Förhandsbesked direkt skatt andra halvåret 2008

2.1A flyttade från Finland till Sverige under år 1993 och var därefter bosatt och arbetade här till någon gång under år 1995. Efter att ha varit bosatt och arbetat i andra länder, däribland EU-landet X, flyttade A och hans hustru, båda finska medborgare, i maj 2003 till Sverige med anledning av att A skulle arbeta här. Familjen flyttade i juni år 2008 till X på grund av A:s arbete. Den villafastighet som makarna förvärvade år 2002 och som använts av familjen som permanentbostad under -vistelsen i Sverige avsåg de att behålla. En del av bohaget skulle vara kvar i villa-fastigheten men huvuddelen flyttas till den nya bostaden i X. Villafastig-heten skulle i fortsättningen användas som fritids-bostad för familjen under högst 15 dagar per år. Den skulle även användas som övernattningsbostad för A vid tjänsteresor i Sverige under högst 15 dagar per år. Enligt förutsättningarna i ärendet skulle A inte ha något väsentligt inflytande i näringsverksamhet här efter utflyttningen.

Frågan var alltså om A skulle få väsentlig anknytning till Sverige.

Skatterättsnämndens majoritet (S, G, J, P, W) svarade nej med följande motivering.

Reglerna om väsentlig anknytning som en självständig grund för att fysiska personer ska anses obegränsat skattskyldiga i Sverige infördes år 1984. Av förarbetena framgår att syftet med reglerna är att komma till rätta med bl.a. skenbosättningar i utlandet av personer som tidigare varit bosatta och verksamma i Sverige (prop. 1984/85:175 s. 10–15). Med ”bostad för åretruntbruk” avses enligt förarbetena i princip en bostad som är utrustad och kommunikationsmässigt belägen så att det utan vidare är möjligt att bo där året runt. Enbart innehav av fritidsbostad för åretruntbruk anses inte utgöra en grund för bosättning (SkU 1984/85:59 s. 13 f.). – Att den skattskyldige behåller sin permanentbostad vid utflyttning har i praxis ansetts som en stark anknytningsfaktor till Sverige. Exempel på detta är RÅ 1989 ref. 118 och RÅ 2002 ref. 70. Rättsfallen gäller svenska medborgare. Däremot har en villafastighet inte ansetts utgöra tillräcklig anknytningsfaktor i RÅ 1997 not. 197. I det målet var fråga om en sedan många år i Sverige bosatt norsk medborgare, som inför sin och sin familjs utflyttning till Norge skulle avyttra familjens bostadsfastighet i Danderyd. Efter utflyttningen avsåg hans hustru att förvärva en annan villafastighet i samma område vilken skulle disponeras som fritidshus under en begränsad tid varje år.

Mot att villafastigheten, i fortsättningen använd som fritidsbostad, ger väsentlig anknytning hit talar att A och hans maka är finska medborgare. Dessutom har hans anställning med åtföljande bosättning här sträckt sig över en förhållandevis kort tidsperiod (ca fem år). – Med hänsyn till det anförda finner Skatterättsnämnden vid en sammantagen bedömning av A:s förhållanden att övervägande skäl får anses föreligga för att han inte kan anses ha väsentlig anknytning till Sverige efter utflyttningen till X.

A och D var skiljaktiga och anförde följande.

A avser att behålla den villafastighet som familjen använt som permanent-bostad i Sverige. Ett sådant fortsatt innehav har i praxis ansetts som en tungt vägande anknytningsfaktor (RÅ 1989 ref. 118 och RÅ 2002 ref. 70). Däremot synes ett innehav av en bostad av motsvarande storlek och standard som bara används för fritidsändamål (eller anskaffats för sådant ändamål inför utflyttningen eller senare) inte alls tillmätas sådan vikt, inte ens för skattskyldiga som är svenska medborgare (jfr t.ex. RÅ 1987 not. 800 och RÅ 1992 not. 367). – Under större delen av sin uppväxt var A, som är finsk medborgare, bosatt i Finland. Den senaste femårsperioden har han tillsammans med sin familj varit bosatt i Sverige. Han har även varit bosatt i Sverige vid två tidigare tillfällen under kortare perioder. Den senaste bosättningstiden i Sverige framstår inte som obetydlig. – Den bör även ses i ljuset av A:s förhållanden i övrigt. Han har inte varit bosatt i Finland sedan år 1993. Under tiden därefter har han bott i Sverige i sammanlagt ungefär sju år och i övrigt i tre andra länder, varav ungefär fem år i X. Mot den bakgrunden får enligt vår uppfattning bosättningstiden i Sverige en särskild vikt vid bedömningen av om väsentlig anknytning föreligger. – Det anförda leder oss till att A vid en sammantagen bedömning av anknytningsfaktorerna ska anses ha väsentlig anknytning till Sverige. Den omständigheten att A och hans hustru båda är finska medborgare föranleder ingen annan bedömning. Den ändras inte heller om villafastigheten hyrs ut (som svar på fråga 2, min anm.).

Förhandsbesked den 14 oktober 2008 (dnr 48-08/D). Överklagat av Skatteverket.

2.1A, en svensk medborgare som flyttade utomlands, innehade bl.a. 30 procent av aktierna i ett utländskt holdingbolag vars tillgångar till ca en tredjedel utgjordes av aktier i svenska bolag, såväl noterade som onoterade. De tre största innehaven varierade mellan 10 och drygt 20 procent av samtliga aktier. Övriga aktier i holdingbolaget ägdes av tre personer varav en ägde 60 procent och de två andra 5 procent vardera. Frågan var om A skulle anses ha väsentlig anknytning till Sverige genom sitt indirekta ägande i de svenska bolagen och därmed vara obegränsat skattskyldig här. Vid ett jakande svar ville han även ha besked huruvida anknytningen kvarstår om det cypriotiska bolaget minskar sina aktie-innehav till under 10 procent i de tre bolag där innehavet uppgick till minst den procentsatsen.

Skatterättsnämnden (A, S, D, Di, G, P, W) svarade ja och hänvisade till rättsfallet RÅ 2006 not. 67. Tilläggsfrågan besvarade nämnden, i likhet med Skatte-verkets uppfattning, nekande.

Förhandsbesked den 24 november 2008 (dnr 82-08/D). Överklagat av Skatte-verket som yrkar att beskedet fastställs.

2.3A kom från landet X till Sverige år 1989. Han flyttade tillbaka till X år 1996 och hade då även svenskt medborgarskap. Vid tidpunkten för ansökan om förhandsbesked var han fortfarande bosatt i X där han hade familj och bedrev affärsverksamhet. På grund av att han var svensk medborgare och gift med barnens mor, som var turkisk medborgare, hade barnen svenskt medborgarskap. A övervägde att förvärva 10 procent av aktier i ett nystartat svenskt företag. Ägaren av övriga aktier i företaget var inte närstående till honom. Företagets verksamhet saknade samband med A:s affärsverksamhet i X. Han övervägde också att ingå i det svenska företagets styrelse. I så fall skulle han utföra endast sedvanligt styrelsearbete. Slutligen planerade han att för fritidsändamål anskaffa en bostadsrättslägenhet eller en villafastighet här, inrättad för åretruntbruk, där han och hans familj beräknade att vistas mellan 60 och 80 dagar per år i samband med bl.a. semest-rar och styrelsemöten.

