Aktuellt om mervärdesskatt

Färdtjänst anses utgöra social omsorg och då vara undantagen från moms

Ett bolag, som ägs av några kommuner och landstinget, är länstrafikhuvudman vilket innebär att bolaget svarar för kollektivtrafiken i länet. I detta ingår färdtjänsten och för att ombesörja denna skulle bolaget ha en beställningscentral, upphandla tjänster genom underentreprenörer samt sköta de formella delarna avseende tillståndsgivning för färdtjänster. Bolaget tog ut en viss ersättning direkt av den färdtjänstberättigade. När denne reste med bolagets buss angavs bolagets namn och registreringsnummer på resenärens färdbevis/biljett. Bolaget sökte förhandsbesked huruvida den ersättning som bolaget erhöll från en resenär i samband med en färdtjänst skulle anses utgöra betalning för en från skatteplikt undantagen tjänst avseende social omsorg eller en skatteplikt tjänst avseende persontransport.

Bolaget hävdade i förhandsbeskedet att ändringar i lagstiftningen avseende färdtjänst medfört att detta ska ses som en trafikpolitisk åtgärd och inte längre utgöra social omsorg. Undantaget från skatteplikt enligt 3 kap. 4 § första stycket mervärdesskattelagen, ML skulle därför inte vara tillämpligt för färdtjänster. Vidare anförde bolaget att undantag från skatteplikt inte heller var i enlighet med EG-rätten.

Skatterättsnämnden ansåg att det förhållandet att den tidigare offentligrättsliga regleringen varit inordnad under socialtjänstlagstiftningen, men att reglerna numera ingick i en lagstiftning om kollektivtrafik i ett vidare trafikpolitiskt sammanhang för att förbättra kollektivtrafiken för bl.a. funktionshindrade, inte skulle innebära att tillhandahållna färdtjänster enligt den nya regleringen skulle ha ändrat sin karaktär av socialt bistånd. Nämnden fann därför att tjänsterna enligt ML:s regler fick anses utgöra social omsorg och omsättningen av dem då var undantagna från skatteplikt. Regeringsrätten instämde i denna bedömning i dom den 13 maj 2008 (mål nr 1830-05).

Enligt EG-rätten skall från skatteplikt undantas verksamhet avseende tillhandahållande av tjänster och varor som är nära kopplade till socialt bistånd eller socialförsäkring däribland sådant som tillhandahålls ålderdomshem, offentligrättsliga organ eller andra organisationer som är erkända som välgörenhetsorganisationer i fråga. Undantag får dock inte gälla om det inte är väsentligt för de undantagna verksamheterna. I aktuellt fall kan diskuteras om undantaget är väsentligt för verksamheten då det vållar både ekonomiska och administrativa nackdelar för bolaget. Den ekonomiska nackdelen är att det här gäller persontransporter med skattesatsen 6 %. Genom att undanta färdtjänsten från skatteplikt får bolaget inte avdragsrätt för den ingående mervärdesskatten hänförlig till denna verksamhet, både vad gäller direkta kostnader dit som för gemensamma kostnader. Den administrativa nackdelen är att bolaget får en blandad verksamhet med de problem i redovisningen som det medför.

Långtidsbevakning av fordringar anses som mervärdesskattefri finansiell tjänst

Kammarrätten i Stockholm har i dom den 28 maj 2008 (mål nr 9091-07) ansett att en tjänst utgörande långtidsbevakning av fordringar skulle hänföras till en sådan finansiell tjänst som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 9 § ML. Den aktuella transaktionen innebar att ett bolag förvärvade värdelösa fordringar från sina kunder, vilket utgjorde det sista ledet enligt avtal om fakturaservice, vilket i sig var en skattepliktig tjänst. Kammarrätten fann att denna tjänst skulle skiljas från tjänsten fakturaservice och då betraktas som en från skatteplikt undantagen finansiell tjänst. Långtidsbevakningen var en tjänst som kunderna kunde beställa särskild när avtal om fakturaservice tecknades. Kammarrätten ansåg då att huvudsaklighetsprincipen inte var tillämplig utan att långtidsbevakningen skulle betraktas separat.

Omfattningen av vad som ska ingå mervärdesskattepliktig factoring är ofta föremål för tolkningsproblem (se bl.a. RÅ 2006 not 60 och EG-domstolen C-305/01, MKG-Kraftfahrzeuge-Factoring). Enligt min uppfattning kan det dock endast omfatta vad som utgör bokförings- och inkassotjänster. Om det också ingår ett kreditåtagande i uppdraget mot särskild ersättning bör den vara undantagen från skatteplikt.

