Några medlemsländer har under senare år märkt att deras momsintäkter inte har kommit upp till förväntade nivåer. De har därför föreslagit grundläggande förändringar i systemen för att söka komma till rätta med i vart fall delar av förlusterna. I denna artikel behandlas översiktligt dessa och andra förändringar.

1 Bakgrund

Karusellbedrägerier är ett ord som diskuterats några år i medlemsstaterna. Transaktionerna med karusellbedrägerier lär gå ut på att samma varor, kanske mobiltelefoner, i hög takt säljs och förflyttas mellan företag i olika länder inom och utom Europa. Någonstans på vägen redovisas sedan utgående moms inte in, medan däremot stora belopp i överskjutande ingående moms tillgodogörs. Samma telefonexemplar har i vissa fall konstaterats komma in i samma land ett flertal gånger.

Särskilt Tyskland, Österrike och Storbritannien har varit aktiva i arbetet med att lagstiftningsvägen söka stoppa momsfusk. Men även här i Sverige har vi påverkats. Byggsektorn har ansetts särskilt utsatt för momsfusk och därför beslöt riksdagen våren 2006 att införa ett system med omvänd mervärdesskattskyldighet för denna sektor också för inhemska transaktioner, SFS 2006:1031, Prop. 2005/06:130. Byggsektorn har för övrigt själv efterfrågat ett sådant system. I november 2006 beslöt regeringen att systemet skall träda i kraft 1 juli 2007.

Även andra medlemsstater har infört sektorsvis omvänd skattskyldighet, alltså att köparen, i stället för säljaren skall svara för inbetalningen av momsen. Särskilt gäller detta på avfallsområdet. För närvarande har Storbritannien en begäran inne hos rådet om att få tillämpa ett sådant system för mobiltelefoner och liknande produkter. Denna begäran har än så länge inte accepterats av rådet.

Enligt min mening är den här utvecklingen olycklig för den inre marknaden. Dagens modell, med 27 liknande, men alltför olika system, blir ännu mer olika. De stora företagen tvingas lägga ner stora pengar på att hantera alla dessa system. Hur skall då en småföretagare i Sverige kunna förstå systemen och göra rätt? Att det är svårt redan idag framgår också av EU-kommissionens egna undersökningar som visar att 14 procent av alla små och medelstora företag avstår från handel över gränserna enbart på grund av momsreglerna. För stora företag är siffran 10 procent. Detta utöver alla andra problem en företagare möter när han lämnar sin invanda handelsmiljö.

2 Generell omvänd skattskyldighet

En annan väg har valts av Tyskland och Österrike. (Här bortses från att också Tyskland har omvänd skattskyldighet för vissa sektorer.) Båda har ansökt om att generellt, för alla branscher, få tillämpa omvänd skattskyldighet för försäljning över en viss nivå mellan företag. I Tyskland är nivån 5.000 och i Österrike 10.000 Ä.

Det österrikiska förslaget presenterades vid en konferens i januari 2006. Både de tyska och österrikiska förslagen redovisades sedan vid ett möte på statssekreterarnivå i februari 2006 och har diskuterats vid ett möte på hög tjänstemannanivå i Berlin i mars 2006.

Vid det senare mötet presenterade de tyska och österrikiska regeringarna sina förslag i detalj. Där redovisades också en utvärdering av det tyska förslaget som en konsultfirma gjort på uppdrag av den tyska regeringen. Storbritannien och EU-kommissionen redogjorde för sina preliminära reaktioner. Undertecknad gjorde motsvarande från det europeiska näringslivets horisont.

Kommissionen måste av politiska skäl röra sig försiktigt, men särskilt Storbritannien och näringslivet redovisade en mycket negativ inställning vid Berlinkonferensen. Diskussionerna i övrigt visade att flertalet medlemsstater inte var villiga att införa momsfrihet utan uppgiftsskyldighet. Det skall dock betonas att dessa diskussioner var synnerligen preliminära, några konkreta ställningstaganden finns ännu inte hos medlemsstaterna.

