Förhandsbesked mervärdesskatt första halvåret 2007

3.1 Fråga om deltagande i s.k. avstämningsmöte är skattefri sjukvård

I Försäkringskassans arbete med rehabilitering av sjukskrivna ingår ofta s.k. avstämningsmöten där den sjukskrivne, representanter för arbetsgivaren och försäkringskassan samt behandlande läkare deltar. Syftet är att ytterligare klargöra den sjukskrivnes arbetsförmåga och möjligheterna till deltids- i stället för heltidssjukskrivning och att på så sätt minska kostnaderna för sjukfrånvaron. Den deltagande läkaren erhåller vad som i lagen om allmän försäkring benämns kostnadsersättning och i Riksförsäkringsverkets föreskrifter arvode, med 750 kr för första timmen och 375 kr för därefter påbörjad halvtimme.

Landstinget i X län frågade om landstinget, när någon dess läkare deltog i ett avstämningsmöte, tillhandahöll skattefria sjukvårdstjänster, alternativt om deltagandet utgjorde led i myndighetsutövning. Under ärendets handläggning uppkom också frågan om karaktären på den betalning som läkaren erhöll.

Nämndens majoritet (W, E, On) ansåg att deltagande i mötet inte utgjorde sjukvård och anförde bl.a. följande.

När försäkringskassan kallar den behandlande läkaren till ett avstämningsmöte kan det enligt nämndens bedömning främst antas ske för att försäkringskassan vill få upplysningar av läkaren om den försäkrades medicinska tillstånd. Bl.a. de av läkaren lämnade upplysningarna skall ligga till grund för försäkringskassans beslut om t.ex. vilka eventuella rehabiliteringsåtgärder som bör vidtas, om en sjukskrivning skall begränsas från hel- till deltidssjukskrivning eller kanske helt upphöra m.m. Den behandlande läkaren skall vid ett avstämningsmöte naturligtvis ta till vara den försäkrades intressen ur medicinsk synpunkt men det är inte av detta skäl som försäkringskassan kallat läkaren och utger ersättning till denne.

Nämnden fann vidare att landstinget genom att läkaren deltog i mötena tillhandahöll försäkringskassan en tjänst och att den ersättning, oavsett om den benämns arvode eller kostnadsersättning, som utgår utgör beskattningsunderlaget för tjänsten.

I frågan huruvida deltagandet i avstämningsmötena ingick som led i myndighetsutövning gjorde nämnden först den bedömningen att RÅ 1993 ref. 38 vari fastslogs att ett led i myndighetsutövning också kan föreligga när prestationer utförs av ett annat organ i beslutsprocessen än det som fattar det myndighetsutövande beslutet inte – i motsats till vad landstinget hävdade – utgjorde hinder mot att göra en annan bedömning om EG-rätten ledde till detta.

Nämnden anförde.

Enligt artikel 13 1 första och andra styckena i mervärdesskattedirektivet (motsvarande bestämmelser fanns tidigare i artikel 4. 5 sjätte mervärdesskattedirektivet, min anm.) anses offentligrättsliga organ inte som beskattningsbara personer när det gäller verksamheter som de bedriver eller transaktioner som de utför i sin egenskap av offentliga myndigheter, även om de i samband därmed uppbär t.ex. arvoden. – – –

Enligt EG-domstolen måste två villkor samtidigt vara uppfyllda för att undantaget i artikel 4.5 första stycket i sjätte direktivet skall var tillämpligt, nämligen att verksamhet utövas av ett offentligrättsligt organ och att verksamheten utövas av detta i dess egenskap av offentlig myndighet (jfr mål C-446/98, Fazenda Pública mot Câmara Municipal do Porto). Mot denna bakgrund är enligt nämndens uppfattning innebörden av EG-rätten den, att ett offentligrättsligt organ undantas från skattskyldighet enbart för verksamhet eller transaktioner som det självt utför i egenskap av offentlig myndighet. Det sagda innebär att bestämmelsen i 4 kap. 7 § endast är tillämplig på tjänster som ingår som led i myndighetsutövning utövad av tillhandahållaren. De tjänster som de av Landstinget anställda läkarna tillhandahåller vid avstämningsmöten ingår inte i någon Landstingets myndighetsutövning. Bestämmelsen är därför inte tillämplig på omsättningen av dessa tjänster.

O och R var skiljaktiga såvitt avsåg frågan huruvida deltagande i avstämningsmöte utgjorde sjukvård och ansåg att tillhandahållet omfattades av undantaget från skatteplikt. De anförde bl.a. följande.

