Lätt fånget lätt förgånget

En kommentar till RÅ 2010 ref. 113

Inledning

I december 2009 meddelade Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) en dom1 (förhandsbesked) om tidpunkten för förmånsbeskattning vid tilldelning av s.k. gratisaktier förenade med vissa förfoganderättsinskränkningar i samband med ett incitamentsprogram. Frågan som då prövades (fråga 1 i ansökan) var när ett förvärv av värdepapper skulle anses ske enligt värdepappersregeln i 10 kap. 11 § första stycket IL mot bakgrund av förekomsten av förfoganderättsinskränkningar, som bl.a. innebar överlåtelseförbud och krav på fortsatt anställning under viss tid samt skyldighet att lämna tillbaka aktierna om den anställde lämnar bolaget under denna kvalifikationstid. Skatterättsnämnden ansåg att förvärvet skulle ske först när kvalifikationstiden gått ut men HFD ändrade beskedet och förklarade att tidpunkten för beskattningen inte skulle skjutas upp trots de nämnda förfoganderättsinskränkningarna.

Fråga 2 om vilka skattekonsekvenser som skulle inträda om den anställde slutade sin anställning före kvalifikationstidens utgång och aktierna följdenligt skulle återlämnas utan vederlag förföll i nämnden med hänsyn till svaret på fråga 1. Efter att HFD i sin överprövning ändrade beskedet återförvisades målet till Skatterättsnämnden för behandling av fråga 2. I december 2010 har vi nu fått definitivt svar även på den frågan genom HFD:s dom i RÅ 2010 ref. 113. Utgången kommenteras här.

Tilldelningen av gratisaktier

Först en kortresumé av den första frågan. I RÅ 2009 ref. 86 var ledande befattningshavare inom en koncern berättigade till gratisaktier i ett börsnoterat finskt moderbolag enligt ett aktieincitamentsprogram. Om vissa resultatmål under ett kalenderår (intjäningsår) uppnåddes skulle de anställda utan att utge något vederlag erhålla ett visst antal aktier. Påföljande år registrerades aktierna på den anställdes värdepapperskonto under förutsättning av fortsatt anställning vid denna tidpunkt. Vid denna tidpunkt tillkom även rätten att rösta och uppbära utdelning på aktierna de anställda. Aktierna var dock behäftade med förfoganderättsinskränkningar som i huvudsak innebar att den anställde inte fick överlåta aktierna eller förfoga över dem på annat sätt före utgången av andra kalenderåret efter intjäningsåret. Om anställningen i koncernen skulle upphöra var den anställde skyldig att utan vederlag återlämna de tilldelade aktierna. Utan medgivande kunde inskränkningarna antecknas på värdepapperskontot och aktierna återföras till bolaget.

Skatterättsnämnden ansåg bl.a. med hänvisning till RÅ 2004 ref. 35 I och II att ett skattemässigt förvärv av aktier förelåg först när kvalifikationstiden löpt ut eftersom erbjudandet att delta i programmet i huvudsak skedde på arbetsgivarens initiativ och enligt av denne bestämda riktlinjer samt att den rätt som tillkom innehavarna under kvalifikationstiden var beroende av fortsatt anställning. Med hänsyn till detta svar förföll den andra frågan om vilka skattekonsekvenser som kunde uppkomma om aktierna återlämnades utan ersättning före kvalifikationstidens utgång på grund av att anställningen upphörde. HFD ändrade beskedet och ansåg i stället att tidpunkten för beskattning inte kunde skjutas upp med anledning av de villkor som var aktuella i målet. Ett mer preciserat svar om beskattningstidpunkten lämnade inte HFD mot bakgrund av att verkställigheten av aktietilldelningen inte hade relaterats till innehållet i lagen om kontoföring av finansiella instrument.

Återlämnandet av gratisaktierna

Skatterättsnämnden, som hade som utgångspunkt för prövningen av fråga 2 att det enligt HFD:s dom i fråga 1 förelåg en skattepliktig löneförmån som har uppstått innan aktierna tas bort från den anställdes avstämningskonto, gjorde följande bedömning. En följd av att aktierna ansågs förvärvade i samband med registreringen på avstämningskontot var enligt nämnden att framtida avkastning på dem och värdeförändringar i förhållande till anskaffningsutgiften (= förmånsbeskattat belopp) som realiseras kommer att hänföras till inkomstslaget kapital. Den omständigheten att den anställde tvingas att lämna tillbaka aktierna i enlighet med de villkor som gäller för förvärvet av dem skulle därför ses som en avyttring vid inkomstbeskattningen. Nämndens slutsats blev att aktierna fick anses avyttrade för noll kr och att den uppkomna kapitalförlusten var hänförlig till inkomstslaget kapital.

Skatteverket hade i sitt yttrande till nämnden förordat att ett belopp motsvarande förmånsbeskattat belopp skulle dras av i inkomstslaget tjänst det år då aktierna lämnas tillbaka. Skatteverket förde alternativt fram att taxeringen för förvärvsåret sätts ned i inkomstslaget tjänst med belopp motsvarande förmånsbeskattat belopp. Föredraganden i nämnden, Jacob Roupe, anmälde avvikande mening och framförde i huvudsak samma uppfattning som verket.

