I Skattenytt nr 11, 2007, som helt ägnas åt temat skatteflykt, finns ett bidrag av Ulf Tivéus rubricerat ”Räntebetalningar till utlandet på koncerninterna lån finansierade med koncernbidrag – skatteflykt?”. I artikeln diskuterar Tivéus bl.a. transaktioner som Skatteverket benämner ”räntesnurror”.
Räntesnurror beskrivs på Skatteverkets hemsida som ”förfaranden som innebär att koncerner med olika koncerninterna transaktioner försöker uppnå en effekt som i sak är densamma som om koncernbidrag skulle ha lämnats med avdragsrätt från ett svenskt aktiebolag till ett utländskt bolag som inte beskattas för de överförda medlen i Sverige.”
Av beskrivningen framgår att Skatteverket med ”räntesnurror” åsyftar transaktioner som resulterar i att det svenska beskattningsunderlaget minskar. Som ett exempel på en sådan ”räntesnurra” hänvisar Tivéus under avsnitt 2.4 till Skatterättsnämndens förhandsbesked den 17 juni 2004 (refererat i Skatteverkets Rättsfallsprotokoll nr 17/04). Tivéus framhåller visserligen att skatteflyktslagen inte kan tillämpas på sådana transaktioner, men det är ändå olyckligt att förhandsbeskedet omnämns i detta sammanhang. I det aktuella fallet påverkades nämligen inte det svenska beskattningsunderlaget av omstruktureringen. De räntebärande skulder som uppkom vid överlåtelsen av det svenska dotterbolaget motsvarades av räntebärande fordringar som dessförinnan tillförts det svenska dotterbolaget från ett utländskt koncernföretag.
Peter Nortoft är skatterådgivare vid Öhrlings PricewaterhouseCoopers.