Rune Andersson gör i nummer 7-8 av denna tidskrift en genomgång av vad han anser vara mer eller mindre skadliga skatter. I det stora hela delar jag hans uppfattning. Men hans första exempel Bolagsskatt contra kapitalskatt hos ägarna tarvar en kommentar.

Jag har hört Rune Andersson förut tala om att han aldrig en enda gång under mer än 30 år i beslutande ställning i näringslivet hört att en sänkning av bolagsskatten skulle gynna investeringar i Sverige. Det är i stället faktorer som marknad, löneläge, råvaror, transporter mm. som avgör i vilket land man investerar. Ja, självklart. Investeringar på Mount Everest och Antarktis avstår de flesta från även om bolagsskatten är låg. Gruvnäring, oljeutvinning och skogsbruk kan inte bedrivas där det inte finns mineral, olja och skog. Och trots hinder i form av beskattning av vinster startas affärsverksamhet när de affärsmässiga förutsättningarna är tillräckligt goda.

Bolagsskatter har, enligt Andersson, framför allt betydelse när man väl byggt upp strukturen. Så dags då, kan man tycka. Förutsättningarna för den löpande verksamheten när strukturen är uppbyggd har väl betydelse för investeringsbeslutet? Nej, skattetänkandet existerar inte förrän etableringen är gjord, säger han. Då försöker man genom högre lokal belåning, interna transferpriser, management fees, royalties mm. begränsa vinsterna i högskatteländer.

Men även om det fixar sig genom thin capitalisation, skruvad transfer pricing och betalningar i form av royalties och management fees för mer eller mindre påhittade rättigheter för att få ner vinsten i högskattelandet, vore det väl skönt att slippa ta till sådana grepp?

Och även om bolagsskatten inte spelar så jättestor roll för beslutet om lokalisering om skattesatserna inte skiljer sig så mycket från varandra i regionen (25–30 % skattesats), kan det bli besvärligt om det blir vinst i ett land och förlust i ett annat.

Jag kan utan vidare dela Anderssons kritik av höga ägarskatter, och inse att det skattebortfall han uppskattar att sänkningen av bolagsskattesatsen från 28 till 26,3 procent förorsakat skulle vara välkommet av aktieägarna, om det i stället tillfallit dem. Men vad använder han för argument?: Skattesänkningen skulle tillfalla svenska ägare och inte utländska. Propagerar Andersson för skyddstullar för svenskt kapital och hinder för utländska investeringar i Sverige? Vore det tvärtom inte en fördel om utländskt kapital sökte sig till Sverige?

Föreställningen om att vi göder utlänningar genom svenska bolagsskattelindringar bottnar i föreställningen att beskattning av företagsvinster är något naturgivet och oundgängligt. Men tänk efter! Om vi levde i en värld som inte beskattade företagsvinster, skulle vi då införa en sådan skatt med syfte att åstadkomma beskattning av utlänningar och utländsk kapital? Vad skulle vi uppnå med det? Om det svenska näringslivet tar ut vad det kan vid försäljning av svensk produktion (vilket det naturligtvis gör), med vilken rätt ska även staten få en del därav. Varför ska staten försämra det svenska näringslivets naturliga förutsättningar? Om staten bygger upp en statsapparat (försvar, rättsväsende, kommunikationer osv.) för att stödja och förbättra förutsättningarna för näringslivet, varför ska staten ta betalt av företagen för det och därmed eliminera värdet av dessa fördelar genom att påföra skattekostnader på företagen som dessa måste övervältra på sina (utländska) kunder? Att staten genom beskattning tar betalt av sina medborgare för den service den ger är en annan sak. Staten är till för sina medborgare och medborgarna betalar för vad det kostar att driva staten. Företagen är medborgarnas redskap för att göra det materiella livet uthärdligt. Alla företagens kostnader – även skatten på vinsten – bärs ytterst av medborgarna (delvis av utländska medborgare – om det går). Varför ska staten öka på företagens kostnader med en skatt, som medborgarna ändå får betala i form av höjda priser eller sänkta löner? Och dessutom (och nu närmar vi oss det rent absurda) när företagen gör precis det vi önskar – skapar vinster (vinsten är tillväxten, tillväxten är summan av företagens vinster). Bannar du ditt barn när det gjort något bra? Företag som gör förluster, dvs. fördärvar det som redan finns, betalar däremot ingen skatt.

Det finns mycket mer att säga om bolagsskattens skadeverkningar, men det finns det inte plats för här. Den intresserade hänvisar jag till www.exitbolagsskatt.com. Ett tacksamt axplock av problem som den helt onödiga bolagsskatten skapar erbjuder det nummer av Skattenytt som Andersson skrev i.

