A3 Inkomst av kapital

1 Löpande intäkt

I RÅ 2006 not. 148 fann Skatterättsnämnden (Regeringsrätten: ej ändring), att en förmedling av aktier till vissa personer var utdelning för dessa.

Ett bolag Y hade ett förhållandevis stort antal aktieägare (enligt ansökan 2 800 personer). Y:s verksamhetsidé var att hjälpa till att skapa erforderlig ägarspridning i mindre bolag, för att hjälpa dessa att få status av noterade bolag. Förfarandet var förenklat att ett mindre bolag ingick ett avtal med Y om att Y mot viss ersättning skulle förmedla aktier i det mindre bolaget till sina aktieägare. Den ersättning som utgavs var de aktier som skulle spridas. Y förvärvade enligt ansökan inte aktierna själv. Det överenskomna antalet aktier överfördes till ett emissionsinstituts VP-konto. Detta institut överförde sedan aktierna till bolaget Y:s ägares VP-konton, efter hur stor andel dessa hade i Y. Aktieägarna i Y betalade inget för de så mottagna aktierna.

Skatterättsnämnden ansåg att eftersom ägarna till Y ”utan betalning på grund av innehavet” i Y AB samt ”vad som framkommit i övrigt” fick aktier i andra bolag skulle detta vara utdelning för ägarna. Bl.a. annat anförde Skatterättsnämnden att ägarna i Y AB var ”skyldiga” att ta emot aktierna. På vilken grund de var skyldiga framgick inte, det kan knappast varit på grund av ägandet, som inte ger några skyldigheter utan endast rättigheter.

Avgörandet är intressant. Enligt min mening är en conditio sine qua non för utdelning att värde överförs från bolag till dess ägare (eller att ägare på annat sätt disponerar över värdet i bolaget, Sipano II normen). I målet var frågan som jag ser den, huruvida värdet av de förmedlade aktierna först tillfördes Y för att sedan tillhandahållas dess ägare. Jag uppfattar att bedömningen av den verkliga innebörden landade i detta, trots att sökanden hävdade att äganderätten till de förmedlade aktierna aldrig övergick till Y AB. Rättsfall skall inte tolkas e contrario, men jag är ändå nyfiken på hur bedömningen blivit om ersättning i form av pengar lämnats till Y AB för förmedlingsuppdraget.

Det kan knappast sägas att rättsläget är tillfredställande eftersom det saknas egentliga skäl för utdelningsbeskattning. Värdet av de mottagna aktierna skulle givetvis ha beskattats vid avyttring. Nu måste istället en komplicerad beräkning av värdet av aktierna utföras som enbart hämmar en sund affärsidé.

I RÅ 2006 ref. 45 (förhandsbesked) frångick Regeringsrätten den s.k. subjektsprincipen och beskattade inte en givare av utdelning för värdet av utdelningen, trots att givaren förfogade över denna utdelning. Regeringsrätten tillämpade den klara lagregeln i inkomstskattelagen 42:12. A äger aktier i börsnoterade svenska avstämningsbolag. Omständigheterna i målet var kortfattat följande. En person A som ägde aktier i ett noterat s.k. avstämningsbolag avsåg att – före bolagsstämmobeslut om utdelning – till en begränsat skattskyldig stiftelse ge bort rätten till framtida utdelning på aktierna. Skatterättsnämnden ansåg att A inte behövde ta upp utdelningen till beskattning.

Subjektsprincipen anses innebära att den som har intjänat en inkomst, och förfogar över den genom att t.ex. styra över den till någon annan. Ett annat sätt att uttrycka saken på är att den ekonomiska eller verkliga innebörden av en gåva av intjänad inkomst är att givaren tar inkomsten i bruk, inkomsten tar så att säga omvägen över givaren till gåvotagaren. Det s.k. Sipano II målet, RÅ 2004 ref. 1, vilar på det synsättet. I det välkända målet ansågs en s.k. sidledes värdeöverföring vara utdelning för ägarna till det överförande bolaget enligt den verkliga eller ekonomiska innebörden. Endast i en sådan situation att lagregeln i 23:11 inkomstskattelagen kan tillämpas kan utdelningsbeskattning undvikas. Som torde vara känt för Skattenytts kunniga läsare har Skatterättsnämnden i ett förhandsbesked från 20 december 2006 (Skatteverkets sammanställning av rättsfall 2/07) funnit att en överföring av värde från ett aktiebolag till en allmännyttig stiftelse skall beskattas hos ägaren till bolaget. Skatterättsnämnden anförde:

”Härav får anses följa att en förmögenhetsöverföring som inte är affärsmässigt motiverad från ett aktiebolag till en stiftelse och som inte är en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. IL skall leda till att ägarna i aktiebolaget utdelningsbeskattas. Det innebär i förevarande fall att bolagets överföring till stiftelsen utan ersättning av ifrågavarande aktier medför att A som ägare till bolaget ska utdelningsbeskattas. Någon anledning att inte behandla överföringen av kontanter på motsvarande sätt föreligger inte.”

Skatteverket har överklagat Skatterättsnämndens besked och önskar att Regeringsrätten fastställer beskedet.

Rättspraxis kan därför sägas vara en aning inkonsekvent. En formellt ”äkta” utdelning förefaller kunna styras över till andra subjekt med inkomstskatterättslig effekt (RÅ 2006 ref. 45) men en förtäckt utdelning i form av en s.k. sidledes värdeöverföring kan inte styras över till annat subjekt (RÅ 2004 ref.1). Something is rotten in the state of Law.

Min uppfattning är att ”det ruttna” i rätten är att Regeringsrätten kom till att rättsgrundsatsen som följer av det s.k. Sipano I målet (RÅ1992 ref. 56) skulle ändras. Enligt min mening var den domen en bra avvägning för när beskattning av utdelning skulle ske. Sipano II målet leder till mängder av underliga och konstiga rättsföljder och tvingar Regeringsrätten till nya ologiska domar, som den nu behandlade RÅ 2006 ref. 45.