Kommissionen meddelade i juli 2006 att reglerna i artikel 27 i det dåvarande sjätte mervärdesskattedirektivet (artikel 395 i det nya momsdirektivet som trädde i kraft 1 januari 2007) inte ger utrymme för en så grundläggande förändring av mervärdesskattesystemet, varför Tyskland nu söker förmå kommissionen att lägga fram förslag till ändringar i direktivet och parallellt arbetar för att övriga medlemsstater skall godkänna ett sådant förslag.

Fördelen med ett system enligt de österrikiska och tyska modellerna är att gränsdragningsproblem mellan olika marknader försvinner och ersätts av en generell beloppsgräns. De gränsdragningsproblem som kommer att uppkomma i Sverige till följd av beslutet för byggsektorn skulle alltså inte uppstå. I teorin skulle också administrativa vinster kunna uppnås genom att företagen för dessa försäljningar skulle slippa ta ut moms. Momsarbetet är ju som bekant ett arbete som företagen utan ersättning till höga kostnader utför åt staten, ett arbete som avser någon annans skatt. På europeisk nivå har också näringslivet länge efterfrågat ökad användning av omvänd skattskyldighet, fast begränsat till gränsöverskridande transaktioner. Vidare skulle problemet med att företagen ofta måste betala in momsen innan de själva fått betalt upphöra.

Nackdelarna är emellertid många. En grundläggande nackdel är att man lägger ökad press på slutförsäljning till konsument. Problemen med att ta ut skatten i sista ledet var ett av huvudmotiven till att Sverige 1969 införde mervärdesskatten i stället för den tidigare gällande omsättningsskatten. Då var dessutom skattenivåerna bara en bråkdel av dagens. Vidare skulle man behöva tillämpa två system parallellt, ett för försäljningar utan moms och ett för försäljningar med moms. Särskilt i det tyska förslaget har man också valt att kombinera momsfriheten med en omfattande informationsskyldighet.

Enligt det tyska förslaget skulle således företagen tvingas i detalj informera skattemyndigheterna om alla momsfria transaktioner. Kostnaderna för att bygga upp dessa system skulle bli gigantiska. Ett enda, större, tyskt företag har uppskattat att det skulle ta dem två år att bygga om sina redovisningssystem för att klara den ökade informationsskyldigheten.

Kostnaderna för att löpande hantera systemet skulle bli än värre. Grundtanken är att transaktionerna enkelt skulle rapporteras in elektroniskt, ett närmast robotliknande förfarande alltså. Den som vet något om informationssystem vet dock att så ser verkligheten inte ut. Den här typen av uppgiftsskyldighet måste ofta hanteras manuellt och vare sig så sker eller inte, så kommer det att bli ett stort antal misstämningar som måste kontrolleras och hanteras, såväl på företagen som på skattemyndigheten.

Kunder skulle i tveksamma fall (ja, undantag för vissa transaktioner föreslås) hellre vilja betala med moms för att undvika eventuellt ansvar för att skatt inte tas ut korrekt. Andra skulle välja att inte betala alls innan momssituationen klarats ut.

3 Tyska siffror över fusket

Förslagen skulle också bara komma åt en mindre del av det påstådda momsfusket, nämligen den del som avser karusellhandel.

De officiella tyska siffrorna ser ut så här. Momsintäkterna i Tyskland är netto omkring 140 miljarder euro. Momsfusket uppskattas efter makroekonomiska beräkningar kosta tyska staten 17 miljarder euro fördelat på 6,8 miljarder svarta sektorn, 5,7 miljarder konkurser och liknande samt 4,5 miljarder sytematiskt momsfusk. De två sistnämna uppskattas minska med 1,8 respektive 2,0 miljarder eller totalt 3,8 miljarder euro, om systemet med omvänd skattskyldighet införs.

Kommissionen presenterade en rapport om momsfusk redan år 2004. Av den rapporten framgår, och det var också ett av kommissionens huvudbudskap vid Berlinkonferensen, att medlemsstaterna har mycket kvar att göra i form av samarbete för att komma åt momsfusket. Också användningen av i Sverige normala instrument som risk management och riskanalys behöver ökas väsentligt.

