Förhandsbesked direkt skatt första halvåret 2008

2.1Sedan den 1 augusti 2007 tas trängselskatt enligt lagen om trängselskatt ut för passage med bil in i och ut från Stockholm under vissa tider på vardagar. Det är ägaren av bilen som är skattskyldig. Som ägare anses den som är eller bör vara upptagen i vägtrafikregistret som ägare.

Enligt en ansökan om förhandsbesked hade A bilförmån i sin anställning hos X. För förmånen fick han vidkännas bruttolöneavdrag. I överenskommelsen ingick att X stod för den trängselskatt som påförs. Frågan i ärendet var om betalningen av den trängselskatt som hänför sig till A:s privata användning av bilen utgör en skattepliktig förmån för honom utöver bilförmånsvärdet. Skatte-verkets inställning var att en särskild förmån ska tas upp med ett belopp motsvarande betalningen (jfr Skatteverkets skrivelse med dnr 131 453073–07/111).

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, H, Sj, W) svarade nej. Efter att ha redovisat aktuella lagrum, främst 61 kap. 2 och 5 §§ IL, anförde nämnden följande.

Införandet av trängselskatten har, som Skatteverket påpekar, inte föranlett någon ändring av reglerna om bilförmån. Förarbetena innehåller inte heller några överväganden om förmånsbeskattning när en arbetsgivare betalar trängselskatt vid förmånshavarens privatkörning (jfr prop. 2003/04:145 och 2006/07:109). – Den nuvarande värderingsmodellen för bilförmån infördes år 1996 (prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiU1, SFS 1996:1208) och har därefter genomgått endast smärre förändringar. Av förarbetena framgår bl.a. följande (a. prop. s. 48–58). Utgångspunkten för att beräkna bilförmånens värde är, liksom tidigare (jfr prop. 1977/78:40 bil. 3 s. 43), att värderingen ska ske enligt schablon. Förmånsvärdet ska i princip motsvara samtliga utgifter, fasta och rörliga, för en privatägd bil med samma körsträcka som den genomsnittlige bilförmånshavaren antas köra privat. Den övergripande målsättningen med att ändra värderingsmodellen var att av miljöskäl ge förmånstagaren incitament att begränsa sin privata körning. Under lagstiftningsarbetet höjdes röster för att förmånshavaren borde stå för samtliga rörliga utgifter förknippade med den privata körningen. En avvägning mot önskemålet att ha ett så hanterligt system som möjligt ledde dock till att endast utgifter för drivmedel kom att läggas utanför schablonen.

Av det anförda följer att avgörande för svaret på den ställda frågan är om arbetsgivarens betalning av trängselskatt ska karaktäriseras som en utgift för förmåns-havarens privata körning eller inte. – Enligt Skatterättsnämndens mening är en arbetsgivares utgifter för trängselskatt, som föranleds av att en förmånsbil används privat, jämförbara med andra rörliga utgifter som arbetsgivaren har för förmånshavarens privatkörning. Förmån av betald trängselskatt ska därför anses ingå i bilförmånsvärdet.

Förhandsbesked den 16 maj 2008 (dnr 126-07/D). Överklagat av Skatteverket.

2.2Den utländske medborgaren A bodde och arbetade i hemlandet när han av X AB erbjöds en tillfällig anställning i Sverige under perioden den 1 mars 2008 – 1 mars 2010. Med anledning härav träffades ett avtal om s.k. nettolön. Det innebar att A – efter avdrag för den på lönen (den s.k. bruttolönen) belöpande inkomstskatten – ska få ett visst belopp. Om han får överskjutande skatt på grund av att han vid taxeringen yrkar och medges avdrag i inkomstslaget tjänst som inte beaktats vid betalningen av preliminär skatt ska han enligt avtalet betala ett motsvarande belopp till X AB. I annat fall skulle nettolönen inte överensstämma med avtalat belopp.

A uppgav att han avser att i deklarationen för inkomståret 2008 yrka avdrag för utgifter för premier för en pensionsförsäkring. En utgångspunkt för ansökan var att han kommer att få avdrag härför och att det leder till att han under år 2009 får återbetalning av överskjutande skatt. I enlighet med löneavtalet kommer han då att betala ett lika stort belopp till X AB. En ytterligare utgångspunkt var att denna betalning medför att hans faktiska nettolön kommer att överensstämma med avtalet.

A ville veta om återbetalningen av överskjutande skatt ska påverka beräkningen av hans bruttolön för beskattningsåret 2008. Skatteverket anförde att bruttolönen vid ett nettolöneavtal ska fastställas enligt principen bruttolön . /. preliminär skatt enligt skattetabell = nettolön. En återbetalning till arbetsgivaren påverkar enligt verkets mening därmed inte bruttolönen och får inga skattemässiga konsekvenser.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) gjorde följande bedömning.

Enligt det avtal som ska bedömas har parterna kommit överens om storleken av det belopp som ska tillkomma A efter avdrag för skatt, s.k. nettolön. Att avtalet har denna innebörd har inte ifrågasatts i ärendet. – Av praxis framgår att det är inkomstens bruttobelopp – dvs. inkomsten utan avdrag för den skatt som belöper på inkomsten – som ska ligga till grund för taxeringen och att den s.k. förmånen av fri skatt ska hänföras till samma beskattningsår som nettolönen (RÅ 1987 ref. 61). – Bruttolönen ska alltså beräknas med utgångspunkt i den i avtalet beloppsbestämda nettolönen. En återbetalning av ett belopp på grund av att den preliminära skatten avseende tjänsteinkomsten överstiger den slutliga skatten, dvs. vad den anställde fått av sin arbetsgivare utöver avtalad nettolön, bör därför behandlas som en återbetalning av lön och hänföras till samma beskattningsår som det år då lönen tagits upp (jfr RÅ 1988 not. 34).

Förhandsbesked den 30 juni 2008 (dnr 171-07/D). Överklagat av Skatteverket.

2.3A var medlem och VD i en ekonomisk förening. Medlem i den ekonomiska föreningen kunde endast den bli som var anställd av föreningen eller dess dotterföretag. Föreningen hade ett 60-tal aktiva medlemmar. Därutöver fanns ett större antal personer som hade kvar sina medlemskap i föreningen trots att de inte längre hade kvar sina anställningar. Föreningen övervägde att dela ut överskott till de aktiva medlemmarna. A ville med ett antal frågor få veta hur en sådan utdelning skulle beskattas hos honom. I föreningens stadgar angavs att det överskott som återstår efter avsättning till reservfond och förräntning av insatskapitalet ska fördelas enligt principen procentsats på årslönesumman. Denna procentsats var lika för samtliga arbetande medlemmar.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) ansåg med hänvisning till RÅ 2000 ref. 56 och till att det förelåg en direkt koppling mellan de anställda medlemmarnas arbetsprestation i föreningen och det överskott som de skulle tillställas i form av efterlikvid (de passiva föreningsmedlemmarna skulle inte få del av överskottet) att betalningen skulle tas upp i inkomstslaget tjänst.

Förhandsbesked den 29 april 2008 (60-07/D). Ej överklagat.

3.1X AB och Y AB var helägda dotterbolag i en koncern med svenskt moderbolag. I den tyska delen av koncernen fanns det helägda företaget Z med associationsformen Aktiengesellschaft. Z bedrev verksamhet i Tyskland. X AB övervägde att av organisatoriska skäl förvärva samtliga aktier i Z. Förvärvet skulle ske till marknadspris. Härefter avsåg X AB att överlåta 99 procent av andelarna till Y AB för ett pris motsvarande marknadsvärdet. Med tillämpning av tyska civilrättsliga regler skulle sedan Z byta associationsform från Aktiengesellschaft till Kommanditgesellschaft. X AB och Y AB:s andelar i Z med associationsformen Kommanditgesellschaft skulle kapitalmässigt motsvara deras tidigare andelsinne-hav. Sökandebolagen ställde i anslutning härtill ett antal frågor kring skattekonsekvenserna med anledning av omvandlingen.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) anförde följande.

Frågorna 1 och 2 samt 4 och 5

Frågorna gäller om bytet av associationsform innebär att X AB och Y AB anses ha av yttrat andelar i ett Aktiengesellschaft mot andelar i ett Kommanditgesellschaft (frågorna 1 och 2) och om marknadsvärdena vid tidpunkten för associationsbytet ska användas som underlag för värdeminskningsavdrag för inventarier och den goodwill som beräknas uppkomma vid detta byte (frågorna 4 och 5). – Av lämnade uppgifter om tillämpliga tyska civilrättsliga regler framgick att ombildningen ska ske utan att någon civilrättslig överlåtelse av tillgångarna görs. Saken har av sökandena även uttryckts så att en omvandling inte innebär att ”AG upphör att existera utan att ägande-rätten till tillgångarna fortsätter . i samma bolag men i form av ett KG”.”AG:et omvandlas därmed till en ny bolagsform, men inte till någon ny juridisk person.” Vid beskattningen i Tyskland anses bytet av associationsform innebära en överlåtelse av tillgångarna till skattemässiga restvärden varför någon skattepliktig vinst inte uppkommer. Däremot träffas omvandlingen av kapitalvinstbeskattning som leder till en faktisk beskattning på vinsten med omkring två procent.

Det beskrivna civilrättsliga förfarandet saknar motsvarighet i svensk lag. Sökandebolagen anser att bytet av associationsform vid den svenska beskattningen bör betraktas som om tillgångarna överlåts från en juridisk person till en associationsform som inte är en juridisk person, en uppfattning som Skatteverket delar.

