Jämförbarhetsanalysen – kommentarer kring OECD:s förslag till omarbetade riktlinjer

a) Allmänt

Jämförbarhetsanalysen syftar till att utvärdera ifall prissättningen på transaktioner (exempelvis varor, tjänster, immateriella tillgångar, finansiella instrument) mellan bolag inom en koncern är marknadsmässig, dvs. i enlighet med armlängdsprincipen. Den interna prissättningen bör ta sin utgångspunkt i samma sunda affärssed som präglar företagets övriga affärsbeslut och OECD lyfter fram fem jämförbarhetsfaktorer som är av betydelse för att bedöma transaktionernas jämförbarhet:3

• Karaktäristiska särdrag hos den överförda tillgången eller tjänsten;

• Funktioner som utförs av de inblandade parterna;

• Avtalsvillkor;

• Parternas ekonomiska omständigheter; och

• Parternas affärsstrategi.

Då internprissättning (trots allt) inte är någon exakt vetenskap bör varje bedömning dock alltid ta hänsyn till varje transaktions specifika förutsättningar, så långt det är möjligt, och en uppskattning av armlängdsmässigt pris resulterar allt som oftast i ett intervall där alla värden (i princip) är lika tillförlitliga.4 Så, hur gör man då en jämförbarhetsanalys? Och hur ska man tolka utfallet?

b) Jämförbarhet

Enligt OECD så föreligger jämförbarhet mellan transaktioner om eventuella skillnader inte är något som väsentligt

påverkar villkoren i de undersökta transaktionerna eller om lämpliga justeringar kan göras för att eliminera sådana skillnader. Jaha, vad betyder då detta? Jämförbarhetsanalyser, och bolagens tolkning av dessa, granskas numera mycket noggrant av berörd myndighet som själva har tillgång till samma databaser och söker reproducera bolagens egna sökningar för att se om utfallet verkar rimligt. Fokus vid granskningen är dessutom inte längre enbart på funktionsmässig jämförbarhet utan jämförbarhet avseende likartade produkter, finansiell struktur och industritillhörighet granskas också och hänsyn bör därmed även tas till dessa faktorer vid utförandet av analysen, så långt detta är möjligt. En jämförelseanalys handlar i praktiken om att identifiera tillräckligt jämförbara bolag eller transaktioner och tolka resultatet på ett objektivt och rimligt sätt. Hundra procents jämförbarhet finns naturligtvis inte, men genom att kunna visa upp ett systematiskt dokumenterat tillvägagångssätt och att man genomfört eller övervägt lämpliga justeringar ökar chansen till acceptans vid en granskning.

c) Utförande

De föreslagna riktlinjerna beskriver en typisk process för att utföra en jämförbarhetsanalys.5 Det understryks dock att det inte är nödvändigt att följa just denna process till punkt och pricka, men att tillvägagångssättet ska vara transparant, metodiskt och konsekvent med målet att hitta ”reasonably reliable comparables”.6 Den beskrivna processen består av 10 steg:

Steg 1: Övergripande analys7

Processen bör ta avstamp i en övergripande analys av de industriella, konkurrensmässiga, ekonomiska eller regulatoriska faktorer som påverkar den skattskyldiges verksamhet inklusive en identifiering av känslighet för konjunktursvängningar och andra industrisärdrag. Eftersom den skattskyldige torde kunna sin egen bransch och de yttre faktorer som påverkar den interna prissättningen bättre än den granskande myndigheten, ska inte betydelsen av detta steg underskattas.

Viktigt är att man försöker anpassa analysen efter de specifika förutsättningar som gäller för just den bransch som ska analyseras och att nödvändig tid spenderas på analysen för att få ett trovärdigt resultat. Den typiska sökprocessen är därmed inte nödvändigtvis en linjär process. Startsträckan kan ofta ta lite tid då det gäller att hitta ett lagom stort set av bolag att gå vidare med för den detaljerade manuella analysen. Det innebär initialt ett testande av olika industrikoder, tidsperioder, regioner, länder och andra aspekter som påverkar antalet potentiella jämförelseobjekt.

