Aktuellt om mervärdesskatt

Mervärdesskatt för sjukvårdsrådgivning genom telefon

Ett vårdbolag hade, genom samarbetsavtal med ett försäkringsbolag, åtagit sig att med hjälp av legitimerade läkare och sjuksköterskor ge råd per telefon om egenvård m.m. till försäkringstagare. Bolagets tjänster ansågs inte utgöra sådan sjukvård som är undantagen från skatteplikt enligt ML. Enligt samarbetsavtalet mellan parterna hade sjukvårdsrådgivningen till syfte dels att ge råd om egenvård till försäkringstagaren, dels att bedöma rätt vårdnivå för denne. Telefonsamtalen togs emot av en erfaren legitimerad sjuksköterska och en legitimerad läkare skulle alltid finnas tillgänglig för att vid behov bistå sjuksköterskan. Kontakten med försäkringstagaren och det medicinska ställningstagandet av sjuksköterskan dokumenterades i ett patientdatajournalsystem.

Fråga i förhandsbeskedet var om bolagets tjänster var undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 4 § ML och artikel 132.1 c mervärdesskattedirektivet. Skatterättsnämnden anförde att detta undantag var tillämpligt om det avsåg åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda eller behandla sjukdomar eller hälsoproblem och att det EU-rättsliga begreppet sjukvårdande behandling skulle ha ett sådant terapeutiskt syfte. Bolagets tjänster baserades inte på någon undersökning av försäkringstagaren ifråga och sjuksköterskan eller läkaren skulle inte heller utföra någon vård eller behandling av försäkringstagaren utan denna hänvisades i stället för vård eller behandling till någon av de vårdgivare som fanns angivna i avtalet. Även om dessa tjänster, liksom de sjukvårdsplaneringstjänster som omfattades av avtalet, kunde sägas bidra till att skydda den berörda försäkringstagarens hälsa ansåg Skatterättsnämnden att tjänsterna inte till sin mervärdesskatterättsliga karaktär var sjukvårdstjänster. Nämnden hänvisade här till RÅ 2007 ref. 88 III och ansåg att undantaget från skatteplikt för sjukvårdstjänster inte var tillämpligt. Högsta Förvaltningsrätten instämde i denna bedömning (dom den 9 februari 2011, mål nr 5772-10).

Ändamålet med undantaget från skatteplikt för sjukvårdstjänster anses såväl inom EU-rätten som i svensk rätt vara att minska kostnaderna för sjuk- och hälsovård. Medicinska tjänster som utförs i syfte att skydda – vilket innefattar att bevara och återställa – hälsan hos personer omfattas av undantaget. Detta framgår av EU-domen C-106/05, L.u.p GmbH. I det tidigare svenska målet, RÅ 2007 ref. 88 III, var fråga om sjukvårdshjälp via Internet där det inte synes ha upprättats patientjournaler och där dåvarande Regeringsrätten ansåg att tjänsterna hade sådan allmän karaktär av rådgivning att de inte omfattades av undantaget. I nu aktuellt ärende upprättades patientjournaler och försäkringstagarna kunde således vara kända av sjuksköterskorna och läkarna genom dessa journaler. Rådgivningen borde därför kunna betraktas som mer ”patientinriktad” här än i det tidigare målet. Undantaget ansågs dock ändå inte vara tillämpligt. Då nämnda syfte med undantaget för sjukvårdstjänster är att minska kostnaderna för vården och syftet med den aktuella rådgivningen i detta mål verkligen var att förebygga och skydda hälsan hos patienten borde det funnits goda skäl att tillämpa undantaget. Huruvida tjänsten lämnas per telefon eller vid fysiskt besök borde därför vara irrelevant. Tjänsterna är desamma och ska då beskattas på samma sätt. Den tekniska utvecklingen av hur tillhandahållande av tjänster sker borde inte få påverka tolkning i mervärdesskattehänseende av likartade tjänster, vilket blir resultatet av detta förhandsbesked.

