Rättsfall

1 Inledande anmärkningar1

Den 1 januari 2004 avskaffades statens förmånsrätt för skatter. Staten har dock fortfarande andra möjligheter att få betalt för sina skattefordringar i konkurrensen med övriga konkursborgenärer.

Till att börja med kan det s.k. återvinningsförbudet i 4 kap. 1 § konkurslagen avseende betalning av förfallen skatt nämnas. Vidare finns det särskilda avräkningsbestämmelser på skatteområdet; dels i den lag som är föremål för denna rättsfallskommentar, d.v.s. lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter (nedan avräkningslagen), dels i andra författningar såsom 16 kap. 9 § skattebetalningslagen.2 Dessa avräkningsbestämmelser gör det i korthet möjligt för det allmänna att utnyttja en motfordran mot en gäldenär vid återbetalning av skatt eller avgift till denne. I en konkurs kan detta på samma sätt som en kvittning enligt konkurslagen innebära en fördel för det allmänna i förhållande till andra konkursborgenärer. Genom en kvittning får borgenären full betalning för sin fordran ur en tillgång i konkursboet så långt denna förslår, närmare bestämt boets fordran mot borgenären själv. Om inte de särskilda avräkningsbestämmelserna för skatter eller avgifter skulle vara tillämpliga kan en kvittning enligt 5 kap. 15 § konkurslagen aktualiseras även på skatteområdet.

I sammanhanget kan även det s.k. ställföreträdaransvaret för skatter enligt 12 kap. 6 och 6a §§ skattebetalningslagen nämnas. Om företrädare för en juridisk person, och hit räknas även konkursförvaltare, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåtit att betala skatt, göra skatteavdrag eller lämnat oriktiga uppgifter som lett till att den juridiska personen tillgodoräknats överskjutande ingående mervärdesskatt med för stort belopp, är företrädaren tillsammans med den juridiska personen skyldig att betala beloppet och räntan på detta.

I det rättsfall som här skall kommenteras prövades avräkningslagens tillämplighet under konkurs. Frågan avsåg närmare bestämt om avräkning kan ske för det allmännas fordringar mot en konkursgäldenär trots att fordringarna uppkommit efter konkursutbrottet. Huvudregeln för att en fordran skall få göras gällande i en konkurs är som bekant att fordringen skall ha uppkommit innan konkursutbrottet (5 kap. 1 § konkurslagen).

2 Närmare om det aktuella rättsfallet

Den 11 juli 2002 försattes M & M Garderobsinvest AB i konkurs (nedan bolaget) och vid det tillfället hade det allmänna inte några fordringar mot bolaget. Efter konkursbeslutet fick dock bolaget (dåmera konkursboet), p.g.a. av korrigeringar av vissa skattebeslut, dels en fordran mot det allmänna i form av ett tillgodohavande på sitt skattekonto, dels en skuld till det allmänna genom att rättshjälps- och förrättningskostnader hade fastställts. Den 31 oktober 2003 beslöt kronofogdemyndigheten att med tillämpning av avräkningslagen avräkna närmare 20.000 kr från bolagets skattekonto.

Konkursboet överklagade kronofogdemyndighetens beslut och yrkade att beslutet om avräkning skulle undanröjas och att ett belopp motsvarande det avräknade beloppet skulle utbetalas till konkursboet. Efter det att tingsrätten bifallit konkursboets yrkanden och hovrätten därefter fastställt kronofogdemyndighetens beslut yrkade konkursboet i Högsta domstolen att tingsrättens beslut skulle fastställas.

Som grund för sitt yrkande åberopade konkursboet att de fordringar mot bolaget som utgjort underlag för kronofogdemyndighetens beslut hade uppkommit efter konkursutbrottet. Detta innebar enligt konkursboet att fordringarna inte fick användas för avräkning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 15 § jämfört med 5 kap. 1 § konkurslagen. Av bestämmelserna framgår att en förutsättning för att en fordran skall få användas av någon mot en konkursgäldenär till kvittning i konkurs mot en fordran som konkursgäldenären har mot denne är att borgenärens fordran har uppkommit före konkursbeslutet.

Skatteverket invände mot detta att de inskränkningar som kan gälla vid kvittning i eller utom konkurs saknar betydelse vid avräkning enligt avräkningslagen. Några omständigheter för att underlåta avräkning enligt avräkningslagen förelåg inte.

Högsta domstolen konstaterar till att börja med att när avräkningslagen infördes 1985 så innebar detta en utvidgning av det allmännas möjligheter att ta i anspråk återbetalningar av skatter och avgifter för betalning av fordringar som det allmänna har på den återbetalningsberättigade. I lagmotiven anfördes att det avräkningssystem som lagen bygger på inte skulle förväxlas med det allmänna kvittningsförfarandet och att det delvis hade andra rättsverkningar än kvittning (se prop. 1984/85:108 s.19). När det gäller avräkningsförfarandets förhållande till reglerna om kvittning i konkurs sades vidare att avräkning skall ske även om gäldenären försatts i konkurs (se Ds Fi 1983:24 s. 30 med hänvisning till bl.a. RÅ 1964 ref. 42 samt prop. 1984/85:108 s. 47, 66 och 74).

Mot denna bakgrund saknar enligt Högsta domstolen frågan om en fordran som det allmänna har mot en återbetalningsberättigad konkursgäldenär uppkommit före eller efter konkursutbrottet betydelse för om en fordran skall läggas till grund för avräkning enligt avräkningslagen. Konkursboets överklagande avslogs därför.

3 Kommentar

Som en grundläggande princip inom konkursrätten gäller en likabehandling av konkursborgenärerna, d.v.s. att varje borgenär skall få utdelning i konkursen i proportion till storleken av dennes fordran. Av olika skäl har dock väsentliga avsteg gjorts från denna princip. Härvid kan i första hand förmånsrättslagens bestämmelser nämnas och även om förmånsrätten för skatter har avskaffats visar det aktuella rättsfallet att det på skatteområdet fortfarande finns andra inskränkningar av principen. Avräkningslagens bestämmelser är sålunda tillämpliga även på det allmännas motfordringar som uppkommit efter ett konkursutbrott och är därmed mer generöst utformade än kvittningsbestämmelserna i 5 kap. 15 § konkurslagen. Av inledningen ovan framgår att det på skatteområdet dessutom finns ytterligare inskränkningar av den aktuella principen.

Jesper Öberg, jur. dr och skattejurist vid Ernst & Youngs momsgrupp i Stockholm.