Steg 2: Fastställande av aktuella år för jämförelsen8

Det kan finnas ett tidsmässigt, och ofta även konjunkturmässigt, glapp mellan senast tillgänglig offentlig information9 och den period för vilken principerna för den interna prissättningen ska testas. I normalfallet utgår man ifrån senast tillgängliga tre-års period men vår rekommendation är att överväga både en längre eller kortare tidsperiod för att omfatta en hel konjunkturcykel, eller kortare produktlivscykler.

Steg 3: Förståelse av den interna transaktionen10

Förståelsen för den interna transaktionen som ska pristestas utgår ifrån funktionsanalysen, som kan liknas vid en utredning av de fakta som påverkar prissättningen av de interna transaktionerna. Funktionsanalysen ska beskriva koncernföretagens respektive roller och innehålla en specifikation av företagens funktioner, tillgångar och risker samt dessas ekonomiska betydelse.11 I detta steg ingår även att undersöka vilka jämförbarhetsfaktorer som är mer aktuella än andra för att senare i processen identifiera potentiella jämförelseobjekt.

I en perfekt värld bör armlängdsprincipen tillämpas på transaktionsbasis.12 Det är dock av vikt att titta på helhetsbilden för den skattskyldiges affärsmodell och att inte rakt av bryta ut enskilda transaktioner för en jämförbarhetsanalys. Det är inte ovanligt att en typ av transaktioner är nära sammankopplade med andra typer av transaktioner, och detta gäller även bland oberoende företag, där vissa produkter erbjuds med låg, ingen eller negativ vinstmarginal för att skapa en efterfrågan för andra produkter där vinstmarginalen sätts högre (t.ex. maskiner respektive eftermarknadsprodukter och service).13

Steg 4: Undersökning av eventuella interna jämförelsetransaktioner14

Marknadsprismetoden15 utgår från marknadspriset för jämförbara varor, tjänster, krediter etc. och priset fastställs med ledning av jämförbara transaktioner mellan köpare och säljare som inte är närstående med varandra och kan innefatta försäljningar från det undersökta företaget till en oberoende köpare (s.k. intern jämförelsetransaktion) eller en transaktion mellan två oberoende parter som ingendera är närstående till det undersökta företaget (extern jämförelsetransaktion).16

Om interna jämförelsetransaktioner existerar så har de ofta en närmare och mer direkt relation till närståendetransaktionen än externa jämförelsetransaktioner och torde därmed bättre spegla ett marknadspris. I praktiken är det dock ofta svårt att hitta interna jämförelsetransaktioner. Av de föreslagna riktlinjerna framgår att om lämpliga justeringar inte kan göras för att få bort eventuella materiella skillnader mellan transaktionerna som påverkar jämförbarheten, t.ex. volym, avtalsvillkor, konkurrenssituation, marknadsled etc. så anses den interna transaktionen inte jämförbar.17

Steg 5: Bestämmande av tillgängliga källor för information18

Skattekonsulter använder sig av flertalet kommersiella och erkända databaser vid genomförandet av jämförelseanalyser.19 Trots höga licensavgifter blir det även allt vanligare att större bolag skaffar sig denna kompetens ”in-house” för att själva snabbt kunna ta fram jämförelseobjekt för att fastställa påslag, vinstnivåer eller licensavgifter vid etablerandet av en transfer pricing policy eller för att testa utfallet av de interna transaktionerna i efterhand.20 På detta sätt kan man själva testa olika branschspecifika parametrar för att åstadkomma en större jämförbarhet. I Sverige har även Skatteverket redan tillgång till flertalet av dessa databaser som ett stöd i sin revision.

Viktigt är att inte blint lita på den klassificering som görs i dessa databaser av t.ex. oberoende eller industritillhörighet utan informationen bör alltid, om möjligt, verifieras via andra källor, t.ex. via bolagens egna Internetsidor, för att undvika att kvantitet premieras över kvalitet i det slutliga urvalet, vilket också påpekas av OECD.21 Genomförandet av jämförbarhetsanalysen är därmed ofta en tidskrävande process som kräver bra insikt i den verksamhet i vilken den interna prissättningen analyseras.

