Aktuellt om mervärdesskatt

Uttagsbeskattning för overheadkostnader i fastighetsskötsel

Kammarrätten i Jönköping har i mål den 16 januari 2009 (mål nr 2316-2317-07) bedömt frågan huruvida vissa gemensamma lönekostnader, s.k. overheadkostnader, i en särskild division i ett allmännyttigt bostadsbolag, från vilken två andra divisioner upphandlat vissa tjänster, skulle ingå i beskattningsunderlaget för uttagsbeskattning enligt 2 kap. 8 § andra stycket ML. Lönekostnaderna avsåg produktionschef, controller och administratörer. Kammarrätten ansåg att dessa personer torde ha direkt anknytning till bolagets utförande av konkurrensutsatt fastighetsservice och deras löner borde därför ingå som kostnadskomponenter i de utförda fastighetstjänsterna. De utförda tjänsterna av dessa personalkategorier skulle därför anses utgöra led i sådana tjänster som omfattas av de i 2 kap. 8 § andra stycket ML uppräknade tjänsterna. Vidare anförde kammarrätten att de utförda fastighetstjänsterna var av sådan karaktär att de kunde upphandlas av utomstående entreprenörer och att det då ansågs föreligga en reell risk för konkurrenssnedvridning, om inte lönekostnaderna för produktionschefen, controller och administratörer skulle inräknas i underlaget för uttagsbeskattning.

Fråga i detta mål är egentligen hur beskattningsunderlaget ska bestämmas och inte vad som ska uttagsbeskattas. Att tjänsterna som utförs av nämnda personalkategorier inte ska uttagsbeskattas enligt 2 kap. 8 § andra stycket ML är uppenbart. Ska då lönekostnaderna ingå i beskattningsunderlaget? Hur beskattningsunderlaget här ska bestämmas framgår av 7 kap. 5 § ML. Det brukar talas om två metoder varav den ena (Metod I) omfattas av första stycket och den andra (Metod II) av andra stycket i den bestämmelsen. Enligt metod I ska beskattningsunderlaget utgöras av nedlagda kostnader, viss ränta och värdet på eget arbete. För metod II ska underlaget utgöras av lönekostnaderna som grundas på dessa kostnader. Nedlagda kostnader brukar indelas i direkta och indirekta. I här aktuellt fall kan fastighetsskötarnas löner hänföras till de direkta kostnaderna, medan lönekostnaderna för produktionschefen, controller och administratörer bör hänföras till de indirekta. Indirekta kostnader brukar normalt bestämmas till en procentsats av de direkta och då utgöra 5–8 %. Om bolaget i detta mål tillämpat metod I skulle således beskattningsunderlaget utgjorts av lönekostnaderna för fastighetsskötarna med påslag för indirekta kostnader. Då hade även avdragsrätt för ingående mervärdesskatt förelegat. Metod II är enligt min uppfattning en förenklingsregel, som innebär att beskattning endast ska ske på fastighetsskötarnas löner utan påslag för indirekta kostnader. Den senare metoden kan inte innebära att beskattningsunderlaget blir högre än för metod I, eftersom den grundas på att den skattskyldige begär att få tillämpa den. Min uppfattning är att overheadkostnader, som det i målet gäller, inte ska beskattas enligt metod II.

Courtagedelning utgör ersättning för mervärdesskattefri finansiell tjänst

Ett bolag hade bedrivit förhandlingar genom att biträda sina kunder med råd och anvisningar att genomföra transaktioner med värdepapper, varefter bolaget, med stöd av fullmakt instruerat en fondkommissionär att för kundens räkning och i dennes namn genomföra dessa. Bolaget och fondkommissionären delade sedan på det courtage kunden erlade. Fråga i målet var om den ersättning som bolaget erhöll var skattepliktig. Kammarrätten i Göteborg fann då i dom den 22 januari 2009 (mål nr 6549-06) att undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML var tillämpligt. I rättsfallet RÅ 2003 ref. 72 (courtagedelningsdomen) har Regeringsrätten ansett att endast mottagande av och förmedling av kunders köp- eller säljorder till samverkande fondkommissionärer inte utgör transaktion eller förhandling och därför inte kunde undantas från skatteplikt. Kammarrätten ansåg dock att de av EG-domstolen i målet C-453/05, Volker Ludwig, fastslagna tolkningsprinciperna borde innebära att begreppen förhandling/förmedling rörande värdepapper givits en delvis annan och vidare innebörd än vad Regeringsrätten funnit i courtagedelningsmålet. Därför fann Kammarrätten att bolagets i målet aktuella verksamhet var sådan förhandlingstjänst rörande värdepapper som enligt sjätte mervärdesskattedirektivet undantas från skatteplikt. Det hänvisades även till ett förhandsbesked i Skatterättsnämnden den 16 september 2008 med likartade förutsättningar, där nämnden kom till motsvarande slutsats.

Avrundning uppåt till jämnt heltal vid beräkning av skälig fördelningsgrund

Enligt artikel 19.1 i sjätte direktivet skulle en avdragsgill andel som framräknats för fördelning av gemensam ingående mervärdesskatt, avrundas uppåt till nästa heltal. EG-domstolen har i en dom den 18 december 2008 i mål C-488/07, Royal Bank of Scotland Group plc, bedömt om sådan avrundning kunde tillämpas om den fördelningsgrund som framräknas var beräknad på annan grund än omsättningen i de olika verksamhetsdelarna. Enligt det sjätte direktivet- var fördelning efter omsättning en huvudregel, men medlemsstaterna fick tillämpa andra fördelningsgrunder enligt artikel 17.5 tredjestycket. EG-domstolen ansåg att medlemsstaterna inte var skyldiga att tillämpa sådan avrundning när annan fördelningsgrund tillämpades. EG-domstolen ansåg vidare att det inte stred mot syftet med direktivet att medlemsstaterna tillämpade olika metoder för beräkning av avdragsgill ingående skatt i blandad verksamhet. Banken åberopade i målet det mervärdesskattedirektiv som trädde i kraft den 1 januari 2007 (2006/112/EG) och som medger olika fördelningsgrunder vid blandad verksamhet och att då avrundningsmöjligheten skulle vara tillämpbar på alla dessa. Eftersom de faktiska omständigheterna i målet här ägt rum innan det nya direktivet trätt i kraft ansåg domstolen att detta inte kunde beaktas. Det nya direktivet bör dock, enligt min uppfattning, uppfattas så att oavsett vilket beräkningssätt som tillämpas för fördelning av gemensam ingående mervärdesskatt, ska den procentsats som erhålls kunna avrundas uppåt till närmaste heltal. Det framgår av artikel 175.1.

Jan Kleerup är skattejurist hos Svalner Skatt & Transaktion.