A ville ha besked om han skulle anses ha väsentlig anknytning till Sverige på grund av de ovan angivna omständigheterna (fråga 1). Om svaret på fråga 1 var jakande ville han veta om svaret skulle ändras om han inte ingår i det svenska företagets styrelse (fråga 2) och inte heller förvärvar en fritidsbostad i Sverige (fråga 3).

Skatterättsnämndens majoritet (A, S, H, P, W) gjorde följande bedömning.

Fråga 1

– – – Aktieinnehavet i företaget, tillsammans med styrelseposten, är den enskilt viktigaste anknytningsfaktorn till Sverige. Därigenom får A anses erhålla ett väsentligt inflytande i näringsverksamhet här (jfr RÅ 2004 not. 215). Ett förvärv av en bostad för fritidsändamål under angivna förhållanden är enligt praxis inte en anknytningsfaktor som i sig ger väsentlig anknytning till Sverige. – Skatterättsnämnden finner vid en samlad bedömning av samtliga omständigheter att A inte får väsentlig anknytning hit i den mening som avses i 3 kap. 3 § IL. Därvid har nämnden särskilt beaktat att han inte haft någon annan anknytning till Sverige än sitt svenska medborgarskap sedan han flyttade tillbaka till X. A ska därmed inte anses obegränsat skattskyldig på grund av väsentlig anknytning hit.

G och Sj var skiljaktiga och ansåg att han genom sitt ägarintresse och styrelseuppdrag i bolaget, medborgarskap samt innehavet av bostaden skulle få väsentlig anknytning till Sverige (fråga 1). Däremot ansåg de att A inte skulle anses få sådan anknytning om han avstår från styrelseuppdraget (fråga 2).

Förhandsbesked den 15 december 2008 (dnr 115-08/D). Överklagat av Skatte-verket.

3.1A avsåg att som gåva till sina två inte hemmavarande barn (födda i början av 1980-talet och i slutet av 1990-talet) överlämna enkla skuldebrev om vardera nominellt 500 000 kr löpande med 8 procent ränta med förfallodag om 20 år från gåvornas fullbordan. Han ville ha besked om räntan skulle vara avdragsgill för honom.

Skatterättsnämnden (A, S, D, Di, G, P, W) delade Skatteverkets uppfattning och hänvisade till att sådana räntebetalningar enligt praxis ska behandlas som frivilliga periodiska understöd (jfr RÅ 1956 ref. 11) som inte är avdragsgilla (jfr 62 kap. 7 § IL). Vidare bemötte nämnden A:s argument att införandet av en proportionell skattesats i inkomstslaget kapital genom 1990 års skattereform lett till att 1956 års rättsfall inte längre bör tillämpas enligt följande.

Det är i och för sig riktigt att de inkomstskattemässiga skälen till att genomföra transaktioner mellan närstående har minskat till följd av nämnda ändringar i inkomstslaget kapital. Den praxis som etablerats genom 1956 års avgörande har dock inte ändrats genom lagstiftning eller senare rättsfall. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning föreligger därför inte skäl att avvika från den gjorda bedömningen (jfr RÅ 1993 ref. 16).

Förhandsbesked den 18 november 2008 (dnr 111-08/D). Överklagat av sökanden.

4.1I den närmast föregående artikeln, (SN 2008/10 s. 586), redovisades ett ärende som gällde skattekonsekvenser för de svenska aktiebolag som blev del-ägare i en utländsk juridisk person när ett tyskt dotterföretag med associationsformen Aktiengesellschaft ombildades till ett Kommanditgesellschaft (08.10.3.1). Under hösten har frågan om reglerna om beskattningsinträde i 20 a kap. IL ska tillämpas prövats utifrån det förhållandet att ett amerikanskt dotterföretag med associationsformen incorporated company ombildas enligt reglerna i staten Delaware till associationsformen limited liability company.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) fann att reglerna var tillämpliga.

Förhandsbesked den 30 oktober 2008 (dnr 46-08/D). Överklagat av sökanden.

4.2X AB ingick i en koncern vars verksamhet i huvudsak bestod av att bygga, äga och förvalta fastigheter. Bolaget hade för exploateringsändamål förvärvat ett större markområde avseende flera registerfastigheter. Planläggning av området pågick. Avstyckningar skulle ske från den byggbara marken dels för att bebyggas med lokaler som sedan skulle hyras ut, dels för att säljas till utomstående som själva låter bebygga marken. En avstyckning som skulle användas till det senare ändamålet och hade ett betydande marknadsvärde skulle först överlåtas till underpris till ett nybildat dotterbolag varefter aktierna i dotterbolaget skulle avyttras till den externe köparen.

Till följd av att koncernbidragsrätt inte skulle föreligga i förhållande till dotter-bolaget ville X AB få klarlagt om den avstyckade tomtmarken skulle uppfylla villkoret i 23 kap. 17 § IL att utgöra en verksamhetsgren. Skatteverket ansåg att frågan skulle besvaras nekande.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) svarade ja och ansåg sammanfattningsvis att tomtmarken fick anses kunna skapa underlag för en ändamålsenlig och självständig rörelse (jfr RÅ 2004 not. 197).

Förhandsbesked den 20 oktober 2008 (dnr 44-08/D) Ej överklagat.

4.3Tre syskon ägde tillsammans och till lika delar sex hyresfastigheter som de fått efter sin far. För att renodla ägandet mellan sig och inleda generationsskiften avsåg syskonen att lösa upp samägandet och överföra delar av ägandet till sina respektive barn så att varje syskongren skulle bli ägare till två fastigheter vardera. Överlåtelser av fastighetsandelar, betecknade som gåvor, skulle därför ske från vart och ett av syskonen till de andra syskonens barn. För att värdena skulle fördelas lika mellan syskongrupperna skulle vid vissa överlåtelser ersättning understigande den mot andelen svarande delen av fastighetens taxeringsvärde utgå.

Syskonen ville få klarlagt om överlåtelserna skulle kunna betraktas som benefika fång som inte utlöser någon kapitalvinstbeskattning. De hänvisade till att överlåtelserna var av benefik karaktär och sammantaget närmast att betrakta som testamentariska förordnanden. Skatteverket ansåg att den verkliga innebörden av transaktionerna var byte av fastighetsandelar mellan syskonen följt av gåvor till barnen.

Skatterättsnämnden (A, S, D, Di, G, P, W) delade Skatteverkets uppfattning.

Förhandsbesked den 11 november 2008 (dnr 101-08/D). Ej överklagat.

4.4Bröderna A och B bedrev tillsammans genom tre aktiebolag – X, Y och Z AB – dels jordbruk, dels annan rörelse. Brödernas ägarandelar i bolagen var lika stora. Ett av bolagen ägde de själva. De två andra bolagen ägde de till hälften med föräldrarna som delägare. Jordbruket bedrevs på två jordbruksfastigheter som bröderna ägde till lika delar. Fastigheterna var utarrenderade till Z AB.