Sökandet efter lämpliga jämförelseobjekt utgår ofta ifrån en geografisk region (t.ex. Europa, Nordeuropa, Nordamerika, Sydostasien, etc.) istället för ett enskilt land. I vissa länder är informationstillgängligheten nämligen begränsad och det kan vara svårt att hitta tillräcklig och/eller tillförlitlig finansiell data eller övrig information om utförd verksamhet.

Vi välkomnar därför att det framgår av de föreslagna riktlinjerna att potentiella jämförelseobjekt inte per automatik ska elimineras endast av den anledningen att de inte härrör från det specifika land där en eventuell granskning sker, utan att man istället ska titta på omständigheterna i det enskilda fallet.22 För den skattskyldige är det självklart en fördel att inte behöva utföra separata jämförbarhetsanalyser (i lokala databaser) för varje enskilt land, framförallt ur ett kostnadsperspektiv, men även för att undvika avsevärt skiftande prissättningspolicys eller riktvärden i olika länder med i övrigt likartade förhållanden. Det bör dock understrykas att kravet på jämförbarhet i övrigt kvarstår och att skiftande marknadsvillkor (regleringar, konkurrens, lågkonjunktur) mellan olika länder/marknader kan göra att separata analyser ändå är nödvändiga att genomföra.

För både den skattskyldige som för den granskande skattemyndigheten är det av vikt att den tillgängliga källan, som jämförbarhetsanalysen baseras på, är åtkomlig även för den andra parten för att en rättvis och tillförlitlig bedömning av analysen ska kunna ske. Det förekommer (alltför ofta) att skattemyndigheter i vissa länder använder sig av information erhållen vid t.ex. revisioner av andra bolag, och informationen (s.k. secret comparables) är då inte tillgänglig för den skattskyldige som granskas. Även om den skattskyldige skulle tillgodogöras denna information vid revisionen så kvarstår problematiken att den skattskyldige ska prissätta de interna transaktionerna på ett tidigare stadium än den eventuella granskningen, dvs. baserat på tillgänglig information då transaktionen genomfördes.23

Steg 6: Val av metod24

Enligt OECD:s nuvarande riktlinjer bör någon av de tre traditionella transaktionsbaserade metoderna användas i första hand. I de föreslagna riktlinjerna sägs dock att principen ”the most appropriate method to the circumstances of the case” bör tillämpas vid val av prissättningsmetod.25 Detta borttagande av hierarkin mellan metoderna innebär först och främst en kodifiering av hur metodvalet sker i praktiken och den oftast förekomna metoden, nettomarginalmetoden (TNMM), föreslås nu få samma ”status” som de tre traditionella transaktionsmetoderna.26

Under detta steg ska även de nyckeltal (financial indicators) som ska användas för jämförelsen identifieras. Nettomarginalmetoden är t.ex. ofta tillämpbar vid pristestning av försäljningsbolag, distributörer, produktion eller kontraktstillverkare och rörelseresultatet sätts i förhållande till en lämplig parameter eller bas. Vanligt förekommande nyckeltal vid användande av denna metod är t.ex. rörelseresultat/omsättning (ROS, return on sales), rörelseresultat/totala omkostnader (FCM, full cost mark-up) eller rörelseresultat/sysselsatt kapital (ROCE, return on capital employed) och lämpligheten av respektive nyckeltal är beroende av vilken funktion som analyseras.

Steg 7: Identifiera potentiellt jämförbara transaktioner, bolag eller funktioner27

Det finns i princip två tillvägagångssätt att identifiera jämförbara oberoende bolag eller transaktioner: ”the additive approach” och ”the deductive approach”.

Under ”the additive approach” identifierar man utifrån sin branschexpertis oberoende fristående bolag man tror är jämförbara för en närmare analys. I praktiken inkluderar detta angreppssätt ofta både interna och externa jämförelseobjekt.

”The deductive aproach” initieras ofta med en sökning i en databas i vilken man sedan steg för steg bantar ned antalet bolag genom att analysera tillgänglig information avseende utförda funktioner, oberoende, eventuellt ägande av immateriella rättigheter eller andra väsentliga tillgångar, jämförbar finansiell struktur och andra kriterier beroende på det särskilda fallet som kan öka jämförbarheten.