Avdragsrätt vid renovering av lokaler

I samband med avflyttning från lokaler, som en hyresgäst använt i en hotellverksamhet, åtog sig denne att renovera lägenheterna. Då avflyttning skedde var fastigheten såld till en bostadsrättsförening som skulle använda den till upplåtelse av bostadsrätt för bostadsändamål. Verksamheten i den aktuella fastigheten hade under lång tid utgjorts av skattepliktig korttidsuthyrning för fritidsboende av förhyrda, möblerade lägenheter. I februari 2007 såldes fastigheten, men verksamheten bedrevs fram till april 2007. Därefter hade bolaget som var hyresgäst kostnader för återställandet av lägenheterna i dess ursprungliga skick genom byte av inventarier och reparations- och underhållsåtgärder på ytskikt. Den ingående skatten för dessa åtgärder uppgick till ca 1,5 milj. kr. Bolaget hade yrkat avdrag för beloppet hos Skatteverket, som dock inte medgav detta då det inte ansågs visat att förvärven hade ett direkt och omedelbart samband med den tidigare, mervärdesskattepliktiga, verksamheten. Bolaget överklagade beslutet och länsrätten biföll överklagandet och ansåg att det fanns ett sådant samband varför avdragsrätt förelåg. Kammarrätten i Sundsvall har i dom den 31 januari 2011 (mål nr 151-10) avslagit Skatteverkets överklagande.

Motsvarande fråga som i detta mål prövades av Kammarrätten i Göteborg den 18 augusti 2009 (mål nr 320-09). Där medgavs avdragsrätt för ingående skatt hänförlig till renovering av lokaler som använts i skattepliktig verksamhet, men där det förelåg ett kontrakt med en ny hyresgäst som bedrev icke skattepliktig verksamhet. Kammarrätten ansåg där att renoveringskostnaderna skulle hänföras till återställande av lokalerna efter den tidigare hyresgästens användning och att avdrag därför skulle medges. Skatteverket har dock i ett ställningstagande den 16 december 2010 (nr 131 824926-10/111) ansett att reparation och underhåll (renoveringsåtgärder) som utförs inför det att en ny hyresgäst ska flytta in ska hänföras till inledande av en ny uthyrningsverksamhet. Om en fastighetsägare byter hyresgäst från en som varit skattepliktig, med frivillig skattskyldighet för uthyrningen, till en som inte har skattepliktig verksamhet skulle således den ingående mervärdesskatten för renoveringsåtgärder i samband med detta inte vara avdragsgill. Skatteverket följer således inte domen från Kammarrätten i Göteborg, som enligt vår uppfattning är klar och tydlig, innebärande att avdragsrätt ska föreligga. Den här aktuella domen från Kammarrätten i Sundsvall överensstämmer med den tidigare domen och Skatteverket borde nu ändra sitt ställningstagande. Kammarrätten i Sundsvall synes inte instämma i vad som framförts i ställningstagandet från Skatteverket eftersom det är publicerat tidigare (16 december 2010) än domen (31 januari 2011) och inte åberopas i domskälen.

Ej god tro avseende debiterad mervärdesskatt samt skattefri företagsförmedling

Kammarrätten i Göteborg har den 11 januari 2011 meddelat dom i mål som innehåller två intressanta frågeställningar (mål nr 4647-10). Den första var huruvida en köpare skulle medges avdragsrätt för felaktigt debiterad mervärdesskatteskatt. Bolaget hade förvärvat en segelbåt för verksamheten. Frågan i denna del av målet var om säljaren av båten sålt denna inom ramen för ekonomisk verksamhet. Enligt Kammarrättens mening hade det inte framkommit något i utredningen som tydde på att så var fallet. Bolaget hävdade att man var i god tro avseende säljarens mervärdesskatterättsliga status. Trots detta fann Kammarrätten att rätt till avdrag för den felaktigt debiterade skatten inte förelåg. Kammarrättens slutsats är sannolikt helt i linje med RÅ 2004 ref. 65 enligt vilken avdragsrätt inte föreligger för felaktigt debiterad skatt. Frågan är dock vilken relevans RÅ 2004 ref. 65 har i dag. Sedan den domen avkunnades har EU-domstolen utvecklat praxisen om mervärdesskatt och god tro varigenom köparens goda tro kan ha betydelse, se t.ex. C-354/03, C-439/04 och C-440/04. Även HFD har i RÅ 2009 ref. 40 I och II tillmätt eventuell god tro hos köparen betydelse när det varit fråga om förhållanden hos säljaren. Kammarrättens domskäl är knapphändiga i denna del. Det är därför svårt att utläsa vilka överväganden som lett Kammarrätten till slutsatsen att god tro hos köparen i detta fall saknat betydelse.