Avsikten var att bröderna skulle dela upp sitt gemensamma ägande enligt följande. A och B bildar var sitt nytt aktiebolag, A AB och B AB. De säljer sedan de aktier de äger till sina nybildade bolag. Därefter säljer A AB sina aktier i X AB och Y AB till B AB medan B AB säljer sina aktier i Z AB till A AB. Överlåtelserna sker till underpris. Dessförinnan överlåter A och B:s föräldrar sina aktier i nämnda bolag till marknadsvärden till A AB och B AB. Det innebär att A AB kommer att äga samtliga aktier i Z AB och B AB samtliga aktier i de båda övriga bolagen. I uppdelningen mellan bröderna ingår även att B säljer sina andelar i jordbruksfastigheterna till A. Anledningen till att fastigheterna inte säljs till Z AB är att förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen inte torde medges för ett sådant förvärv. Uppdelningen av bolagen leder till att värdet på den del som tillfaller A är betydligt lägre än värdet på broderns del. Eftersom avsikten är att uppnå en uppdelning som sammantaget är ekonomiskt likvärdig för båda parter ska B sälja sina fastighetsandelar till ett pris under marknadsvärdet.

A och B ville få klarlagt om det uppkommer någon beskattning för dem med anledning av A AB:s och B AB:s aktieförsäljningar till varandra (fråga 1) och om det finns skäl att avvika från avtalat pris vid Bs försäljning av sina andelar i fastigheterna till A (fråga 2). De ville vidare få klarlagt om lagen mot skatteflykt är tillämplig (fråga 3). Skatteverket ansåg att frågorna skulle besvaras med att någon beskattning inte uppkommer.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, J, P, W) gjorde följande bedömning.

– –– I förevarande fall uppfyller de aktier som A AB och B AB förvärvar från A respektive B kraven i 24 kap. 13 och 14 §§ IL på att vara näringsbetingade andelar. Ansökan vilar även på förutsättningen att en kapitalvinst vid avyttring av aktierna ifråga är skattefri enligt 25 a kap. 5 §. – Enligt 23 kap. 2 § andra stycket IL omfattas som huvudregel inte sådana näringsbetingade andelar av bestämmelserna i kapitlet. Emellertid kan bestämmelserna i bl.a. 11 § om undantag från utdelningsbeskattning komma att tillämpas. Det ska ske när en näringsbetingad andel överlåts utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat, om vissa villkor är uppfyllda. Förutsättningarna för att tillämpa bestämmelserna anknyter alltså till definitionen av underprisöverlåtelse i 3 §.

Av det anförda följer att en första förutsättning för att undantaget i 23 kap. 11 § ska tillämpas är att näringsbetingade andelar överlåts utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat. – Aktieöverlåtelserna mellan A AB och B AB, som avser näringsbetingade andelar, ska ske till överenskomna belopp som understiger aktiernas marknadsvärden. Betraktade var för sig sker dessa aktieöverlåtelser således till underpris. – Allmänt gäller dock att beskattningen av ett förfarande ska bestämmas på grundval av dess verkliga innebörd. A och B har i dag lika stora andelar av de gemensamt ägda tillgångarna. Avsikten är att uppdelningen av samägandet mellan A och B ska ske utan att deras förmögenhetsförhållanden förändras. För att åstadkomma ett sådant ekonomiskt likvärdigt slutresultat krävs, utöver överlåtelserna av aktierna, att B överlåter sina andelar av fastigheterna till underpris till A. Överlåtelserna ska ske samtidigt och som en förutsättning för varandra.

Enligt Skatterättsnämnden måste bedömningen av om överlåtelserna av de näringsbetingade andelarna mellan bolagen kan anses motsvara en underprisöverlåtelse i aktuellt hänseende göras med beaktande av samtliga transaktioner ifråga. Överlåtelsen av fastighetsandelarna till underpris får därvid ses som ett vederlag vilket utgår på grund av att värdet på de aktier som B AB får vid uppdelningen överstiger motsvarande värde för A AB.

Innebörden av uppdelningen får därmed anses vara ett byte av tillgångar mellan A och B samt deras bolag där den förmögenhetsöverföring- inom bolagssektorn, från bolag som ägs av A till bolag som ägs av B, ska utjämnas genom ett vederlag som förs direkt från B till A. – Av det anförda följer att transaktionerna till åsatta priser inte kan godtas och att uppdelningen inte kan genomföras med stöd av bestämmelserna i 23 kap. IL (jfr Regeringsrättens dom den 16 juni 2008 i mål nr 4762-07 och beslut samma dag i mål 4764-07). – B ska därför anses avyttra sina andelar av fastigheterna för deras marknadsvärden. A å sin sida ska anses erhålla det övervärde som är knutet till förvärvet av dessa andelar såsom utdelning från A AB. Frågorna 1 och 2 besvaras i enlighet härmed varvid fråga 3 förfaller.

Förhandsbesked den 23 december 2008 (dnr 28-08/D). Överklagat av sökandena och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

5.1A, bosatt i Sverige, ägde ett onoterat norskt vilande aksjeselskap, som var skattskyldigt i Norge. A utgjorde styrelsen i bolaget tillsammans med en norsk ledamot. Styrelsen skulle ha sitt säte i Norge och inte ha några anställda. Bok-föringstjänster och andra tjänster av administrativ karaktär skulle köpas från norska företag. Verksamheten i bolaget skulle bestå endast av kapitalförvaltning. A avsåg att till bolaget överlåta en aktiepost i ett svenskt marknadsnoterat bolag. Aktieposten motsvarade ett innehav understigande 10 procent av samtliga röster i det marknadsnoterade bolaget. Utdelningar på aktierna skulle användas för inköp av aktier och andra värdepapper. Kapitalförvaltningen skulle bedrivas av A för bolagets räkning. Utifrån sina placeringsbeslut kommer han att löpande instruera en svensk bank, med vilken avtal om depå för förvaltningen skulle träffas, om köp och försäljningar. Antalet säljtransaktioner beräknades på års-basis uppgå till mellan 10 och 30 stycken men aldrig överstiga ca 50. Omsättningen beräknades inledningsvis vara mindre än 1 miljon kr och omsättningstalet aldrig överstiga ca 0,5.

Bolaget uppgav att det inte skulle ha något kontor eller någon annan adress i Sverige. A skulle lämna instruktioner till banken på olika sätt, såsom via telefon eller vid personligt besök. När instruktioner lämnas via telefon kunde det förväntas ske från den plats A befinner sig när han finner det lämpligt att kontakta banken. Som exempel nämndes att han skulle kunna vara i sin bostad eller på sin arbetsplats i Sverige. Den norske styrelseledamoten skulle ansvara för de administrativa uppgifterna.

Frågorna gällde om bolaget skulle anses bedriva kapitalförvaltande verksamhet från fast driftställe i Sverige (fråga 1), om bolaget skulle ha hemvist i Sverige enligt det nordiska skatteavtalet (fråga 2) samt, vid jakande svar på fråga 1 och nekande på fråga 2, om Sverige skulle ha rätt enligt artikel 13 punkt 3 i avtalet att beskatta vinst vid bolagets avyttringar av marknadsnoterade aktier (fråga 3).

Skatteverket ansåg att bolaget skulle få fast driftställe i Sverige till följd av att A skulle uppträda som en s.k. beroende representant för bolaget i Sverige. Skatteverket ansåg vidare att bolaget skulle ha sitt hemvist enligt skatteavtalet i Norge och att vinst vid avyttring av aktier enligt avtalet skulle få beskattas i Sverige.

Skatterättsnämndens majoritet (S, D, G, J,) gjorde följande bedömning.