  • Implicit support/implicita garantier inom koncernintern finansiering; en diskussion ur ett internprissättningsperspektiv. Jag måste erkänna att jag behövde läsa nästan hela artikeln innan jag förstod vad den handlade om. Slutsatsen synes vara att man ska bortse från koncernförhållandet när man bestämmer armslängdspris vid transaktioner mellan koncernföretag. Samma dag som jag fick tidskriften i min hand avgjorde Regeringsrätten ett mål (2483–2485-09), där Diligentia emellertid inte fick avdrag för en ränta för ett lån utan säkerhet till sitt moderbolag, Skandia Liv, enligt en räntesats motsvarande den för sådana lån. Det blev dessutom skattetillägg.

  • Skatteverkets förslag till ändringar i CFC-lagstiftningen. Detta rättsområde, som föranleds av att vissa länder har insett att bolagsskatten är både onödig och skadlig, börjar svämma över alla bräddar.

  • Fast driftställe på grund av kapitalförvaltning i utländsk juridisk person. Här kommenteras Regeringsrättens dom RÅ 2009 ref. 91 varigenom klargörs bl.a. att innebörden av begreppen näringsverksamhet och affärsverksamhet i 2 kap. 29 § IL ska anses vara densamma, samt att begreppet näringsverksamhet ska anses ha samma innebörd i hela IL. Att denna tvist om påvens skägg har stor betydelse beror på att bolagsvinster beskattas. Den som inte nöjer sig med Lars Jernkroks insiktsfulla analys av rättsfallet kan jag hänvisa till http://niclasvirin.com/rattsfall/2009-7569-08/2009-7569-08.shtml.

  • Bestämmelserna om ersättningsfond tolkas ändamålsenligt. Ehuru det inte framgår av lagstiftningen tyckte såväl Allmänna Ombudet, Skatterättsnämnden och så småningom också Regeringsrätten att det inte fanns något hinder mot att ta upp endast en del av kapitalvinsten på näringsfastigheten till inkomstslaget näringsverksamhet vid tillämpningen av reglerna om avsättning till ersättningsfond. Skatteverket ansåg att lagen krävde allt eller intet, vilket skulle leda till konsekvenser som var oskäliga eller stred mot lagens syfte.

  • Klargörande om avdragsgill reklamgåva. Artikeln kommenterar en dom, som Regeringsrätten, av diarienumret att döma (2410-08), behövt bortemot två år att avgöra. Ett företag hade delat ut tröjor, skjortor, ståltermosar, pennor, verktyg m.m. som kostade mellan 100 och 650 kr. Regeringsrätten fann i sin vishet att kostnaderna var avdragsgilla. Och ändå hade mottagaren möjlighet att välja färg och storlek. Jojo. En reklamgåvas värde ska motsvara reklamgåvans reklamvärde för att avdragsförbudet mot gåva inte ska vara tillämpligt, framhålls det i artikeln.

  • Internprissättning och EU-rätten – reflektioner kring SGI-domen. De redan hyperkomplicerade transfer pricing-reglerna har numera höjts till en ytterligare komplexitetsnivå, genom att reglerna kan stå i strid med EU-rätten. I det kommenterade fallet var det fråga om ett belgiskt bolag som bl.a. genom ett räntefritt lån (hallå Rune!) fört över vinster till ett franskt dotterbolag. EU-domstolen konstaterade att den belgiska lagstiftningen i och för sig medförde en inskränkning av etablieringsfriheten och därmed stred mot EU-rätten, men att den kunde rättfärdigas.

Rune, graden av skada kan man kanske diskutera, men håll med om att bolagsbeskattningen vållar oproportionella problem. Och särskilt nyttig kan du väl inte hävda att den är. Det kanske rent av inte är så som du skriver att sänkningen av bolagsskatten från 28 till 26,3 procent gör att statens bolagsskatteinkomster sjunker med 7 miljarder. Därom vet vi intet. Taxeringarna pågår som bäst. Det kanske blir så att skatteinkomsterna ökar på grund av skattesatsreduktionen därför att vinsterna ökar. Och ökar vinsterna, ökar möjligheterna till utdelning, en möjlighet som förstärks av att de ökade vinsterna dessutom beskattats något lindrigare. Förstärkningen skulle bli ännu större om bolagskatten avskaffades. Det känns också politiskt mer framkomligt med skattefrihet för bidrag till tillväxten än skattefrihet för arbetsfria inkomster. Men lägre kapitalskatt skulle säkert inte skada. Vi ska inte hindra utländska kapitalister att verka i Sverige, men vi ska inte heller kasta ut svenska kapitalister.

Niclas Virin har bl.a. varit bankdirektör i Handelsbanken och ledamot av Skatterättsnämnden.