I den återkommande avdelningen Skattenytt Internationellt är det allmänna syftet att spegla internationella skattenyheter. Avsikten är att i såväl kortare som längre notiser referera och analysera nyheter på det internationella skatteområdet. Det kan vara nyheter med internationell anknytning i intern svensk rätt och i främmande rättsordningar samt nyheter inom rättsområdena skatteavtalsrätt och EG-skatterätt. Jag tar tacksamt emot synpunkter på både innehåll och urval (Mattias Dahlberg, Uppsala universitet, Juridiska institutionen, Box 512, 751 20 Uppsala eller mattias.dahlberg@jur.uu.se).
OECD
I skatteavtalsrätten finns sedan länge en mekanism för ömsedig överenskommelse. Denna återfinns i OECDs modellavtal i artikel 25. Enligt denna artikel skall behörig myndighet i de avtalsslutande staterna sträva efter (”shall endeavour”) att lösa olika tolkningsproblem. Det kan vara fråga om en enskild som anser att beskattning inte företagits i enlighet med avtalet. Det kan även röra generella problem med tolkningen av ett skatteavtal, vilka inte har föranletts av något särskilt ärende. Ömsesidig överenskommelse kan också användas för att undanröja internationell dubbelbeskattning i situationer som inte täcks av skatteavtalets tillämpningsområde, till exempel om skattesubjektet inte är skatterättsligt hemmahörande i någon av de avtalsslutande staterna.
En nackdel med artikel 25 i OECDs modellavtal är att den inte tvingar de behöriga myndigheterna att nå en ömsesidig överenskommelse. I den skatterättsliga litteraturen har förslag lagts fram om skiljedomstol i internationella skattetvister, se Gustaf Lindencrona & Nils Mattsson, Arbitration in taxation, Kluwer, 1981. Frågan har relativt nyligen behandlats av Mario Züger, Arbitration under tax treaties (IBFD, 2001) och av Zvi Altman, Dispute resolutions under tax treaties (IBFD, 2006), vilka båda för övrigt har belönats med IFAs Mitchell B. Carroll Prize.
Inom EU finns numera en särskild skiljemannakonvention (90/436/EEG) för att lösa tvister som uppkommit till följd av tillämpning av regler om internprissättning (”transfer pricing”). Enligt konventionen kan en rådgivande kommitté tillsättas för att lösa tvisten, och dess rekommendation kan ytterst bli tvingande. Den tvingande verkan av skiljemannakonventionen kan ses som ett svar på den oförbindande mekanism som OECDs modellavtal hittills har medfört.
OECDs Skattekommitté har dock nyligen, februari 2007, beslutat att göra ett tillägg till artikel 25 varigenom mekanismen för ömsesidig överenskommelse får ett tvingande element. Artikel 25.5 i OECDs modellavtal kommer att få följande lydelse:
”Where,
a) under paragraph 1, a person has presented a case to the competent authority of a Contracting State on the basis that the actions of one or both of the Contracting States have resulted for that person in taxation not in accordance with the provisions of this Convention, and
b) the competent authorities are unable to reach an agreement to resolve that case pursuant to paragraph 2 within two years from the presentation of the case to the competent authority of the other Contracting State,
any unresolved issues arising from the case shall be submitted to arbitration if the persons so requests. These unresolved issues shall not, however, be submitted to arbitration if a decision on these issues has already rendered by a court or administrative tribunal of either State. Unless a person directly affected by the case does not accept the mutual Contracting States and shall be implemented notwithstanding any time limits in the domestic laws of these States. The competent authorities of the Contracting States shall by mutual agreement settle the mode of application of this paragraph.”
Det anges i en fotnot till den citerade punkten i artikel 25 att OECDs medlemsstater är fria att självständigt pröva om de i skatteavtal skall infoga det nya stadgandet. Detta manöverutrymme för medlemsstaterna bör enligt min mening tolkas så att den rekommendation som OECD ger medlemstaterna att i avtalsförhandlingar följa OECDs modellavtal, inte gäller artikel 25.5. I den nya kommentaren till artikel 25 (paragraf 47) noteras det att vissa medlemsstater inte kan införa den nya artikel 25.5 i sina skatteavtal med hänsyn till konstitutionella skäl. Den bindande överenskommelsen mellan de behöriga myndigheterna behöver ju inte nödvändigtvis ha godkänts av nationella parlament. Detta borde vara något för den svenska regeringen att överväga. I svensk rättstradition inhämtas inget godkännande av riksdagen för ömsesidig överenskommelse beslutad av behörig myndighet. Ett skäl kan vara att de som hittills ingåtts har varit av en enkel, administrativ art. Artikel 25 medger dock att mer omfattande överenskommelser ingås, och genom artikel 25.5 i OECD-avtalet har dessa också fått en bindande verkan.
Den företagna ändringen är välkommen och nog kan man säga att det i detta fall är utvecklingen inom Europeiska unionen som påverkat OECDs arbete. Ändringen av artikel 25 kommer att finnas med i den utgåva av OECDs modellavtal som planeras för utgivning år 2008.
Mattias Dahlberg
Mattias Dahlberg är professor i finansrätt vid Uppsala universitet.