Fråga 1

Bolaget är en utländsk juridisk person och därmed enligt 6 kap. 7 § IL begränsat skattskyldig i Sverige. Enligt kapitlets 11 § omfattar skattskyldigheten inkomst från ett fast driftställe här. – Med fast driftställe för näringsverksamhet avses enligt 2 kap. 29 § första stycket IL en stadig-varande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. I andra stycket ges exempel på vad uttrycket fast driftställe särskilt innefattar. – En första förutsättning för att fast driftställe ska kunna anses föreligga enligt denna bestämmelse är således att den verksamhet som bolaget ska bedriva här, dvs. enligt förutsättningarna kapitalförvaltning för egen räkning, omfattas av uttrycket näringsverksamhet i paragrafen. Det framgår inte av ordalydelsen hur termen näringsverksamhet ska förstås i sammanhanget. Frågan synes inte ha ställts på sin spets tidigare.

I 13 kap. IL finns regler om avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet. Huvudregeln i 1 § anger att till inkomstslaget näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. Av kapitlets 2 § framgår att för juridiska personer- räknas inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar och skulder eller i form av kapitalvinster och kapitalförluster till inkomstslaget näringsverksamhet, även om inkomsterna och utgifterna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 1 §. – Det får anses oklart vilken räckvidd bestämningen i 1 § har sett i förhållande till hur termen används i andra bestämmelser i IL. Från praxis finns exempel som visar att termen näringsverksamhet kan ha en vidare innebörd i andra sammanhang och även innefatta verksamhet som består av kapitalförvaltning (jfr RÅ 2004 ref. 93 och RÅ 2006 ref. 58). – Motsvarigheten till nuvarande bestämmelse om fast driftställe infördes år 1986. För att underlätta tillämpningen av såväl de interna reglerna som skatteavtalen är reglerna utformade så att dels den interna beskattningsrätten ska vara så vidsträckt att den motsvarar den som tillkommer Sverige enligt de skatteavtal som ingås, dels att reglerna ska bygga på samma principer som OECD:s modellavtal (prop. 1986/87:30 s. 42 och prop. 1999/2000:2 del 2 s. 47). Modellavtalet jämte kommentarerna till avtalet kan därmed ge ledning vid tolkningen av reglerna ifråga (jfr bl.a. RÅ 1987 ref. 162, RÅ 1997 ref. 35 och RÅ 2001 ref. 38). – I artikel 5 i modellavtalet (här och i det följande hänvisas till 2008 års ”condensed version” av avtalet) anges att med uttrycket ”fast driftställe” åsyftas en stadigvarande plats för affärsverksamhet (”a fixed place of business”) från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs (”is carried on”). – Definitionen förutsätter således att det föreligger en affärsverksamhet. Det begreppet anknyter i sin tur till avtalets artikel 7 om beskattning av inkomst av rörelse (”business profits”, jfr punkt 1 av kommentaren till artikel 7 i modellavtalet) som bedrivs av företaget. Av punkten 59 i kommentaren till artikeln (motsvarar punkten 31 i 1977 års version av modellavtalet) framgår vidare att begreppet inkomst (”profits”) vid tillämpning av artikeln och avtalet i övrigt har en vid innebörd (”... has a broad meaning including all income derived in carrying on an enterprise. Such a broad meaning corresponds to the use of the term made in the tax laws of most OECD member countries.”).

Med hänsyn till vad som upplysts om bolagets förväntade verksamhet i Sverige får den anses uppfylla kravet på att vara en verksamhet som bedrivs här. Modellavtalet kan därmed ge stöd för att begreppet näringsverksamhet i definitionen av fast driftställe enligt interna regler kan ges en vid tolkning. En sådan slutsats motsägs som nämnts inte heller av praxis. – Begreppet näringsverksamhet i bestämmelsens mening får därför enligt Skatterättsnämndens uppfattning anses omfatta inte blott inkomster och utgifter som räknas till inkomstslaget näringsverksamhet enligt 13 kap. 1 § IL utan även sådana inkomster och utgifter som avses i kapitlets 2 §. Att den verksamhet som bolaget ska bedriva utgör kapitalförvaltning hindrar därmed inte att verksamheten kan ge upphov till ett fast driftställe i Sverige.

För att ett fast driftställe ska föreligga krävs vidare enligt 2 kap. 29 § första stycket IL att det finns en stadigvarande plats för affärsverksamhet här varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs. Inget av de exempel som anges i andra stycket på att fast driftställe är för handen aktualiseras enligt Skatterättsnämndens mening i förevarande fall. Det framgår inte heller att det finns någon annan stadigvarande plats för affärsverksamhet. Något fast driftställe enligt första stycket föreligger därför inte. – Enligt bestämmelsens tredje stycke kan emellertid ett fast driftställe vara för handen även om någon stadigvarande plats för affärsverksamheten inte finns. I stället krävs att någon är verksam för en näringsverksamhet i Sverige och har fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal här för verksamhetens innehavare. – Bolagets affärsverksamhet består av att fatta olika kapitalplaceringsbeslut och lämna instruktioner till bolagets svenska bank för att utföra dessa uppdrag. Denna verksamhet kommer i sin helhet att bedrivas av ägaren av bolaget, A. Bolagets uppfattning är att ägarens ställning i bolaget är sådan att han inte kan anses ha en sådan beroende ställning till bolaget som bestämmelsen ger uttryck för. – I relationen till banken får A enligt Skatterättsnämndens mening anses uppträda som en representant för bolaget med rätt att med bindande verkan ingå avtal. Hans behörighet att företräda bolaget får anses grundad på en fullmakt i bestämmelsens mening. Härav följer att ett fast driftställe ska anses finnas här enligt tredje stycket.

Fråga 2

Bolaget är bildat och registrerat i Norge där styrelsen också har sitt säte. Det är obegränsat skattskyldigt i Norge men inte i Sverige. Bolaget får därmed enligt artikel 4 punkt 1 i det nordiska skatteavtalet anses ha sitt hemvist i Norge. Någon grund för att anse att bolaget även har hemvist i Sverige enligt artikeln föreligger inte.

Fråga 3

Enligt förutsättningarna i ärendet och enligt svaret på fråga 1 är bolaget skattskyldigt för inkomsten ifråga i både Norge och Sverige. Därmed aktualiseras en tillämpning av det nordiska skatteavtalet. Bestämmelser i det avtalet har – såvitt nu är ifråga – samma lydelse som motsvarande bestämmelser i modellavtalet. – Det innebär – som följer av motiveringen till svaret på fråga 1 – att bolaget får anses bedriva sådan verksamhet som enligt artikel 7 i det nordiska skatteavtalet kan klassificeras som rörelse i avtalets mening. I punkten 7 i den artikeln anges vidare att om det i inkomst av rörelse ingår inkomst som behandlas särskilt i andra artiklar av avtalet ska de senare bestämmelserna tillämpas. För bolagets avyttring av aktier aktualiseras artikel 13 punkt 3 om realisationsvinst. – I sistnämnda bestämmelse anges, såvitt här är av intresse, att vinst på grund av överlåtelse av lös egendom, som utgör del av rörelsetillgångarna i fast driftställe, vilket ett företag i en avtalsslutande stat har i en annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat.

