Värdeöverföringar från ideella föreningar
I RÅ 2007 ref. 5 I och II1 (fhb) ställdes frågor om eventuell beskattning av en medlem, AB Y, i en obegränsat skattskyldig ideell förening på grund av värdeöverföring från föreningen E till en annan sådan förening D (I) eller till en begränsat skattskyldig stiftelse (II).
I förhandsbesked I (Regeringsrätten = SRN) bedömdes situationen att Föreningen E utan ersättning skulle överlåta alla sina tillgångar och skulder till Föreningen D. Ett antal frågor ställdes men den enda som kom att prövas av Regeringsrätten var om medlemmen i Föreningen E, Y AB, skulle komma att utdelningsbeskattas. Föreningarna hade samma medlemmar.
Det konstaterades först – av skäl som här utesluts – att värdeöverföringen inte var en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. IL. Undantagsregeln för eventuell utdelningsbeskattning i 23 kap. 11 § IL var därför inte tillämplig och en be-dömning fick göras om medlemmen i Föreningen E, AB Y, skulle beskattas för utdelning på grund av värdeöverföringen2 till Föreningen D.
Av RÅ 2004 ref. 1 framgår att en förmögenhetsöverföring från ett aktiebolag till ett annat aktiebolag behandlas som utdelning till aktieägarna i det överlåtande bolaget. Frågan här var dock om någon bestämmelse om utdelning omfattade den aktuella situationen. De bestämmelser som kunde vara aktuella var den allmänna bestämmelsen om utdelning i 42 kap. 1 § första stycket IL samt en särskild bestämmelse i 42 kap. 18 § IL om utskiftning från ideella föreningar. I den senare bestämmelsen föreskrivs att som utdelning behandlas vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en ideell förening i samband med att föreningen upplöses eller när medlemmen utträder ur föreningen eller i liknande fall.
42 kap. 18 § IL ansågs inte tillämplig. Det verkar klart av lagtexten, men underbyggdes ändå av en längre analys. Den allmänna bestämmelsen i 42 kap. 1 § IL ansågs inte heller tillämplig då man fann att en förutsättning för beskattning enligt denna bestämmelse är att det är fråga om utdelning på grund av innehav av tillgångar och ett medlemskap i en ideell förening inte kan ses som en tillgång och inte heller jämställas med ett indirekt ägande av föreningens tillgångar. Medlemmen beskattades därför inte för utdelning.
Utgången synes rimlig mot bakgrund av medlemmars dispositionsmöjligheter över värdena dels vid beslutet i Föreningen E, dels genom medlemskapet i Föreningen D framdeles. Dispositionsmöjligheterna är större vid en överföring mellan aktiebolag (RÅ 2004 ref. 1) och även vid vissa dispositioner till helt andra ändamål (se RÅ 2007 not. 161 nedan).
Däremot har jag några kommentarer till den grund som anfördes för beslutet. Avgörande synes ha varit att utdelning inte anses föreligga enligt den allmänna bestämmelsen i 42 kap. 1 § IL om det inte är utdelning på grund av innehav av tillgång. En första synpunkt är att lagrummet, och dess eventuella begränsningar, knappast gäller i den aktuella situationen. Medlemmen var ett aktiebolag och eventuell skattepliktig utdelning är intäkt av näringsverksamhet. Bedömningen skall då ske enligt bestämmelserna i inkomstslaget näringsverksamhet där det i 24 kap. IL finns hänvisningar till diverse bestämmelser om utdelning i 42 kap., dock inte portalbestämmelsen i 42 kap. 1 §. Bestämmelserna i inkomstslaget näringsverksamhet begränsar inte beskattningen till utdelning på tillgångar på samma sätt som i 42 kap; se 15 kap. 1 § IL.
Om man så övergår till bedömningen som den gjordes i domen med tolkning av 42 kap. 1 § IL, så är jag tveksam till uppfattningen att medlemskapet inte är en tillgång. En tillgång (den term som används i 42 kap. 1 § IL) är inte någon rättsligt avgränsad företeelse. Tillgångar kan ju vara av många olika slag och har väl bara det gemensamt att det kan ha ett värde som beror på möjlighet till överlåtelse och?/eller avkastning i någon form.3 Ett medlemskap i en ideell förening är en värdebärare i den meningen att medlemskapet berättigar till aktiviteter som kan ha ett värde för medlemmen och kan vara exklusiva för medlemmen. I detta fall var medlemmarna företag och föreningsverksamheten var bransch- och arbetsgivaraktiviteter, och medlemskapet bör ha haft ett betydande värde för medlemmarnas näringsverksamhet.
