1929 års Luxemburgska holdingbolag och statsstödsreglerna

2.1 Beskrivning av Luxemburgs skatteregler för 1929 års holdingbolag

Den 31 juli 1929 infördes en lag i Luxemburg som syftade till att uppmuntra företag verksamma i multinationella grupper att överföra sina vinster till holdingbolag. För att uppnå detta erbjöd de luxemburgska myndigheterna befrielse från flera typer av skatter för holdingbolag men bara under förutsättning att holdingbolagen kunde klassificeras som ett 1929 års holdingbolag.

Möjligheten att klassificeras som ett 1929 års holdingbolag var enligt luxemburgsk lag begränsad till bolag som var registrerade i Luxemburg. Möjligheten var inte öppen för egenföretagare, för kontraktuella joint ventures som inte bedrevs i bolagsform eller för fasta driftställen, filialer eller utländska företags lokala kontor. Härutöver fanns det bestämmelser för hur stort aktiekapitalet behövde vara. För att klassificeras som ett 1929 års holdingbolag krävdes att bolaget endast ägnade sig åt att förvalta och maximera värdet av alla former av delaktighet i andra luxemburgska och utländska företag. Häri inkluderades tillhandahållandet av lån och att inneha patent, licensierad copyright och know-how. 1929 års holdingbolag fick inte bedriva någon typ av industriell verksamhet i eget namn och fick inte heller ha kontor som var öppet för allmänheten. Inom gruppen 1929 års holdingbolag fanns en särskild typ av holdingbolag som kallades ”exempt billionaire holding company”, här kallade ”miljardbolagen”. Sådana bolag kunde skapas antingen genom att aktier i utländska bolag sköts till eller genom att aktiekapitalet och reserverna ökades så att de uppgick till åtminstone EUR 24 miljoner.

Företag som klassificerats som ett 1929 års holdingbolag var befriat från varje typ av direkt skatt och slapp således betala inkomstskatt, kommunal bolagsskatt eller förmögenhetsskatt. Sådana bolag befriades därför från skatt på mottagna utdelningar, räntor, royalties eller kapitalvinster i Luxemburg. Inte heller belastades av 1929 års holdingbolag gjorda utdelningar eller utbetalade räntor eller royalties med källskatt av något slag, utom vad gällde ränteutbetalningar till enskilda bosatta utomlands i enlighet med direktiv 2003/48/EC av den 3 juli 2003 och till enskilda bosatta i Luxemburg enligt luxemburgsk lag som trädde i kraft 1 januari 2006. Bolagen omfattades vidare normalt inte av de dubbelbeskattningsavtal som tecknades av Luxemburg.

Bolagen var däremot skyldiga att erlägga skatt på kapital, såsom t.ex. fastighetsskatt och kapitalskatt på 1 % av gjorda tillskott vare sig tillskottet gjordes med kontanta medel eller med andra tillgångar. De var även skyldiga att betala en årlig skatt (subscription tax) på 0,2 % av erlagt aktiekapital och på aktiernas premievärde sådant det var fastställt sista dagen på beskattningsåret. Holdingbolagen fick låna medel från sina aktieägare, från banker och andra kreditinsitut och de fick ställa ut obligationer. I syfte att motverka att den årliga skatten om 0,2 % (subscription tax) inte erlades tillämpades regler om ”thin capitalisation” om skulderna, i motsats till det egna kapitalet, översteg vissa tröskelvärden. Slutligen skulle holdingbolagen erlägga källskatt om 20 % på arvoden (tantièmes) som erlades till styrelseledamöter, VD:ar och revisorer.

Miljardbolagen kunde välja att erlägga så kallad ”inkomstskatt” istället för den årliga skatten om 0,2 % (subscription tax). Under vissa omständigheter kunde det i så fall resultera i att miljardbolagen var befriade från tillämpningen av reglerna om ”thin capitalisation” samt att de slapp betala källskatt på arvoden erlagda till styrelseledamöter, VD:ar och revisorer.