För att en beskattning ska kunna komma i fråga här krävs – på samma sätt som vid en tillämpning av artikel 7 – att ett fast driftställe enligt artikel 5 finns i Sverige. Definitionen av fast driftställe i skatteavtalet är, på motsvarande sätt som gäller för den interna svenska definitionen av detta begrepp, hämtad från modellavtalet. Det innebär att frågan huruvida bolaget får fast driftställe i Sverige enligt skatteavtalet ska bedömas på motsvarande sätt som redovisas i motiveringen till svaret på fråga 1. Bolaget får alltså fast driftställe i Sverige vid tillämpning av artikel 5 punkt 6 i skatteavtalet. – De aktier som bolaget kan komma att avyttra får därför anses utgöra del av rörelsetillgångarna i ett fast driftställe i Sverige. Med hänsyn härtill finner Skatterättsnämnden att Sverige med stöd av artikel 13 punkt 3 i skatteavtalet har rätt att beskatta bolagets vinster vid avyttring- av marknadsnoterade aktier.

A var skiljaktig i fråga om motiveringen av svaren på frågorna 1 och 3 såvitt gällde tillämpningen av huvudregeln om fast driftställe och anförde följande.

– –– Av lämnade uppgifter om bolagets verksamhet framgår att bolagets ägare, A, också utgör företagsledningen. Han kommer själv att utföra bolagets egentliga verksamhet. Det har vidare upplysts att arbetsuppgifterna ”kan förväntas” utföras från bl.a. den egna bostaden. – Av kommentaren till artikel 5 punkterna 4 och 4.1 i OECD:s modellavtal framgår att kraven för att en plats för affärsverksamhet ”place of business” ska föreligga är lågt ställda. Det kan räcka med att ett företag har ett visst utrymme till sitt förfogande som används för affärsaktiviteter. – Det anförda leder enligt min uppfattning till slutsatsen att i varje fall A:s bostad uppfyller kravet på att vara en stadigvarande plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten delvis kommer att bedrivas. Redan på den grunden föreligger ett fast driftställe i Sverige enligt 2 kap. 29 § första stycket IL. – I motiveringen av svaret till fråga 3 bör ett fast driftställe anses föreligga av motsvarande skäl.

P och W var skiljaktiga beträffande fråga 1 och anförde följande.

– –– Den första frågan avser tillämpningsområdet för begreppet fast driftställe sådant detta kommer till uttryck i intern internationell skatte-rätt (2 kap. 29 § IL). Vid skattereformen 1990 ändrades definitionen av begreppet så, att uttrycket ”rörelse” byttes mot ”näringsverksamhet”. Det kan förutsättas att den aktuella kapitalförvaltningen inte skulle ha omfattats av ordalydelsen i definitionen av begreppet fast driftställe sådant det kom till uttryck i lagtexten före skattereformen (punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen, 1928:370), där alltså termen ”rörelse” satte ramarna för begreppets innebörd. – Någon förklaring till ändringen vid skattereformen lämnades inte i förarbetena. I stället angavs i special-motiveringen att ändringen endast var redaktionell (prop. 1989/90:110 del 1 s. 683). Frågan blir nu om denna redaktionella ändring ändå innebär att definitionen utvidgades och kom att omfatta även subjekt vars enda verksamhet är kapitalförvaltning för egen räkning.

Ordalydelsen i 2 kap. 29 § IL innebär följande. Fast driftställe för ”näringsverksamhet” förutsätter en ”plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis bedrivs”. I bestämmelsens tredje stycke talas om ”en näringsverksamhet”. – Uttrycket ”näringsverksamhet” används i IL med åtminstone två innebörder och det gäller nu att fastställa vilken av dessa innebörder som är aktuell vid tillämpningen av 2 kap. 29 §. – I 13 kap. 1 § första stycket IL anges i första meningen att till ”näringsverksamhet räknas inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet”. Även vissa andra inkomster hänförs enligt särskilda bestämmelser till detta inkomstslag. Detta är en av två innebörderna av termen näringsverksamhet. Den andra innebörden av termen näringsverksamhet återfinns i styckets andra mening, som innehåller en legaldefinition av aktiviteten näringsverksamhet.

– –– Slutsatsen blir att ordalydelsen i definitionen av fast driftställe i 2 kap. 29 § IL syftar på vad som utgör aktiviteten näringsverksamhet (det snävare begreppet) och inte på inkomstslaget näringsverksamhet (det vidare begreppet). Frågan blir nu om innehållet i andra rättskällor kan medföra en tolkning av bestämmelsen som går utöver vad som kan utläsas av dess ordalydelse. Endast en sådan tolkning skulle möjliggöra förekomsten av ett fast driftställe i ett fall som det förevarande. Det kan noteras att en tolkning med detta innehåll skulle vara till den skattskyldiges nackdel.

– –– Vår slutsats är att de aktuella begreppen i modellavtalet i vart fall inte är så klart definierade att de kan föranleda en utvidgande avvikelse från ordalydelsen i 2 kap. 29 § IL. Svårigheten förstärks dessutom av hänvisningen till nationell terminologi i modellavtalets artikel 3 punkten 2. – Det kan anmärkas att även om modellavtalets definition av fast driftställe trots vad som anförts här skulle vara vidare än sin svenska motsvarighet, och faktiskt kunna omfatta kapitalförvaltning för egen räkning, så skulle den svenske rättstillämparen inte kunna utnyttja ett sådant vidare tillämpningsområde för att beskatta, eftersom tillräckligt stöd i intern rätt alltså saknas. Som framgått anser vi dock inte att en sådan vid tolkning av modellavtalet är befogad.

Vi kommer sammanfattningsvis till slutsatsen att ett utländskt bolag som endast ägnar sig åt sådan kapitalförvaltning som beskrivs i förutsättningarna inte kan få fast driftställe här enligt 2 kap. 29 § IL. Frågan bör därför besvaras med ett nej. Fråga 3 förfaller.

Förhandsbesked den 20 oktober 2008 (dnr 99-07/D). Överklagat av sökanden samt Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

6.1Sökanden ägde aktier i ett börsnoterat bankaktiebolag med aktier av samma slag. Banken avsåg att genomföra en till ägarna riktad kontant nyemission- av aktier enligt följande. Emissionen beslutas på en extra bolagsstämma. Villkoren för aktierna tas in i bolagsordningen. De nya aktierna ska vara s.k. preferensaktier med företrädesrätt till utdelning som beslutas under vart och ett av åren 2009–2013 med högst vissa angivna belopp. Outnyttjad företrädesrätt till utdelning får inte sparas till senare år. Företrädesrätten omfattar även förtur till betalning upp till ett visst belopp om banken upplöses genom likvidation. Styrelsen ska vara skyldig att under kalendermånaden närmast efter den månad i vilken årsstämma hålls år 2013, i förekommande fall dock tidigast dagen efter avstämningsdagen för rätt till vid denna årsstämma beslutad vinstutdelning, fatta beslut om omvandling av samtliga preferensaktier till stamaktier. Därefter ska den registreras hos Bolagsverket och antecknas i avstämningsregistret. Vid sidan av denna ”obligatoriska omvandling” kommer ägare till preferensaktier att ges rätt att under vissa bestämda tidsperioder dessförinnan få sina aktier omvandlade till stamaktier. Det görs för att inte riskera att preferensaktierna får för låg likviditet i marknaden.

Sökanden, som avsåg att teckna preferensaktier, frågade om den av styrelsen beslutade obligatoriska omvandlingen ska anses innebära att han avyttrar aktierna i utbyte mot stamaktier.

