EG-domstolens dom i C-5/05 Joustra – beskattning av alkohol som förvärvats av privatperson för eget och andra privatpersoners bruk

1 Inledning

EG-domstolen avgav den 23 november 2006 sin dom i C-5/05 Staatssecretaris van Financiën mot B.F. Joustra. Frågan i målet var hur det s.k. cirkulationsdirektivet (92/12/EEG) skulle tolkas i en situation då en privatperson för sin egen och andra privatpersoners räkning låtit ett transportföretag från ett annat EU-land införa alkoholskattepliktiga varor. Bakgrunden var att B.F. Joustra tillsammans med c:a sjuttio andra nederländska privatpersoner hade bildat en vinklubb. Klubben beställde årligen genom Joustra ett parti vin från Frankrike som av ett nederländskt åkeri levererades till Joustras privatbostad. Vinet levererades senare av Joustra till de övriga medlemmarna, vilka betalade ett självkostnadspris för vinet. I förutsättningarna för begäran om förhandsavgörande angavs att Joustra inte utövade denna verksamhet yrkesmässigt eller i vinstsyfte. Detta trots att Joustra tydligen meddelat skattemyndigheten att han mottagit det aktuella partiet i egenskap av oregistrerad varumottagare.1 Efter att nederländska skattemyndigheter påfört Joustra skatt till synes i enlighet med avlämnad deklaration bestred denne skattekravet. Den nederländska högsta domstolen begärde sedermera ett förhandsavgörande ifråga om tolkningen av de relevanta artiklarna i cirkulationsdirektivet.

2 Rättsläget före Joustradomen

Cirkulationsdirektivets regler för förflyttning av varor över medlemsstaternas gränser har beskrivits utförligt i andra sammanhang.2 Som huvudregel bygger direktivet på en destinationslandsprincip, dvs. skattepliktiga varor beskattas i det land där konsumtionen sker samtidigt som en säljare i ett annat land exporterar varorna skattefritt alternativt har rätt till kompensation för erlagd skatt i ursprungslandet. Den enda situation då destinationslandsprincipen inte tillämpas är när enskilda individer förvärvar varor för eget bruk i ett annat medlemsland och transporterar dem själva. EG-domstolen fastslog i Man-in-Black-domen att för att omfattas av ursprungslandsprincipen måste varorna ha förts hem av den enskilde personligen.3 Det upplägg som domstolen prövade i domen befanns utgöra distansförsäljning enligt art. 10 i cirkulationsdirektivet.4 När privatpersoner beställer varor per postorder eller över Internet i ett annat EU-land är den utländske näringsidkaren skattskyldig exempelvis för svensk punktskatt i enlighet med destinationslandsprincipen.5

Distansförsäljning är enligt cirkulationsdirektivet för handen då transporten av varorna utförs av säljaren eller för dennes räkning. En oklarhet som rått sedan Man-in-Black-domen är emellertid vad som gäller om köparen själv anordnar transport för egen räkning. Denna sorts köp har ibland betecknats som distansköp.6 Frågan besvaras inte i domen. Den svenske lagstiftaren har utgått från att endast varor som medförs av den enskilde personligen skall behandlas enligt ursprungslandsprincipen. Varor som förs in på annat sätt blir då skattepliktiga enligt 8 § 5 p. LAS. Denna tolkning är dock inte oomstridd. De upplägg med försäljning av alkohol över Internet som florerar bygger på uppfattningen att Man-in-Black-domen inte omfattar distansköp och att dessa således skall beskattas enligt en ursprungslandsprincip.

3 Domstolens ställningstagande i domen

Domslutet i Joustramålet har inväntats i spänning från olika håll, bl.a. från den svenska lagstiftaren.7 Ändamålsenligheten i det rättsläge som följt efter Man-in-Black-målet har ifrågasatts. Kommissionen har i sitt förslag till reformering av cirkulationsdirektivet hemställt att direktivet ändras så att även distansköp uttryckligen omfattas av en ursprungslandsprincip.8 Vidare har generaladvokaten Jacobs i sitt förslag till avgörande i Joustramålet kommit till slutsatsen att de varor som Joustra infört för eget bruk omfattades av en ursprungslandsprincip.9 Generaladvokaten omtolkade de relevanta bestämmelserna i direktivet i förhållande till den tolkning domstolen gjorde i Man-in-Black-målet. Ifråga om de varor som Joustra infört för de övriga klubbmedlemmarnas räkning fann generaladvokaten Jacobs emellertid att Joustra hade förvarat dessa varor ”för kommersiellt bruk” i den mening det talas om i cirkulationsdirektivet.10 Hade domstolen följt generaladvokatens linje hade domslutet således varit till nackdel för svenska fiskala ambitioner och samtidigt till fördel för de företag som bedriver handel över Internet riktad mot svenska kunder.