2.2 Ärendets processuella bakgrund

Ärendet tog sin början i och med ett brev från kommissionen av den 12 februari 1999 som var ställt till de luxemburgska myndigheterna, i vilket Luxemburg ombads att ge en preliminär redogörelse för tillämpningen av 1929 års lag, enligt vilken vissa bolag kunde befrias från skatt. Efter svar från de luxemburgska myndigheterna inleddes en utdragen skriftväxling mellan kommissionen och de luxemburgska myndigheterna. Representanter för respektive myndighet möttes även vid ett par tre tillfällen för att föra diskussionen vidare.

I ett brev av den 28 juli 2005 informerade kommissionen de luxemburgska myndigheterna om att kommissionen efter den inledande granskningen fann att de aktuella skattereglerna utgjorde statligt stöd som inte var förenliga med den gemensamma marknaden. De luxemburgska myndigheterna erbjöds att inkomma med synpunkter på kommissionens slutsats. Det gjorde de inte, varpå kommissionen föreslog ett antal så kallade ”lämpliga åtgärder” enligt artikel 88.1 EG-fördraget (härefter ”fördraget”). I huvudsak innebar dessa lämpliga åtgärder att de luxemburgska myndigheterna skulle upphöra med tillämpningen av reglerna om befrielse från skatt för 1929 års holdingbolag för nya sökanden i princip omedelbart efter det att de lämpliga åtgärderna godkänts av de luxemburgska myndigheterna. Härutöver skulle de luxemburgska myndigheterna vidta alla legala, administrativa och andra nödvändiga åtgärder för att antingen avlägsna de stödelement som reglerna om befrielse innehöll eller för att tillämpningen av reglerna skulle upphöra. De luxemburgska myndigheterna ombads att inom en månad ge besked om de ovillkorligen accepterade kommissionens föreslag till lämpliga åtgärder.

De luxemburgska myndigheterna meddelade att de inte kunde acceptera kommissionen förslag till lämpliga åtgärder, varpå kommissionen i ett brev av den 9 februari 2006 informerade att den hade beslutat att inleda fördjupat förfarande enligt artikel 88.2 i fördraget. Av beslutet framgår bl.a. att tillämpningen av reglerna om befrielse från skatt för 1929 års holdingbolag anses utgöra statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget som inte är förenliga med den gemensamma marknaden vare sig enligt artikel 87.2 eller 3.

I beslutet erbjöds berörda parter att lämna synpunkter. Några synpunkter från andra berörda parter än de luxemburgska myndigheterna inkom inte. De synpunkter som de luxemburgska myndigheterna lämnade innehöll en begäran om att reglerna om skattebefrielse för 1929 års holdingbolag skulle få fortsätta att tillämpas under en övergångsperiod på grund av att det fanns berättigade förväntningar på reglernas fortsatta tillämpning.

Det beslut som redogörs för i denna artikel är det beslut som avslutar det fördjupade förfarandet.

3.1 Inledning

I sin prövning av huruvida tillämpningen av reglerna om befrielse från skatt för 1929 års holdingbolag utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget redogör kommissionen först för de kriterier som måste vara uppfyllda för att en nationell åtgärd skall klassificeras som statligt stöd. Såsom kommissionen beskriver det är det första kriteriet att åtgärden ifråga måste innebära en fördel för mottagaren. För det andra måste fördelen vara finansierad av det offentliga eller med hjälp av offentliga medel. För det tredje krävs det att fördelen är selektiv och slutligen måste åtgärden snedvrida eller riskera att snedvrida konkurrensen samt påverka handeln mellan medlemsstater. Nedan behandlas varje kriterium i tur och ordning.

