Rättsfall

Författare: Ulf Tivéus

Aktieförvärv eller uppskjutet förvärv?

Det är snarare regel än undantag vid anställdas förvärv av aktier i arbetsgivarbolaget (eller annat koncernföretag) att förvärvet är förenat med någon form av förfoganderättsinskränkningar. Det kan vara fråga om en lock up-period under vilken den anställde inte kan sälja aktierna fritt, hembuds- eller förköpsvillkor som föreskriver hur och till vilket pris aktierna kan överlåtas etc. Vid aktie- och andra värdepappersförvärv är det – till skillnad mot förvärv av optioner av olika slag – lagstiftat att det kan finnas denna typ av förfoganderättsinskränkningar utan att beskattningen senareläggs.1

Värdepappersregeln infördes som en direkt följd av den s.k. Skåne-Gripen-domen2 för att tidigarelägga en beskattning när ett värdepappersförvärv är förenat med vissa förfoganderättsinskränkningar. I Skåne-Gripen-domen kunde anställda via PK-banken förvärva konvertibla skuldebrev till underpris. I samband med förvärvet avtalades att de anställda under en femårsperiod (motsvarande lånets löptid) inte fick överlåta eller på annat sätt förfoga över konvertiblerna. Dock hade de anställda under spärrtiden rätt att säga upp skuldebreven till betalning. Om innehavaren slutade sin anställning inom denna tid var han också tvungen att sälja konvertibeln till PK-banken till anskaffningspris. Med stöd av kontantprincipen beskattade inte Regeringsrätten förmånen vid förvärvet utan först när förfoganderättsinskränkningarna upphörde (men bara om förmånen då alltjämt fanns kvar). Effekterna av domen ansågs leda till oönskade skatteplaneringsmöjligheter och stoppades sålunda med värdepappersregeln. Skälen bakom regeln framgår tydligt av följande uttalande av departementschefen i förarbetena till regeln (prop. 1989/90:50 s.74):

”Om det är möjligt att skjuta upp beskattningen genom att förena ett förvärv med villkor som innebär inskränkningar i förfoganderätten, finns det en betydande risk att förmåner i allt större utsträckning förenas med sådana villkor. Det skulle innebära att betydande skattekrediter kunde erhållas. Även om det i bedömningen vägs in att arbetsgivaren kan ha andra motiv för den nu diskuterade typen av villkor och att skatteförmågeprincipen kan sägas tala mot en omedelbar beskattning är det enligt min mening nödvändigt att beskattning sker redan vid förvärvet.”

Värdepappersregeln har i praxis från Regeringsrätten begränsats bara genom det s.k. skuggsparandemålet3. I detta mål, som var mycket speciellt, hade den anställde, som var anställd i svensk filial till ett amerikanskt bolag, sparat i aktier i det amerikanska bolaget, samtidigt som arbetsgivaren parallellt hade avsatt en summa för ytterligare aktieköp (det s.k. skuggsparandet). Den anställde blev inte ägare till de aktier som omfattades av arbetsgivarens skuggsparande förrän efter en viss kvalifikationstid. Det framgår av domen i målet att den anställde var medlem i något som liknar en aktiesparklubb. En fristående förvaltare förvärvade aktierna till aktiesparklubben, inte medlemmen. Medlemmen hade inte heller rätt att lyfta utdelning förrän efter kvalifikationstiden. Det enda argumentet för att en medlem faktiskt gjort ett förvärv av aktier var att han hade rätt att anvisa förvaltaren hur rösträtten för hans andelar i aktiesparklubben skulle användas. Villkoren för skuggsparandet ansågs därmed vara sådana att den anställde inte ansågs ha gjort ett förvärv av värdepapper förrän rätten till dem blivit intjänad. Värdepappersregeln var därför inte applicerbar.4

Trots den till synes klara lagstiftningen har Skatteverket under senare år drivit en linje som synes grundas på praxis beträffande optionsförvärv (!) att ett aktieförvärv inte skall anses ha skett med mindre den anställde vid varje tidpunkt fritt kan tillgodogöra sig aktiens fulla marknadsvärde. Om den anställde, som gjort ett aktieförvärv, på grund av inskränkningar i förfoganderätten inte kunnat sälja de förvärvade aktierna till fullt marknadsvärde förrän exempelvis efter tre år, anses förvärvet enligt Skatteverket ske först år 3. Något stöd i rättsutvecklingen sedan värdepappersregelns tillkomst för att inskränkningar i förfoganderätten vid värdepappersförvärv skulle få annan betydelse synes dock inte finnas. Tvärtom synes Regeringsrätten under senare tid inte heller tillmäta förfoganderättsinskränkningar vid aktieförvärv någon ny betydelse, se RÅ 2002 ref. 78 där anställda ansågs ha gjort ett aktieförvärv vid ett aktiebyte, trots inskränkningar i förfoganderätten under en inlåsningsperiod.