Kärnpunkten för domstolens lösning av frågeställningen var, i likhet med Man-in-Black-målet, tolkningen av art. 8 i cirkulationsdirektivet. Precis som i nämnda dom var frågan om tillämpningsområdet för artikeln avgörande för utgången i målet. Av artikeln framgår att den omfattar varor som förvärvats av ”enskilda individer” för ”deras eget bruk” och skall ha transporterats ”av dem själva”. Eftersom det stod klart genom formuleringen av begäran om förhandsavgörande att Joustra hade agerat i egenskap av privatperson var frågeställningen om de övriga kriterier som framgår av artikeln var uppfyllda. Domstolen anslöt sig till den snäva tolkning av det ena kriteriet som generaladvokaten gjort i sitt förslag till avgörande. I domen framhålls att om en privatperson har förvärvat varor för andra privatpersoners eget bruk innehar förvärvaren inte dessa för eget bruk ”i strikt mening”.11 De varor som inköpts för andra personers räkning omfattas då inte av art. 8 i cirkulationsdirektivet. Avseende de varor som Joustra köpt in för eget bruk hänvisade domstolen till sitt resonemang i Man-in-Black-domen. Uttrycket ”transporterats av dem själva” i art. 8 skall tolkas som att transporten skall skötas personligen av den privatperson som förvärvat varorna.12 Kommissionen hade i Joustramålet anfört att det var tillräckligt att det gick att verifiera att varorna verkligen var avsedda för enskilt bruk.13 Även ett distansköp, dvs. när den enskilde uppdragit åt ett transportföretag att frakta de punktskattepliktiga varorna åt honom för hans räkning borde falla in under art. 8 för att säkerställa principen om den inre marknaden. Enligt kommissionen kunde Joustramålet inte jämföras med Man-in-Black-målet. Medlemsstaterna kunde dessutom ingripa mot missbruk av art. 8 genom att vägra tillämpa artikeln.

Domstolen upprepade sina ställningstaganden i Man-in-Black-målet. Art. 8 förbjuder inte uttryckligen inblandning av en tredje man, men av den danska och grekiska versionen framgår att transporten skall skötas personligen av dem som förvärvat de punktskattepliktiga varorna.14 Domstolen framhöll att oavsett vem som beställt en transport var det tillräckligt att ett transportföretag fraktar de punktskattepliktiga varorna till en annan medlemsstat och därigenom gör det möjligt för den förvärvande personen att ta emot mer varor än denna behöver för eget bruk för att det därigenom inte skall vara fråga om eget bruk i den strikta bemärkelse som uttrycket har enligt art. 8 i cirkulationsdirektivet. Ytterligare ett argument för denna tolkning var att en motsatt tolkning innebärande att art. 8 gjordes tillämplig även i situationer även då privatpersoner inte transporterat varorna personligen skulle komma att öka risken för bedrägerier.15 Något krav på att låta de punktskattepliktiga varorna åtföljas av ett s.k. ledsagardokument föreligger inte i denna situation.16 Domstolen konstaterade vidare att om art. 8 innehåller en lucka avseende distansköp ankommer det på gemenskapslagstiftaren att åtgärda denna brist.17 Kommissionens förslag till ändring av art. 8 bekräftar förekomsten av en sådan brist. Domstolens slutsats var att de varor som Joustra beställt åt andra privatpersoner föll in under art. 7 i cirkulationsdirektivet, dvs. varor som ”förvaras för kommersiella ändamål i andra medlemsstater”. Beskattning kunde då ske i Nederländerna samtidigt som rätt till återbetalning av den ursprungligen erlagda franska skatten förelåg.

4 Domens betydelse

Det kan synas som om Joustradomen inte kommer att få någon större betydelse då den inte rubbar det rättsläge som förelåg innan dess avkunnande. Den i målet behandlade situationen är dessutom något apart i förhållande till den betydligt mer omfattande kommersiella Internethandeln. Utgången i målet kan ses som vatten på kvarnen för den svenske lagstiftaren och Skatteverket. Samtidigt har domen uppfattats som att den inte berör den situationen att exempelvis en svensk kund anlitar ett utländskt transportföretag för att transportera hem varorna.18 Domstolen anger nämligen i domslutet att dess slutsats gäller när en privatperson uppdrar åt ett transportföretag med säte i samma medlemsstat att utföra transporten. Någon distinktion ifråga om var transportföretaget hör hemma görs inte i övrigt i domen och det är frestande att tro att domstolen endast återger de förutsättningar som gällde för förhandsavgörandet. För svenskt vidkommande tycks vi dock vara tillbaka i ruta ett genom att svenska staten hävdar att den tolkning av direktivet som man hittills gjort är korrekt samtidigt som nätleverantörerna anser att domen inte berör den alkohol de tillhandahåller till svenska kunder.

Stefan Olsson

Stefan Olsson är jur. dr och universitetslektor vid Karlstads universitet.