas om förvärvet direkt kan kopplas till produktionsaktiviteten som är undantagen från mervärdesskatt. Är så fallet föreligger ingen avdragsrätt. I alla andra fall måste skatten vara avdragsgill.
Hur bör ingående skatt på förvärv för försäljning av aktier hanteras? Av ovanstående följer att t.ex. ett moderbolag, som är en beskattningsbar person17 i en koncern enligt ett systemkonformt synsätt ska ha avdragsrätt för ingående skatt på förvärv i verksamheten. Skatten är inte hänförlig till annat än produktion (aktieöverlåtelser faller utanför ramen). Någon begränsning kan inte göras för att vissa intäkter inte faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatten – endast de aktiviteter och intäkter som faller innanför ramen är relevanta.
Däremot har en bank som förmedlar aktier för andra inte rätt till avdragsrätt. Banken är en producent av förmedlingstjänster, i den mån den tar separat betalt för dessa (vilket ju är det vanliga då courtage utgår), men dessa är undantagna från mervärdesskatt. Banken har avdragsrätt för ingående mervärdesskatt på egna investeringar i aktier för egen räkning i den mån avdragsrätt föreligger enligt en pro-rata beräkning.18
Om detta föreligger olika uppfattningar, se Henkow (2008) kap. 3.5.3. Min slutsats bygger på att alla transaktioner omfattas av mervärdesskattesystemet, även de som utförs gentemot en sparandeaktivitet, eftersom systemet är uppbyggt på detta sätt, se vidare nedan.
EU-domstolens praxis stipulerar ett krav på omedelbart och direkt samband mellan förvärvet och en utgående ekonomisk transaktion som medför avdragsrätt (i princip själv är belagd med mervärdesskatt). Denna praxis är alltså fundamentalt felaktig utifrån ett systemperspektiv.
Såsom Melz påpekat kan det teoretiskt argumenteras för att avdragsrätt ska föreligga för mervärdesskatt på förvärv vidtagna av privatpersoner för sparandeåtgärder, se Melz, ”Who is a taxable person to VAT?”, i International Studies in Taxation,Liber Amicorum Sven-Olof Lodin, Kluwer, 2001, s. 259–271. Men systemet är uppbyggt kring att enbart producenter har möjlighet att dra av ingående mervärdesskatt, varför producentkravet måste uppställas, något som Melz också framhåller.
Dvs. tillhandahåller skattepliktiga tjänster mot ersättning.
Artikel 173 et seq. i mervärdesskattedirektivet.
5 Avslutande reflektioner
Diskussionen ovan kan fördjupas och exemplen göras fler. En viktig principiell tillkommande fråga är om avdragsrätt ska föreligga då enbart aktiviteter utförs som faller utanför ramen. Vad gäller t.ex. för ett rent holdingbolag? Enligt ett systemkonformt synsätt ska ett rent holdingbolag ha avdragsrätt för ingående mervärdesskatt till den del den verksamhet som ger utgående aktiviteter från gruppen är mervärdesskattepliktig (inte är undantagen).
Till vissa delar är gällande rätt inte konform med det föreslagna systemkonforma synsättet medan gällande rätt i andra fall är konform med det föreslagna synsättet.19 Exempel på när praxis är systemkonform (enligt min mening) är målen Kretztechnik, Cibo men också Polysar.20 Exempel på när konformitet inte föreligger är AB SKF och (förmodligen, beroende på hur domen läses) SECURENTA.21
En ytterst förvirrande effekt av en läsning av bestämmelserna i direktivet och den språkliga formuleringen av EU-domstolens domar är användningen av begreppen ekonomisk verksamhet och beskattningsbar person som benämningar på bestämmandet av tillämpningsområdet för skatten och omfattningen av avdragsrätten. Hur kan en investeringsverksamhet vara en verksamhet som inte har med den ekonomiska verksamheten att göra? Detta låter orimligt. Enligt min föreslagna modell ska skiljas mellan vad som regleras i mervärdesskattedirektivet/lagen och bestämmandet av tillämpningsområdet. Om samma ord används för att bestämma båda (ekonomisk verksamhet) så leds helt enkelt tanken fel.
Oskar Henkow, docent i handelsrätt, särskilt indirekt beskattning vid Institutionen för handelsrätt, Ekonomihögskolan, Lunds universitet och extern rådgivare vid Ernst & Young AB .
För en utförlig genomgång av gällande rätt, se Ramsdahl Jensen och Stensgaard, ”The Distinction between Direct and General Costs with Regard to the Deduction of Input VAT – The Case of Acquisition, Holding and Sale of Shares”,World Tax Journal, February 2012, s. 3–32.
Mål C-465/03Kretztechnik, mål C-16/00Cibooch mål C-60/90Polysar. Såsom påpekats, enligt ett systemkonformt synsätt ska dock ett rent holdingbolag såsom Polysar ha avdragsrätt för ingående mervärdesskatt till den del utgående aktiviteter från gruppen är mervärdesskattepliktiga.
Mål C-29/08AB SKFoch mål C-437/06SECURENTA. ISKFsynes EU-domstolen, i avdragsrättsdelen, argumentera i princip systemkonformt men slutsatsen att försäljningen av aktierna faller inom tillämpningsområdet är inte systemkonform.