EG-domstolen har i en dom den 20 november 2003 i mål 307/01, d’Ambrumenil (p. 60, 63 och 65) förklarat följande. Det är en läkartjänsts syfte som är avgörande för om den skall undantas från mervärdesskatteplikt. Vad gäller tjänster som består i att upprätta hälsointyg, exempelvis sådana intyg som avser en persons förmåga att resa, måste det sammanhang inom vilket dessa tjänster tillhandahålls beaktas för att det huvudsakliga syftet med dem skall kunna fastställas. När ett upprättande av ett intyg om fysisk hälsa syftar till att visa en tredje man att en persons hälsotillstånd gör det nödvändigt att begränsa hans verksamhet eller kräver att denna verksamhet bedrivs under särskilda villkor, kan det anses att det huvudsakliga ändamålet med tjänsten är att skydda den berörda personens hälsa.

– – –

Intyget syftar därmed väsentligen till att visa patientens arbetsgivare och Försäkringskassan att patientens tillstånd gör det nödvändigt att begränsa hans arbetsinsatser eller kräver att hans arbete utförs med iakttagande av olika försiktighetsmått. En behandlande läkares deltagande i ett avstämningsmöte syftar till att ytterligare klarlägga dessa förhållanden (jfr prop. 2002/03:89 s. 28).

Fhb 2007-03- 28. Överklagat av sökanden.

3.2 Kommunalförbunds deltagande i konsertarrangemang

X-musiken var ett kommunalförbund, bildat av en kommun och ett landsting, som bedrev sin verksamhet genom tre olika enheter varav Länsmusiken var en. Den senares uppgift var att stödja länets musik- och dansliv genom att bedriva projektverksamhet, förmedla konserter till lokala arrangörer och på annat sätt stödja det regionala musiklivet.

X-musiken skulle mot en avgift på c:a 5 000 kr tillhandahålla en skolkonsert till en kommun. Avgiften utgjorde enligt X-musiken ersättning för tillhandahållande av artisten, stöd till informationsinsatser samt turnéläggning. Närmare bestod tillhandahållandet i programdiskussioner med arrangören, uppgörelse med aktuell artist, marknadsföring för arrangören m.m. m.m Fråga i ärendet var om tillhandahållandet skulle bestå av en eller flera tjänster, om detta var helt eller delvis skattepliktigt samt, i så fall, tillämplig skattesats.

Nämnden (W, E, A, On, O, P, R) delade X-musikens och Skatteverkets uppfattning att tillhandahållandet utgjorde en enda tjänst.

I skattepliktsfrågan hade X-musiken aktualiserat dels bestämmelsen i 3 kap. 11 § 1 ML om undantag för utövande konstnärs framförande av konstnärligt verk, dels samma paragraf punkt 6 om undantag för omsättning av kulturbildningsverksamhet som bedrivs av kommun.

Beträffande det förstnämnda undantaget antecknade nämnden att Sverige enligt anslutningsfördraget får ha skattebefrielser för tjänster som tillhandahålls av författare, konstnärer och artister som avses i punkt 2 i bilaga F i sjätte direktivet så länge andra medlemsstater har det, och anförde vidare.

Enligt EG-domstolens praxis skall de begrepp i sjätte direktivet som används i sjätte direktivet för att beskriva undantag som gör avsteg från den allmänna principen att mervärdesskatt skall betalas för alla tjänster, som tillhandhålls av en skattskyldig person, tolkas restriktivt. En restriktiv tolkning är enligt domstolen desto mer motiverad vid tillämpningen av punkt 2 i bilaga F eftersom detta undantag inte är ett harmoniserat undantag som utgör en integrerad del av mervärdesskattesystemet utan ett undantag som enbart beviljats under en övergångsperiod.

Syftet med ML:s nu aktuella bestämmelse är att den utövande konstnärens ersättning (gage o.d.) för framförandet av det litterära eller konstnärliga verket skall undantas från skatteplikt (prop. 1996/97:10 s. 32). Den ersättning X-musiken erhåller har inte denna karaktär.

Nämnden fann således att undantaget inte var tillämpligt och majoriteten fann vidare att inte heller den andra nämnda undantaget var tillämpligt. I den delen anfördes bl.a. följande.