Enligt Skatterättsnämndens mening är det i stället motiverat att ta fasta på förfarandets faktiska utformning och innebörd (jfr RÅ 1999 not. 285). Det leder till att fråga inte är om överlåtelse av tillgångar mellan olika personer utan att tillgångarna även efter bytet av associationsform finns kvar hos samma innehavare. – Frågan om X AB och Y AB har rätt att använda marknadsvärdena vid tidpunkten för associationsbytet som underlag för värdeminskningsavdrag bör besvaras med den angivna utgångspunkten. Det innebär att förutsättningar i 20 a kap. 1 § första stycket 2 IL för att tillämpa bestämmelserna om beskattningsinträde får anses föreligga. Härav följer att anskaffningsvärden för inventarierna ifråga ska beräknas enligt vad som föreskrivs för inventarier i kapitlets 4 §. Fråga 4 ska därför besvaras nekande.

Med utgångspunkten att verksamheten även efter bytet av associationsform finns kvar hos samma person som tidigare, förvärvas inte heller någon goodwill som kan ligga till grund för värdeminskningsavdrag vid beskattningen av Z:s inkomster hos X AB och Y AB (fråga 5).

En fråga är om detta synsätt ska slå igenom även vid bedömningen av den föränd-ring av andelarnas rättsliga karaktär som sker, dvs. att andelar i Z med associationsformen Aktiengesellschaft ersätts med andelar i Z med associationsformen Kommanditgesellschaft. För en sådan uppfattning talar det förhållandet att det kapitalmässigt inte sker någon förändring i förhållande till tidigare (jfr RÅ 1997 ref. 81, RÅ 2000 ref. 44 och RÅ 2005 ref. 76). Å andra sidan kommer innehaven av de förvärvade andelarna i Z att skattemässigt behandlas enligt andra regler än de överlåtna. Skatte-rättsnämnden anser vid en samlad bedömning att bytet av andelarna i Z med associationsformen Aktiengesellschaft mot andelarna med associationsformen Kommanditgesellschaft ska anses som en avyttring. – De avyttrade andelarna är enligt förutsättningarna näringsbetingade andelar. Den kapitalvinst som kan uppkomma för X AB och för Y AB är därmed skattefri enligt bestämmelserna om avyttring av näringsbetingade andelar i 25 a kap. IL (frågorna 1 och 2).

Frågorna 3 och 10

Frågorna gäller om X AB och Y AB är skattskyldiga för Z:s inkomster (fråga 3) och om delägarna har rätt att avräkna den lokala inkomstskatt som Z betalar i Tyskland (fråga 10). Sökandebolagen har i anslutning härtill tagit upp frågan om skatteavtalet mellan Sverige och Tyskland (SFS 1992:1193) hindrar en svensk beskattning. – I 5 kap. 2 a § IL anges att obegränsat skattskyldiga delägare i en i utlandet delägar-beskattad juridisk person är skattskyldiga för personens inkomster. Med en i utlandet delägarbeskattad juridisk person avses en utländsk juridisk person vars inkomster beskattas hos delägare i den utländska stat där personen hör hemma.

Ett Kommanditgesellschaft rubriceras enligt tysk rätt inte som en juridisk person. Av ansökan framgår att ett Kommanditgesellschaft liknar ett svenskt kommandit-bolag ifråga om rättskapacitet, bestämmanderätt och ansvar. En enskild delägare i ett Kommanditgesellschaft kan inte heller fritt förfoga över associationens förmögenhetsmassa. – Enligt praxis ska ett Kommanditgeschellschaft vid inkomsttaxeringen av andelsägaren jämställas med en utländsk juridisk person (jfr RÅ 1997 ref. 36). Den omständigheten att Z i förevarande fall är skattskyldig för en lokal inkomstskatt i Tyskland medan delägarna är skattskyldiga till federal inkomstskatt medför ingen annan bedömning. – X AB och Y AB ska därför, som obegränsat skattskyldiga i Sverige och som delägare i Z, beskattas för belopp som motsvarar vars och ens andel av Z:s inkomster.

Ett Kommanditgeschellschaft är inte en sådan person som omfattas av skatteavtalet mellan Sverige och Tyskland (jfr artikel 2 punkterna 1 och 4 a med definitionen i artikel 3 punkt 1 d och e). Skatteavtalet skulle därför inte kunna hindra en beskattning av X AB och Y AB för Z:s inkomster. – X AB och Y AB:s rätt till avräkning av den lokala inkomstskatt som Z betalar i Tyskland ska därför prövas mot avräkningslagen. Att rätt till avräkning föreligger framgår av lagens 2 b §.

Övriga frågor förföll.

Förhandsbesked den 4 juli 2008 (dnr 129-06/D). Överklagat av sökandebolagen och av Skatteverket.

3.2Bostadsrättsföreningen X övervägde att genomföra en ombildning som bl.a. skulle innefatta att föreningen överlåter sin bostadsfastighet till en bostadsrättsförening, Y, som nybildas av de boende i fastigheten. Genom att upplåta lägenheterna i fastigheten till de boende med bostadsrätt skulle Y övergå till att vara ett privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § IL. Utifrån denna förutsättning frågas om Y skulle uttagsbeskattas enligt 22 kap. 5 § 2 IL i samband härmed.

Skatterättsnämnden (A, S, G, H, P, Sj, St) gjorde följande bedömning.

En bostadsrättsförening är en obegränsat skattskyldig juridisk person som är skattskyldig för alla sina inkomster i Sverige och från utlandet (6 kap. 3 och 4 §§ IL). Beskattning sker enligt vanliga regler för juridiska personer. Bostadsrättsföreningar som är privatbostadsföretag beskattas emellertid för den del av näringsverksamheten som gäller fastighetsinkomster enligt särskilda bestämmelser i 39 kap. 25–27 §§ IL.

I 39 kap. 25 § IL stadgas att ett privatbostadsföretag i fråga om en fastighet i Sverige, utöver vad som sägs i 26 och 27 §§, inte ska ta upp inkomster och inte dra av utgifter som är hänförliga till fastigheten. Före 2006 års lagändring beskattades privatbostadsföretagen enligt denna bestämmelse för sina fastigheter enligt schablon. Den innebar bl.a. att en intäkt skulle tas upp motsvarande 3 procent av fastighetens taxeringsvärde.

Om privatbostadsföretagets fastighet har del i visst slag av samfällighet ska enligt 26 § inkomster och utgifter tas upp respektive dras av om det är fråga om avkastning av kapital beräknad på visst sätt eller kapitalvinster och kapitalförluster (före 2006 års lagändring omfattade bestämmelsen även sådana inkomster och utgifter som avsågs i 25 §). Av 27 § framgår att vid beräkning av inkomst av privatbostadsföretagets fastighet från andra samfälligheter ska utdelning från samfälligheten tas upp.

Enligt gällande regler kommer alltså flertalet privatbostadsföretag vid inkomstbeskattningen inte längre att vare sig behöva ta upp inkomster eller dra av utgifter hänförliga till företagets fastighet. Frågan är om denna förändring innebär att ett bostadsföretag som inte är ett privatbostadsföretag ska uttagsbeskattas med stöd av 22 kap. 5 § 2 IL om företaget övergår till att bli ett privatbostadsföretag. Enligt sistnämnda lagrum räknas som uttag att skattskyldigheten för inkomsten av en näringsverksamhet helt eller delvis upphör.

Mot bakgrund av det anförda finner Skatterättsnämnden att ett uttag enligt 22 kap. 5 § 2 IL inte föreligger i ett fall som det omfrågade.

Förhandsbesked den 8 februari 2008 (dnr 57-07/D). Överklagat av Skatteverket som anser att uttagsbeskattning ska ske av sådana tillgångar som vid en framtida avyttring räknas som inkomst från fastigheten, dvs. i normalfallet lösa inventarier direkt knutna till förvaltningen av fastigheten (Samma dag avgjordes ytterligare två ärenden där samma fråga prövades, dnr 66-07/D och 82-07/D, med samma utgång).

3.3A ägde samtliga aktier i X AB och Y AB. Han ägde vidare en hyresfastighet. Hans hustru B var verksam i X AB en kortare tid under bolagets uppbyggnadsskede utan lön. Sedan år 2004 var bolaget vilande. A avsåg att som gåva överlåta 50 procent av aktierna i X AB till B. Därefter skulle han överlåta samtliga aktier i Y AB till X AB för pris motsvarande aktiernas skattemässiga värde. Slutligen skulle han överlåta fastigheten till Y AB mot en ersättning som överstiger det skattemässiga värdet men understiger taxeringsvärdet. Marknadsvärdet var väsentligt högre.

Frågorna gällde om aktieöverlåtelsen skulle medföra någon beskattning av B (fråga 1), om överlåtelsen av fastigheten till Y AB skulle föranleda beskattning av A (fråga 2) och om skatteflyktslagen skulle vara tillämplig (fråga 3).

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) svarade nej på fråga 1 och gjorde beträffande fråga 2 följande bedömning.

