A 13 Internationell skatterätt

1.1 Ettårsregeln

RÅ 2007 ref. 11 (förhandsbeskedsärende) gällde innebörden av begreppet ”land” i ettårsregeln, 3 kap. 9 § 2 st. IL. Den skattskyldige hade vistats i mer än ett år i Palestina för ett projekt för det palestinska elektricitetsbolaget och yrkade att hans inkomst därifrån skulle undantas från skattskyldighet i Sverige enligt ettårsregeln. Frågan var om Palestina var ett land i den mening som begreppet används i ettårsregeln då Palestina inte var en av Sverige erkänd stat.

SRN=RR fann att Palestina var ett betrakta som ett ”land” i ettårsregelns mening och att förutsättningarna för att tillämpa ettårsregeln var uppfyllda. Begreppet ”land” hade ett mer vidsträckt betydelseområde än ”stat”.

1.2 Avräkningslagen

RÅ 2007 ref. 18 (förhandsbeskedsärende) är ytterligare ett avgörande av RR i den långa raden av prejudikat under 2000-talet på beräkning av spärrbeloppet vid avräkning av utländsk skatt, närmare bestämt vilka kostnader som får minska täljaren i formeln för beräkning av spärrbeloppet. I målet var fråga om ränteinkomster från utlandet skulle minskas med valutakursförluster på de fordringar, från vilka räntorna kom. I så fall blev täljaren i formeln mindre, vilket hade minskat det avräkningsbara beloppet.

SRN=RR fann att valutakursförluster inte skulle minska de utländska inkomsterna i täljaren. RR ansåg att en kursförlust inte hade ett sådant samband med de löpande ränteintäkter som fordringen genererade att den kunde anses som en utgift för att förvärva eller bibehålla dessa intäkter.

I RÅ 2007 not. 172 (förhandsbeskedsärende) gällde frågan ett svenskt bolags etablering av verksamhet i ett annat EU-land genom dotterbolag eller filial. Bolaget ansåg att det stred mot EG-rätten att dotterbolagets skatt inte, men däremot filialens skatt kunde avräknas hos moderbolaget. SRN=RR fann att EG-rätten inte hindrade att dessa etableringsformer gav upphov till olika skatteeffekter. RR fann denna tolkning så uppenbar att det inte fanns skäl att inhämta något förhandsavgörande från EG-domstolen.

2.1 Det svensk cypriotiska avtalet

RÅ 2007 not. 56 (förhandsbeskedsärende) gällde tillämpningen av det svensk-cypriotiska avtalet på från Sverige utbetalade privata tjänstepensionsförsäkringar till en till Cypern utflyttad svensk medborgare.

SRN=RR fann att beskattning enligt avtalet skulle ske i Sverige. Enligt artikel 20 p. 3 får inkomst som inte behandlats i annan artikel i avtalet beskattas i källstaten om den härrör från den. Enl. p. 4 anses inkomsten härröra från en avtalsslutande stat om utbetalaren har hemvist i denna stat. Utbetalarna – i detta fall svenska försäkringsbolag – har hemvist i Sverige.

I fallet framhöll den skattskyldige att han såväl muntligt som genom SKV:s anvisningar fått beskedet att beskattning skulle ske i hemviststaten, dvs. Cypern. Denna uppgift har inte bestritts i målet. Fallet visar därför att när en skattefråga kommer under domstolarnas bedömning är det endast de primära rättskällorna, i detta fall dubbelbeskattningsavtalet, som är av betydelse.

Gustaf Lindencrona