Aktuellt om mervärdesskatt

Frivillig skattskyldighet kan medges för gemensamma lokaler

I en dom från Kammarrätten i Stockholm den 17 juni 2008 (mål nr 3727-07) har bedömts om frivillig skattskyldighet kan omfatta lokaler som används av tre olika hyresgäster. Tre hyresgäster i en fastighet hyrde även gemensamma utrymmen som all tre kunde disponera. Skatteverket vägrade frivillig skattskyldighet för dessa utrymmen eftersom hyresgästerna inte hade exklusiv rätt till dessa. Kammarrätten gjorde samma bedömning som länsrätten, vilket innebar att de tre hyresgästerna ansågs ha exklusiv rätt till utrymmena, innebärande att andra inte enligt lag eller avtal kunde göra gällande någon rätt till utrymmena. Förutsättningar för frivillig skattskyldighet förelåg därför. Länsrätten hänvisade här till EG-domstolen och domen C-284/03, Temco, och att det aktuella förhållandet då utgjorde uthyrning av fast egendom.

Skatteverket har hävdat att frivillig skattskyldighet inte kan medges för uthyrning av samma lokal till fler hyresgäster, exempelvis då en lokal används dagtid till en hyresgäst och övrig tid till en annan. Med denna dom torde frivillig skattskyldighet kunna medges i sådana fall. I praktiken torde dock utgången i målet inte få någon direkt effekt. Hade hyresvärden inte medgetts frivillig skattskyldighet hade ändå avdragsrätt för ingående moms förelegat eftersom fastigheten var föremål för frivillig skattskyldighet för alla s.k. uthyrningsbara lokaler.

Tjänst avseende ljudproduktion har ansetts utgöra en konsulttjänst vid bestämmande av omsättningsland

Ett bolag utförde en tjänst bestående dels av tillhandahållande av musikinstru-ment bl.a i bolagets studio och dels av att bolagets ägare i samtliga fall i ganska betydande omfattning hjälpt till vid inspelningen av kundernas musik. Såväl Skatteverket som bolaget ansåg att det var fråga om en sammansatt tjänst. Denna var dock tillhandahållen kund utomlands och Skatteverket ansåg då att tjänsten utgjorde en sådan tjänst som omfattas av bestämmelsen i 5 kap. 8 § M, d.v.s. den var omsatt i Sverige och svensk mervärdesskatt skulle utgå. Kammar-rätten har dock i dom den 27 juni 2008 (mål nr 4359-4361-06) ansett att tjänsten i sin helhet ska bedömas som sådan konsulttjänst som omfattas av bestämmelsen i 5 kap. 7 § ML, vilket innebär att svensk mervärdesskatt inte ska utgå eftersom kunderna var näringsidkare. Kammarrätten instämde härvid i länsrättens bedömning som innebar att bolagets ägare ansågs bearbeta ett musikaliskt material, som genom dennes förändringsförslag hade en avgörande betydelse för den slutliga produktionen respektive det slutliga ljudet. Hans arbete fick därför anses ha en högst avsevärd grad av självständighet och kunde därmed jämföras med tjänster utförda av en anlitad rådgivande fackman. Detta ansågs då utgöra en konsulttjänst. Tillhandahållande av utrustning och studio i förekommande fall ansågs då som accessoriska och nödvändiga inslag för att möjliggöra det huvudsakliga arbetet.

Denna dom ger intressant definition på vad som ska förstås med en konsulttjänst, vilket är ett svårtolkat och vitt begrepp. Det hävdas också att bestämmelsen i 5 kap. 7 § ML ska ges en restriktiv tolkning innebärande att de tjänster som där omfattas ska bedömas snävt. Det framgick bl.a. av EG-domen C-145/96 (Hoffman) där en tjänst utförd av en skiljedomare inte ansågs utgöra en juristtjänst och då omfattas av direktivets motsvarighet till 5 kap. 7 § ML. Kammarrätten synes här inte ha bedömt bestämmelsen restriktivt.

EG-rätten – regler och metoder för avrundning av mervärdesskattebelopp

I EG-domen C-484/06 (Fiscale eenheid Koninklijke Ahold NV) har två frågor om avrundningsregler prövats. Frågorna var:

1. Regleras frågan om avrundning av mervärdesskatt endast av nationell rätt eller omfattas den av gemenskapsrätten, särskilt med hänsyn till artikel 22.3 b tionde strecksatsen, 22.5, liksom artikel 11 A i sjätte direktivet?

2. Om det sistnämnda är fallet, följer det då av nämnda direktivbestämmelser att medlemsstaterna är skyldiga att tillåta avrundning nedåt per vara även när flera transaktioner anges på en och samma faktura eller i en och samma deklaration?

Klaganden i tvisten hade vid försäljning vid sina stormarknader beräknat mervärdesskatten enligt en avrundningspraxis som klaganden normalt använde. Den innebar att beräkningen av mervärdesskatten grundandes på den totala summa som motsvarade varje kassakvitto (eller ”varukorg”) och som betalades av en kund vid köp av flera artiklar samtidigt. Varje belopp som angavs på dessa kvitton avrundades aritmetiskt till hela eurocent. Det innebar att om den tredje decimalen var 5 eller mer avrundades beloppet uppåt till hela eurocent och om den var lägre än 5 avrundades beloppet nedåt till närmaste hela eurocent. För två filialer hos den klagande tillämpades dock en annan metod. Den innebar att den mervärdesskatt som skulle erläggas inte beräknades per kassakvitto, utan separat för varje vara som sålts till kunden, genom att det således fastställda beloppet avrundades nedåt per vara till närmaste hela eurocent. Härvid skulle lägre belopp erläggas i mervärdesskatt än om den andra metoden tillämpades. Klaganden hade yrkat återbetalningen av mellanskillnaden hos den nationella skattemyndigheten. Skattemyndigheten avslog klagandens yrkande då den avrundningsmetoden inte ansågs kunna tillämpas.

EG-domstolen konstaterade som svar på den första frågan att bestämmelserna i direktiven inte innehöll några uttryckliga regler om avrundning av mervärdesskattebelopp. Det ankom därför på medlemsstaterna att fastställa reglerna och metoderna för avrundning. Härvid är staterna skyldiga att iaktta de principer som ligger till grund för det gemensamma systemet för mervärdesskatt, särskilt principen om skatteneutralitet och proportionalitetsprincipen. Vidare konstaterade domstolen att gemenskapsrätten inte innehåller några särskilda skyldigheter för medlemsstaterna att tillåta skattskyldiga personer att avrunda mervärdesskattebeloppet nedåt per vara.

Domstolen uttalade vidare att proportionalitetsprincipen, innebärande att mervärdesskatten ska vara proportionell till priset, förutsätter att avrundning, när sådan är nödvändig, utförs på ett sådant sätt att det avrundade beloppet så långt som möjligt motsvarar det mervärdesskattebelopp som följer av en -tillämpning av gällande skattesats.

Jan Kleerup, skattejurist vid Skeppsbron Skatt.