I praxis har vid prövningen av om en överlåtelse av fastighet i inkomstskattehänseende ska behandlas som en gåva avgörande vikt fästs vid ersättningens storlek i förhållande till den överlåtna fastighetens taxeringsvärde. Har ersättningen understigit taxeringsvärdet har överlåtelsen ansetts vara en gåva (jfr RÅ 2001 ref. 2). Sett utifrån den tilltänkta ersättningen för fastigheten i förevarande fall finns inte något hinder mot att betrakta överlåtelsen som gåva. – För att överlåtelsen ska anses som gåva måste också en tillräcklig grad av gåvoavsikt föreligga (jfr RÅ 1993 ref. 43 och det ovan nämnda rättsfallet där överlåtaren ägde 60 procent av aktierna i förvärvande bolag). A kommer att indirekt äga 50 procent av aktierna i Y AB. Med hänsyn härtill får det berikande av B som blir en följd av överlåtelsen anses vara så betydande att villkoret är uppfyllt. Att A och B är gifta föranleder ingen annan bedömning (jfr Regeringsrättens dom den 21 april 2004 i mål nr 2537-03 där till skillnad från det samtidigt avgjorda RÅ 2004 ref. 42 var fråga om en gåvoöverlåtelse till bolag som berikade givarens hustru). – Mot den angivna bakgrunden är överlåtelsen av fastigheten att betrakta som en gåva som inte medför någon inkomstbeskattning av A även om ersättningen överstiger fastighetens skattemässiga värde.

Skatteflyktslagen ansågs inte tillämplig på förfarandet.

Förhandsbesked den 26 juni 2008 (dnr 35-08/D). Ej överklagat.

Två förhandsbesked från den 29 april 2008 där liknande frågor behandlades är dnr 2-08/D och 11-08/D.

3.4X AB ägdes med hälften var av bröderna A och B. Bolagets huvudsakliga verksamhet avsåg uthyrning av jordbruksmaskiner till bröderna vilka bedrev växtodling som enskilda näringsidkare. De aktuella maskinerna utgjordes av tröskor, traktorer, plogar, såmaskin etc. Som ett led i en avveckling av bolaget avsåg bröderna att dela upp maskinparken mellan sig med i princip hälften var. Bolaget skulle överlåta maskinerna för pris motsvarande bokförda värden. Marknadsvärdena var högre. Maskinerna skulle användas i deras respektive en--skilda näringsverksamhet men kunde även komma att hyras ut till andra jordbrukare.

Den prövning som aktualiserades i ansökan var om överlåtelserna uppfyller villkoret för en underprisöverlåtelse i 23 kap. 17 § första stycket IL att det är en verksamhetsgren som överlåts (jfr 2 kap. 24 och 25 §§).

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) ansåg med hänsyn till vad som upplysts i ärendet om omfattningen och användningen av de aktuella maskinerna att överlåtelserna fick anses uppfylla villkoret ifråga.

Förhandsbesked den 26 juni 2008 (dnr 77-07/D). Ej överklagat.

4.1Skatterättsnämnden har avgjort ett antal ärenden om tillämpningen av EG-rätten avseende rätt till avdrag för koncernbidrag över gränserna, se SN 2007/3 s. 88–91 och 2007/10 s. 560–561). Under våren 2008 lämnades ytterligare ett förhandsbesked. Avgörandet har redovisats i en artikel i denna tidskrift av Sven Erik Holmdahl och Fredrik Ohlsson, SN 2008/5 s. 246–247, och tas därför endast översiktligt upp här.

X AB var moderbolag i en koncern som bedrev verksamhet direkt och indirekt genom helägda dotterbolag i bl.a. Tyskland. Moderbolag i den tyska delen av koncernen var Y, ett holdingbolag vars enda verksamhet bestod i att förvalta andelar i dotterbolag. X AB hade ägt samtliga andelar i Y sedan år 2000. Vid tidpunkten för ansökan bestod den tyska delen av koncernen i övrigt av det rörelsedrivande dotterbolaget Z med dotterbolag samt de vilande dotterbolagen Å och Ä. Verksamheten i Tyskland hade gått med förlust och därigenom genererat ett betydande underskott. Underskottet var i allt väsentligt hänförligt till den verksamhet som tidigare bedrevs i Å. Vid ett gynnsamt utfall av en pågående civilprocess skulle Å kunna få skadestånd. Underskottet hade till följd av bestämmelserna i det tyska systemet för skattekonsolidering genom avtal (organschaft) ansamlats i Y.

I avsikt att avsluta X AB:s verksamhet i Tyskland hade Z avyttrats till utomstående, en försäljning som förutsatts ske på marknadsmässiga villkor. Vidare skulle Ä fusioneras med Å. Y skulle härefter avvecklas antingen genom likvidation eller genom att fusioneras med X AB eller något annat bolag i den svenska delen av koncernen. Vid en avveckling genom likvidation avsåg X AB att utnyttja underskottet i Y genom att lämna ett koncernbidrag på motsvarande belopp till det senare bolaget. Ett sådant bidrag var inte skattepliktig inkomst för Y i Tyskland. Om alternativet med fusion i stället skulle väljas var tanken att kvitta underskottet mot det övertagande bolagets egna intäkter. I båda avvecklingsalternativen skulle härefter andelarna i Å innehas av ett svenskt bolag inom koncernen.

Skatterättsnämnden (A, S, G, P, Sj, St, W) ansåg – under förutsättning att processen i Å först förs över till Z – att X AB ska medges avdrag för koncern-bidraget det beskattningsår likvidationen avslutas och att X AB alternativt har rätt att dra av underskottet hos Y det beskattningsår fusionen genomförs.

Förhandsbesked den 28 januari 2008 (dnr 26-07/D) Överklagat av Skatte-verket.

4.2Arbetsgivaren X avsåg att lämna pensionsutfästelser till arbetstagare som omfattas av förändringar i den s.k. ITP-planen (Industrins och handelns tilläggs-pension) med förvaltning i egen regi, tryggade antingen genom överföring till pensionsstiftelse eller avsättning i balansräkning. I utfästelserna anges att det intjänade pensionskapitalet benämns kapitalvärdet. Kapitalvärdet består i första hand av de avgifter som ska tillgodoräknas en arbetstagare enligt ITP-planen. Av utfästelserna följer vidare att kapitalvärdet per den 1 januari ett år ska vid samma års utgång räknas upp med index som består av årets förändring av konsumentprisindex med tillägg av tre procentenheter alternativt förändringen av Stockholmsbörsens generalindex under året. Ett oförändrat eller negativt index ska inte påverka kapitalvärdet. Det innebär att kapitalvärdet vid varje tidpunkt är lika med summan av tillgodoräknade avgifter enligt löneunderlaget och aktuellt index med avräkning av den på kapitalunderlaget belöpande avkastningsskatten.

X ville veta om överföring till pensionsstiftelse eller avsättning i balansräkning för att trygga den årliga uppräkning av pensionskapitalet som kan aktualiseras med anledning av någon av de alternativa indexklausuler som övervägdes skulle utgöra en avdragsgill kostnad för bolaget enligt 28 kap. 16 § IL.

Skatterättsnämnden (A, S, G, P, Sj, St, W) konstaterade att avdraget för pensionskostnader avseende en arbetstagare med pågående anställning ett visst år kan beräknas dels på grundval av huvud– och kompletteringsregeln (jfr 28 kap. 5 och 7–8 §§ IL), dels på grundval av indexering eller annan värdesäkring som belöper på kapitalvärdet vid årets ingång. I frågan om hur kravet i 28 kap. 16 § IL, att det förhöjda avdraget ska vara föranlett av ”indexering eller annan värdesäkring av utfästelserna”, ska tolkas anförde nämnden följande.

I förarbetena anges som en allmän utgångspunkt för avdragsrätten att den inte ska avse förmåner som uppenbart ligger vid sidan av vad som kan anses som ett rimligt pensioneringsbehov (prop. 1997/98:146 s. 61 och 65). De nu aktuella uttrycken kommenteras i förarbetena på följande sätt (a. prop. s. 66, jfr s. 76 och 78). ”Utöver det avdrag som kan medges enligt den nu föreslagna huvudregeln finns behov av en avdragsmöjlighet för kostnader hänförliga till redan tryggade utfästelser. Det är fallet när pensionsavtalen – direkt eller indirekt – innehåller klausuler om s.k. grundränte-uppräkning, indexering eller annan värdesäkring. En särskild regel om detta bör där-för införas. Den bör kunna tillämpas även när avdrag skett enligt kompletteringsregeln.”

Med indexering och värdesäkring avses enligt allmänt språkbruk närmast att an--passa något till penningvärdets förändring. Det kan ske exempelvis genom att anknyta det aktuella värdet till utvecklingen av konsumentprisindex eller motsvarande. Om avsikten varit att innefatta även index som typiskt sätt kan uppvisa förändringar över åren av helt annat slag borde detta ha kommenterats i förarbetena, vilket inte har skett. – En indexklausul anknuten till ett börsindex kan, som X angett, uppvisa variationer i värdeutvecklingen som är betydligt större än index som ansluter till penningvärdets förändring på sätt angetts ovan. Med hänsyn härtill och till vad som anförts i övrigt anser nämnden att en indexklausul som knyts till den positiva utvecklingen av en aktiebörs inte är en sådan indexering eller värdesäkring som avses i lagtexten.

Alternativet där indexklausulen utformats som årets förändring av konsumentprisindex med tillägg av tre procentenheter prövades inte i vidare mån än som framgått ovan eftersom grunderna för bestämmelsens utformning inte hade belysts närmare.

Förhandsbesked den 18 februari 2008 (dnr 30-07/D). Överklagat av sökanden och av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

4.3A och B ägde tillsammans hyresfastigheter som utgjorde lagertillgångar i en av dem bedriven handel med fastigheter. Fastigheternas sammanlagda marknadsvärde översteg taxeringsvärdet. Det senare värdet var i sin tur betydligt större än det skattemässiga värdet. Avsikten var att A och B skulle överlåta sina andelar av fastigheterna till var sitt nybildat aktiebolag som skulle ägas av deras respektive nära anhöriga. Överlåtelserna skulle ske mot ersättning i form av övertagande av låneskulder och vederlagsreverser. I det enskilda fallet skulle ersättningen uppgå till högst 85 procent av delägarens andel av respektive fastig-hets taxeringsvärde samtidigt som ersättningen skulle överstiga motsvarande del av fastighetens skattemässiga värde. Vidare skulle de av A och B avsatta periodiseringsfonderna överföras till respektive aktiebolag.