Skatterättsnämnden (A, S, D, Di, G, P, W), som förutsatte att styrelsen skulle komma att besluta om obligatorisk omvandling i enlighet med vad som föreskrivs i § 3 i förslaget till ändring av bolagsordningen, gjorde följande bedömning.

En omvandling som innebär att en aktie ges rätt till ökad eller minskad utdelning har i praxis bedömts som en sådan förändring i andelsrätten som i princip leder till att aktien anses avyttrad (jfr RÅ 2005 ref. 76 och där angivna fall). Det framgår emellertid också att det kan finnas omständigheter som motiverar att principen frångås. – Gemensamt för de fall där nämnda princip har tillämpats är att omvandlingen medfört att rätten till utdelning ändrats. I förevarande fall kommer preferensaktiernas företrädesrätt till utdelning att ha upphört innan styrelsen ska besluta om att omvandla aktierna till stamaktier. – Den aktuella omvandlingen, inklusive en registrering därav, leder enligt Skatterättsnämndens mening inte till någon förändring av andelsrätten. Omvandlingen medför därför inte att aktierna ska anses avyttrade. Inte heller den omständigheten att företrädesrätten stegvis upphör leder till att aktierna ska anses avyttrade vid något tidigare tillfälle. Med hänsyn till att företrädesrätten till betalning vid likvidation närmast kan ses som ett komplement till företrädesrätten till utdelning bör förekomsten av ett sådant villkor inte föranleda någon annan bedömning. Frågan ska därför besvaras nekande.

Förhandsbesked den 7 november 2008 (dnr 125-08/D). Överklagat av Skatteverket.

7.1A ägde samtliga aktier och var ensam styrelseledamot i X AB. Bolaget som bedrev industriell verksamhet överlät verksamheten till utomstående under år 2002. Under resten av året bestod verksamheten av konsultverksamhet. Fram till årsskiftet var A verksam i bolaget i betydande omfattning. Från och med år 2003 bestod verksamheten i X AB endast av värdepappersförvaltning som har skötts av A. Hans arbetsinsats understeg 10 timmar per år och bestod i köp och försäljning av noterade värdepapper. Vid ingången av år 2003 fanns i bolaget likvida medel uppgående till mellan fem och tio miljoner kr. Köp av noterade värdepapper gjordes sedan dess med mellan ca 300 000 kr och 1 400 000 kr per räkenskapsår och avyttringar med mellan ca 14 000 kr och 1 400 000 kr per räkenskapsår. Antalet transaktioner per räkenskapsår har varierat mellan 17 och 52. Inför en eventuell likvidation av bolaget frågade A om den beskrivna verksamheten i bolaget fr.o.m. år 2003 medför att hans aktier i X AB är kvalificerade enligt 57 kap. 4 § IL.

Skatteverket ansåg till skillnad från A att frågan skulle besvaras med ja. Verket hänvisade till att värdepappersförvaltningen utförts av A och att den varit av en inte obetydlig omfattning.

Skatterättsnämnden (A, S, D, Ho, P, Sj, W) gjorde följande bedömning.

– –– Arbetsinsatser i ett fåmansföretag vilka helt eller i allt väsentligt bestått av att förvalta värdepapper har i praxis inte i något fall medfört att aktierna i fåmansföretaget ansetts kvalificerade (se t.ex. RÅ 2004 ref. 61, RÅ 2004 not. 125, RÅ 2004 not. 162). I ett senare avgörande som gällde förvaltning av en fastighet hänvisade Regeringsrätten bl.a. till att den kapitalvinst som uppkommit till största delen syntes kunna hän-föras till den goda värdeutvecklingen på fastigheter som stöd för att den tidsmässigt begränsade arbetsinsatsen inte haft en påtaglig betydelse för vinst-genereringen i företaget (RÅ 2007 ref. 15).

Antalet köp och försäljningar av marknadsnoterade aktier som A utfört har under den aktuella perioden varit frekventa och avsett inte obetydliga belopp. Mot bakgrund av vad som upplysts om A:s verksamhet och med beaktande av omständigheterna i övrigt kan emellertid hans arbetsinsats i X AB inte anses ha haft en påtaglig betydelse för vinstgenereringen i bolaget. – Skatterättsnämnden finner att A sedan år 2003 inte kan anses ha varit verksam i X AB i den mening som avses i 57 kap. 4 § IL.

Sekreteraren Roupe var av avvikande mening såvitt avsåg motiveringen och anförde följande.

Vid bedömningen av verksamhetsvillkoret i 57 kap. 4 § IL skall särskild vikt läggas vid det grundläggande syftet bakom bestämmelserna i det kapitlet, nämligen att motverka att arbetsinkomster tas ut i form av lägre beskattad kapitalvinst eller utdelning, jfr t.ex. RÅ 2007 ref. 15 och RÅ 2002 ref. 21. Av de i ärendet lämnade uppgifterna framgår att den av bolaget under aktuell tid bedrivna verksamheten – om den hade bedrivits direkt av sökanden – i sin helhet hade varit hänförlig till inkomstslaget kapital för honom. Oavsett i vilken omfattning sökanden kan anses ha varit aktiv i bolaget under den tiden bör det därför inte komma i fråga att hänföra den aktiviteten till sådan verksamhet som avses i 4 §.

Förhandsbesked den 16 oktober 2008 (dnr 29-08/D). Överklagat av Skatteverket.

Samma dag avgjorde Skatterättsnämnden ett annat ärende där motsvarande fråga behandlades med enahanda utgång, ett besked som också överklagades (dnr 36-08/D).

7.2X AB bedrev förvaltning av egna fastigheter. Sedan år 1995 ägdes bolagets aktier av A, B och en tredje fysisk person till nästan lika stora delar. Alla aktier hade lika rätt i bolaget. Samtliga delägare var verksamma i bolaget i betydande omfattning. För A och den tredje delägaren var aktierna kapitaltillgångar och därmed kvalificerade andelar enligt 57 kap. 4 § IL. Till följd av att B bedrev byggnadsrörelse genom ett helägt byggbolag ansågs hans aktier utgöra lagertillgångar enligt bestämmelserna i 27 kap. 6 §. – Frågan i ärendet var om A:s aktier skulle anses som inte kvalificerade andelar med stöd av utomståenderegeln i 57 kap. 5 § IL med anledning av B:s innehav.

Skatterättsnämndens majoritet (A, D, Ho, Sj) svarade nej och anförde efter att ha redogjort för tillämpliga lagregler och förarbeten följande.

I praxis har särskilda skäl ansetts föreligga när utdelning inte motverkades av det förhållandet att utomstående i betydande omfattning ägde del i företagen ifråga (RÅ 1999 ref. 28, jfr även Regeringsrättens besluts-motivering avseende fråga 3 i dom den 27 oktober 2008, mål nr 4258-07). – I förevarande fall ägs andelarna i fåmansföretaget till nästan lika stora delar av tre sinsemellan oberoende personer som samtliga är verksamma i företaget i betydande omfattning och har rätt till utdelning. För A och en av de övriga delägarna är deras respektive aktier kvalificerade andelar enligt 57 kap. 4 § IL. Den tredje delägarens aktier är enligt förutsättningarna i ärendet att anse som lagertillgångar enligt 27 kap. och uppfyller därmed inte kravet på att vara kvalificerade andelar enligt 57 kap., som bara avser kapitaltillgångar.

