Aktuellt om mervärdesskatt

Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt på avgifter till VPC

Kammarrätten i Stockholm hade vägrat ett bolag avdragsrätt för ingående mervärdesskatt med 462 891 kr hänförlig till avgifter till Värdepapperscentralen (VPC). Bolaget hade även påförts skattetillägg med 92 578 kr. Kammarrätten stödde sitt domslut i huvudsak på utgången i RÅ 2001 not. 70. Tjänsterna som VPC här tillhandahållit gällde registerhållning, utdrag ur register, meddelanden, analystjänster och ägaromregistreringar. Regeringsrätten har i dom den 10 februari 2009 (mål nr 4666-07) ansett att bolaget hade rätt att dra av den ingående mervärdesskatt som belöpte på avgifterna för dessa tjänster och att då påfört skattetillägget undanröjdes. Regeringsrätten ansåg att motsvarande överväganden som i RÅ 2006 ref 19 I skulle göras gällande. I den domen ansågs rätt till avdrag för ingående skatt föreligga på avgifter som erlagts till Stockholms Fondbörs för notering av det aktuella bolagets aktier. Här hade Regeringsrätten hänvisat till EG-domarna, C-465/03 Kretztechnik och C-16/00, Cibo.

Motivet till att avdragsrätt ska föreligga för ingående skatt på VPC-avgifterna är sådana avgifter kan betraktas som sådana allmänna kostnader i ett företag som utgör komponenter i priset på de skattepliktiga varor och tjänster som tillhandahålls av företaget. Det är också en princip som framgår av nämnda EG-domar.

Depåtjänster är undantagna från skatteplikt

Enligt ansökan om förhandsbesked tillhandahöll ett bolag depåtjänster till institutionella placerare i enlighet med två i ärendet inlämnade modellavtal, ett avseende värdepapper utgivna i Sverige och ett avseende värdepapper utgivna utomlands. Enligt avtalen omfattade bolagets åtagande bl.a att öppna en depå för kunden för förteckning, förvaring och registrering av dennes värdepapper samt för förvaltning och avveckling av värdepapperen. Bolaget skötte även registreringen av värdepappren hos VPC. Förvaltningsåtgärderna innefattade att ta emot utdelning, ränta och likvid samt underrätta kunden om olika bolagshändelser rörande värdepapper samt om eventuella nyemissioner eller fondemissioner. Vidare anslöt bolaget kunden ett eller flera konton för likvidhanteringen. Bolagets ersättning utgjordes dels av en värdebaserad avgift beräknad som en procentuell andel per år av depåvärdet och dels en transaktionsavgift med visst belopp per instruktion. Bolagets åtagande omfattade inte konsulttjänster eller annan juridisk och ekonomisk rådgivning.

Mot bakgrund av hur systemet med kontoförande institut och förvaltare är uppbyggt enligt lagen om kontoföring av finansiella instrument, ansåg Skatterättsnämnden att de tjänster bolaget utförde enligt depåavtalen, var sådana som omfattades av undantaget från skatteplikt i 3 kap. 9 § ML. Detta omfattade då de tjänster som bolaget ansvarade för i egenskap av kontoförande institut och förvaltare och som säkerställde ägarregistrering, överföring eller andra rättsliga förändringar avseende värdepapper. Däremot ansåg Skatterättsnämnden att undantaget inte omfattade bolagets löpande hantering av bolagshändelser, exempelvis marknadsinformation till kunden och inkassering av utdelningar, samt värdering av innehavet på kontot, tillhandahållande av kontoutdrag, åtgärder beträffande skatter samt andra tjänster av administrativ karaktär, vilka inte medförde några rättsliga och ekonomiska förändringar. Skatterättsnämnden ansåg vidare att bolagets tillhandahållande enligt ovan kunde uppdelas på två kategorier och att huvudsaklighetsprincipen då inte skulle tillämpas.

Angående omsättningsland ansåg nämnden att de skattepliktiga tjänsterna skulle omfattas av bestämmelserna i 5 kap. 7 § tredje stycket ML, innebärande att tjänsterna skulle anses omsatta utomlands om de tillhandahölls en kund som var etablerad utomlands. Regeringsrätten har i dom den 2 mars 2009 (mål nr 1932-08) instämt i Skatterättsnämndens bedömning. Depåtjänster kan tidigare ha ansetts ingå i sådan notariatverksamhet som inte omfattas av undantaget från skatteplikt för finansiella tjänster. Tjänsterna är dock numera mer omfattande och innefattar åtgärder som medför rättsliga förändringar för köpare och säljare och därigenom blir undantagsbestämmelsen tillämplig. Förhandsbeskedet ger också ett intressant exempel på sådana administrativa tjänster inom den finansiella sektorn som omfattas av omsättningslandsreglerna i 5 kap. 7 § ML. Motsvarande administrativa tjänster utanför den finansiella sektorn torde dock omfattas av bestämmelsen i 5 kap 8 § ML, varvid beskattning sker i Sverige när tjänsterna tillhandahålls kunder utomlands.

Olika skattesatser för entré till Astrid Lindgrens Värld

Verksamheten i parken ”Astrid Lindgrens Värld” är uppbyggd av olika miljöer tagna ur Astrid Lindgrens berättelser. I de uppbyggda miljöerna agerar skådespelare som de olika karaktärerna i berättelserna. Besökarna har även möjlighet att träffa skådespelarna och leka med dem. Skådespelarna ger även kortare teaterföreställningar i de olika miljöerna. Besökarna i parken kan på egen hand besöka och leka i de olika miljöerna. I parken finns även lekplatser och picknickplatser. Längre teaterföreställningar ges på en särskild uppbyggd scen. Fråga i målet var om den verksamhet som bedrevs i parken skulle betraktas som entré till teaterföreställningar där skattesatsen är 6 %. Kammarrätten i Jönköping har i dom den 21 januari 2009 (mål nr 1919–1922-08) ansett att det av utredningen i målen fick anses framgå att besökarna inte enbart efterfrågade teaterverksamheten utan även de övriga attraktionerna parken erbjöd. Dessa delar ansåg kammarrätten inte enbart kunde ses som en underordnad del av teaterverksamheten. Beskattningsunderlaget skulle därmed bestämmas genom en uppdelning efter skälig grund. Kammarrätten fann därvid att teaterverksamhetens andel av den totala entréomsättningen fick anses utgöra 50 % för respektive beskattningsår. Målet är således ännu ett exempel på bedömning av tillämpligheten av huvudsaklighetsprincipen. Här ansågs den då inte tillämpbar. Utfallet i detta mål skulle även kunna tillämpas på liknande verksamheter där entréavgifter erläggs för olika tillhandahållanden, exempelvis till en simhall med äventyrsbad och vanlig simning, nöjespark med musikkonserter m.m. Det svåra kan här vara hur mervärdesskatten ska debiteras på entrébiljetterna. Normalt torde det dock här främst avse privatpersoner och då föreligger ingen faktureringsskyldighet för arrangören.