3.2 Fördel

Under rubriken ”fördel” konstaterar kommissionen beträffande inkomstskatt och kommunal bolagsskatt att 1929 års holdingbolag behandlas mycket mer fördelaktigt än andra holdingbolag vad gäller intäkter i form av mottagna utdelningar och kapitalvinster. Bolagen är också helt befriade från inkomstskatt på mottagna räntor och royalties, vilket andra holdingbolag inte är. Beträffande källskatt på överförda medel, gjorda utdelningar och utbetalade royalties till utländska mottagare, konstaterar kommissionen att 1929 års holdingbolag, till skillnad från vad som gäller för andra bolag, slipper erlägga källskatt. Miljardbolagen slipper källskatt på utbetalade arvoden. Även om det skulle anses att befrielsen från källskatt i första hand gynnar den som mottar de överförda medlen, utdelningarna eller royalties och endast i andra hand, indirekt, gynnar 1929 års holdingbolag, anser kommissionen att effekten ändå är att 1929 års holdingbolag gynnas. Slutligen tar kommissionen upp att bolagen inte behöver betala förmögenhetsskatt som andra skattskyldiga i Luxemburg är skyldiga att göra.

I samtliga fall slipper 1929 års holdingbolag stå för kostnader i form av skatt, som andra företag som befinner sig i en faktisk och legal jämförbar situation får stå för själva som ett normalt inslag i deras dagliga verksamhet. Reglerna om befrielse från skatt gynnar därför 1929 års holdingbolag.

De luxemburgska myndigheterna hävdar till sitt försvar att tillämpningen av reglerna om befrielse är berättigad med hänsyn till Luxemburgs skattesystems övergripande struktur eftersom syftet med reglerna är att undvika dubbelbeskattning. Kommissionen anser emellertid att de luxemburgska myndigheterna inte har framfört några invändningar som visar att de olika reglerna om befrielse från skatt kan anses berättigade med hänsyn till det luxemburgska skattesystemets natur.

3.3 Selektivitet

När det gäller kravet på selektivitet hävdar de luxemburgska myndigheterna att tillämpningen av reglerna om befrielse är generell eftersom alla företag vars verksamhet uteslutande går ut på att 1) förvalta och maximera värdet av de andelar som de har i andra företag samt 2) motta de intäkter denna verksamhet genererar, skattemässigt behandlas på samma sätt. Kommissionen menar dock att 1929 års holdingbolag skall jämföras, inte med andra företag som bedriver samma slags verksamhet, utan med andra företag som mottar samma typ av intäkter som 1929 års holdingbolag. I ett sådant sammanhang blir den skattemässiga behandlingen av 1929 års holdingbolag selektiv eftersom det endast är den gruppen företag som är helt befriad från inkomstskatt, oavsett hur inkomsterna har behandlats skattemässigt i tidigare led i bolag som ett sådant holdingbolag äger andelar i.

Härutöver poängterar kommissionen att de luxemburgska myndigheterna medgivit att reglerna om befrielse medvetet konstruerats på ett sådant sätt att endast en avgränsbar grupp företag skall kunna dra fördel av dem. En mer allmän tillämpning skulle innebära en för stor ekonomisk belastning på budgeten. Kommissionen betonar att det mot den bakgrunden inte är möjligt för de luxemburgska myndigheterna att hänvisa till att åtgärderna är berättigade med hänsyn till systemets art och övergripande struktur. En förutsättning för att åtgärder skall kunna anses berättigade med hänsyn till systemets art och övergripande struktur är att de aktuella åtgärderna överensstämmer med systemets inre logik, vilket det enligt kommissionen inte gör i detta fall.

Vidare pekar kommissionen på det faktum att ett företag måste uppfylla vissa kriterier för att klassificeras som ett 1929 års holdingbolag som i sin tur är en förutsättning för befrielse från skatt och konstaterar att det också förstärker reglernas selektiva karaktär. Hela upplägget i 1929 års lag om vilken typ av verksamhet ett företag måste bedriva för att erhålla eller bibehålla statusen som ett 1929 års holdingbolag eller vilken finansiell struktur ett sådant företag måste ha förstärker intrycket av att systemet är selektivt och att det inte finns någon objektivt godtagbar förklaring till varför just företag som klassificerats som ett 1929 års holdingbolag skall befrias från olika typer av skatter. Den selektiva karaktären förstärks ytterligare enligt kommissionens förmenande av att det endast är luxemburgska företag som kan erhålla status som ett 1929 års holdingbolag. Ett utländskt bolag måste således, för att befrias från de olika skatterna, starta upp en separat verksamhet i Luxemburg. Kommissionen anser därför att skattesystemet är selektivt och att det inte kan anses berättigat med hänsyn till systemets art och övergripande struktur.