Det är därför glädjande att Skatterättsnämnden nyligen haft anledning att pröva frågan i ett förhandsbeskedsärende (fhb 191-06/D meddelat 2007-02-01)5 där ledande befattningshavare i ett bolag under uppköp samtidigt var minoritetsägare i bolaget. Dessa personer, som skulle anställas i den nybildade koncernen mot marknadsmässig lön, erbjöds aktier i det köpande företagets moderbolag dels genom ett (dubbelt) andelsbyte, dels genom förvärv av aktier vid en riktad nyemission mot kontant betalning. Värdet på de aktier som personerna fick vid aktiebytet skulle motsvara vad de övriga aktieägarna fick i samband med uppköpet. De nyemitterade aktierna skulle också emitteras till samma pris. Ett villkor för aktieförvärvet var att de anställda ingick ett aktieägaravtal med övriga aktieägare. Av avtalet framgick att aktieägaren inte utan huvudaktieägarens tillstånd fick avyttra aktierna till tredje man. Om bl.a. den anställde slutade sin anställning – vilket utgjorde ett väsentligt avtalsbrott – ägde huvudaktieägaren rätt att förvärva den anställdes aktier för antingen (alt. A) ett belopp som motsvarade marknadspris reducerat med ett belopp som motsvarade ett kontraktsrättsligt skadestånd eller (alt. B) ett belopp som understeg marknadsvärdet. Som ett alternativ till inskränkningarna i möjligheterna att externt överlåta aktierna skulle aktieägaravtalet innehålla en klausul (alt. C) om att huvudaktieägaren hade förköpsrätt till gällande marknadsvärde i form av ett skuldebrev men om minoritetsägaren slutade sin anställning skulle huvudaktieägaren ha rätt att förvärva aktierna varvid värdet på skuldebrevet kunde justeras ned. I alla alternativ skulle den anställde lämna sina aktier som pant för sina förpliktelser enligt avtalet men hade i övrigt de rättigheter som enligt ABL följer med aktieägandet såsom rösträtt och rätt till utdelning.

Skatterättsnämnden ansåg – mot bakgrund av att sökanden skulle bli civilrättslig ägare till aktierna efter nyemissionerna, att han skulle betala lika mycket för sina aktier som de som förvärvar aktier utan att anställas i koncernen och att han skulle komma att anställas mot marknadsmässig lön – att sökanden fick anses betala ett marknadsmässigt pris vid nyemissionerna och därmed anses då förvärva aktierna oavsett om förvärv skulle ske kontant eller genom aktiebyte. Bedömningen gällde oavsett om aktieägaravtalet utformades enligt alt. A, B eller C. Enligt Skatteverkets kommentar till beskedet delar verket Skatterättsnämndens bedömning och kommer inte att överklaga beskedet.6 Beskedet blir därmed inte överprövat av Regeringsrätten. Vad Skatteverket haft för bevekelsegrunder för att inte överklaga är inte kända men det vore olyckligt om andra inom verket fortsätter att driva en uppfattning som kolliderar med beskedet.

Den slutsats man kan dra av förhandsbeskedet är enligt min mening att förfoganderättsinskränkningar i samband med aktieförvärv inte heller vid beskattningen senarelägger förvärvstidpunkten. Värdepappersregeln7 och Skåne-Gripen-domen bör därför alltjämt vara vägledande. Om en anställd väl gjort ett förmånligt aktieförvärv inträder förmånsbeskattningen redan vid förvärvet även om den anställde inte kan sälja aktierna till marknadspris under en viss lock up-period. Hembudsavtal, som föreskriver att den anställde bara kan sälja till andra aktieägare och till ett visst angivet pris bör inte heller medföra annan bedömning. Det sagda torde gälla inte bara aktier utan även andra värdepapper. När det gäller aktieoptioner och syntetiska optioner är rättsläget dock något ovisst varför sådana förvärv inte bör förenas med förfoganderättsinskränkningar som hindrar innehavaren att löpande avyttra optionen till gällande marknadspris.

Roger Persson Österman

Ulf Tivéus är verksam vid Skeppsbron Skatt.