Bl.a. följande frågor ställdes. Är A:s och B:s överlåtelser av fastigheterna till bolagen att betrakta som gåvor som inte medför någon inkomstbeskattning av dem (fråga 1)? Kan fastighetsöverlåtelserna ske utan uttagsbeskattning även om inte samtliga villkor enligt 23 kap. IL för att underlåta sådan beskattning är uppfyllda (fråga 2)? Vilket skattemässigt anskaffningsvärde respektive avskrivningsunderlag kommer mottagande bolag att få för fastigheterna (fråga 3)? Kan periodiseringsfonderna överföras till bolagen utan beskattning för A och B (fråga 4). Vilken skattemässig karaktär får fastigheterna hos bolagen (fråga 6)? Vidare kompletterades fråga 4 (ändrad till fråga 4 a) med en fråga 4 b, i vilken det alternativet fördes fram att A och B samtidigt som fastigheterna överlåts överlämnar kontanta medel till bolagen motsvarande summan av de överförda periodiseringsfonderna.

Med hänvisning till rättsfallet RÅ 2004 ref. 42 och under förutsättning att villkoren för underprisöverlåtelse i 23 kap. IL föreligger besvarade Skatterättsnämnden (A, S, G, P, Sj, W) frågorna 1–2 nekande samt frågorna 3 och 6 med att förvärvande bolag inträder i överlåtarens skattemässiga situation.

Frågorna 4 a och b gällde tillämpningen av 30 kap 11 § första stycket IL. Nämnden konstaterade att eftersom överföringarna av verksamheterna i förevarande fall inte skulle föranleda uttagsbeskattning var villkoret enligt punkten 1 i första stycket uppfyllt och enligt lämnade förutsättningar även punkten 3. I fråga om punkten 2 anförde nämnden bl.a. följande.

Fastighetsöverlåtelserna kommer att redovisas i respektive övertagande aktiebolags balansräkning enligt följande. De förvärvade andelarna av fastigheterna bokförs som tillgång till värden som motsvarar summan av de skulder som tas över och de reverser som utfärdas till överlåtarna, dvs. vad som utgör den avtalade ersättningen. Övertagna skulder och periodiseringsfonder tas upp på skuldsidan tillsammans med utfärdade reverser hänförliga till överlåtelsen i enlighet med vad som följer av nästa stycke. – De tillskott till aktiebolagen som krävs enligt 30 kap. 11 § första stycket 2 IL med belopp motsvarande överförda periodiseringsfonder ska göras genom att överlåtarnas fordringar enligt erhållna reverser minskas i motsvarande mån. Alternativt ”bruttoredovisas” tillskotten i balansräkningarna genom att de görs kontant och reversbeloppen tas upp till avtalade belopp.

Lagtexten ger ingen närmare vägledning för att bedöma i vilken form som tillskott ska ske. Av förarbetena framgår emellertid att tillskott kan göras genom likvid-avräkning när tillgångar överförs mot kontant betalning eller revers (jfr bet. 1997/98:SkU30 s. 8). Det betyder att tillskott i praktiken kan lämnas genom att det minskar det belopp som utgör ersättningen för tillgångarna.

– – – Det uttalade syftet med tillskottskravet i förening med de båda övriga villkoren är att övertagandet av periodiseringsfonder ska leda till – i stället för att tidigare medgivna avdrag beskattas hos överlåtaren – att ett belopp motsvarande tillskottet ska beskattas dels i aktiebolaget när det till avsättning för periodiseringsfonden knutna avdraget återförs, dels på aktieägarnivå när resterande fondbelopp delas ut eller när aktierna säljs. I förevarande fall kommer de periodiseringsfonder som övertas att beskattas i enlighet härmed på grund av de tillskott som överlåtarna avser att göra.

Enligt praxis gäller att överlåtelser mellan en fysisk person och ett aktiebolag av tillgångar till underpris behandlas på principiellt likvärdigt sätt vid tillämpning av 23 kap. IL oavsett om överlåtelserna sker med utgångspunkt i skattemässiga värden eller till ett högre värde. De sålunda beskattade värdena utgör tillgångarnas anskaffningsvärden hos förvärvande aktiebolag. Övervärdena beskattas därför först vid en framtida försäljning av tillgångarna. Mot bakgrund av det anförda finns det enligt Skatterättnämndens uppfattning inte skäl att skilja mellan nämnda underprisöverlåtelser vid tillämpningen av nu aktuella regler.

Vid gåva av hel näringsverksamhet avseende lagerfastigheter sker i förekommande fall, också enligt praxis, inte någon beskattning alls av den del av ersättningen som överstiger skattemässiga värden (jfr svaret på frågorna 1 och 2). Även i ett sådant fall gäller principiellt att övervärdena beskattas i aktiebolaget vid en framtida försäljning av fastigheterna. Av sambandet mellan redovisningen och beskattningen samt innehållet i 17 kap. 3 § IL följer att tidigare beskattning kan komma ifråga. Enligt bestämmelsen får en tillgång som skattemässigt utgör en lagertillgång inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och det verkliga värdet (lägsta värdets princip). Om, som i förevarande fall, förvärvade lagerfastigheter värderas i aktie-bolagets räkenskaper till ett belopp motsvarande ersättningen aktualiseras beskattning av aktiebolaget med skillnaden mellan lämnad ersättning och övertagna skattemässiga värden (jfr SOU 2005:99 s. 123).

Den prövning av villkoret i 30 kap. 11 § första stycket 2 IL som återstår är att ta ställning till tillskottets storlek. Sökandena hävdar att det är tillräckligt att tillskott görs med ett belopp motsvarande överförda periodiseringsfonder. Mot det står uppfattningen att tillskottet ska uppgå till minst ett lika stort belopp som summan av överförda periodiseringsfonder och den del av det avtalade priset som överstiger de överförda tillgångarnas skattemässiga värde. En följd av det senare synsättet är att det typiskt sett skulle föranleda en andraledsbeskattning av överskjutande belopp vid gåvoöverlåtelser av ifrågavarande slag med betydande övervärden. Det skulle i sin tur innebära att överföringar av periodiseringsfonder i praktiken skulle förhindras i sådana fall.

Enligt lagtexten är villkoret uppfyllt om den fysiska personen gör ett tillskott som motsvarar överförd periodiseringsfond till aktiebolaget. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning kan det inte av sammanhanget anses framgå att villkoret har en vidare innebörd än vad som direkt kan utläsas av lagtexten. Uttalandena i förarbetena utgår från näringsverksamheter som överlåts till skattemässiga värden och ger inte någon vägledning i det aktuella fallet.

Med hänsyn härtill och då förutsättningar för en beskattning på både bolags- och ägarnivå föreligger om tillskott görs med belopp motsvarande överförda periodiseringsfonder finner Skatterättsnämnden att bestämmelsen måste tolkas i enlighet med sin ordalydelse. Tillskottskravet är därför uppfyllt om de belopp som tillgodoförs aktiebolagen motsvarar periodiseringsfonderna. Det gäller oavsett om tillskott görs genom att överlåtarnas fordringar enligt erhållna reverser minskas i motsvarande mån eller om de görs genom kontant betalning.

Förhandsbesked den 20 mars 2008 (dnr 166-06/D). Överklagat av sökandena.

4.4X AB, moderföretag i en koncern, var ett underskottsföretag enligt 40 kap. 4 § IL. På grund av förvärv av dotterbolag (övriga dotterbolag) hade sådana ägarförändringar skett som medfört att koncernbidragsspärren inträtt, dvs. att rätten till avdrag för kvarstående underskott begränsas (jfr 40 kap. 14 § första stycket samt 18–19 §§). Ett annat dotterbolag, Y AB, ingick i koncernen före ägarförändringarna.

Enligt ansökan skulle ett underskott uppkomma i X AB under beskattningsåret 2007 samtidigt som X mottar koncernbidrag från både Y AB och övriga dotterbolag. Bidragen från övriga dotterbolag skulle ges med belopp som sammanlagt motsvarar beskattningsårets underskott medan koncernbidraget från Y AB överstiger detta underskott men understiger det koncernbidragsspärrade underskottet.

Frågan var om X AB har rätt att dra av det koncernbidragsspärrade underskottet med belopp som motsvarar koncernbidraget från Y AB, vilket sökandebolaget ansåg. Skatteverkets inställning var att reglerna i 40 kap. 18–19 §§ IL inte ger utrymme att utnyttja det spärrade underskottet för kvittning med mer än ett belopp som motsvarar det som kvarstår av det från Y AB erhållna koncernbidraget efter det att bidraget kvittats mot beskattningsårets underskott.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) kom efter en redovisning av lagtext och förarbeten fram till följande slutsats.

Den aktuella lagtexten ger inte något klart svar på frågan om hur koncernbidragsspärren ska tillämpas när som i förevarande fall ett underskottsföretag mottar koncernbidrag från både företag som ingick i samma koncern som underskottsföretaget före ägarförändringen och företag som inte tillhörde samma koncern före nämnda tidpunkt. Enligt Skatterättsnämndens uppfattning får båda de redovisade tolkningarna anses rymmas inom bestämmelsernas ordalydelse. Emellertid kan både materiella skäl och den omständigheten att någon saklig ändring av bestämmelserna om koncernbidragsspärren inte varit avsedd vid överföringen till IL anföras till stöd för X AB:s uppfattning. Med hänsyn härtill och då praktiska hänsyn talar mot att det ska ske någon form av proportionering av koncernbidragen vid prövningen mot beskattningsårets underskott finner Skatterättsnämnden att bestämmelserna bör tolkas i enlighet härmed. Något hinder för bolaget att dra av det spärrade underskottet mot koncernbidraget från Y AB kan därmed inte anses föreligga.

