Efter ett gemensamt operabesök och efterföljande nachspiel på restaurang i Helsingfors insisterade Kari på att följa mig till mitt centralt belägna hotell. I en trång gatupassage skymtade ett större gäng yngre män, som inte såg ut att vara några operaälskare. Vi tar en annan gata, sa Kari bestämt.
Det känns bittert att en person så medveten om stadens faror och med en sådan omtanke om andra, själv fallit offer för ett brutalt rånmord i sin älskade hemstad Helsingfors.
Karis död ger anledning till många tankar. Han var en lysande begåvning och den klart ledande finskspråkiga skatteprofessorn i Finland. Född 1944 avlade han både ekonom- och juristexamen och disputerade i december 1972 på avhandlingen ”Veron minimoinnista” (minimering av skatt). 31 år gammal utnämndes han 1975 till professor i finansrätt vid Helsingfors universitet. Som professor i finansrätt var han aktiv på alla professurens områden. Han utvecklade ett rikt författarskap. Bland hans böcker märks förutom avhandlingen ”Vuositulos ja verotettava tulo” (Årsresultat och beskattningsbar inkomst) 1975, Yritysverotusi, tillsammans med Nykänen, från 1985, kontinuerlig uppdatatering med lösblad (Kommentarer till företagsbeskattningen), Veropolitiikka 1990 (Skattepolitik) och Yritysverotuksen perusteet (Företagsbeskattningens grunder). Dessutom publicerade han ett stort antal artiklar på finska, svenska och engelska. Om inte den övervägande delen av hans arbeten varit på finska, hade de säkerligen fått en ännu större internationell genomslagskraft. Han ledde ett stort antal examensarbetesförfattare och doktorander till deras examina. Han deltog aktivt i den juridiska fakultetens arbete och lär avsevärt ha muntrat upp sammanträdena genom träffsäkra kommentarer.
Kari framträdde också utåt genom offentliga anföranden. Han medverkade i stor utsträckning i lagstiftningsarbete, både formellt och informellt genom sina många kontakter.
Kari var stolt över Finland och det finskspråkiga Finland. Det hindrade inte att han var en internationalist, som tillbringade midsomrarna på sin ”skärgårdsö”, d.v.s. på Manhattan hos Finlands FN-delegation. Han var en varm anhängare av nordiskt samarbete. Det tog sig bl.a. uttryck i ett flitigt deltagande i Nordiska Skattevetenskapliga Forskningsrådets sammanträden och seminarier. Här framträdde han obehindrat på svenska, vilket gjorde att vi övriga nordiska deltagare fick del av hans djupgående skatterättsliga kommentarer. Vid flera tillfällen fungerade han som betygsnämndsledamot och fakultetsopponent på skatterättsliga disputationer i andra nordiska länder, i Sverige t.ex. på Anders Hultqvists. Han arbetade också målmedvetet på att uppnå en fullständig behärskning av det svenska språket. Jag erinrar mig att han en gång frågade mig om det svenska namnet på en viss fågel. Efter diverse beskrivningar kom jag fram till att det felande ordet i Karis svenska vokabulär var fjällpipare. Jag kunde trösta Kari med att det även fanns svenskar med kunskapsluckor inom ornitologin.
Kari såg aldrig något problem för en finskspråkig i att behärska såväl svenska som engelska. Vid ett tillfälle när vi arbetade med det Nordiska Skattevetenskapliga Forskningsrådets engelskspråkiga jubileumsbok (Tax Reform in the Nordic Countries. 1973-1993 Jubilee Publication) säger Kari inledningsvis att vi måste bestämma oss för en term på engelska för de moderna nordiska skattesystemen med dess proportionella kapitalinkomstbeskattning och progressiva inkomstbeskattning av förvärvsinkomst. Efter diskussion bestämde gruppen av företrädare för medlemsländerna sig för termen the Nordic Dual Income Tax system. Termen har sedan dess fått ett allmänt genomslag.
Han var också aktiv inom skatterättens internationella organisationer som IFA (International Fiscal Association) och EATLP (European Association of Tax Law Professors). Han hade vid sin död kommit långt i förberedelserna för den senare organisationens kongress i Helsingfors 7-9 juni 2007.
Karis intressen begränsade sig inte till skatterätten. Han hade vidsträckta samhälleliga, historiska och kulturella intressen. Han har t.ex. varit ordförande i Finlands Juristförbund. Särskilt intresserade han sig för opera och balett och finländsk samtidskonst. Han hade också många vänner inte bara inom skatterätten utan också bland konstnärliga utövare.
Bilden skulle inte bli fullständig om man inte nämnde hans djupgående människokännedom. Han såg och genomskådade både mänskliga svagheter och mänsklig storhet hos andra och att de ofta kunde – i större eller mindre grad – vara förenade hos samma person.
I samband med en IFA-kongress besökte Kari och jag ett konstmuseum. Tavlorna var väl i och för sig bra. Det var bara det att de i allmänhet var målade ett tjugotal år efter att motsvarande konstriktning slagit igenom i Frankrike. Efteråt säger Kari bara: Gustaf, för att vara stor inom konsten bör man vara först med någonting, någon gång.
Det gäller också vetenskapen. Kari var stor inom finansrättsvetenskapen.
Kari hade många vänner. Jag räknar mig som en av dem. Jag hade föreställt mig att ha många givande samtal med Kari i Stockholm och i Helsingfors under många år. Det känns svårt att det inte blev så.
Gustaf Lindencrona