Begreppet ”kulturbildningsverksamhet” är inte definierat i lagtexten och är så allmänt att det inte är möjligt att med hänvisning till t.ex. normalt språkbruk fastställa dess innebörd med utgångspunkt i själva lagtexten. För att fastställa den närmare innebörden och omfattningen får ledning sökas i förarbetena. Som framgått tar undantagsbestämmelsen sikte på den kulturbildningsverksamhet som äger rum inom ramen för de kommunala kultur- och musikskolorna och ett sådant tillhandahållande är det inte fråga om i ärende.

En fråga i sig är om ett kommunalförbund skall jämställas med en kommun vid tillämpningen av undantaget i punkt 6. Enligt 3 kap. 20 § kommunallagen (1991:900) får kommuner och landsting lämna över vården av kommunala angelägenheter till sådana förbund. Vid 1990 års reformering av mervärdesskatten föreslog Lagrådet att kommunalförbund i mervärdesskattehänseende skulle likställas med primär- och landstingskommun. Föredragande statsråd var dock inte beredd att det sammanhanget ändra kommunalförbundens mervärdesskattesituation. Härefter har mervärdesskatteutredningen i sitt betänkande SOU 2002:74 föreslagit att kommunalförbund skall likställas med kommuner. Förslaget har dock inte lett till någon lagstiftning. Rättslaget synes alltså för närvarande innebära att kommunalförbund i mervärdesskattehänseende inte är att jämställa med kommuner.

P var i denna fråga skiljaktig och ansåg att undantaget i 3 kap. 11 § 6 ML var tillämpligt. Han anförde bl.a.

Rent offentligrättsligt kan kommuner och kommunalförbund jämställas med varandra. Kommunalförbund kan nämligen inte utföra något annat än kommunal verksamhet enligt 3 kap. 20 § kommunallagen. Kommunalförbund utgör en egen myndighet och är en samarbetsform för flera kommuner eller landsting genom vilken kommunerna/landstingen för över sin egen verksamhet till förbundet.

– – –

Med hänvisning till vad som redovisats ovan måste även de fiskala reglerna inordnas och tolkas gemensamt med de kommunalrättsliga eller andra offentligrättsliga förhållanden som reglerar den verksamhet som bedrivs av kommunalförbundet i förhandsbeskedet.

– – –

Skulle ett kommunalförbund, trots den särskilda lagstiftning som kommunalrättsligt inordna ett sådant kommunalt organ med de bestämmelser som gäller för en kommun, inte innefattas i begreppet kommun så kan alternativt artikel 132. 1 n i mervärdesskattedirektivet åberopas som stöd för att tjänsten skall undantas från skatteplikt eftersom det är en kulturell tjänst som tillhandahålls av ett offentligrättsligt organ.

Nämnden ansåg slutligen att skatt skulle utgå efter en skattesats om 25 procent eftersom det inte var fråga om en sådan upplåtelse eller överlåtelse av rättighet enligt upphovsrättslagen på vilken en reducerad skattesats om 6 procent tillämpas enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 8 ML.

Fhb 2007-02-05. Överklagat av sökanden.

6.1 Ingående skatt hänförlig till försäljning av dotterbolagsaktier m.m.

Regeringsrätten har i RÅ 2003 ref. 36 ansett att ingående skatt hänförlig till utgifter vid ett moderbolags försäljning av aktier i dotterbolag till vilket moderbolaget tillhandahållit koncerngemensamma tjänster inte varit avdragsgill eftersom försäljningen av aktierna utgjort en skattefri värdepapperstransaktion och utgifterna hänförliga till denna.

Aktiebolaget X avsåg att sälja aktier i ett dotterbolag och ett intressebolag som tidigare varit helägt och till vilka X hade tillhandahållit koncerngemensamma tjänster. X frågade om den praxis som fastslagits genom den ovan nämnda domen fortfarande kunde vara gällande med hänsyn till vissa senare av EG-domstolen meddelade domar.

Nämnden (W, E, En, P, R, S) konstaterade att till skattefria transaktioner som inte medför avdragsrätt räknas enligt EG-domstolens praxis bl.a. är sådana som innefattar att fortlöpande vinna inkomster i mer än enbart förvärv och försäljningar av värdepapper, såsom transaktioner i en affärsverksamhet avseende handel med värdepapper (jfr mål C-77/01 ang. EDM p. 59 och C465/03 ang. Kretztechnik p. 20). Nämnden konstaterade vidare att enbart förvärv och avyttringar av aktier i en verksamhet som kan betecknas som ren kapitalförvaltning över huvud taget inte omfattas av mervärdesskattesystemet eftersom denna inte utgör sådan ekonomisk verksamhet som avses i mervärdesskattedirektivet (målet ang. EDM p. 54 och 80). Därefter anfördes.