Förhandsbesked den 30 juni 2008 (dnr 73-07/D). Överklagat av Skatteverket. Samma dag avgjordes ett ärende med dnr 109-07/D där omständigheterna var likartade och utgången densamma.

Fråga om begränsning av avdragsrätten för underskott med anledning av en partiell fission (38a kap. 18 och 19 §§ IL) prövades i ett förhandsbesked den 23 juni 2008 (dnr 121-07/D).

4.5X AB var ett helägt dotterbolag till Y AB, som i sin tur var helägt av Z AB. X AB och Y AB skulle gå samman genom fusion med Y AB som överlåtande företag och X AB som övertagande företag. Vid fusionen skulle X AB överta Y AB:s aktier i X. Aktierna skulle lämnas till Z AB som fusionsvederlag varigenom X AB blir ett helägt dotterbolag till Z AB. Enligt ansökan var reglerna om fusion i 23 kap. ABL tillämpliga på förfarandet. Fusionsplanen hade registrerats i aktiebolagsregistret.

X AB:s första fråga var om bestämmelserna om fusion i 37 kap. IL är tillämpliga på sammangåendet med Y AB.

Fusionen skulle avslutas under beskattningsåret 2008. Y AB hade ett kvarstående underskott från beskattningsåret 2007. X AB ville veta om fusionen skulle leda till att beloppsspärren enligt 37 kap. 21 § IL blir tillämplig i fråga om detta underskott eller om undantag kan ske enligt 22 § (fråga 2). För det fall beloppsspärren skulle bli tillämplig frågade X AB om aktierna i bolaget som lämnas till Z AB räknas som fusionsvederlag vid beräkning av utgift enligt 37 kap. 21 § andra stycket IL och i så fall om värdet av aktierna kan beräknas till marknadsvärdet (frågorna 2 b och 2 c).

Skatteverkets inställning var att fråga 1 skulle besvaras jakande. Vidare anförde verket att beloppsspärren i 40 kap. 15–17 §§ IL skulle tillämpas eftersom undantagsregeln i 37 kap. 22 § IL inte gäller. De två följdfrågorna som därmed skulle aktualiseras borde enligt verket besvaras jakande.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) anförde följande.

Fråga 1

Skatterättsnämnden utgår ifrån den lämnade förutsättningen att fusionen är en sådan fusion som reglerna i 23 kap. ABL är tillämpliga på och att den inte strider mot någon bestämmelse i den lagen. – Villkoren i 37 kap. 3 § IL för att en fusion ska anses föreligga bygger på ABL:s regler att samtliga tillgångar och skulder ska övertas av övertagande bolag.

Den aktuella fusionen innebär att Y AB upplöses utan likvidation samtidigt som dess inkråm övertas av dotterbolaget X AB. Y AB:s ägare, Z AB, får som fusions-vederlag samtliga aktier i X AB (jfr 23 kap. 26 § ABL och 37 kap. 13 § IL), dvs. de egna aktier som X AB övertar genom fusionen. Eftersom definitionen av fusion i 37 kap. 3 § IL inte kan anses innefatta något krav på att övertagande företag ska inneha de övertagna tillgångarna viss minsta tid finner Skatterättsnämnden att fusionen uppfyller de i nämnda lagrum uppställda villkoren (jfr prop. 1998/99:15, särskilt s. 215, 227, 276 och 281, varav den slutsatsen kan dras att syftet är att alla fusioner som omfattas av de civilrättsliga reglerna om fusion i ABL är avsedda att också omfattas av 37 kap. IL). Skatterättsnämnden utgår vidare från att villkoren för kvalificerade fusioner i 11–14 §§ i kapitlet är uppfyllda. – Med hänsyn till det anförda finner Skatte-rättsnämnden att reglerna i 37 kap. IL är tillämpliga på den aktuella fusionen.

Fråga 2

Fusionen innebär att X AB övertar Y AB:s kvarstående underskott från beskattningsåret före det beskattningsår då fusionen avslutas (jfr 37 kap. 18 § IL). I den situatio-nen gäller enligt bestämmelsen i 21 § första stycket att beloppsspärren i 40 kap. 15–17 §§ blir tillämplig. Enligt 37 kap. 22 § tillämpas dock inte beloppsspärren om det övertagande företaget före fusionen hade sådant bestämmande inflytande över det överlåtande företaget som anges i 40 kap. 5 §.

– – – En omvänd fusion, som den i förevarande fall, omfattas inte av ordalydelsen i 37 kap. 22 § IL. Från systematiska eller materiella utgångspunkter finns knappast några skäl att undanta omvända fusioner från just denna bestämmelse. Med hänsyn till lagtextens utformning och mot bakgrund av att lagstiftaren valt att inte använda sig av den alternativa utformningen av undantag för koncernförhållanden som stod till buds finner Skatterättsnämnden emellertid att undantaget inte är tillämpligt i ett fall som det förevarande.

Frågorna 2 b och 2 c

Att beloppsspärren blir tillämplig medför enligt 40 kap. 15 § IL, jämfört med 37 kap. 21 § andra stycket, att X AB inte får dra av det från Y AB övertagna underskottet till den del underskottet överstiger 200 procent av en utgift bestående av summan av fusionsvederlaget och de utgifter som X AB kan ha haft för förvärv av aktier i Y AB. Som framgår av motiveringen till svaret på fråga 1 består X AB:s fusionsvederlag till Z AB, aktieägaren i Y AB, av X AB:s egna aktier (jfr 23 kap. 2 § ABL). De får därmed beaktas vid beräkningen av den avsedda utgiften. – Värdet av fusionsveder-laget får enligt allmänna principer anses motsvara aktiernas marknadsvärde.

Förhandsbesked den 30 juni 2008 (dnr 179-07/D). Överklagat av Skatteverket som yrkar att beskedet fastställs.

4.6X pensionsstiftelse avsåg att placera tillgångar i bl.a. amerikanska värdepapper via den i Luxemburg bildade fonden Y. Den lagstiftning som reglerar fonden bygger på det EG-direktiv som brukar kallas UCITS-direktivet. Pensionsstiftelsen ville med sina frågor få klarlagt om den har rätt till avräkning av utländska källskatter för investeringar i värdepapper främst i USA som sker via Y med underfonder.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, H, Sj, W) konstaterade att X i och för sig var ett sådant subjekt som har rätt att genom avräkning av utländsk skatt erhålla nedsättning av avkastningsskatten. Det förutsätter dock att pensionsstiftelsen är innehavare antingen direkt eller genom en delägarbeskattad juridisk person av den tillgång på vilken den utländska skatten belöper. Nämnden anförde vidare följande.

Enligt 2 kap. 3 § IL ska bestämmelserna om juridiska personer tillämpas också på investeringsfonder. Att det gäller även för utländska fonder som motsvarar svenska investeringsfonder framgår av 2 kap. 2 § IL. – Med hänsyn till vad som är upplyst i ärendet får Y anses motsvara en svensk investeringsfond (jfr RÅ 2001 not. 145 och RÅ 2006 ref. 38). Fonden ska alltså beskattas enligt reglerna i IL avseende utländska investeringsfonder. X har därför inte rätt till avräkning enligt 14 § avräkningslagen för Y:s utländska källskatter.

Y är inte är att anse som en utländsk juridisk person enligt 6 kap. 8 § IL utan som en investeringsfond. Härav följer att bestämmelserna i 5 kap. 2 a § IL om delägarbeskattning av utländsk juridisk person inte är tillämpliga. Därmed är inte heller undantagsbestämmelserna i 14 a § avräkningslagen tillämpliga. – Sammanfattningsvis har X inte rätt till avräkning av den utländska källskatt som påförs Y:s värdepappersplaceringar.

Förhandsbesked den 22 februari 2008 (dnr 189-06/D). Överklagat av sökanden.

5.1I det enda ärendet i detta avsnitt var omständigheterna följande. A tecknade år 2000 en kapitalförsäkring i ett fondförsäkringsföretag med en engångspremie. Från försäkringen utbetalades varje månad ett visst belopp baserat på värdet av fondandelar kopplade till försäkringen. År 2005 överlät A försäkringen till sin make för ett belopp motsvarande försäkringens marknadsvärde. I sin inkomstdeklaration för taxeringsåret 2006 yrkade A avdrag med 70 procent av uppkommen kapitalförlust. Kapitalförlustens storlek beräknades med utgångspunkt i att omkostnadsbeloppet för försäkringen skulle minskas med mottagna betalningar under innehavstiden (krona för krona).

Skatteverket beslutade att medge avdrag med ett lägre belopp. Grunden för verkets uppfattning var att varje utbetalning från försäkringen skulle ses som en delavyttring. En sådan delavyttring ansågs i och för sig vara skattefri men utbetalningen skulle minska omkostnadsbeloppet i samma proportion som den mellan utbetalningens storlek och värdet på försäkringen omedelbart före utbetalningstillfället. Det ledde till att omkostnadsbeloppet blev lägre än enligt den skattskyldiges beräkning.

Allmänna ombudet, som instämde i Skatteverkets bedömning, ville få frågan prövad i ett förhandsbesked.

Skatterättsnämnden (A, D, G, J, P, Sj, W) gjorde följande bedömning.

