Aktuellt om mervärdesskatt

Omräkningskurs vid gränshandel

I detta förhandsbesked önskade sökandebolaget svar på hur beskattningsunderlaget vid mervärdesbeskattningen skulle beräknas då bolaget erhöll norska kronor vid sin gränshandel vid norska gränsen. Fråga var om man fick omräkna norska kontanter till svenska kronor med sedelkursen för det fall sedelkursen understeg avistakursen.

Vid valutaväxling tillämpar bankerna dels en sedelkurs och dels en avistakurs. Sedelkursen tillämpas när bankerna köper och säljer kontanter. Avistakursen tillämpas när det inte är fråga om kontanthantering. Eftersom kontanthanteringen är kostsam för bankerna är sedelkursen lägre än avistakursen. Om sökandebolaget i aktuellt fall skulle tillämpa den högre avistakursen blev beskattningsunderlaget högre och den mervärdesskatt som ska redovisas högre än med en sedelkurs.

Skatterättsnämnden ansåg att beskattningsvärdet skulle beräknas med utgångspunkt i den vid skattskyldighetens inträde dagligen publicerade säljkursen för norska kronor. Regeringsrätten har den 8 november 2007 (mål nr 623-07) gjort samma bedömning. Härvid hänvisades till ett tidigare förhandsbesked (RÅ 2003 ref. 102) med motsvarande frågeställning. Konsekvensen av detta blir att den eventuella växlingsvinst eller växlingsförlust som uppstår om kursen vid själva växlingstillfället är högre eller lägre än den vid försäljningstillfället inte påverkar mervärdesskattebeloppet.

Gränsdragning mellan mervärdesskattepliktig ombildningstjänst och mervärdesskattefri utlåningstjänst

Ett fastighetsbolag, W, hade utbetalt ca 37 miljoner kronor till ett bolag M, som i sin tur utbetalt beloppet till ett bolag C. Skatteverket ansåg att ersättningen skulle ses som betalning för en utförd, mervärdesskattepliktig, fastighetsförmedlingstjänst av C och att därför mervärdesskatt skulle redovisas på beloppet. Kammarrätten i Stockholm har i dom den 6 november 2007 (mål nr 5894-06 och 5896-06) ansett att C utfört tjänster som utgjort ombildningstjänster, innebärande att C gentemot W verkade för att ombilda hyresrätter till bostadsrätter i W:s fastigheter. Dessutom såg C till att W fick låna pengar till vissa villkor. Ersättningen om 37 miljoner kronor skulle då vara mervärdesskattepliktig. Kammarrätten påförde därför C mervärdesskatt med 20 % av beloppet. Oriktig uppgift ansågs föreligga varför även skattetillägg påfördes med 20 %.

Detta mål avser fråga om karaktären på en utförd tjänst, huruvida den ska beläggas med mervärdeskatt eller ej. Skatteverket hade även ansett att C erhållit ytterligare ett belopp genom bolag M, vilket Kammarrätten avvisade. Intressant i målet är att Kammarrätten här ansett att mervärdesskatt ska redovisas med 20 % av ersättningen, som mellan parterna bedömts som mervärdesskattefri. Det förekommer nämligen ofta idag att Skatteverket påför mervärdesskatt med 25 % då ersättningar anses mervärdesskattepliktiga i efterhand.

Omsättningsland för teletjänst där utländsk företagare enligt uppgift inte bedrivit verksamhet utomlands

Ett svenskt bolag hade sålt telefonkort till ett isländskt bolag. Vid kontroll hos isländska skattemyndigheter hade det visat sig att bolaget inte bedrivit verksamhet på Island under berörda år. Svenska skattemyndigheter ansåg då att bestämmelsen i 5 kap. 7 § ML inte kunde tillämpas, varför det svenska bolaget skulle anses omsatt tjänsterna i Sverige och svensk mervärdesskatt skulle redovisas. Fråga i målet var således om kravet på begreppet näringsidkare i annat land var uppfyllt då det inte bedrevs någon verksamhet i det landet.

Kammarrätten i Stockholm har i dom den 6 november 2007 (mål nr 5801-06) ansett att den omständigheten att det isländska bolaget enligt uppgifter från isländska myndigheter inte hade bokfört inköp och försäljning i sina räkenskaper kunde medföra att bolaget inte skulle anses ha bedrivit ekonomisk verksamhet i utlandet. Det var därför att betrakta som näringsidkare och bestämmelsen i 5 kap. 7 § ML var tillämplig. Det medförde att omsättningslandet för tillhandahållna teletjänster var utomlands.

Det föreligger således ingen undersökningsplikt för svenska företag som tillhandahåller tjänster enligt 5 kap. 7 § ML åt utländska företagare huruvida de bedriver verksamhet där. Avgörande är istället att de är att betrakta som näringsidkare utomlands. Det torde då räcka att de är registrerade utomlands och har sitt säte där.

Hyresgästanpassningar och omvänd skattskyldighet

Skatteverket har i ställningstagande den 19 november 2007 uttalat huruvida fastighetsägare ska kunna omfattas av bestämmelserna om omvänd skattskyldighet för byggtjänster enligt bestämmelsen i 1 kap. 2 § första stycket 4 b ML. För att bestämmelsen ska var tillämplig måste förvärvaren vara en näringsidkare som i sin verksamhet inte endast tillfälligt tillhandahåller sådana byggtjänster som omfattas av bestämmelserna. En fastighetsägare kan då utföra sådana tjänster åt egna hyresgäster och då inte endast tillfälligt. Ersättningen för detta kan utgöras av tillägg till hyran eller som särskilda ersättningar. Av förarbetena till bestämmelserna om omvänd beskattning i byggbranschen (prop. 2005/06:130) framgår att avsikten är att fastighetsägare i den egenskapen normalt inte ska vara en sådan förvärvare som tillämpar omvänd beskattning. Skatteverket anser därför att de hyresgästanpassningar fastighetsägaren åtar sig att utföra normalt får anses som ett led i hyresförhållandet och inte medför att fastighetsägaren blir en sådan förvärvare som ska tillämpa omvänd skattskyldighet.

Skatteverket anger dock att denna bedömning kan påverkas av om fastighetsägaren särskilt avtalar om att tillhandahålla byggtjänster. Fråga är då vad Skatteverket avser med denna formulering. Min tolkning är att det gäller de fall då fastighetsägare förutom hyresgästanpassningar även utför byggtjänster åt andra. Det torde inte ha någon betydelse för bedömningen hur avtalen utformas mellan fastighetsägaren och hyresgästen. Det är enligt min uppfattning ingenting som kan medföra att fastighetsägaren ska betraktas som ett byggföretag i denna mening. Om fastighetsägaren, förutom hyresgästanpassningar, även utför byggtjänster åt andra än hyresgäster och det inte endast är tillfälligt, skulle denne kunna bli betraktad som byggföretag.