Av att en av de övriga delägarnas aktier, som överstiger 30 procent av samtliga aktier i bolaget, inte är kvalificerade andelar följer att A:s aktier är kvalificerade enligt utomståenderegeln bara om det finns särskilda skäl. – De tre delägarna får alla avkastning från företaget i förhållande till sina (kapital- och) arbetsinsatser. Det är i förevarande fall inte fråga om att tillämpa utomståenderegeln på grund av en passiv delägares innehav (jfr RÅ 2000 not. 165). A kommer därför principiellt sett inte att ”avstå” från någon del av den avkastning som belöper på hans egen arbetsinsats till en utomstående, dvs. till någon som inte är verksam i betydande omfattning i bolaget. – Det anförda leder enligt Skatterättsnämndens uppfattning till att det finns särskilda skäl för att A:s aktier i X AB ska anses vara kvalificerade andelar.

S, P och W var, med instämmande av sekreteraren Tottie, skiljaktiga och anförde följande.

– –– Avsikten med rekvisitet särskilda skäl är att förhindra att utomståenderegeln tillämpas i situationer som kan ses som kringgående av de särskilda reglerna för beskattning av ägare till fåmansföretag. – – – Den i ärendet föreliggande ”utomståendesituationen” är en konsekvens av det regelsystem som gäller vid byggnadsrörelse för innehav av aktier i fastighetsförvaltande företag. Det aktuella förhållandet har gällt sedan år 1995 och motsvarar inte något av de i förarbetena omnämnda exemplen på kringgåenden(prop. 1989/90:110 del 1 s. 704). Att den utomstående inte är passiv i företaget bör mot den bakgrunden inte utgöra ett sådant särskilt- skäl som medför att utomståenderegeln inte blir tillämplig. Vi anser således att frågan om utomståenderegeln är tillämplig ska besvaras med ja.

Förhandsbesked den 6 november 2008 (dnr 142-07/D). Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

8.1 Av Regeringsrätten avgjorda förhandsbesked

Fråga om vid tillämpning av 7 kap. 15 § IL den verksamhet som en juridisk person bedriver ska anses uppfylla kravet på att vara sjukvårdsinrättning som inte bedrivs vinstsyfte (08.3.2.3). Skatterättsnämnden ja. RR nej (2008-10-16).

Fråga om ett kraftbolags innehav av 0,56 procent av aktiekapitalet i ett industri-bolag kan anses näringsbetingat enligt utredningsregeln i 24 kap. 14 § första stycket 3 IL. Mellan bolagen löpte ett 10-årigt avtal om elleveranser till industribolaget av betydande omfattning samt avtal om att ta tillvara spillvärme från industriverksamheten m.m. (08.3.5.1). Skatterättsnämnden ja. RR fastställde (2008-10-10).

Fråga om ett aktieinnehav som varit näringsbetingat med stöd av utredningsregeln i 24 kap. 14 § första stycket 3 IL behåller sin karaktär under en period på mer än fyra år efter det att den rörelse som utgjorde grunden för att andelarna ska ha denna karaktär har upphört (08.3.5.2). Skatterättsnämnden nej. RR fastställde (2008-10-10).

Fråga om förmån av betald trängselskatt ska anses ingå i bilförmånsvärdet (08.10.2.1). Skatterättsnämnden ja. RR fastställde (2008-10-22).

Fråga om ett bostadsföretag som inte är ett privatbostadsföretag ska uttagsbeskattas när det övergår till att vara ett sådant företag (08.10.3.2). Skatterättsnämnden nej. RR fastställde (2008-12-11).

Fråga om rätt till avdrag för tidigare års underskott föreligger fullt ut mot koncernbidrag från företag som ingick i koncernen före ägarförändringen när underskottsföretaget även mottar koncernbidrag från företag som inte tillhörde samma koncern vid tidpunkten ifråga, vilket bidrag motsvarar beskattningsårets underskott (08.10.4.4) Skatterättsnämnden ja. RR nej (2008-12-12).

Fråga om vid beräkning av kapitalförlust vid avyttring av en kapitalförsäkring omkostnadsbeloppet ska minskas med mottagna skattefria betalningar under innehavstiden och att minskningen ska ske krona för krona (08.10.5.1). Skatterättsnämnden ja. RR fastställde (2008-10-10).

8.2 Överklagade och av Regeringsrätten fram t.o.m. utgången av -december 2008 inte avgjorda ärenden som redovisats i denna -artikelserie

Fhb 2005-10-27. Fråga om skatteflyktslagen är tillämplig när inom en koncern aktier i ett fastighetsförvaltande aktiebolag flyttas till ett aktiebolag som bedriver handel med fastigheter och fastigheterna därefter förpackas i handelsbolag inför en förestående försäljning utan att någon värdeöverföring beskattas trots att avdrag medges för nedskrivning på lageraktier (06.3.4.2).

Fhb 2006-03-31. Fråga om en andel i ett svenskt handelsbolag som ägs av ett utländskt bolag är hänförlig till eller ingår i den verksamhet som handelsbolaget bedriver och om fördelningen av ersättningen från försäljningen av andelarna i handelsbolaget kan frångås om den framstår som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl (06.10.4.3).

Fhb 2006-09-29. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i ett annat EES-land skall medges i samband med att ett dotterföretag likvideras men inte möjligheten att kvitta underskott i mottagande företags hemviststat kvarstår, även om koncernbidraget är skattepliktigt (07.3.5.2).

Fhb 2006-11-08. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i ett annat medlemsland skall medges när tiden för att beakta gamla underskott mot framtida överskott gått ut för mottagande dotter-företag (07.3.5.3).

Fhb 2006-09-29. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett dotterföretag i Sverige till ett moderföretag i Finland skall medges (07.3.5.4).

Fhb 2007-03-01. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag skall medges för koncernbidrag från (I) ett dotterföretag i Sverige till tre dotterföretag i andra EU-länder och där koncernmoderföretaget fanns i ett fjärde EU-land (II) ett svenskt dotterföretag till ett norskt dotterföretag där koncernmoderföretaget var svenskt men där etableringarna av givare och mottagare av koncernbidraget gjorts genom företag i annat EU-land (07.10.4.2)

Fhb 2007-05-28. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett dotterföretag i Sverige till ett dotterföretag i Finland med engelsk koncernmoder skall medges och om svaret förändras om andelarna i det finska dotterföretaget skulle överlåtas till det svenska dotterföretaget innan koncernbidraget lämnades (07.10.4.3).

Fhb 2007-03-01. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 och -reglerna om fria kapitalrörelser i artiklarna 56–60 EG-fördraget innebär att avdrag skall medges för koncernbidrag från ett svenskt dotterföretag till ett danskt dotterföretag där koncernmoderföretaget har hemvist utanför EU (07.10.4.4).

Fhb 2007-12-18. Fråga om en underprisöverlåtelse av fastigheter inom en koncern kan godtas vid tillämpning av dels vanliga regler, dels skatteflyktsklausulen (08.3.4.1). (För att undvika att underprisöverlåtelsen förhindras av att det svenska koncernaktiebolag som ska äga fastigheterna (indirekt genom ett handels-bolag) har ett underskott, ska handelsbolaget ägas av två utländska bolag som därefter överlåter sina andelar i handelsbolaget till den slutlige mottagaren till marknadspris utan beskattning i hemviststaten).

Fhb 2008-06-30. Fråga om återbetalning till arbetsgivaren av för mycket betald preliminärskatt enligt avtal om s.k. nettolön ska behandlas som återbetalning av lön och hänföras till samma beskattningsår som det år då lönen tagits upp (08.10.2.2).

