Aktuellt om mervärdesskatt

Avdrag för ingående moms för bullerbegränsande åtgärder på fastigheter

Ett bolag som bedrev flygplatsverksamhet, hade ålagts att utföra bullerisolerande åtgärder på bostadsfastigheter belägna i anslutning till flygplatsen. För detta hade bolaget kostnader, för vilka bolaget yrkade avdrag för ingående mervärdesskatt. Skatteverket hävdade att den skatten var hänförlig till stadigvarande bostad varför avdragsförbudet i 8 kap. 9 § ML var tillämpligt. Länsrätten fann dock att syftet med den avdragsbegränsningen var att kostnader som hänför sig till privata levnadskostnader inte skulle medföra rätt till avdrag. I det aktuella målet gällde det förvisso fråga om arbeten på fastigheter som var stadigvarande bostäder, men bolaget hade inget eget intresse i dessa bostäder. Bolaget hade istället ålagts att utföra dessa åtgärder för att få bedriva sin verksamhet. Det medförde enligt länsrätten att åtgärderna var en förutsättning för verksamhetens bedrivande och att kostnaderna härför inte var privata levnadskostnader. Bolagets ansågs därför ha rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt. Kammarrätten i Göteborg har i dom den 30 juni 2008 (mål nr 5302-06 och 5304-06) avslagit Skatteverkets överklagande och instämt i länsrättens bedömning.

Skatteverket har ofta en mycket restriktiv inställning till tolkning av avdragsförbudet för stadigvarande bostad. Det är därför intressant att konstatera i denna dom från Kammarrätten att avdragsförbudet ska tolkas i enlighet med dess syfte, nämligen att avdrag inte ska medges för privat konsumtion av bostäder. Den omständigheten att en kostnad kan hänföras till sådana bostäder saknar således betydelse så länge den som har kostnaden inte nyttjar den till egen privat konsumtion.

Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt avseende konsultkostnader i skatteprocess

Kammarrätten i Göteborg har i dom den 19 augusti 2008 (mål nr 4539-05) avgjort om avdragsrätt för ingående skatt föreligger för ett bolags kostnader i en skatteprocess. Skatteverket hade beslutat att inte medge bolaget avdrag då processen helt avsåg anställningsinkomst. Anledningen till detta var att avdragsrätt, enligt Skatteverket, förutsatte att skatteprocessen avsåg skatt som den skattskyldige hade att betala med anledning av den yrkesmässiga verksamhet som utgjorde grunden för hans skattskyldighet till mervärdesskatt. Ifrågavarande skatteprocess avsåg dock inte skatt som bolaget hade att betala med anledning av den yrkesmässiga verksamheten, utan inkomst där Skatteverket beslutat att fråga inte var om inkomst av näringsverksamhet utan av anställning. Länsrätten instämde i denna bedömning och ansåg att avdragsrätt inte förelåg.

Kammarrätten ansåg dock att den aktuella skatteprocessen hade ett direkt samband med storleken på bolagets näringsverksamhet och därmed påverkade bolagets ekonomiska förhållanden. Därigenom fick därför kostnaderna anses utgöra sådana allmänna omkostnader som har ett direkt och omedelbart samband med bolagets hela ekonomiska verksamhet. Bolaget ansågs därför berättigat till avdrag för ingående mervärdesskatt på konsultkostnaderna.

Vad en skatteprocess avser anser således Kammarrätten sakna betydelse, utan det avgörande för avdragsrätten är att kostnaden för processen i sig kan hänföras till bolagets ekonomiska verksamhet.

Vinstmarginalbeskattning vid resor där busstransport upphandlats genom dotterbolag

Enligt särskilda bestämmelser i 9 b kap. ML beskattas viss resebyråverksamhet med s.k. vinstmarginalbeskattning, innebärande att moms beräknas på vinstmarginalen i resebyrån. Den kan beräknas enligt faktisk marginal eller enligt en schabloniserad marginal. I aktuellt mål från Kammarrätten i Göteborg den 19 augusti 2008 (mål nr 4539-05) har prövats om beskattning kan ske om resebyråföretaget köpt in bussresor från ett dotterbolag till så högt pris att någon vinstmarginal inte uppstått varför inte heller mervärdesskatt ska redovisas.

Skatteverket ansåg att dotterbolagets prissättning av bussresorna inte skett på affärsmässiga grunder utan för att bolaget skulle undgå att betala mervärdesskatt. Av den anledningen ansåg Skatteverket att bolaget skulle beskattas enligt schablonregeln, med en vinstmarginal på 13 %. Länsrätten ansåg i dom att Skatteverket hade bevisbördan för att transaktionerna mellan bolagen inte var affärsmässigt motiverade. Enbart den omständigheten att Skatteverket ansåg att prissättningen gjorts för att undkomma mervärdesskatt ansåg Länsrätten inte i sig utgjorde tillräcklig bevisning. Länsrätten biföll därför bolagets överklagande och undanröjde Skatteverkets beslut. Kammarrätten instämde i Länsrättens bedömning.

Vem som har bevisbördan i tvister om mervärdesskatt, Skatteverket eller den skattskyldige, diskuteras ofta i doktrinen. Det hävdas normalt, med motsvarigheten till inkomstbeskattningen, att den skattskyldige har bevisbördan vad gäller avdragsrätt för den ingående skatten medan Skatteverket har bevisbördan för påförande av ytterligare utgående skatt. Denna dom från Kammarrätten ger ytterligare stöd för den ståndpunkten. Domen visar också, enligt min uppfattning, att man inte kan tillämpa genomsynsprincipen för transaktioner mellan koncernbolag. Jag bortser då från de nya reglerna för underprissättning som trädde i kraft den 1 januari 2008. I aktuellt mål var inte heller fråga om underprissättning utan snarare ”överprissättning”.

Jan Kleerup är skattejurist vid Skeppsbron Skatt, Stockholm.