Om emellertid ett förvärv och innehav av aktier i ett bolag har utgjort del i en verksamhet som gått ut på att tillhandahålla skattepliktiga förvaltningstjänster till bolaget, som då torde ha ansetts som en tillgång innehavd och utnyttjad i syfte att vinna intäkter, har detta ansetts vara en ekonomisk verksamhet i sjätte direktivets mening och ingående skatt på förvärv för köp av sådant bolag avdragsgill såsom för allmänna kostnader genom sambandet mellan tillhandahållandena och företagets samlade ekonomiska verksamhet (jfr t.ex. mål C-16/00 ang. Cibo Participations SA, Cibo, p. 19-22 samt mål C-465/03 ang. Kretztechnik AG p. 34 ff.). Här kan också nämnas att bedömningen av avdragsrätten skall vara den samma för utgifter som uppkommer för ett företag innan dess verksamhet faktiskt inleds och för utgifter som uppkommer för att avsluta verksamheten (se mål C-408/98 ang. Abbey National plc p. 35).

– – –

Mot bakgrund av den utveckling av praxis inom EG-rätten som skett särskilt genom senare avgöranden – efter Regeringsrättens dom – i de ovan nämnda målen C-77/ ang. EDM och C-465/03 ang. Kretztechik AG får rättsläget anses förändrat. Dessa domar innebär en nyansering och ett förtydligande dels av vad som tidigare uppfattats som hänförligt till skattefria verdepapperstransaktioner, dels vad som skall hänföras till sådana transaktioner som ligger utanför sjätte direktivets tillämpningsområde. Till de senare hänförs transaktioner som i sig enligt det ovan anförda inte utgör ekonomisk verksamhet. – – –

Av handlingarna framgår inte annat såvitt avser det aktuella dotterbolaget och intressföretaget att (X:s) tillhandahållanden till dessa av olika förvaltningstjänster (den koncerngemensamma verksamheten) uteslutande varit skattepliktiga omsättningar. Verksamheten har utgjort en ekonomisk verksamhet och ingående skatt hänförlig till utgifter för förvärv av bolagen, dvs. när verksamheten inletts, har därmed enligt EG-rätten varit avdragsgill. På samma sätt bör den ingående skatten på förvärv när verksamheten avslutas vara avdragsgill enligt mervärdeskattedirektiven.

Nämnden fann att direktivbestämmelserna hade direkt effekt och att de nationella bestämmelserna i görligaste mån skulle tolkas i ljuset av direktivet och förklarade därför att bolaget hade rätt till avdrag.

Fhb 2007-01-12. Överklagat av Skatteverket.

6.2 Ingående skatt på förvärv för drift av personalmatsal

X AB som bedrev hamnverksamhet hade inom hamnområdet personalmatsalar för sina anställda. Serveringsverksamheten bedrevs av en restauratör enligt ett entreprenadavtal. Ersättning utgick dels för att täcka kostnader för inköp av mat, för personal etc., dels för att ge ett vinstpåslag. Hamnområdet låg enligt sökanden otillgänglig och arbetstagarna kunde inte enkelt under raster och liknande lämna området. I närheten fanns inte heller några andra matställen. Arbetstagarnas måltider var till viss del subventionerade av bolaget. Bolaget önskade få besked huruvida det hade rätt till avdrag för ingående skatt hänförliga till sina förvärv för driften av matsalarna.

Nämndens majoritet (W, E, On, O) fann att avdragsrätt inte förelåg och anförde bl.a. följande.

Bolaget har med hänvisning till domen i mål C-258/95 angående Julius Filibeck Söhne GmbH & amp Co. KG gjort gällande att förhållandena även i det nu föreliggande ärendet är sådana att rätt till avdrag bör föreligga. I målet var det aktuella företagets byggnadsrörelse utövad under sådana speciella förhållanden att det för att verksamheten över huvud taget skulle kunna bedrivas krävdes att arbetsgivaren transporterade de anställda till de olika arbetsplatserna. Under dessa förutsättningar ansåg domstolen att den personliga fördel som den anställde drog fick anses underordnad i förhållande till företagets behov. Transporterna fick enligt domstolen därför anses organiserade för ändamål som främjade företagets rörelse.