Fhb 2008-07-04. Fråga om när ett tyskt dotterföretag med associationsformen Aktiengesellschaft ombildas till associationsformen Kommanditgesellschaft (1) de svenska aktiebolagen som äger andelarna ska beskattas, (2) marknadsvärdet utgör anskaffningsvärdet för inventarierna, (3) någon goodwill, som kan ligga till grund för värdeminskningsavdrag är tillämpligt, ska anses förvärvad och (4) de svenska aktiebolagen har rätt till avräkning för lokal inkomstskatt i Tyskland som det tyska företaget betalar (08.10.3.1).

Fhb 2008-01-28. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i Tyskland skall medges när dotterföretaget likvideras alternativt, om dotterföretaget avvecklas genom fusion med moderföretaget, huruvida moderföretaget får ta över underskottet (08.10.4.1).

Fhb 2008-02-18. Fråga om uttrycket ”indexering eller annan värdesäkring av utfästelserna” i 28 kap. 16 § IL kan avse en klausul som är anknuten till utvecklingen av ett börsindex (08.10.4.2).

Fhb 2008-03-20. Fråga om ett tillskott som motsvarar överförd periodiseringsfond har gjorts när periodiseringsfond förs över från en enskild näringsverksamhet till ett aktiebolag (08.10.4.3).

Fhb 2008-06-30. Fråga om (1) bestämmelserna om fusion i 37 kap. IL är tillämp-liga på en s.k. omvänd fusion, (2) hinder föreligger att tillämpa undantaget 37 kap. 22 § (att beloppsspärren inte ska beaktas beträffande kvarstående underskott hos det överlåtande företaget och (3) fusionsvederlaget kan bestå av egna aktier som värderas till marknadsvärdet (08.10.4.5).

Fhb 2008-02-22. Fråga om en pensionsstiftelse har rätt till avräkning av utländsk källskatt som belastar utländsk fond som stiftelsen investerar i (08.10.4.6).

Fhb 2008-06-03. Fråga om andelar i ett aktiebolag, där kvalificerade andelar i ett bolag genom en serie interna aktieöverlåtelser ”ersatts” av andelar i ett annat aktiebolag i vilket den skattskyldige endast medverkat till att administrera vissa köp och försäljningar som ett led i den planerade överlåtelsekedjan ska beskattas enligt 57 kap. IL genom att (a) anse den skattskyldige verksam i bolaget i betydande omfattning, (b) se till den verkliga innebörden av genomförda transaktioner, eller, (c) tillämpa skatteflyktslagen (08.10.6.1).

Fhb 2008-10-14. Fråga om en finsk medborgare som varit bosatt i Sverige ett antal år har väsentlig anknytning hit om den fastighet som familjen använt som permanentbostad behålls som fritidsbostad efter flyttningen till ett tredje land (09.3.2.1).

Fhb 2008-11-24. Fråga om en skattskyldig som flyttat ut från Sverige får väsentlig anknytning hit på grund av indirekt ägande i ett utländskt holdingbolag (som ägdes till 30 procent där de tre övriga delägarna hade 60 respektive 5 och 5 procent vardera) vars tillgångar till ca en tredjedel utgjordes av aktier i svenska bolag, såväl noterade som onoterade, där de tre största innehaven varierade mellan 10 och drygt 20 procent av samtliga aktier (09.3.2.2).

Fhb 2008-12-15. Fråga om en person med dubbelt medborgarskap som flyttade tillbaka till sitt hemland år 1996 efter att ha varit bosatt i Sverige i ungefär åtta år får väsentlig anknytning till Sverige på grund av att han får väsentligt inflytande i näringsverksamhet här (09.3.2.3).

Fhb 2008-09-08. Fråga om en idrottsförening som ska överföra sin elitverksamhet till ett dotterbolag, varigenom de tillgångar som tillhör elitverksamheten överlåts samt rättigheten att delta i seriespel upplåts, är skattskyldig för den ersättning som uppbärs (09.3.2.4).

Fhb 2008-11-05. Fråga om inkomster från ”second-handförsäljning i loppmarknadsform” är en hävdvunnen finansieringskälla för en idrottsförening och därför skattefri (09.3.2.5).

Fhb 2008-11-18. Fråga om räntebetalningar enligt benefika reverser till två inte hemmavarande barn utgör periodiska understöd som inte är avdragsgilla för givaren (09.3.3.1).

Fhb 2008-10-30. Fråga om reglerna om beskattningsinträde i 20 a kap. IL ska tillämpas om ett amerikanskt dotterföretag med associationsformen incorporated company ombildas enligt reglerna i staten Delaware till associationsformen limited liability company (09.3.4.1).

Fhb 2008-12-23. Fråga om inkomstbeskattning ska ske vid en uppdelning mellan två bröder av gemensamt bedrivna rörelser genom underprisöverlåtelser av aktier mellan brödernas respektive holdingbolag kompletterat med att den ene brodern överlåter sina andelar av gemensamt ägda jordbruksfastigheter (använda i jordbruk som ett av bolagen bedriver) till underpris för att värdena av den uppdelade egendomen ska bli ekonomiskt likvärdig (09.3.4.4).

Fhb 2008-10-20. Fråga om ett norskt aksjeselskap som bedriver kapitalförvaltning får fast driftställe i Sverige på grund av att bolagets svenska ägare i allt väsentligt bedriver verksamheten från Sverige och om Sverige får beskatta vinst vid bolagets avyttring av marknadsnoterade aktier (09.3.5.1).

Fhb 2008-09-25. Fråga om det köpande företaget som redovisar goodwill med anledning av en verksamhetsavyttring kan anses ha förvärvat goodwill enligt 18 kap. IL om någon motsvarande goodwill inte redovisats av det säljande företaget (09.3.5.2).

Fhb 2008-10-09. Fråga om vid tillämpning av 37 kap. 25 § första stycket IL (avseende tidsfrist för rätt att utnyttja kvarstående underskott hos överlåtande företag vid fusion) som förutsätter en hypotetisk prövning för att utröna om det skulle ha varit möjligt att lämna koncernbidrag med avdragsrätt mellan fusionerande företag, det vid gränsöverskridande fusion inom EU räcker att ta ställning till om koncernbidrag hade kunnat lämnas med avdragsrätt om båda företagen hade varit svenska (09.3.5.4).

Fhb 2008-11-07 Fråga om preferensaktier med företrädesrätt till utdelning som upphör innan bolagets styrelse ska besluta om att omvandla aktierna till stamaktier ska anses ha avyttrats genom beslutet om omvandling (09.3.6.1).

Fhb 2008-10-16. Fråga om en kapitalförvaltning avseende aktier som bedrivits av andelsägaren i ett fåmansföretag innebär att han varit verksam i bolaget i betydande omfattning när verksamheten är tidsmässligt begränsad men med frekventa köp och försäljningar (09.3.7.1).

Fhb 2008-11-06. Fråga om särskilda skäl att anse en andel kvalificerad föreligger när den utomstående ägaren är ”aktiv” i företaget men hans andelar är lagertillgångar i byggnadsrörelse och därför inte kvalificerade andelar enligt 57 kap. IL (09.3.7.2).

Peder André är ordförande i Skatterättsnämnden, avdelningen för direkt skatt.