Oavsett vilken metod man använder sig av är det viktigt att sökprocessen är systematisk och konsekvent. En fördel med ”the deductive approach” är att den är enklare att reproducera (för skattemyndigheten) och är mer transparant än ”the additive approach”.28

Det är vanligt förekommande att potentiellt jämförbara bolag som visar förluster exkluderas per automatik från vidare analys med argumentet att ett oberoende företag inte planerar för förlust. Särskilt bolag som utför enklare funktioner eller har en lägre riskprofil inom en koncern förväntas inte generera förlust under en längre period. Att automatisk välja bort ett förlustbolag från vidare analys är dock inte att rekommendera utan en samlad bedömning av all tillgänglig information bör avgöra jämförbarheten och inte enbart det finansiella resultatet.

Steg 8: Överväg eventuella justeringar29

Behovet av att göra justeringar framhålls på flera håll i de föreslagna riktlinjerna och är att rekommendera för att öka jämförbarheten mellan närståendetransaktionen och jämförelsetransaktionerna. Justeringar genomförs för att jämna ut skillnader avseende, till exempel: utförda funktioner, tagna risker, skiftande leveransvillkor (frakt, försäkring, kredittid m.m.), produkter (volym, kvalitets- och kvantitetsskillnader), marknadsförhållanden (olika marknadsled, skiftande geografiska marknader, start-up), kapitalbindning (lager) eller definitioner av nyckeltal (t.ex. rörelsekapital, soliditet, varulagrets omsättningshastighet). Andra typer av justeringar beaktar olika redovisningsstandarder mellan olika länder som annars kan medföra väsentliga skillnader mellan hur jämförelseobjektens finansiella data redovisas och presenteras.

Det är viktigt att poängtera att stora brister i jämförbarheten inte elimineras med hjälp av justeringar. Ett, till synes, behov av väldigt omfattande justeringar kan istället vara en indikator på att transaktionerna helt enkelt inte är tillräckligt jämförbara, oavsett utförda justeringar.

Steg 9: Tolkning och tillämpning av information och fastställande av armlängdsmässigt intervall30

Även om en jämförelsetransaktion i teorin går att finna med ett enskilt pris eller marginal som man anser uppfyller jämförelsefaktorerna, är det trots allt i praktiken vanligare att en sökning resulterar i ett intervall av fall som uppfyller kraven. I de flesta länder godtas ett resultat som faller någonstans inom ett förutbestämt intervall såsom armlängdsmässigt. OECD framhåller att man efter kontroll kan bortse från värden som markant avviker från övriga värden och en central tendens kan ha betydelse vid tolkningen av utfallet av sökningen. För att minska osäkerheten vid t.ex. databasundersökningar används olika statistiska metoder som t.ex. att använda sig av interkvartilen (interquartile range) innebärande att ett intervall snävas in mellan övre och undre kvartilen.

Inom ett intervall utgör medianvärdet31 en central punkt för värdena i urvalet och anses i vissa länder representera armlängdsmässig nivå medan justering sker till övre eller undre gränsen av intervallet i andra när utfallet hamnat utanför intervallet.32 Vår uppfattning är att det inte finns anledning att generellt hävda att en punkt inom intervallet är bättre än en annan, under förutsättning att jämförbarheten anses tillräcklig. En prissättning som siktar på medianvärdet kan däremot medföra en viss säkerhetsmarginal till det armlängdsmässiga intervallets ändar utifall att något eller några av jämförelseobjekten vid en närmare granskning visar sig vara icke jämförbar.

Steg 10: Implementering av en process för att granska och säkerställa att internprissättningen är i enlighet med armlängdsprincipen33

De föreslagna riktlinjerna understryker betydelsen av en fastställd process för att etablera, tillämpa och följa upp företagets internprissättning och regelbundna uppdateringar av denna process. Detta är särskilt betydelsefullt då komplexa eller nya typer av interna transaktioner utförs på en föränderlig marknad.34 Det bör dock inte, av myndigheten, ställas krav på en uttömmande analys utifrån alla tänkbara tillgängliga källor35 och utförandet bör, enligt de föreslagna riktlinjerna, ske utifrån en s.k. pragmatisk riskbedömningsstrategi eller en välbetänkt affärsmässig princip.36