Ett undantag för skatteplikt vid avyttring av för kapitalförsäkringar finns i 44 kap. 40 § IL. Bestämmelsen, som infördes år 2007 tillämpas på avyttringar som skett den 1 januari 2008 eller senare. – De regler som gäller vid 2006 års taxering kan sammanfattas på följande sätt. Av praxis framgår att en överlåtelse av en kapitalförsäkring ska behandlas enligt bestämmelserna för inkomst av kapital och att kapitalvinst eller kapitalförlust ska beräknas som skillnaden mellan ersättningen minskad med utgifterna för avyttringen och omkostnadsbeloppet (RÅ 2003 ref. 1). I domen anges också att utgifter för premier ingår i omkostnadsbeloppet. Enligt 8 kap. 14 § IL är ersättningar som betalas ut på grund av en kapitalförsäkring skattefria. En utbetalning utlöser således inte någon kapitalvinstbeskattning (jfr 42 kap. 1 § IL). Närmare regler om hur utbetalningar ska påverka omkostnadsbeloppet saknas.

Av det anförda får anses följa att belopp som utbetalas från en kapitalförsäkring under innehavstiden bör minska omkostnadsbeloppet vid beräkning av kapitalförlust när försäkringen avyttras. – Den återstående frågan är då om omkostnadsbeloppet ska reduceras med de utbetalda beloppen eller om en proportionering ska ske. – Enligt Skatterättsnämndens uppfattning talar övervägande skäl för att omkostnadsbeloppet i ett fall som det förevarande ska minskas med de fram till försäljningen erhållna skattefria utbetalningarna.

Förhandsbesked den 2 juni 2008 (dnr 172-07/D). Överklagat av allmänna ombudet.

6.1Skatterättsnämnden har prövat om det är möjligt att genom en serie interna aktieöverlåtelser undgå att beskattas enligt 57 kap. IL. A ägde tillsammans med sin hustru samtliga aktier i X AB. De var verksamma i betydande omfattning i bolaget och aktierna utgjorde kvalificerade andelar för dem enligt 57 kap. 4 § IL (här och i det följande avses lagrummens lydelse intill den 1 januari 2006).

I början av år 2004 bildade makarna A först Y AB. De avyttrade sedan sina aktier i X AB till Y AB för en ersättning motsvarande aktiernas omkostnadsbelopp. Kort därefter avyttrade Y AB aktierna till en extern köpare varvid en kapitalvinst av avsevärd storlek uppkom. I juni samma år bildade makarna Z AB. Några dagar senare avyttrade de sina aktier i Y AB för aktiernas omkostnads-belopp till Z AB. Därefter bildade makarna A ytterligare ett bolag, Å AB, till vilket bolag de avyttrade sina aktier i Z AB med betydande kapitalvinster som följd. Vid taxeringen år 2005 godtog Skatteverket inte A:s deklaration där han hade tagit upp sin kapitalvinst på grund av avyttring av aktierna i Z AB i sin helhet i inkomstslaget kapital.

Allmänna ombudet ville få prövat om A:s avyttring av aktierna omfattas av bestämmelserna i 57 kap. IL genom att a) han anses verksam i betydande omfattning i Z AB eller dess dotterbolag, b) se till den verkliga innebörden avseende genomförda transaktioner, eller c) tillämpa lagen mot skatteflykt.

Skatterättsnämnden (A, D, Di, G, P, Sj, W) besvarande frågorna a och b nekande. Beträffande fråga c gjorde nämnden följande bedömning.

Av vad som anförts om förfarandet och dess beskattningskonsekvenser vid en prövning mot reglerna i 57 kap. IL framgår att rekvisiten i punkterna 1–3 (i 2 § skatte-flyktslagen, min anm.) får anses uppfyllda. – Det återstår att pröva om det gäller även rekvisitet i punkten 4. – Av reglerna i 57 kap. IL om utdelning och kapitalvinst på aktier i fåmansföretag – kvalificerade andelar – kan syftet med bestämmelserna utläsas.- Det är att den del av inkomsten som kan anses hänförlig till fåmansföretagarens arbetsinsatser i företaget eller ett annat till fåmansföretaget anknutet företag – vilket utgör grunden för att andelarna ska anses kvalificerade – inte ska beskattas i inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget tjänst (jfr prop. 1989/90:110 del 1 s. 467).

Genom upprepade interna aktieöverlåtelser har makarna A åstadkommit att inkomster som uppkommit i X AB där de varit verksamma i betydande omfattning och i vilket bolag deras aktier varit kvalificerade andelar beskattas som kapitalvinst enligt 48 kap. IL i stället för enligt de särskilda reglerna i 57 kap. Den anpassning av förfarandet som gjorts för att undgå den åsyftade beskattningen är något som lagstiftaren inte hade anledning att gå in på vid lagstiftningens tillkomst. – Mot bakgrund härav och då en beskattning av kapitalvinsten enligt reglerna i 48 kap. IL skulle strida mot lagstiftningens syfte skulle även rekvisitet i 2 § 4 skatteflyktslagen vara uppfyllt.

A invänder emellertid att lagstiftarens underlåtenhet att ingripa mot förfarandet får uppfattas som att det numera bör godtas. Därmed skulle förutsättningarna att -tillämpa skatteflyktslagen ändå inte föreligga. – Transaktionerna har uppmärksammats sedan ett antal år tillbaka och förslag har lagts fram till Finansdepartementet om hur reglerna bör ändras (se t.ex. Riksskatteverkets hemställan till Finansdepartementet den 3 april 2000, dnr 3908-00/100 och SOU 2002:52 del 1 s. 440 f.). Saken har dock inte tagits upp i något lagstiftningsärende trots att flera andra ändringar gjorts i 57 kap. IL.

Ansökan från allmänna ombudet är föranledd av att frågan om bl.a. skatteflykts-lagens tillämpning på ett fall som det förevarande inte är avgjord i praxis. De rättsfall från Regeringsrätten där passivitet från lagstiftaren berörts synes inte ge vägledning i förevarande fall. – Varken av föreliggande administrativ praxis eller av rättstillämpningen i övrigt finns något klart stöd för att de aktuella förfarandena skulle accepteras. Det tyder på att de skattskyldiga i allmänhet inte har anledning att förvänta sig att undgå beskattning i inkomstslaget tjänst. Mot den bakgrunden talar enligt Skatterättsnämndens mening det förhållandet att lagstiftaren avstått från åtgärder knappast för att förfaranden av aktuellt slag numera anses godtagbara. – Skatterättsnämndens uppfattning är sammanfattningsvis att det inte finns skäl att anse att syftet med bestämmelserna som det framgår av lagstiftningen ifråga skulle vara att uppfatta på annat sätt än tidigare. Den omständigheten att vissa ändringar som gjorts under senare tid i 57 kap. IL grundats på överväganden om möjligheter att utnyttja interna aktieöverlåtelser för att undvika de avsedda skatteeffekterna (jfr prop. 2005/06:40 s. 60 och 78 f. och 2007/08:19 s. 16 ff.) föranleder ingen annan bedömning.

En taxering på grundval av förfarandet får med hänsyn till det anförda anses strida mot syftet med de aktuella bestämmelserna. Det innebär att även rekvisitet i punkten 4 är uppfyllt. – Beskattningen av A på grund av avyttringen av aktierna i Z AB ska därför ske som om aktierna var kvalificerade för honom.

Förhandsbesked den 3 juni 2008 (dnr 163-06/D). Överklagat av allmänna ombudet och den skattskyldige.

6.2Ett ärende om omstrukturering av en företagsgrupp som ägdes av en familj reste ett antal frågor. En rörde tolkningen av begreppet utomstående i betydande omfattning i 57 kap. 5 § första stycket IL. Tolkningen hade betydelse för om villkoret i 23 kap. 19 § IL att minst samma andel av aktierna i ett förvärvande företag ska vara kvalificerade andelar som andelen kvalificerade andelar i det överlåtande företaget.

Omständigheterna var i huvuddrag följande. X AB var överlåtande företag och Y AB förvärvande. Ägaren till X AB hade avlidit och aktierna ärvdes av två söner (verksamma i betydande omfattning) och barnen (ej verksamma) till en tredje son, som avlidit tidigare. Y AB var nybildat. Ägarförhållandena i de två företagen mellan de två sönerna å ena sidan och de tre barnbarnen å andra sidan var likvärdiga. Utomståenderegeln var inte tillämplig beträffande sönernas innehav i X AB eftersom något utomstående ägande i X AB i betydande omfattning inte hade förelegat under hela den i 57 kap. 5 § första stycket IL föreskrivna tidsperioden. Den post direktägda aktier (det fanns även aktier ägda indirekt) som barnbarnen innehade hade varit kvalificerade andelar för arvlåtaren på grund av närståendes verksamhet i företagsgruppen.

Eftersom Y AB skulle nybildas skulle barnbarnens aktier om 30,75 procent, ej kvalificerade andelar, anses som ägda av utomstående vid en prövning mot utomståenderegeln. – Om det skulle innebära att även den andel av aktierna som ska ägas av sönerna (69,25 procent) skulle anses vara inte kvalificerade vid tillämpning av utomståenderegeln skulle villkoret för underlåten uttagsbeskattning inte uppfyllas. Till skillnad mot vad som normalt gäller var det här i sökandenas intresse att utomståenderegeln inte skulle bli tillämplig. Sökandena hävdade att ett utomstående ägande i betydande omfattning inte ska tolkas så att varje överskridande av en 30-procentig andel av aktierna i ett fåmansföretag ska föranleda att utomståenderegeln blir tillämplig. Till stöd för sin uppfattning hänvisade de till den i den skatterättsliga debatten framförda uppfattningen att de ändringar av skatte– och avgiftssatser som gjorts sedan utomståenderegeln infördes talar för att en miniminivå nu bör ligga närmare 40 än 30 procent.