Över huvudtaget behöver användningen av datoriserade system i kontrollarbetet öka. Mycket annat går också att göra. Ett positivt exempel är det samarbete som dåvarande Riksskatteverket drev redan 2001 mellan ett antal olika myndigheter för att komma åt karusellhandel. Ett annat positivt exempel är Nederländerna där de trettio största företagen har ingått ett avtal med skattemyndigheterna om att rapportera tveksamheter i utbyte mot minskad kontroll.

4 Tysklands motiv

Varför går då inte Tyskland den vägen i stället för att blockera momsarbetet i rådet? Det finns inga enkla svar på den frågan, men några försök kan göras att besvara den. Ett svar ligger i strukturen av landet som sådant. Tyskland är en federal stat med stor makt hos delstaterna. Det är delstaterna som utför skattekontrollen och svarar för uppbörden av momsen. De får däremot endast behålla ungefär hälften av momsintäkterna, varför de kanske inte har tillräckliga incitament att förbättra kontrollerna. Administrationen av kontrollen varierar vidare starkt mellan delstaterna, vilket i hög grad försvårar samordning. Naturligen arbetar man på federal nivå hårt för att förenhetliga systemen, men inte ens de mest optimistiska företrädarna på förbundsnivå tror på resultat förrän på 4-5 års sikt.

Ett annat svar ligger i den politiska situationen. Som bekant består regeringen av en s.k. stor koalition mellan kristdemokrater och socialdemokrater. I koalitionsförhandlingarna var självklart den besvärliga ekonomiska situationen uppe till diskussion och man kom överens om att ett sätt att förbättra den var att minska momsfusket. Olyckligtvis skrevs också en metod för att åstadkomma detta in i koalitionsavtalet, metoden med omvänd skattskyldighet. Detta gör således situationen extra låst.

Av inrikespolitiska skäl är det alltså mycket lättare för Tyskland att begära att de andra medlemsstaterna tillåter Tyskland att byta momssystem än att självt på kort sikt förbättra sin egen situation.

Att andra medlemsstater är tveksamma eller direkta motståndare är egentligen självklart. Momsen som system har visat sig vara överlägsen alla andra former av konsumtionsbeskattning. Den sprider sig snabbt och används nu av mer än 140 länder. Det Tyskland avser att göra strider mot en av de grundläggande tankarna i mervärdesskattesystemet, att ta ut skatt på varje transaktion. Genom detta stegvisa förfarande sprids riskerna och kontrollen behöver inte fokuseras på den mängd företag som ligger allra sist före försäljningen till konsument. Risken för att om Tyskland inför omvänd skattskyldighet, fusket i Tyskland i så fall kan tänkas flytta till andra medlemsstater, skall heller inte underskattas.

5 Ecofin november 2006

Frågorna diskuterades vid Ecofinmötet den 28 november 2006. Där uppdrog rådet åt kommissionen att ta fram en strategi för att bekämpa skattefusk. Den skall diskuteras vidare vid rådsmötet i juni 2007, vilket blir det sista under det tyska ordförandeskapet.

Enligt rådsprotokollet skall kommissionen i arbetet på strategin ta särskild hänsyn till följande (egen översättning):

  • upprättande av en handlingsplan, inklusive en uppföljningsmekanism, för att uppnå ett mer effektivt utnyttjande av administrativt samarbete mellan medlemsstaterna

  • undersöka vägar att ge medlemsstaterna mera effektiva metoder mot fuskare och att alla medlemsstater skall ge lika mycket prioritet åt att skydda andra medlemsstaters skatteintäkter som sina egna

  • möjligheterna till snabbare och mer detaljerat informationsutbyte mellan medlemsstaterna, inklusive tillgång till elektroniska data i andra länder. Här ingår också att medlemsstaterna bör försäkras tillgång till relevant information från företag, parat med en uppskattning av effekter i form av extra börda på företag och myndigheter, med hänsyn till de möjligheter elektroniskt informationsgivning ger

  • undersökning av möjliga förändringar i det nuvarande momssystemet för att öka de legala möjligheterna att motverka fusk som exempelvis solidariskt ansvar för momsen

Enligt protokollet har rådet också tittat på möjligheterna till förändringar i momssystemet som sådant, särskilt att beskatta handeln mellan medlemsstaterna och att införa generell omvänd skattskyldighet. Det skall dock betonas att enligt protokollet har diskussionerna inte lett någonstans på den punkten.