Den med ansökan avsedda serveringsrörelsen bedrivs inte av bolaget utan av en från detta fristående restauratör. Bolagets hamnverksamhet kan inte anses bedriven under sådana speciella förhållanden att det fordras att bolaget självt ombesörjer att de anställda har tillgång till personalmatsalar. De ifrågavarande förvärven är enligt nämndens mening därför inte hänförliga till den av bolaget bedrivna hamnverksamheten för användas och förbrukas i denna utan får i stället i allt väsentligt anses tillgodose de anställdas privata konsumtion.

P och R var skiljaktiga och anförde bl.a. följande.

Det med ansökan avsedda tillhandahållandet av mat får anses i allt väsentligt tillgodose de anställdas privata konsumtion. Så var också fallet i målet Filibeck Söhne. I båda fallen är det fråga om privat konsumtion, men en privat konsumtion som krävs för att företaget överhuvudtaget skall kunna bedriva verksamheten. – – – De föreliggande förutsättningarna över verksamhetens bedrivande indikerar dessutom att det närmast är bolaget självt gentemot de anställda som är den egentliga tillhandahållaren av mathållningen. Rätt till avdrag föreligger därför för den ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärven.

Fhb 2007-05-09. Överklagat av sökanden.

6.3 Avdragsrättens inträde vid import mot tullräkning

Ingående skatt såvitt avser import skall enligt 13 kap. 16 § ML, om inget annat följer av 23 §, dras av för den redovisningsperiod under vilken den som för in en vara till landet enligt god redovisningssed har bokfört eller borde ha bokfört importen. Avdrag för skatt som hänför sig till import i fall då tullräkning utfärdas får enligt nämnda 23 § göras tidigast för den redovisningsperiod under vilken den skattskyldige mottagit en av Tullverket utfärdad tullräkning.

X AB gjorde gällande att en bestämmelse som senarelägger avdragsrätten vid import tills tullräkning mottagits strider mot reciprocitetsprincipen i mervärdesskattedirektivet (2006/112/EG). Denna princip innebär att avdragsrätten för ingående skatt inträder samtidigt som skattskyldigheten för motsvarande utgående mervärdesskattebelopp.

Grundförfarandet vid import är att tull och annan skatt, såsom mervärdesskatt, och i förekommande fall olika avgifter först fastställs och tas ut och att därefter medgivande lämnas att varan får släppas in i landet. Det normala är emellertid att en importör som inte bara sporadiskt deklarerar varor för fri omsättning, erhåller kredit och således kan få föra in och förfoga över varorna redan innan tull, mervärdesskatt och avgifter fastställts och utan att i princip andra uppgifter har lämnats än att varorna kan identifieras. Detta s.k. förenklade förfarande enligt de EG-rättsliga förordningar som tullagen är uppbyggd på, medför en genomsnittlig kredittid om 30 dagar inom vilket tidsintervall importören skall lämna kompletterande uppgifter, Tullverket fastställa tull etc. samt utställa tullräkning som skall betalas av importören (jfr prop. 1994/95:34 s. 99).

Nämnden (W, A, On, O, P, R, S) fann att 13 kap. 23 § ML inte stred mot mervärdesskattedirektivet och anförde bl.a. följande.

Räckvidden av avdragsrätten finns i artikel 168 i mervärdesskattedirektivet. Enligt artikel 168 e hänförs till avdragsgill skatt mervärdesskatt som skall betalas eller har betalats för varor som importerats till medlemsstaten. Regler om utövande av avdragsrätten finns i artikel 178. För att få utnyttja sin rätt till avdrag enligt artikel 168 e skall en beskattningsbar person enligt artikel 178 e inneha ett importdokument som uppger honom som mottagare eller importör och anger, eller medger beräkning av, den mervärdesskatt som han skall betala. Enligt artikel 179 första stycket skall den beskattningsbara personen göra avdraget genom att från det totala mervärdesskattebelopp som skall betalas för en given beskattningsperiod subtrahera det totala skattebelopp för vilket avdragsrätt inträtt under samma period och utövas i enlighet med bestämmelserna i artikel 178.

– – –

Avdrag som avses i (artikel 168) skall göras för den skatteperiod under vilken de två förutsättningarna enligt artikel 179 föreligger samtidigt, dvs. avdragsrätten har inträtt och den skattskyldige – såvitt gäller import – innehar ett sådant importdokument som nämnts ovan. Detta strider varken mot mervärdesskattens neutralitet eller mot den s.k. proportionalitetsprincipen (jfr den av Skatteverket åberopade domen i EG-domstolens mål C-152/02 ang. Terra Baubedarf-Handel GmbH).