Skatterättsnämnden (A, S, D, G, P, Sj, W) anförde följande.

En tolkning av begreppet ägande i betydande omfattning mot bakgrund av förarbetsuttalandet tyder på att avsikten är att 30-procentnivån ska tillämpas strikt. För det talar förutsebarhetsskäl; den aktuella kopplingen mellan uttagsbeskattningsreglerna och fåmansföretagsreglerna fanns inte när utomståenderegeln infördes. Det skulle innebära att i varje fall så snart som det utomstående ägandet uppgår till minst 30 procent av samtliga aktier är kravet uppfyllt. En sådan gränsdragning torde också allmänt ha upprätthållits i rättstillämpningen, även om frågan inte varit föremål för Regeringsrättens prövning. – Enligt Skatterättsnämndens uppfattning får mot bakgrund av det anförda utomstående anses äga del i företaget i betydande omfattning när, som i förevarande fall, det utomstående ägandet uppgår till minst 30 procent. Härav följer att en tillämpning av utomståenderegeln inte bör påverkas av att de faktorer, som vid lagstiftningens tillkomst legat till grund för att bestämma när ett tillräckligt stort utomstående ägande ska anses föreligga, har förändrats genom senare lagändringar.

Det återstår då att ta ställning till om det finns särskilda skäl som medför att de aktuella aktierna ändå ska anses kvalificerade. – Ägandeförhållandena i Y AB kommer att i princip motsvara dem som gäller i X AB i ursprungsläget om man även beaktar de indirekta innehaven i det senare bolaget genom kommanditbolaget. – De särskilda reglerna för beskattning av utdelning och kapitalvinst på kvalificerade an--delar i fåmansföretag infördes i samband med 1990 års skattereform för att förhindra att arbetsinkomster omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster. Bakgrunden till karenstiden – beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren – innan vanliga regler kan gälla var enligt förarbetena att det inte räcker att ta hänsyn till ägar- och verksamhetsförhållanden m.m. i anslutning till utdelnings- eller försäljningstillfället. Även förhållanden under förfluten tid ska beaktas såväl ifråga om företagets karaktär av fåmansföretag som i fråga om närståendekretsens verksamhet i företaget (prop. 1989/90:110 s. 468). Av förarbetena framgår också att bestämmelsen att en andel ska anses kvalificerad vid ett utomstående ägande av betydande omfattning bara om det finns särskilda skäl är tillkommen för att undvika att de särskilda reglerna kringgås.

Enligt Skatterättsnämndens uppfattning, som överensstämmer med Skatteverkets, föreligger typiskt sett en sådan undantagssituation om utomståenderegeln skulle kunna bli tillämplig genom att verksamheten i ett aktiebolag förs över till ett nybildat aktiebolag med samma ägarbild. Mot den bakgrunden anser Skatterättsnämnden att det finns särskilda skäl för att de aktuella aktierna i Y AB ska anses vara kvalificerade andelar under återstoden av den aktuella tidsperioden. – I förevarande fall leder det till att villkoret för underlåten uttagsbeskattning i 23 kap. 19 § andra stycket IL får anses vara uppfyllt. Med hänsyn härtill och då övriga villkor för underprisöverlåtelse enligt förutsättningarna är uppfyllda ska någon uttagsbeskattning inte ske av X AB vid överlåtelsen av den bedrivna verksamheten till Y AB.

Förhandsbesked den 13 maj 2008 (dnr 95-07/D). Ej överklagat.

7.1Av Regeringsrätten avgjorda förhandsbesked

Fråga om kravet i 42 kap. 16 a § IL att det utländska bolaget är hemmahörande i en stat vars skatteavtal med Sverige innehåller en artikel om informations-utbyte är förenligt med EG-rätten (03.10.5.2). Nämndens förhandsbesked innebar att bestämmelsen inte kan rättfärdigas enbart på den grunden. RR kom efter förhandsavgörande från EG-domstolen den 10 maj 2007 i mål C-102/05 fram till motvarande uppfattning (2008-05-15).

Fråga om tillämpning av CFC-reglerna avseende ett captivebolag i Luxemburg är förenlig med skatteavtalet mellan länderna och med EG-rätten (05.10.5.1). Nämnden nej. RR undanröjde förhandsbeskedet med hänvisning till att de kriterier för prövning av om ett CFC–bolag etablerats i värdmedlemsstaten, som slagits fast i EG-domstolens dom den 12 september 2006 i mål C-196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas, inte bör prövas av RR som första instans (2008-04-03).

Fråga om tillämpning av CFC-reglerna avseende ett captivebolag i Schweiz hindras av (1) skatteavtalet mellan Sverige och Schweiz, (2) EG-rätten och i så fall (3) hur beskattning skall ske vid beskattningsinträdet med anledning av att bolaget vid beskattningen i Schweiz har utnyttjat en fördelaktig reserveringsmöjlighet i form av en utjämningsreserv (05.10.5.2). Nämnden svarade nej på (1) och (2) samt (3) att utjämningsreserven ska beaktas genom ett ingående värde av en säkerhetsreserv enligt 39 kap. 6 § IL beräknat på visst sätt. RR fastställde (1) och (2) samt förklarade (3) att obeskattad reserv hänförlig till utjämnings-reserven inte ska föranleda att en ingående säkerhetsreserv beaktas vid inkomstberäkningen (2008-04-03).

Fråga vid tillämpning av CFC-reglerna om upplåtelse av licensrättigheter som bedrivs av en utländsk juridisk person i Schweiz utgör en sådan annan finansiell verksamhet än bank- och finansieringsrörelse som avses i bilaga 39 a till IL (05.10.5.3). Nämnden ja. RR nej (2008-04-04).

Fråga vid tillämpning av CFC-reglerna om verksamhet av en utländsk juridisk person i Schweiz inriktad på förvärv av förfallna fordringar och betalning för dessa utgör en sådan annan finansiell verksamhet än bank- och försäkringsverksamhet som avses i bilaga 39 a kap. IL (05.10.5.4). Nämnden ja. RR fastställde (2008-04-04).

Fråga vid tillämpning av CFC-reglerna om en i en utländsk juridisk person i Schweiz bedriven varumärkeshantering, som bl.a. innefattar licensiering av varumärken, utgör en sådan annan finansiell verksamhet än bank- och försäkringsverksamhet som avses i bilaga 39 a kap. IL (05.10.5.5). Nämnden ja. RR nej (2008-04-03).

Fråga om en person som flyttar till ett annat EU-land skall beskattas vid tidpunkten för utflyttningen för ett uppskovsbelopp avseende andelsbyte av aktier (07.3.3.2). Nämnden nej. RR fastställde (2008-04-24).

Fråga om en person som flyttar till ett annat EU-land skall beskattas vid tidpunkten för utflyttningen för en förmån att i framtiden förvärva värdepapper på förmånliga villkor (07.3.3.1). Nämnden nej. RR faställde (2008-04-24).

Fråga om uttagsbeskattning enligt 22 kap. 7 § första stycket IL och återföring till beskattning av avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap. 8 § 4 IL ska ske när ett svenskt aktiebolag byter skatterättslig hemvist från Sverige till annat land inom EU (07.3.4.1). Nämnden nej. RR fastställde (2008-04-24).

Fråga om en provisionsbaserad ersättning som en anställd i stället för att ta ut som lön väljer att få överförd till en annan stiftelse än en vinstandelsstiftelse – vars uppgift är att förvalta sådana ersättningar – skall beskattas vid överföringstidpunkten (07.10.2.1). Nämnden nej. RR ja (2008-04-10).

Fråga om medel i en finsk personalfond (vinstandelsstiftelse) skall anses tillgängliga för lyftning för en skattskyldig som efter en första bindningstid avstår från att utnyttja sin rätt att få beloppet utbetalt (07.10.2.2). Nämnden nej. RR ja (2008-02-13).

Fråga om (I) villkoret i punkten 4 i Lex Asea (42 kap. 16 § första stycket IL) – att andelar i dotterbolaget efter utdelningen inte får innehas av något företag som tillhör samma koncern som moderbolaget – omfattar även utländska företag inom samma koncern och (II) villkoret för en partiell fission i 38 a kap. 2 § 1 IL – att överlåtelsen skall avse en verksamhetsgren – inte är uppfyllt vid överlåtelse av aktier i ett dotterbolag (07.10.3.2). Nämnden svarade ja (utdelning av aktier var skattepliktiga i båda fallen). RR fastställde (2008-01-31).

Fråga om reglerna i 23 kap. 2 § andra stycket IL är tillämpliga då (I) en verkställande direktör indirekt förvärvar aktier i det bolag där han är anställd till underpris genom ett nybildat bolag, i vilket han är delägare (II) en anställd i ett bolag, med brodern som slutlig ägare, indirekt förvärvar aktier i bolaget till underpris genom att ett tillsammans med brodern nybildat bolag (07.10.3.3). Nämnden svarade nej på båda frågorna. RR, (I) undanröjde förhandsbeskedet eftersom de faktiska förhållandena i ärendet inte ansågs tillräckligt redovisade och fastställde svaret i II (2008-06-16).

Fråga om jämkningsregeln för inventarier i 18 kap. 11 § IL är tillämplig när vid omstrukturering inom en koncern den vinst som uppkommer när ett bolag för över inventarier till marknadsvärdet kan kvittas mot ett koncernbidragsspärrat underskott (07.10.4.1). Nämnden nej. RR fastställde (2008-03-25).