Diskussionerna fortsätter nu i rådsarbetsgrupperna. Tyskland har dock under sin ordförandeskapsperiod vårterminen 2007 hittills endast lagt in åtta momsmöten totalt sett, inkluderande diskussioner kring momspaketet, varför man inte synes räkna med att komma någon vart där.

Tyskland blockerar också för närvarande arbetet på det s.k. momspaketet för att söka tvinga fram en lösning till sin förmån. Momspaketet innehåller tre delar:

  • ett utkast till direktiv som skulle förändra regelsystemet för bestämmande av omsättningsland, innebärande ett mer generellt användande av destinationsprincipen. Momsen skulle alltså mer följa kunden.

  • två utkast till direktiv och en förordning som skulle förenkla de administrativa reglerna kring handeln över gränserna och förbättra möjligheterna att få tillbaka moms erlagd i annat medlemsland

  • borttagande av de särskilda reglerna för e-handel, de skulle helt enkelt inte längre behövas om den första punkten genomförs

Det omtalade förslaget om en enda kontaktpunkt, one-stop-shop, ingår i den andra punkten ovan. Enligt detta förslag skulle företagen få förenklade regler för deklaration och registrering i andra medlemsstater. Det här förslaget har också kopplingar till att bekämpa momsfusk, genom ökad informationsgivning medlemsstater emellan. Det är detta som Tyskland använder som argument för koppla ihop sin begäran om tillåtelse till generell omvänd skattskyldighet med momspaketet och således blockerar arbetet med momspaketet.

6 Annan tänkt lösning – beskatta intra EU-handeln

En annan dellösning på momsfusket som ventileras är att gå tillbaka till att beskatta handeln mellan medlemsstaterna. Här kan man tänka sig flera alternativ. Antingen att införa en enhetlig momsskattesats, att övergå till att säljaren skall ta ut köparens momsskattesats (destinationsprincipen) eller att säljaren tar ut sin egen moms (ursprungsprincipen). Avsikten här är inte att analysera dessa alternativ, utan bara att översiktligt beskriva dem.

Man kan också tänka sig att inte alla transaktioner omfattas. Om det nu primärt är momsfusk i samband med karusellhandel man vill komma åt, så kanske man inte behöver byta system för tjänster, kanske bara för varor.

Det första alternativet, med en enhetlig momssats för alla gränsöverskridande transaktioner synes vara det enklaste.

Sätts denna momssats för lågt, skulle dock företagen, och därmed samhället, i högskatteländer som Sverige, bli starkt lidande. Vem skulle köpa en vara från Sverige, med 25 procents moms, när han kan köpa den från Luxemburg, med 15 procents moms? Skattesatsen skulle alltså tvingas sättas till 25 procent. Annars måste högskatteländerna Sverige, Danmark och Ungern säga nej till att införa systemet. Alla transaktioner skulle dock sannolikt inte omfattas, dagens omsättningslandsregler skulle fortfarande delvis vara kvar, innebärande att i vissa fall skulle kundens moms tas ut, precis som idag.

Med vad skulle en sådan förändring betyda för handelsmönstren? Och skulle verkligen clearingen mellan länderna fungera? Den moms som ett svenskt företag tar ut, tillhör egentligen mottagarlandet. Skulle Sverige kunna lita på att det tillfördes all moms det har rätt till från försäljningar till Sverige från andra medlemsstater och utan problem kunna ge avdragsrätt på en faktura som inte ens är skriven med användande av det romerska alfabetet?

Ett motiv till den nuvarande ”övergångsordning” som kom i och med den inre marknadens genomförande 1993 var att medlemsstaterna inte litade på att clearingen skulle fungera. Rimligen har tilliten något förbättrats sedan dess, men är det tillräckligt?