Den andra frågan i målet rörde avdragsrätt för ingående skatt på tjänster förvärvade i samband med att bolaget förvärvat aktierna i ett annat bolag. Tjänsteleverantören fakturerade med mervärdesskatt för dessa tjänster. Kammarrätten ställer upp en presumtion att dessa tjänster var sådana förmedlingstjänster som var undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML. Enligt Kammarrätten fanns ingenting i utredningen som gav stöd för annat än att tjänsterna var undantagna från skatteplikt. Kammarrätten fann därför att skatt felaktigt debiterats och att bolaget inte hade avdragsrätt för ingående skatt. Kammarrättens bedömning synes även här vara i linje med RÅ 2004 ref. 65. Kammarrättens bedömning i frågan om skatteplikt för dessa tjänster är intressant. Tjänsternas karaktär är visserligen knapphändigt återgivna, men de är ändå av värde. Skatteverket driver ett större antal processer på tillhandahållare av, sannolikt, likartade tjänster där Skatteverket anser att tjänsterna är skattepliktiga och där skatt påförts i efterhand.

Båda frågorna i målet kan sägas behandla betydelsen av god tro vid bedömning av köpares avdragsrätt för ingående skatt. De två situationerna skiljer sig åt i ett viktigt avseende. I det första fallet är det fråga om en bedömning som kräver kunskap om säljarens situation, hur dennes verksamhet bedrivs etc, medan det i det andra fallet är fråga om en relativt ren rättslig bedömning där köparen rimligen har den information som är nödvändig för att kunna bedöma om den ingående skatten är korrekt debiterad.

e-böcker beskattas med standardskattesatsen

Skatterättsnämnden har den 3 februari 2011 meddelat förhandsbesked avseende tillämplig skattesats för tillhandahållande av elektroniska böcker. Sökanden gav ut böcker i tryckt form och som ljudböcker. Ljudböckerna, som benämndes e-böcker, tillhandahölls genom att kunderna kunde ladda ner filer för att sedan läsa dessa från en dator eller en s.k. läsplatta. Sökanden ansåg att e-böckerna skulle beskattas med skattesatsen sex procent. Detta eftersom den reducerade skattesatsen rimligen måste tillämpas på alla böcker avsedda för ett fysiskt medium, oavsett om det fysiska medlet utgörs av en tryckt bok eller en läsplatta.

Den reducerade skattesatsen sex procent omfattar bl.a. böcker, broschyrer, hälften och andra trycksaker, 7 kap. 1 § tredje stycket ML. Enligt motsvarande bestämmelse i EU:s mervärdesskattedirektiv 2006/112/EG efter ändring genom rådets direktiv 2009/47/EG ska den reducerade skattesatsen omfatta inte bara böcker tryckta på papper utan även andra fysiska medier med i huvudsak samma informationsinnehåll som en bok. Sökanden ansåg att en läsplatta var ett sådant annat fysiskt medium varför e-böckerna skulle beskattas med sex procent. Nämnden fann att det aktuella tillhandahållandet utgjorde ett tillhandahållande av tjänst och att den reducerade skattesatsen för böcker endast omfattar varor, såsom t.ex. CD-skivor. Nämnden synes således vara av uppfattningen att den reducerade skattesatsen är tillämplig om en ljudbok levereras på ett fysiskt medium som en CD-skiva. Det är en utvidgning av tillämpningsområdet för den s.k. bokmomsen, i varje fall jämfört med rättsläget såsom det beskrivs av Skatteverket i Handledning för mervärdesskatt 2010.

Jan Kleerup och Mattias Fri är skattejurister vid Svalner Skatt & Transaktion.