Fråga om ett investmentföretags lånefordringar på intresse- och dotterföretag omfattas av begreppet värdepapper och liknande tillgångar (07.10.4.6). Nämnden ja. RR nej (2008-05-09).

Fråga om en bostadsrättsförening är ett privatbostadsrättsföretag (07.10.4.7). Nämnden ja. RR fastställde (2008-01-25).

Fråga om en marknadsnoterad obligation vars avkastning delvis bestäms av utvecklingen på marknaderna för olika tillångsslag (aktier, obligationer och råvaror) skall beskattas enligt reglerna för fordringsrätter (07.10.5.1). Nämnden ja. RR fastställde (2008-02-20).

Fråga om (I) den del av en ränta som en låntagare betalar till banken för att begränsa den ränteskillnadsersättning han skall betala till banken vid sjunkande ränteläge skall dras av som räntekostnad och om (II) det belopp som banken skall betala till låntagaren vid förtida återbetalning av lån vid stigande ränteläge skall anses utgöra kapitalvinst som inte är skattepliktig samt om den del av räntan han betalar till banken för denna utfästelse skall dras av som räntekostnad (07.10.5.2). Nämnden ja. RR fastställde (2008-02-13).

Fråga om arvingar efter en enskild näringsidkare kan överta ett kvarstående underskott i näringsverksamheten om de i samband med arvskifte övertar tillgångarna i den enskilda näringsverksamheten och driver den vidare (08.3.5.3). Nämnden nej. RR fastställde (2008-04-30).

7.2Överklagade och av Regeringsrätten t.o.m. den 30 juni 2008 inte avgjorda ärenden som redovisats i denna artikelserie

Fhb 2005-10-27. Fråga om skatteflyktslagen är tillämplig när inom en koncern aktier i ett fastighetsförvaltande aktiebolag flyttas till ett aktiebolag som bedriver handel med fastigheter och fastigheterna därefter förpackas i handelsbolag inför en förestående försäljning utan att någon värdeöverföring beskattas trots att avdrag medges för nedskrivning på lageraktier (06.3.4.2).

Fhb 2006-03-31. Fråga om en andel i ett svenskt handelsbolag som ägs av ett utländskt bolag är hänförlig till eller ingår i den verksamhet som handelsbolaget bedriver och om fördelningen av ersättningen från försäljningen av andelarna i handelsbolaget kan frångås om den framstår som orimlig och väsentligen betingad av skatteskäl (06.10.4.3).

Fhb 2006-09-29. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i ett annat EES-land skall medges i samband med att ett dotterföretag likvideras men inte möjligheten att kvitta underskott i mottagande företags hemviststat kvarstår, även om koncernbidraget är skattepliktigt (07.3.5.2).

Fhb 2006-11-08. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i ett annat medlemsland skall medges när tiden för att beakta gamla underskott mot framtida överskott gått ut för mottagande dotterföretag (07.3.5.3).

Fhb 2006-09-29. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett dotterföretag i Sverige till ett moderföretag i Finland skall medges (07.3.5.4).

Fhb 2007-03-01. Fråga om reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag skall medges för koncernbidrag från (I) ett dotterföretag i Sverige till tre dotterföretag i andra EU-länder och där koncermoderföretaget fanns i ett fjärde EU-land (II) ett svenskt dotterföretag till ett norskt dotterföretag där koncernmoderföretaget var svenskt men där etableringarna av givare och mottagare av koncernbidraget gjorts genom företag i annat EU-land (07.10.4.2)

Fhb 2007-05-28. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett dotterföretag i Sverige till ett dotterföretag i Finland med engelsk koncernmoder skall medges och om svaret förändras om andelarna i det finska dotterföretaget skulle överlåtas till det svenska dotterföretaget innan koncernbidraget lämnades (07.10.4.3).

Fhb 2007-03-01. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 och reglerna om fria kapitalrörelser i artiklarna 56–60 EG-fördraget innebär att avdrag skall medges för koncernbidrag från ett svenskt dotterföretag till ett danskt dotterföretag där koncernmoderföretaget har hemvist utanför EU (07.10.4.4).

Fhb 2007-12-21. Fråga om vid tillämpning av 7 kap. 15 § IL den verksamhet som en juridisk person bedriver ska anses uppfylla kravet på att vara sjukvårdsinrättning som inte bedrivs vinstsyfte (08.3.2.3).

Fhb 2007-12-18. Fråga om en underprisöverlåtelse av fastigheter inom en koncern kan godtas vid tillämpning av dels vanliga regler, dels skatteflyktsklausulen (08.3.4.1). (För att undvika att underprisöverlåtelsen förhindras av att det svenska koncernaktiebolag som ska äga fastigheterna – indirekt genom ett handelsbolag – har ett underskott, ska handelsbolaget ägas av två utländska bolag som därefter överlåter sina andelar i handelsbolaget till den slutlige mottagaren till marknadspris utan beskattning i hemviststaten).

Fhb 2007-10-31. Fråga om ett kraftbolags innehav av 0,56 procent av aktie-kapitalet i ett industribolag kan anses näringsbetingat enligt utredningsregeln i 24 kap. 14 § första stycket 3 IL. Mellan bolagen löpte ett 10-årigt avtal om elleveran-ser till industribolaget av betydande omfattning samt avtal om att ta tillvara spillvärme från industriverksamheten m.m. (08.3.5.1).

Fhb 2007-12-18. Fråga om ett aktieinnehav som varit näringsbetingat med stöd av utredningsregeln i 24 kap. 14 § första stycket 3 IL behåller sin karaktär efter det att den rörelse som utgör grunden för att andelarna ska ha denna karaktär, har upphört (08.3.5.2).

Fhb 2008-05-16. Fråga om förmån av betald trängselskatt ska anses ingå i bilförmånsvärdet (08.10.2.1).

Fhb 2008-06-30. Fråga om återbetalning till arbetsgivaren av för mycket betald preliminärskatt enligt avtal om s.k. nettolön ska behandlas som återbetalning av lön och hänföras till samma beskattningsår som det år då lönen tagits upp (08.10.2.2).

Fhb 2008-07-04. Fråga om när ett tyskt dotterföretag med associationsformen Aktiengesellschaft ombildas till associationsformen Kommanditgesellschaft (1) de svenska aktiebolagen som äger andelarna ska beskattas, (2) marknadsvärdet utgör anskaffningsvärdet för inventarierna, (3) någon goodwill, som kan ligga till grund för värdeminskningsavdrag är tillämpligt, ska anses förvärvad och (4) de svenska aktiebolagen har rätt till avräkning för lokal inkomstskatt i Tyskland som det tyska företaget betalar (08.10.3.1).

Fhb 2008-02-08. Fråga om ett bostadsföretag som inte är ett privatbostadsföretag ska uttagsbeskattas när det övergår till att vara ett sådant företag (08.10.3.2)

Fhb 2008-01-28. Fråga om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget innebär att avdrag för koncernbidrag från ett moderföretag i Sverige till ett dotterföretag i Tyskland skall medges när dotterföretaget likvideras alternativt, om dotterföretaget avvecklas genom fusion med moderföretaget, huruvida moderföretaget får ta över underskottet (08.10.4.1).

Fhb 2008-02-18. Fråga om uttrycket ”indexering eller annan värdesäkring av utfästelserna” i 28 kap. 16 § IL kan avse en klausul som är anknuten till utvecklingen av ett börsindex (08.10.4.2).

Fhb 2008-03-20. Fråga om ett tillskott som motsvarar överförd periodiseringsfond har gjorts när periodiseringsfond förs över från en enskild näringsverksamhet till ett aktiebolag (08.10.4.3).

Fhb 2008-06-30. Fråga om rätt till avdrag för tidigare års underskott föreligger fullt ut mot koncernbidrag från företag som ingick i koncernen före ägarförändringen när underskottsföretaget även mottar koncernbidrag från företag som inte tillhörde samma koncern vid tidpunkten ifråga, vilket bidrag motsvarar beskattningsårets underskott (08.10.4.4)

Fhb 2008-06-30. Fråga om (1) bestämmelserna om fusion i 37 kap. IL är tillämp-liga på en s.k. omvänd fusion, (2) hinder föreligger att tillämpa undantaget 37 kap. 22 §, att beloppsspärren inte ska beaktas beträffande kvarstående underskott hos det överlåtande företaget och (3) fusionsvederlaget kan bestå av egna aktier som värderas till marknadsvärdet (08.10.4.5).

Fhb 2008-02-22. Fråga om en pensionsstiftelse har rätt till avräkning av utländsk källskatt som belastar utländsk fond som stiftelsen investerar i (08.10.4.6).

Fhb 2008-06-02. Fråga om vid beräkning av kapitalförlust vid avyttring av en kapitalförsäkring omkostnadsbeloppet ska minskas med mottagna skattefria betalningar under innehavstiden och att minskningen ska ske krona för krona (08.10.5.1).

Fhb 2008-06-03. Fråga om andelar i ett aktiebolag, där kvalificerade andelar i ett bolag genom en serie interna aktieöverlåtelser ”ersatts” av andelar i ett annat aktiebolag i vilket den skattskyldige endast medverkat till att administrera vissa köp och försäljningar som ett led i den planerade överlåtelsekedjan ska beskattas enligt 57 kap. IL genom att (a) anse den skattskyldige verksam i bolaget i betydande omfattning, (b) se till den verkliga innebörden av genomförda transaktioner, eller, (c) tillämpa skatteflyktslagen (08.10.6.1).

Peder André är ordförande i Skatterättsnämnden, avdelningen för direkt skatt.