Ett sätt att minimera clearingproblemet skulle i och för sig kunna vara att införa gränsöverskridande mervärdesskattegrupper. Om detta gjordes generellt skulle mer än sextio procent av clearingproblematiken försvinna, eftersom handeln mellan medlemsstaterna till mer än sextio procent utgörs av handel inom en koncern. Men räcker detta?

Hur skulle skatten redovisas, vem skulle ta in den och vart skulle den sändas? Skulle företagen bli tvungna att sända skattepengar till andra länder?

Hur skulle företagens likviditet påverkas? Medlemsstaternas?

Om man i stället skulle använda destinationsprincipen kvarstår en del av frågeställningarna ovan, och nya tillkommer. Vem skulle vara ansvarig för att rätt skatt tas ut och betalas i rätt land, köparen eller säljaren? Vad händer i kedjetransaktioner, där den förste säljaren kanske inte ens har rätt att veta vart varorna tar vägen?

Ursprungsprincipen går självklart inte att använda med dagens stora skillnader i skattesatser.

7 Sänkt administrativ börda

Parallellt med dessa diskussioner pågår en annan utveckling. Regeringarna i Europa har sedan lång tid insett att utvecklingen i Europa med allt högre administrativa bördor på företagen, jämfört med förhållanden i andra länder, inte kan fortgå om företagen skall kunna behålla sin konkurrensförmåga och därmed hålla uppe sysselsättning och välfärd.

Den svenska regeringen har satt ett mycket ambitiöst mål, att minska den administrativa bördan för företagen med 25 procent fram till år 2010. Alla undersökningar visar att det finns tre områden som sticker ut som extra betungande, skatteområdet, miljöområdet och arbetsmarknadsområdet.

EU-kommissionen har lagt fram ett nästan lika ambitiöst mål, att minska den administrativa bördan med 25 procent fram till år 2012.

För att uppnå dessa mål måste omvälvande förändringar och förbättringar göras. Då går det inte att väsentligt öka den administrativa bördan, som särskilt det tyska förslaget innebär.

8 Avslutning

Så vad göra? Enligt min mening är den väg Tyskland och Österrike valt, att bryta med grundprinciperna i mervärdesskattesystemet, fel väg. Inte heller det andra huvudalternativet, att beskatta internhandeln, synes rimligt. I vart fall måste noggranna konsekvensanalyser först göras.

Det är rimligen inte någon slump att enligt Skatteverket karusellbedrägerier inte förekommer i Sverige i någon större omfattning. En förklaring till detta är enligt min mening den utformning vårt momssystem har, särskilt myndigheternas möjligheter att göra ordentliga kontroller innan de betalar ut överskjutande ingående moms. Minst lika betydelsefullt torde också det långtgående arbete som under det senaste decenniet bedrivits på Skatteverket för förbättra riskanalyserna vara.

De tyska förslagen rimmar inte alls vare sig med den svenska regeringens förenklingsagenda eller med den motsvarande som kommissionen presenterade i november 2006. Att förändra hela momssystemet och öka administrationen för att komma åt fusk som går att komma åt med traditionella metoder synes mig också något märkligt, särskilt som de inkomster man hoppas komma åt enligt den tyska regeringens egna siffror utgör mindre än tre procent av momsintäkterna. Min förhoppning är därför att regeringarna i andra länder i stället håller fast vid sin nuvarande inställning att den tyska vägen inte är rätt väg att gå.

Än så länge har diskussionerna primärt skett i finansdepartementens, kommissionens och rådets slutna rum, men nu är det hög tid att de förs ut på ett bredare plan. Bland annat därför kommer kommissionen att arrangera en större konferens den 29 mars 2007 för att diskutera momsfusk och eventuella lösningar på det.

Det är egentligen omöjligt att sia om hur det kommer att gå, men jag är ändå rimligt optimistisk.

Gunnar Rabe

Gunnar Rabe är skattejurist vid Svenskt Näringsliv och också ordförande i UNICEs mervärdesskattekommitté.