A13 Internationell skatterätt

1.1 Utländska experter, forskare och andra nyckelpersoner

RÅ 2006 ref. 16 gällde en person, som anställts på Handelsbanken som ansvarig för valutahandeln med de största finländska kunderna. Han hade en ingående kännedom om den finländska marknaden och behärskade finska språket. Frågan var om han kunde medges de speciella skatteförmånerna för utländsk expert enligt 11 kap. 22 § p. 1 IL eller annan utländsk nyckelperson enligt 11 kap. 22 § p. 3 IL.

Forskarskattenämnden liksom länsrätten i Stockholms län ansåg inte att hans arbete var på den nivå som kvalificerade honom som expert eller nyckelperson eller att det förelåg svårigheter att rekrytera personal inom landet till uppgifterna. KR i Stockholm ansåg däremot att han visserligen inte nådde upp till den höga kompetensnivå som fordrades för att kvalificera som expert enligt p. 1 men att han hade en nyckelposition inom en av bankens verksamhetsgrenar och därför var berättigad till skattelättnader enligt p. 3.

RR fann att han inte var berättigad till skattelättnader som expert enligt p. 1 eftersom det inte visats att det förelåg svårigheter att rekrytera inom landet till befattningen ifråga. Inte heller kunde förmånerna beviljas enligt p. 3 eftersom det enligt denna punkt fordrades att han hade en nyckelposition inom ett företag. Det var inte tillräckligt att han hade en sådan position inom en verksamhetsgren inom företaget.

RR har således fullföljt sin restriktiva linje vad beträffar förutsättningarna för att få skatteförmåner som utländsk expert, forskare eller nyckelperson.

RÅ 2006 ref. 29 (förhandsbeskedsärende) gällde behandlingen av en bonus, som utbetalats efter det att de tre år under vilka en utländsk expert kan medges skatteförmåner gått tillända. SRN=RR (två skiljaktiga) ansåg att det inte spelade någon roll att bonusen utbetalats först i februari månad efter treårsperiodens utgång och att förmånerna skulle utgå för den del av bonusen som kunde hänföras till arbete inom treårsperioden.

1.2 Utflyttning

I RÅ 2006 ref. 67 (förhandsbeskedsärende) ägde en svensk medborgare och tre andra icke närstående fysiska personer 25 % var i ett kapitalförvaltande svenskt aktiebolag, som sin tur genom aktieinnehav hade ett betydande inflytande över ett näringsdrivande svenskt forsknings- och utvecklingsbolag inom vårdsektorn. Han kontrollerade dessutom på annat sätt en del mindre aktieposter i detta bolag.

SRN=RR ansåg därför att han och hans hustru efter utflyttning till Österrike hade väsentlig anknytning till Sverige enligt femårsregeln.

Fallet illustrerar att en utflyttad person kan anses ha väsentligt inflytande i ett svenskt företag som bedriver näringsverksamhet inte bara genom direkt ägande utan via ett indirekt ägande tillsammans med icke närstående personer och därmed förbli obegränsat skattskyldig i Sverige.

2.1 Korrigeringsregeln

RÅ 2006 ref. 37 gällde avdrag för serviceavgifter i en internationell koncern med moderbolag i USA. Avgifterna betalades till ett servicebolag i Schweiz som gav service till bolagen i Europa beträffande marknadsföring, produktion, administration och personalfrågor. Avgifterna beräknades med hjälp av vissa fördelningsnycklar. Dessutom utgick ett 10 %-igt vinstpåslag.

Skattemyndigheten=LR i Stockholm=KR i Stockholm fann att avdrag inte kunde medges för en fjärdedel av kostnaderna eftersom de inte kunde anses som driftskostnader i det svenska bolagets näringsverksamhet. Inte heller medgavs avdrag för det 10 %-iga vinstpålägget, eftersom enligt av OECD utgivna skrifter vinstpåslag inte skulle göras vid kostnadsfördelning för tjänster som mottagaren inte kunde påverka som oberoende part.

RR hänvisade till sin ståndpunkt i RÅ 2004 ref. 13, enligt vilket korrigeringsregeln i 43 § 1 mom. KL (numera 14 kap. 19 § IL) utgör en specialbestämmelse som har företräde framför generella regler vid beräkning av en näringsverksamhets resultat. Tillämpning av korrigeringsregeln krävde en konstaterad prisavvikelse som påverkat näringsverksamhetens resultat negativt. Samtliga mellanhavanden mellan avtalsparterna måste därvid beaktas. Såväl den av bolagen använda kostnadsfördelningen som vinstpåslaget måste anses godtagbara eftersom det inte fanns anledning till någon justering med tillämpning av korrigeringsregeln.

RR har således yttrligare understrukit den betydelsefulla ståndpunkt, som intogs i RÅ 2004 ref. 13.

Gustaf Lindencrona