Det importdokument som krävs för att få utnyttja avdragsrätten i det ovan beskrivna förenklade förfarandet får anses vara tullräkningen. Med hänsyn härtill och då avdragsrätten redan dessförinnan inträtt, får bolaget i enlighet med 13 kap. 23 § ML göra avdrag tidigast för den redovisningsperiod under vilken sådan räkning mottagits.

Fhb 2007-04-03. Överklagat av sökanden.

7.1 Regeringsrättens domar och beslut t.o.m. 2007-07-31

Fhb 2005-11-16. Förvärvsbeskattning i samband med tjänster tillhandahållna ett kommanditbolag av utomstående på uppdrag av bolagsman, 06:4 s. 165 (2.1). RR fastställde (2007-02-17).

Fhb 2006-03-15. Korttidsupplåtelse av lokaler och anläggningar för idrottsutövning m.m., 06:11 s. 614 (2.2). RR undanröjde förhandsbeskedet då sakomständigheterna var för ofullständigt redovisade (2007-02-13).

Fhb 2006-04-07. Fråga om tillhandahållande av idrottstjänster (träningstjänster), 06:11 s. 616 (2.3). RR fastställde (2007-05-29).

Fhb 2006-04-07. Fråga huruvida upplåtelse av mark för båtuppläggning utgör skattefri fastighetsupplåtelse, 06:11 s.613 (2.1). RR fastställde (2007-03-06).

Fhb 2006-04-27. Utlägg eller del av ersättning för tillhandahållna tjänster (s.k. frekvensavgifter), 06:11 s. 622 (5). RR fastställde (2007-06-28).

Fhb 2006-06-28. Fråga om s.k. klinisk läkemedelsprövning är en konsulttjänst som skall beskattas i förvärvarens hemland, 06:11 s. 621 (4). RR undanröjde förhandsbeskedet då sakomständigheterna var ofullständigt beskrivna (2007-06-08).

Fhb 2006-06-30. Upplåtelse av fastighet för konferensverksamhet, 06:11 s. 618 (2.5). RR fastställde (2007-03-27).

Fhb 2006-11-22. Fråga om minskning av beskattningsunderlag med s.k. avbrottsersättning, 07:4 s. 154 (4.2). RR fastställde (2007-06-28).

7.2 Överklagade förhandsbesked som Regeringsrätten ännu inte avgjort (2007-07-31)

Fhb 2003-06-13. Omsättningsland vid nedläggning av kabel från Sverige över internationellt vatten, 03:11 s. 733 (5.2).

Fhb 2005-02-17. Fråga om vissa tillhandahållanden utgjorde social omsorg eller personbefordran (färdtjänst), 05:11 s. 635 (3.3).

Fhb 2005-07-01. Värdepappershandel, 06:4 s. 170 (3.6).

Fhb 2006-04-07. Avdrag för ingående skatt hänförlig till framställning av kundtidning i en genom kommanditbolag bedriven skattepliktig fastighetsförvaltning, 06:11 s. 623 (6.2).

Fhb 2006-06-30. Fråga om kontokortsföretag genom att till kontokorten koppla en reseförsäkring tillhandahöll försäkringstjänster, 06:11 s. 620 (3.2).

Fhb 2006-10-23. Sjukvårdstjänster, 07:4 s. 150 (2.2).

Fhb 2006-12-21. Utfärdande av läkarintyg – sjukvård, 07:4 s. 150 2.3.

Fhb 2007-01-12. Ingående skatt hänförlig till försäljning av dotterbolagsaktier m.m., denna artikel 6.1.

Fhb 2007-01-19. Uttagsbeskattning vid bilförsäljningsföretags tillhandahållande av förmånsbil till anställda, denna artikel 2.

Fhb 2007-01-19. Fråga om viss administrativ verksamhet i ett fackförbund var yrkesmässig, denna artikel 4.

Fhb 2007-02-05. Kommunalförbunds deltagande i konsertarrangemang, denna artikel 3.2.

Fhb 2007-03-28. Fråga om deltagande i s.k. avstämningsmöte är skattefri sjukvård, denna artikel 3.1.

Fhb 2007-04-03. Avdragsrättens inträde vid import mot tullräkning, denna artikel 6.3.

Fhb 2007-05-09. Ingående skatt på förvärv för drift av personalmatsal, denna artikel 6.2

Carl-Gustaf Wingren

Carl-Gustaf Wingren är ledamot och har tidigare varit ordförande i Skatterättsnämnden, avdelningen för indirekt skatt.