Såväl Skatteverket som sökanden överklagade Skatterättsnämndens förhandsbesked men HFD gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

Kommentar och slutsatser

Den första slutsats som Skatterättsnämnden framför (och som uppenbarligen delades av HFD) att framtida värdestegring som realiseras på gratisaktierna kommer att hänföras till inkomstslaget kapital är logisk och en följd av att gratisaktierna ansågs förvärvade vid registreringen på avstämningskonto. Det betyder att en vinst/förlust vid en avyttring ska beskattas enligt kapitalvinstreglerna i 48 kap. IL. Med kapitalvinst/-förlust brukar normalt förstås en värdeförändring på en tillgång baserad på en förändring av marknadsvärdet på tillgången. Ett återlämnande av gratisaktierna utan ersättning har dock inget att göra med att marknadsvärdet (börskursen) på aktierna sjunkit utan är en följd av att villkoret om fortsatt anställning under kvalifikationstiden inte iakttas. Det kan därför diskuteras om det principiellt inte hade varit mer korrekt att hänföra värdeförändringen på aktierna från förvärvstidpunkten till återlämnandet till inkomstslaget kapital, dvs. skillnaden mellan börskursen vid återlämnandet och det förmånsbeskattade värdet (bortsett från att genomsnittsmetoden kan leda till annat omkostnadsbelopp) precis som om den anställde hade sålt aktierna till gällande marknadspris vid avtalsbrottet och samtidigt överlämnat köpeskillingen till arbetsgivaren.

Om villkoren vid återtagandet i stället hade varit sådana att arbetsgivaren hade rätt att sälja aktierna och behålla köpeskillingen som skadestånd hade det kanske varit mer naturligt att se detta som dels en avyttring av aktierna för marknadspris enligt kapitalvinstreglerna, dels utgivandet av ett skadestånd på ett belopp motsvarande marknadsvärdet. I vilken mån ett sådant skadestånd är avdragsgillt i inkomstslaget tjänst beror på de närmare villkoren för detsamma. HFD har dock i ett fall ansett att man vid en återgång ska justera den tidigare kapitalvinstberäkningen. Det fall jag tänker på är RÅ 2002 ref. 78 där inte heller förfoganderättsinskränkningarna vid aktieförvärvet tillmättes någon betydelse. I det målet ansågs de anställda ha gjort ett aktieförvärv vid ett aktiebyte, trots inskränkningar i förfoganderätten under en inlåsningsperiod. Villkoren för andelsbytet var att aktieägaren överlämnade 2/3 av mottagna aktier till en förvaltare som säkerhet för vissa förpliktelser. Förpliktelserna bestod i att aktieägaren inte fick sluta sin anställning inom 30 månader och inte heller fick överlåta aktierna inom denna tid. Om något av detta skedde hade motparten rätt att ta de pantsatta aktierna i anspråk och efter försäljning tillgodogöra sig köpeskillingen som skadestånd. Värdet av de ”inlåsta” aktierna kom således den anställde/aktieägaren tillgodo bara om han var kvar i koncernen under inlåsningsperioden och inte heller sålde aktierna under denna tid. HFD ansåg att även de spärrade aktierna hade förvärvats vid bytet och inte vid en senare tidpunkt. Om aktierna inte hade ansetts förvärvade vid bytestillfället hade inte andelsbytesreglerna överhuvudtaget inte varit tillämpliga. En avyttring enligt skadeståndsklausulen skulle enligt HFD ses som en partiell återgång av andelsbytet, varvid kapitalvinstberäkningen och fastställandet av uppskovsbelopp skulle göras om på så sätt att den av den anställde erhållna ersättningen vid andelsbytet skulle minskas med värdet vid bytestidpunkten av de vederlagsaktier som han skulle gå miste om.

Minoriteten ansåg att avyttringen av de ”inlåsta” aktierna skulle beskattas som om den anställde själv hade sålt aktierna. Den fann vidare att skadeståndet inte kunde ses vare sig som en omkostnad vid kapitalvinstbeskattningen eller som en kostnad för lön från det förvärvande bolaget men om den anställde skulle tvingas utge skadestånd för att kunna tillträda en anställning hos annan arbetsgivare ansåg de att detta kunde betraktas som en kostnad för den nya inkomstens förvärvande och således bli avdragsgillt vid beskattningen av inkomsten i den nya anställningen.2

Efter de generella uttalandena i HFD:s senaste dom om att ett återtagande av redan förvärvade aktier utan ersättning i enlighet med förfoganderättsinskränkningar innebär en avyttring för noll kr synes emellertid 2002 års mål snarare utgöra ett in casu-avgörande. Utgången i 2010 års mål kan möjligen förklaras av att plikten att återlämna gratisaktierna utan ersättning vid brott mot förfoganderättsinskränkningarna inte är att betrakta som ett skadestånd i anställningen.

Vid en positiv utveckling av kursen på gratisaktierna är det förstås en fördel att vara inne i kapitalvinstreglerna så att denna värdetillväxt inte beskattas som lön men det blir till nackdel vid en återgång utan ersättning genom att förmånsbeskattningen vid förvärvet inte neutraliseras med ett avdrag i samma inkomstslag. Man kan fråga sig om det är rimligt att bli beskattad för en förmån som man inte kan förfoga över, vilket är det normala enligt kontantprincipen i inkomstslaget tjänst men detta är en direkt följd av att värdepappersregeln är tillämplig vid förvärvet. Å andra sidan är det ju frivilligt att delta i ett incitamentprogram av nu diskuterat slag. Vill man skjuta på beskattningen går det ju att korrigera villkoren så att ett förvärv inte anses äga rum redan vid tilldelningen.

Ulf Tivéus är verksam vid Skeppsbron Skatt.