1 Sverige
1.1 Regeringsrätten
Hyra av särkild plats med övernattning på en festival har ansetts inte utgöra mervärdesskattefri upplåtelse av fastighet och inte heller en hotelltjänst.
Fråga om tillhandahållande av bordplatser inklusive sovplatser ska anses utgöra en från skatteplikt undantagen upplåtelse av rätt till fastighet prövades i ett förhandsbesked av Regeringsrätten en 22 juni 2009 (mål nr 8177-08). Sökandebolaget anordnade s.k. LAN-partyn där deltagarna betalade en hyra för bord, stol, el, tillgång till LAN-nätverket, sovplats samt inträde till festivalen. Särskilda Internetleverantörer gav kostnadsfritt dem som hade bordsplats tillgång till bredband. Deltagarna hade egna datorer med sig. Sökandebolaget hävdade i första hand att bolagets tillhandahållande skulle betraktas som en mervärdesskattefri lokalupplåtelse och i andra hand att det skulle utgöra sådan rumsuthyrning i hotellrörelse som ska beskattas med 12 % mervärdesskatt. Regeringsrätten instämde dock i Skatterättsnämndens bedömning att tillhandahållandet var skattepliktigt och inte utgjorde hotellrörelse.
Regeringsrätten har i ett tidigare förhandsbesked, RÅ 2005 not. 68, ansett att tillhandahållande av s.k. ”Sidewalk Workstation”, inte utgjorde upplåtelse av fastighet. Där fick dock, till skillnad mot aktuellt förhandsbesked, kunderna tillgång till en plats med bord och stol samt en persondator med uppkoppling till Internet. Den omständigheten att kunderna i det här målet tar med sig egna datorer och att Internetuppkopplingen tillhandahålls av annan part, anser således Regeringsrätten inte påverkar bedömningen.
1.2 Skatterättsnämnden
Skattskyldighet för ideell förening
En ideell förening bedrev huvudsakligen idrottslig verksamhet, men även en caféverksamhet. Föreningen ansågs inte vara skattskyldig till mervärdesskatt eftersom den inte bedrev yrkesmässig verksamhet enligt bestämmelsen i 4 kap. 8 § mervärdesskattelagen (ML). Föreningen önskade att skattskyldighet skulle föreligga och ansökte om förhandsbesked med åberopande s.k. direkt effekt, då EG-rätten skulle medföra skattskyldighet. Skatterättsnämnden meddelade förhandsbesked den 23 juni 2009 (dnr 25-08/I) och fann då att föreningen med stöd av mervärdesskattedirektivet utgjorde en beskattningsbar person och var då skattskyldig till mervärdesskatt. Skatteverket hade i yttrande hävdat att föreningen visserligen skulle utgöra en beskattningsbar person enligt direktivet, men att skatteplikt enligt detta inte skulle föreligga då föreningen är en sådan organisation som utan vinstsyfte tillhandahåller en idrottstjänst. Av den anledningen kunde föreningen inte anses skattskyldig enligt Skatteverket. Skatterättsnämnden fann dock att föreningen önskade bli behandlad som skattskyldig person för att komma i åtnjutande av rätt till avdrag för ingående skatt och därmed behandlas på samma sätt som kommersiella företag som bedriver idrottslig verksamhet. Eftersom direkt effekt endast kan åberopas av en skattskyldig, men inte mot en skattskyldig ansåg nämnden att undantagsbestämmelsen från skatteplikt i direktivet inte kunde åberopas. Föreningen ansågs därför vara skattskyldig till mervärdesskatt. Tre ledamöter var skiljaktiga och ansåg att föreningen inte var skattskyldig.
I 3 kap. 11 a § andra stycket ML stadgas ett undantag från skatteplikt för idrottsliga tjänster som tillhandahålls av bl.a föreningar som inte anses som yrkesmässiga enligt bestämmelsen i 4 kap. 8 § ML. Fråga var då om den bestämmelsen var tillämplig i den här aktuella frågan och att därför föreningen ändå inte skulle vara skattskyldig. Skatterättsnämnden ansåg dock att den lagtekniska konstruktion som valts i 3 kap. 11 a § andra stycket medför att undantaget från skatteplikt endast gäller i de fall verksamheten inte kan anses som yrkesmässig enligt 4 kap. 8 § ML. Vid en direkt tillämpning av ML kan föreningens verksamhet då inte omfattas av undantaget eftersom föreningens skattskyldighet grundas på direktivet. En sådan tolkning ansåg nämnden också vinna stöd i den s.k. legalitetsprincipen.
2 EG
2.1 EG-domstolen
Fel moms i faktura
I Sverige gäller numera att en felaktigt debiterad utgående mervärdesskatt endast kan återbetalas av Skatteverket om skatten krediteras till kunden. Fråga är du hur denna princip ska tillämpas om det gäller fakturor med felaktig mervärdesskatt mellan medlemsländerna. Den frågan har nu prövats i EG-domstolen i en dom den 18 juni 2009 (C-566/07, Stadeco BV).
Det holländska bolaget Stadecos verksamhet bestod av uthyrning, montering och nedmontering av stånd för mässor och utställningar. Under vissa år tillhandahöll Stadeco sådana tjänster till en icke mervärdesskattepliktig verksamhet i ett annat medlemsland. Stadeco hade då fakturerat holländsk mervärdesskatt på dessa tjänster. Det visade sig dock att tjänsterna inte medförde skattskyldighet i Holland, varför Stadeco begärde återbetalning av redovisad utgående skatt. Skatteverket krävde då att Stadeco aktuella fakturor skulle rättas. Bolaget hade dock inte rättat detta gentemot sin kund. Fråga var då om Stadeca var skyldigt att redovisa mervärdesskatt i Holland då transaktionerna inte medförde skattskyldighet samt om bolaget var skyldigt att kreditera sin kund för att kunna återfå den felaktigt debiterade och redovisade mervärdesskatten i Holland. EG-domstolen ansåg att mervärdesskatt ska betalas till den medlemsstat vars mervärdesskatt anges på en faktura även om transaktionen inte var beskattningsbar i den medlemsstaten. En medlemsstat kan då, enligt domstolen, kräva att den felaktigt debiterade mervärdesskatten rättas genom en ny faktura, men om den skattskyldiga personen fullständigt undanröjt risken för skattebortfall kan ändå rättelse ske. Kravet på att felaktigt debiterad mervärdesskatt på en faktura i princip endast kan återfås genom en kreditering till kunden gäller således även vid transaktioner med andra länder.
Jan Kleerup är skattejurist vid Svalner Skatt & Transaktion.