Kommentar avseende Regeringsrättens dom om enkla bolag

I förra numret av Skattenytt publicerades en artikel 1 som behandlar frågan om enkla bolag i mervärdesskatteperspektiv. Artikeln redogör bl.a. för ett förhandsbesked som Skatterättsnämnden meddelade i maj 2009. Efter att artikeln skrevs så har Regeringsrätten fastställt förhandsbeskedet.2

1 Regeringsrättens avgörande

Den 8 maj i år meddelade Skatterättsnämnden ett förhandsbesked där ett samarbetsavtal mellan ett detaljistföretag och ett kreditkortsföretag inte ansågs utgöra ett avtal om enkelt bolag. Regeringsrätten har i dom meddelad den 18 november fastställt förhandsbeskedet.

Den situation som prövades avsåg ett samarbetsavtal mellan ett detaljistföretag och ett kreditkortsföretag och omfattade ett betal- och kreditkortssamarbete. Samarbetsavtalet reglerade marknadsföring, utgivande av kort samt inlösen av köptransaktioner företagna med kortet i detaljistföretagets affärer. Kortet gavs ut av kreditkortsföretaget och var knutet till detaljistföretagets bonusprogram. Samarbetsparterna erhöll, alternativt svarade för, femtio procent av det resultat som uppkom. Enligt Skatterättsnämnden medför aktuellt samarbetsavtal inte att parterna gemensamt bedriver en särskild ekonomisk verksamhet som är åtskild från de verksamheter parterna bedriver i övrigt. Avtalet utgör därför inte ett enkelt bolag i mervärdesskattehänseende. Regeringsrätten fastställer förhandsbeskedet med hänvisning till att domstolen gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. Några ytterligare skäl anförs inte.

Av Regeringsrättens bakgrundsbeskrivning framgår att bolaget anfört att de krav som ställs på att verksamheten i ett enkelt bolag skall vara särskild och åtskild inte bör avse att bolagsmännen skall tillföra något annat än vad som ingår i deras vanliga verksamhet. Kravet bör istället syfta till att tydliggöra att det enkla bolagets verksamhet skall särskiljas från bolagsmännens verksamhet på så sätt att parternas prestationer gemensamt bildar en ny produkt/verksamhet. Vidare anförs att den gemensamma produkten, kortet, består av två grundläggande moment som tillförs det enkla bolaget av respektive bolagsman; kortfunktionen och bonusprogrammet. Ingen av parterna skulle kunna bedriva den gemensamma verksamheten på egen hand. Parterna åtar sig enligt samarbetsavtalet att verka för det gemensamma ändamålet som består av att kunder tecknar sig för kortet och använder detta vid inköp. För kunderna uppfattas kortet som ett gemensamt samarbete mellan bolagsmännen.

2 Kommentarer

Det kan inledningsvis konstateras att det är positivt att Regeringsrätten prövade frågan och meddelade dom. Vår förhoppning var dock att Regeringsrätten skulle redogöra mer detaljerat för omständigheterna samt grunden för sin bedömning i syfte att förtydliga rättsläget avseende enkla bolag. Tyvärr ger Regeringsrätten ingen ytterligare vägledning i och med att domstolen endast fastställer förhandsbeskedet.

Som framgår av vår tidigare artikel anser vi att det avtal som har underkastats Skatterättsnämndens, och nu även Regeringsrättens, bedömning synes innehålla de karaktäristiska drag som ett enkelt bolag förutsätter. Därmed skulle eventuella ersättningar mellan bolagsmännen i det enkla bolaget falla utanför mervärdesskattesystemets tillämpningsområde. Vår uppfattning styrks ytterligare av de anföranden som gjorts till Regeringsrätten. Av dessa följer att bolagsmännen tycks ha överenskommit om att gemensamt bedriva verksamhet avseende kortet och att båda har förpliktat sig att verka för det gemensamma ändamålet. Det gemensamma ändamålet är att verka för att kunder tecknar sig för kortet och använder detta vid inköp. De prestationer som parterna ansvarar för och som svarar mot de förpliktelser som enligt avtal ålagts respektive bolagsman avser huvudsakligen kortfunktionen respektive bonusprogrammet. De olika prestationerna tillförs av respektive bolagsman. Kunderna bör också uppfatta kortet som ett gemensamt samarbete mellan bolagsmännen och utan inslaget av bonusprogram är det inte intressant för potentiella kunder att teckna kortet. Då samtliga bolagsrekvisit synes uppfyllda bör samarbetsavtalet enligt vår uppfattning utgöra ett enkelt bolag och den resultatdelning som äger rum bör därmed anses utgöra andel i vinst och inte vederlag för tillhandahållande av tjänster.

Mot bakgrund av Regeringsrättens bedömning synes utrymmet för att ett avtal i mervärdesskattehänseende skall anses som ett enkelt bolag begränsat. Viss förståelse för en restriktiv hållning till vad som i mervärdesskattesynpunkt utgör ett enkelt bolag bör finnas mot bakgrund av de mervärdesskatterättsliga konsekvenser som uppkommer. Vi ställer oss dock frågande till rättsutvecklingen som tycks innebära att i princip inget samarbetsavtal skall anses kvalificera som ett avtal om enkelt bolag i mervärdesskattehänseende. Mot bakgrund av rättsutvecklingen bör stor försiktighet iakttas vad gäller enkla bolag och den mervärdesskatterättsliga hanteringen av transaktioner som sker mellan bolagsmännen i enlighet med sådana avtal.

Joachim Agrell och Helena Ericsson är verksamma som skattejurister vid Deloitte.