Det kan även framhållas att ett mer påtagligt ekonomiskt utbyte kan erhållas- vid likvidation, vilket 42 kap. 18 § IL illustrerar. Vidare framgår av 42 kap. 30 § IL att upplåtelse av hyresrätter till bostad skall tas upp som intäkt, och då bör hyresrätt (som ju inte kan avyttras mot ersättning) vara en tillgång enligt terminologin i 42 kap. 1 § IL.
I det andra förhandsbeskedsärendet (II) skulle en oinskränkt skattskyldig ideell- förening överföra tillgångar till en skatteprivilegierad stiftelse. Bedömningen och utgången blev densamma som i fall I, dvs. ingen utdelningsbeskattning av medlem i föreningen.
Richard Arvidsson har utförligt kommenterat rättsfallen i SvSkT 2007 s. 481 ff. För ytterligare synpunkter hänvisas till denna artikel.
Det kan noteras att såvitt jag överblickar brukar annars termen förmögenhetsöverföring användas i Regeringsrättens domar. Se min artikel i SN 2008 s. 225.
Jfr IASB Föreställningsram för utformning av finansiella rapporter punkt 53?ff.
Värdeöverföring till stiftelse
RÅ 2007 not. 161 (fhb) gäller såsom RÅ 2007 ref. 5 frågan om en förmögenhets-överföring kan anses vara utdelning. I not. 161 skulle överföringen ske från ett aktiebolag till en stiftelse. Skattepliktig utdelning ansågs föreligga för aktieägaren. Det är således en fråga om ägarbeskattning av aktiebolag och fallet kommenteras främst av Ingrid Melbi. Här kan bara noteras att rättsfallet innebär en ändring av rättsläget såsom det kom till uttryck i RÅ 1990 ref. 114 där ägarna till ett fåmansaktiebolag inte ansågs skattskyldiga för utdelning på grund av bolagets donation till en stiftelse. Tidigare fanns således möjlighet att överföra på ägarnivå obeskattade inkomster utan utdelningsbeskattning, vilken försvunnit med not. 161.
Jag hänvisar vidare till min artikel i SN 2008 nr 5, s. 225 ff.
Öppenhetskravet för allmännyttiga ideella föreningar
I RÅ 2007 ref. 54 bedömdes om en ideell förening (Sveriges Finansanalytikers Förening) uppfyllde kravet på öppenhet enligt 7 kap. IL. Enligt 7 kap. 7 § IL är en ideell förening skattskyldig bara för viss inkomst om föreningen uppfyller bl.?a. öppenhetskravet i 7 kap. 13 §, vari anges att föreningen inte får vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annat.
För att bli medlem i föreningen krävdes att den sökande hade arbetat med kvalificerad finansiell analys i minst ett år. Ansökan skulle åtföljas av rekommendationer från två medlemmar i föreningen som intygar att sökanden sedan minst ett år tillbaka är verksam med kvalificerad finansiell analys m.?m. Det förekom även att personer antogs utan rekommendationer, bl.?a. om de hade viss utbildning. Beslut fattades av föreningens styrelse.
Regeringsrättens ansåg att förfarandet med krav på rekommendationer från två av föreningens medlemmar som båda har personlig kännedom om sökanden var en stark presumtion för att föreningen var ett slutet sällskap som inte uppfyller öppenhetskravet. Då föreningens förfarande med rekommendationer inte var obligatoriskt och nya medlemmar antogs även utan sådana rekommendationer ansåg dock Regeringsrätten att föreningen under det aktuella året fick anses ha varit öppen.
Den mer generella slutsatsen av fallet är att ett absolut krav på rekommendationer normalt strider mot öppenhetskravet. Rättsfallet kan kanske dock tolkas så att öppenhetskravet tillfredsställs om bara föreningens stadgar innebär en möjlighet till undantag från rekommendationskravet vid styrelsens etc. beslut om antagande. 7 kap. 13 § IL förutsätter ju att en prövning mot föreningens syfte etc. skall kunna företas, vilket måste innebära en rätt att bedöma och avvisa ansökningar med hänsyn härtill.
Peter Melz