Ej frivillig skattskyldighet för uthyrning av sopsuganläggning

En sopsuganläggning hade inrättats som en gemensamhetsanläggning med stöd av anläggningslagen (1973:1149). Anläggningen innefattade en mottagningsstation för sopor med till denna anslutna soptransportrör och andra ledningar tillhörande sopsugsystemet samt bl.a. till soptransportrören anslutna bottenventiler, markinkast och sopnedkastluckor med elektrisk förregling med tillhörande utrustning. Kostnaden för uppförande av anläggningen delades mellan de fastighetsägare vars fastigheter ingick i den samfällighetsförening som bildats för förvaltning av anläggningen. Föreningen hade ansökt om frivillig skattskyldighet för uthyrning av anläggningen till ett bolag som skötte sophanteringen genom anläggningen. Skatteverket medgav dock inte frivillig skattskyldighet för denna upplåtelse. Föreningen överklagade beslutet.

Kammarrätten i Stockholm har i dom den 12 maj 2008 (mål nr 6340-06) avslagit föreningen överklagande av länsrättens dom. I domskälen konstaterade Kammarrätten att sopsuganläggningen stadigvarande nyttiggjordes, användes och utnyttjades i fastighetsägarnas verksamhet. Kammarrätten ansåg då att upplåtelsen till bolaget inte medfört att detta fått rätt att nyttja anläggningen som om bolaget vore ägare av denna och inte heller att bolaget kunde motsätta sig att någon annan erhåller sådan rätt. Föreningen kunde då inte anses ha visat att en sådan uthyrning förelåg, som krävs för frivillig skattskyldighet. Kammarrätten har i sina domskälen åberopat EG-domstolen för att bestämma vad som ska förstås med uthyrning av fast egendom som ett gemenskapsrättsligt begrepp. Enligt domstolen ska det då avse en situation då en hyresvärd för en avtalad tidsperiod och mot ersättning till en hyresgäst upplåter rätten att nyttja en fastighet som om han vore ägare av fastigheten och att motsätta sig att någon annan erhåller en sådan rätt (EG-domstolen i målen C-326/99, Stichting ”Goed Wonen, C-284/03, Temco Europé SA och C-451/06, Gabriele Walderdorff).

Förutsättningar för tillämpning av specialregler för mervärdesskattegrupper

I dom den 22 maj 2008, C-162/07, Ampliscientifica Srl, har domstolen bedömt frågan hur nationella regler för mervärdesskattegrupper ska vara utformade om medlemsstaterna väljer att utnyttja den möjlighet om sådana grupper som finns enligt mervärdesskattedirektivet. Domstolen uttalade bl.a. att reglerna om gruppregistrering med nödvändighet förutsätter att medlemsstaterna försäkrar sig om att alla bolag i en koncern blir en och samma skattskyldiga person och att ett enda registreringsnummer ska tillämpas för hela koncernen. Fråga är då om bestämmelserna i ML för att utgöra en sådan mervärdesskattegrupp är alltför restriktiva när det i princip endast kan tillämpas inom bank-, finans- och försäkringsverksamhet.

Hänskjutande av fråga till EG-domstolen

Regeringsrätten har ansökt om förhandsavgörande hos EG-domstolen (mål nr C-29/08, Skatteverket vs AB SKF) i fråga rörande avdragsrätt för ingående mervärdesskatt i samband med överlåtelse av aktier eller andelar i dotterföretag. Skatterättsnämnden har i förhandsbesked den 12 januari 2007 funnit att avdragsrätt förelåg såväl vid försäljning av helägt dotterbolag som vid försäljning av intressebolag.

Mervärdesskattegrupper

EG-kommissionen har nyligen publicerat sin syn på hur nationella regler om mervärdesskattegrupper ska vara utformade. Där framgår bl.a. att endast beskattningsbara personer har rätt att vara med i gruppen, vilket exempelvis utesluter rena holdingbolag. Vidare anser kommissionen att en mervärdesskattegrupp endast får bestå av företag och fasta etableringsställen som är etablerade i samma medlemsstat. Det medför att filialer utanför medlemsstaten inte kan vara med samt att transaktioner mellan ett bolag som är medlem i en sådan grupp och dess filial utomlands utgör en omsättning och kan beskattas. Den omvända torde då gälle för transaktioner från filialen till det svenska bolaget. Slutligen har kommissionen samma uppfattning som redovisats i ovan nämnda dom från EG-domstolen, dvs. en medlemsstat får inte begränsa möjligheten att bilda mervärdesskattegrupper till viss verksamhet.

Jan Kleerup är skattejurist vid Skeppsbron Skatt.