3.4 Offentliga medel

Under denna rubrik påminner kommissionen om att begreppet statligt stöd är vidare än begreppet subventioner och att begreppet inte bara innehåller direkta stöd såsom subventioner utan även indirekta åtgärder som på olika sätt innebär en lättnad från kostnader som ett företag normalt får stå för själv i sin dagliga verksamhet och som därmed har samma effekt som en subvention. Befrielsen från skatt som det är fråga om i det här aktuella ärendet innebär enligt kommissionen en sådan lättnad för de företag som klassificerats som ett 1929 års holdingbolag. Staten går samtidigt miste om motsvarande summa i förlorade skatteintäkter. Mot den bakgrunden anser kommissionen att kriteriet att åtgärden skall vara finansierad med offentliga medel är uppfyllt.

3.5 Snedvrider konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstater

Enligt de luxemburgska myndigheterna medför inte de omdiskuterade befrielserna från skatt att konkurrensen snedvrids eller att den riskerar att snedvridas. Som skäl anges att de holdingbolag som det är fråga om endast är passiva mottagare av intäkter och inte är jämförbara med andra företag som självständigt producerar tjänster. Härutöver anser de luxemburgska myndigheterna att kommissionen inte lyckats visa att befrielserna från skatt faktiskt stärker 1929 års holdingbolags position i förhållande till andra holdingbolag.

Kommissionen påminner om den avreglering som karaktäriserar den gemensamma marknaden vad gäller finansiella tjänster. Konkurrensen på denna marknad störs enligt kommissionen av varje institutionellt hinder. Eftersom 1929 års holdingbolag är helt befriade från skatt medan motsvarande inte gäller för andra företag som säljer liknande tjänster men som inte klassificerats som ett 1929 års holdingbolag snedvrids konkurrensen. Vidare påpekar kommissionen att eftersom det ofta är internationella grupper med varierande verksamheter, bl.a. handel, som drar nytta av reglerna om befrielse för 1929 års holdingbolag, påverkas handeln mellan medlemsstater. Härutöver kan 1929 års holdingbolag med interna tjänster, på olika sätt och inom vissa ramar, ta del i den verksamhet som bedrivs i något av de företag som holdingbolaget har andelar i och som bedriver t.ex. industriell tillverkning eller handel. Befrielse från skatt för 1929 års holdingbolag riskerar därför enligt kommissionen att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstater också på gruppnivå.

Dessa slutsatser förstärks enligt kommissionen av den betydelse som möjligheterna till befrielse har vad gäller synen på Luxemburg som finansiellt centrum. Härvid hänvisar kommissionen till tidskriftsartiklar, enligt vilka Luxemburgs finansiella system vilar på reglerna om befrielse från skatt för 1929 års holdingbolag. Enligt kommissionen är detta ett bevis på att multinationella bolag använder luxemburgska holdingbolag, 1929 års holdingbolag framför allt, för att minimera sin skattebörda. Enligt samma tidskriftsartiklar skall de finnas omkring 15 000 bolag registrerade som 1929 års holdingbolag i Luxemburg. Utan att ha erhållit någon information från de luxemburgska myndigheterna angående betydelsen av systemet med befrielse för 1929 års holdingbolag kommer kommissionen ändå till slutsatsen att detta system måste anses vara av stor betydelse för den finansiella sektorn i Luxemburg och att det därmed också finns en betydande risk för snedvriden konkurrens.

Mot den samlade bakgrunden kommer kommissionen fram till att systemet med skattebefrielse för 1929 års holdingbolag också uppfyller det sista kriteriet för att ordningen skall klassificeras som statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget.