Apport av rörelse enligt aktiebolagslagen

Ett praktiskt viktigt sätt att tillföra resurser till aktiebolag är så kallad apport. Apport förekommer bland annat av rörelse eller tillgångar i en rörelse – sådan apport av rörelse ger upphov till vissa särskilda problem.

1 Inledning

När apportegendom skall tillskjutas till ett bolag uppstår ibland diskussion om vilken egendom som kan användas och hur denna egendom skall värderas. När en rörelse eller del av en rörelse skall tillskjutas uppkommer dessutom särskilda problem som är hänförliga till det faktum att det är just en rörelse som tillförs bolaget.

Det är vanligt att rörelser används som apportegendom. Ett exempel är att företagssammanslagningar kan ske genom riktade apportemissioner.1 Ett annat exempel är att ett bolag gör sig av med en del av verksamheten genom att starta upp ett nytt dotterbolag och sedan överlåta verksamheten till detta.2 Möjligheten att använda apportegendom istället för kontanter innebär också att företagsöverlåtelser kan genomföras på ett smidigt sätt. Frågan uppkommer om rörelsen verkligen kan tillföras som ett apportobjekt eller om den måste delas upp i tillgångsslag. Vidare uppkommer frågan om rörelsens juridiska form före apporten har någon betydelse.

I denna artikel har jag för avsikt att diskutera några särskilda problem som kan uppstå vid apport av rörelse – jag kommer först att i huvuddrag redogöra för gällande rätt avseende apport, därefter gå in på de krav som uppställs på apportegendomens egenskaper, för att sedan mer ingående diskutera apport av rörelse. Vissa tillgångar som ägnas särskild uppmärksamhet i artikeln är fordringar, åtagande att utföra arbete och fast egendom, vilka enligt min mening är vanliga tillgångar i rörelser och där också särskilda bekymmer kan uppstå huruvida de kan användas som apportegendom. Diskussionen förs därifrån vidare till andra problem som kan uppstå vid apport såsom överträdelser av likhetsprincipen och generalklausulen i aktiebolagslagen samt värderingen av apportegendomen.

2 Huvuddrag i gällande rätt avseende apport

Reglerna om apport blir tillämpliga vid såväl bolagsbildning som senare. Det huvudsakliga syftet med reglerna är att ett verkligt ekonomiskt värde skall tillföras bolaget.3 För att uppnå syftet måste bland annat apportegendomen bedömas och värderas korrekt samt faktiskt tillföras bolaget.

Bestämmelserna om apport vid bolagsbildning finns i 2 kap. ABL och vid apportemission i 13 kap. ABL.4 Vissa villkor skall enligt 2 kap. 6 § ABL vara uppfyllda för att egendom skall kunna användas som apportegendom; värdet på apportegendomen får inte sättas högre än det verkliga värdet för bolaget och egendomen skall vara eller antas bli till nytta för bolaget. Vidare framgår det av bestämmelsen att åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla tjänst inte får jämställas med apportegendom.

Att värdet på apportegendomen inte får sättas högre än det verkliga värdet för bolaget är viktigt för bolagets blivande fordringsägare och för de aktietecknare som betalar kontant. Övervärderas apportegendom finns det risk att bolaget inte får in den förmögenhet som behövs för att täcka upp aktiekapitalet. Dessutom missgynnas aktietecknare som betalar kontant eftersom de får betala mer per aktie än den som betalar aktierna med den för högt värderade egendomen.5

Bestämmelsen att egendomen är eller kan antas komma till nytta i verksamheten är en följd av principen att ett aktiebolag endast får ägna sig åt sådan verksamhet som följer av bolagsordningen.6 Egendomen skall med andra ord vara användbar för bolagets verksamhet, vilket innebär att exempelvis personligt lösöre normalt inte godkänns som apportegendom.7 I övrigt kan apportegendom utgöras av såväl lös som fast egendom.8 Apportegendomen måste också kunna redovisas som en tillgång i bolagets balansräkning.9 Bedömningen om egendomen är av nytta eller inte får göras utifrån det verksamhetsföremål som är upptaget i bolagsordningen.10

Apportegendomen skall tillföras bolaget. Tidpunkten när egendomen skall anses tillförd bolaget får fastställas enligt vedertagna sakrättsliga principer.11 För sakrättsligt skydd krävs tradition av lösören, denuntiation av fordringar och ingående av avtal avseende fastigheter och immaterialrätter.12

Efter att apportegendomen har avskiljts skall ett revisorsintyg utfärdas enligt 2 kap. 19 § ABL av en auktoriserad eller godkänd revisor eller ett registrerat revisionsbolag. Av yttrandet skall framgå huruvida egendomen tillförts bolaget, att egendomen är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet och att den inte tagits upp till ett högre värde i stiftelseurkunden än det verkliga värdet för bolaget. Revisorn skall beskriva egendomen och ange vilken metod som använts vid värderingen. Vidare skall det anmärkas om det finns särskilda svårigheter att uppskatta värdet av egendomen. Detta intyg är sedan enligt 2 kap. 23 § 1 st. 4 p. ABL en förutsättning för bolagets registrering respektive enligt 13 kap. 28 § 1 st. 4 p. ABL för registrering av nyemission.

3 Krav på apportegendomens egenskaper

Som ovan nämnts framgår det av 2 kap. 6 § ABL att endast egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets verksamhet kan utgöra apportegendom. Bedömningen om egendomen är till nytta eller inte får göras utifrån bolagets verksamhetsföremål.13 Verksamhetsföremålet skall framgå av bolagsordningen, se 3 kap. 1 § 1 st. 3 p. ABL, och efterföljas vid bolagsorganens beslutsfattande. När verksamhetsföremålet skall fastställas får en extensiv och elastisk tolkning göras.14 Låt säga att verksamhetsföremålet är fastighetsförvaltning. En arbetsmaskin som skall användas i snöröjning kommer alltså att omfattas av verksamhetsföremålet då en sådan är till för att främja verksamheten.15

Verksamhetsföremålet kan emellertid ändras genom en bolagsordningsändring, vilken sker genom beslut på bolagsstämma med kvalificerad majoritet, se 3 kap. 4 § och 7 kap. 42 § ABL. Ett beslut om ändring av bolagsordningen skall sedan anmälas för registrering i aktiebolagsregistret och får inte verkställas förrän det har registrerats, vilket framgår av 3 kap. 5 § ABL. Det tar således lite längre tid att genomföra ett apporttillskott om bolagsordningen måste ändras först.

Även bolagets syfte måste beaktas vid beslutsfattande. I lagen presumeras att bolagets syfte är att generera vinst. Om bolaget vill ha ett annat syfte måste det anges i bolagsordningen, se 3 kap. 3 § ABL.

Det torde vara möjligt att med samtliga aktieägares samtycke frångå nyttokravet. Argumentation kan föras att aktieägarna inte längre behöver skyddas då de är överens om ett åsidosättande av nyttokravet. Ur borgenärssynpunkt bör det viktigaste vara att egendomens verkliga värde tillförs bolaget, inte att egendomen skall vara till nytta för bolaget.16

4 Apport av rörelse i allmänhet

Vid apport av rörelse uppkommer som antytts speciella problem. Till exempel blir förbudet mot att jämställa arbete och tjänster med apportegendom svårt att upprätthålla vid överlåtelse av en hel rörelse.17 Ett företags värde utgörs många gånger av ickemateriella (immateriella) tillgångar. Vissa företags värde, exempelvis designföretag eller reklambyråer, består huvudsakligen av dess personalstab (humankapitalet).18 För det fall aktierna i en rörelse överlåts vid en företagsöverlåtelse torde rimligtvis alla resurser i bolaget ingå i värderingen av aktierna.19

Även vid användande av handelsbolag och enskild firma kan svåra frågeställningar uppkomma om företagen kan användas som apportegendom. Handelsbolag är en juridisk person som kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter, se 1 kap. 4 § lagen om handelsbolag och enkla bolag. Det borde innebära att det blir samma bedömning som för aktiebolag huruvida rörelsen kan apporteras in eller inte. En enskild firma torde däremot inte kunna användas som apportegendom, varken vid överlåtelse av hela rörelsen eller vid inkråmsöverlåtelse, eftersom den fysiske näringsidkaren som driver näringsverksamheten och firman inte kan särskiljas. Därmed kan egendomen inte anses tillförd bolaget.20 Näringsidkaren kanske till och med är den enda ”tillgången” i verksamheten. Tillgångar som inte utgör arbete eller tjänster som firman har torde dock utan hinder kunna apporteras in tillgångsslag för tillgångsslag.

En situation där gränsdragningsproblem kan uppstå är när aktierna i ett enmans- eller fåmansbolag skall tillskjutas som apportegendom. Närmare bestämt om det är värdet av bolaget och dess rörelse som tillförs eller om det är värdet av bolaget och näringsidkarens arbete som avses. Enligt apportreglerna torde det vara möjligt att aktierna tillförs bolaget om de har ett ekonomiskt värde som kan tas upp i bolagets balansräkning.

5 Fordringar

Vid apport av rörelse kan det bli fråga om att apportera in fordringar. Fordringar kan förekomma av olika karaktär. I apportsammanhang skulle det kunna röra sig om (1) apport av en fordran på aktietecknaren själv eller på annan aktietecknare, (2) en fordran på bolaget, (3) en fordran på tredje man. För att en fordring skall kunna apporteras in måste dess karaktär fastställas.

(1) På grund av kravet på tillförande kan till exempel en fordran på en aktietecknare inte anses vara godtagbar som apportegendom.21 Kredit får inte lämnas vid bildandet, vilket torde framgå e contrario av 2 kap. 23 § ABL, och är ett uttryck för att det registrerade aktiekapitalet skall motsvara det som inbetalats.22

A.st.

I doktrinen har hävdats att ett sätt att komma runt problemet skulle vara att aktietecknaren byter sitt skuldebrev med någon annans skuldebrev (exempelvis ett av gäldenärens skuldebrev).23 Jag är tveksam av två skäl: För det första skulle det vara en transaktion för att kringgå lagstiftningen och det är inte självklart att sådana transaktioner accepteras. För det andra måste fortfarande nyttokravet vara uppfyllt.

(2) Det är tveksamt om en fordran som någon har på bolaget kan användas som apportegendom. För det första finns det regler om kvittningsemission och det får antas att lagstiftarens syfte med dessa regler är att de skall komma till användning om någon vill byta en fordran på bolaget mot aktier; för det andra är det tveksamt om nyttorekvisitet skulle kunna uppfyllas om en fordran på bolaget apporteras in.

(3) Mest aktuellt är nog att apportera in en fordran på tredje man. Under förutsättning att gäldenären är betalningsduglig borde en sådan fordran kunna användas som apportegendom.24 En sådan fordran kan tas upp i balansräkningen som en tillgång. Därtill måste naturligtvis nyttokravet vara uppfyllt. Man kan fråga sig i vilka fall det kan vara till nytta för bolaget att apportera in en fordran. Ett fall kan naturligtvis vara att bolaget enligt sitt verksamhetsföremål har att agera på kreditmarknaden. Ett annat fall kan kanske vara att bolaget genom att ha en fordran på någon annan kan säkerställa sina affärsmässiga intressen. Sammantaget torde dock utrymmet för att använda fordringar som apportegendom vara begränsat.

Vid tillskjutande av en hel rörelse som apportegendom kan både förfallna och icke förfallna fordringar bli aktuella som apportegendom.25 Frågan har i doktrinen ställts huruvida ett aktiebolags aktier vars värde främst består av fordringar (exempelvis finans- eller leasingbolag), rättigheter eller utgörs av konsultverksamhet kan utgöra apportegendom.26

Enligt min bedömning bör frågan rimligen besvaras med att sådan apportegendom bör kunna användas som apporttillskott. Emellertid kan osäkerhetsmomentet behöva avspeglas i värderingen av aktierna, i enlighet med den inom redovisningsrätten gällande försiktighetsprincipen.27 I och med att aktierna överlåts har även ”innehållet” i aktierna rent juridiskt också överförts till den nya ägaren. Således är det enbart värderingen av aktierna som kan påverkas om egendomen är av sådan art.

Vid användande av fordringar som apportegendom bör även frågan ställas om fordringen har förfallit eller inte. Om den är förfallen kan man antingen se det som en säker apportegendom – egendomens värde kommer bolaget till del efter inkassering – eller att aktietecknaren då istället borde kräva in pengar för fordringen och därefter betala aktierna kontant.28 Enligt min uppfattning borde svaret sökas i nyttorekvisitet – om det kan anses vara till nytta för bolaget att apportera in den förfallna fordringen bör det vara möjligt, annars får aktietecknaren kräva in pengar och betala aktierna kontant.

6 Åtagande att utföra arbete

Av 2 kap. 6 § ABL framgår vidare att det inte går att jämställa ett åtagande att utföra arbete eller tillhandahålla tjänst med apportegendom. På grund av dess natur kan det vara svårt att uppfylla kravet att apportegendomen skall vara tillförd bolaget och apporten därmed fullgjord.29

Kravet på tillförande är inte helt oproblematiskt. Låt säga att en apportör har en utrustning som kan apporteras in, men för att kunna använda utrustningen krävs specialkunskap som ett fåtal behärskar. Apportören är en av få som kan behärska denna och erbjuder sig därmed att ta anställning i bolaget. Utrustningen har dessutom utvecklingspotential och kräver kontinuerliga uppdateringar för att den skall få den framgång som beräknas (och som också avspeglas i värdet av aktierna). I detta, precis som många andra fall, är det svårt att särskilja utrustningen och medverkan av den mänskliga resursen. Utan människan blir maskinens värde betydligt lägre.

Slutsatsen av resonemanget blir att om egendom som förutsätter apportörens tjänster apporteras in i bolaget måste värdet av egendomen sättas med beaktande av förbudet att apportera åtagande att utföra tjänster.

7 Fast egendom

När fast egendom, som många gånger ingår i en rörelse, tillskjuts som apportegendom kan ytterligare problem uppstå. En första fråga är om det räcker att köpekontraktet undertecknats, det vill säga när det sakrättsliga skyddet infaller, för att egendomen skall anses tillförd. Vid uppskjuten apport anses ett köp av fastighet vara fullbordat först efter bolagsstämmans medgivande till beslutet.30 Lagfart kan således inte beviljas förrän efter medgivandet, se 20 kap. 6 och 7 §§ JB. Av lagtexten framgår inte att även beslut om vanlig apport omfattas av några begränsningar angående lagfartsansökningen, därmed torde inga sådana krav finnas och fast egendom måste anses tillförd redan vid köpekontraktets ingående.

Nästa fråga är om parterna kan avtala om att använda en optionsrätt, att i framtiden köpa en fastighet, som apportegendom. Låt säga att ett bolag säljer en fastighet till en framtida apportör och därefter hyr tillbaka den.31 Sedan apporterar apportören in en optionsrätt till bolaget om möjlighet att återköpa fastigheten. Som betalning för optionsrätten erhålls nyemitterade aktier.32 Parterna torde obligationsrättsligt ha möjlighet att avtala om ett återgångsvillkor av fastighetsköp som kan utlösas inom två år.33 Av 4 kap. 4 § JB framgår e contrario att en fullbordan av ett köp inte får göras gällande eller beroende av villkor under mer än två år från den dag då köpehandlingen upprättades. Om längre tid har avtalats, är köpet ogiltigt. Vid en säkerhetsöverlåtelse av fastighet måste således rätten att återlösa fastigheten begränsas till två år, i annat fall blir överlåtelsen ogiltig.34 I doktrinen har diskuterats om en optionsrätt att köpa fast egendom inom given tid är sakrättsligt giltig utan att något säkert svar har lämnats.35 För att komma runt tvåårsfristen sker många transaktioner avseende sale and lease back genom att optionen avser aktier/andelar i fastighetsbolaget, eller ett för ändamålet särskilt bildat dotterbolag, istället för själva fastigheten.36 Som apportegendom torde således en optionsrätt att i framtiden köpa en fastighet i teorin kunna användas.

8 Något om likhetsprincipen och generalklausulen

Något som slutligen är värt att reflektera över är om apport av någon viss apportegendom, beroende på dess art, kan strida mot likhetsprincipen (som uttrycks i 4 kap. 1 § ABL) eller generalklausulen (som uttrycks i 7 kap. 47 § och 8 kap. 41 § 1 st. 1 p. ABL).37 Att aktieägarna skall behandlas lika är en grundläggande aktiebolagsrättslig princip.38 Däremot kan knappast likhetsprincipen anföras som invändning mot en apportemission eftersom aktiebolagslagen tillåter sådana. Kan däremot måhända ett tillskjutande av apportegendom som är fungibel vara otillbörligt gentemot andra aktieägare och därmed strida mot generalklausulen?39

Jfr Hemström, C., Bolagens rättsliga ställning s. 179.

Observera att följderna av en otillbörlig apport kan uppfattas olika beroende av om stämman fattar beslut (då blir 7 kap. 47 § ABL tillämplig) eller om styrelsen efter bemyndigande av stämman fattar beslut (då blir 8 kap. 41 § 1 st. ABL tillämplig). Eftersom bara stämmobeslut kan klandras verkar det vid första påseende som att styrelsens beslut efter bemyndigande därför inte kan klandras. Emellertid följer av NJA 1987 s. 394 att beslut som har fattats efter delegation av associationens högsta beslutande organ dock troligen kan klandras genom en analogivis tillämpning av principerna om klander.40

Låt säga att ett aktiebolag apporterar in ordinära persondatorer. Datorer kan dock köpas i närmaste databutik av vem som helst. Visserligen kan en dator vara till nytta för bolaget, den kan tillföras bolaget och sättas upp som en tillgång i balansräkningen, men frågan är om generalklausulen kan sätta käppar i hjulen för användandet av denna typ av apportegendom. På samma sätt skulle det kunna förhålla sig om fungibel egendom bolagiseras och det nya bolaget sedan apporteras in som rörelse i det bolag som skall motta apporten.

Som bekant innebär generalklausulen att bolagsstämman, styrelsen eller någon ställföreträdare för bolaget inte får fatta beslut eller vidta åtgärder som är ägnade att ge otillbörlig fördel åt aktieägare eller annan till nackdel för bolaget eller annan aktieägare. För det fall generalklausulen överträds kan stämmans beslut bli ogiltigt efter klander och ställföreträdarna kan bli skadeståndsskyldiga.41

Se prop. 1973:93 s. 137 och Pehrson, L., Generalklausuler i aktiebolagslagen, Festskrift till Sveriges Advokatsamfund, Stockholm, 1987 s. 483-502.

Rodhe, K., Skog, R., Aktiebolagsrätt, 20 uppl., Stockholm, 2002 s. 244.

Se Bergström, C., Samuelsson, P., Aktiebolagets grundproblem, 2 uppl., Stockholm, 2001 s. 163.

Kravet på otillbörlighet innebär att bestämmelsen skall tillämpas med försiktighet. I doktrinen och motiven har det diskuterats om ett beslut som är företagsekonomiskt riktigt och försvarligt kan vara otillbörligt.42 Rodhe anför att det inte går att finna ledning från företagsekonomin om tolkningen av otillbörlighetsbegreppet.43 Bergström och Samuelsson har hävdat att i och med att aktiebolag huvudsakligen drivs med syfte att generera vinst kan dispyter mellan bolag och aktieägare i allmänhet lösas med motivering att ”det som gynnar bolaget även gynnar aktieägaren genom att värdet hos hans aktier ökar”.44

Se för kritik Sjöberg, G., Rättsekonomisk analys av aktiebolagslagen, NTS 2002 s. 194 på s. 195 ff.

Det kan tyckas att Bergströms och Samuelssons resonemang om vinstsyftet som utgångspunkt för bedömningen skulle fungera så länge aktieägarna rationellt uppfattar kapitalökning som bolagets syfte.45 Resonemanget kan emellertid ifrågasättas eftersom kapitalökning i bolaget inte är detsamma som att aktieägarnas förmögenhet direkt eller indirekt ökar lika mycket.

Under förutsättning att den nämnda datorn värderas korrekt och att alla andra regler som gäller vid apport följs, kan inte aktieägarna anföra att någon annan aktieägare otillbörligt har fått en fördel till nackdel för bolaget eller de själva. Som betalning för aktierna har då helt korrekt apportegendom tillförts bolaget. Däremot kan aktieägare eventuellt hävda att en sådan apportemission skulle innebära ett kringgående av den företrädesregel som gäller vid kontantemission, det vill säga rätt för aktieägarna att, i förhållande till det antal aktier de äger, före utomstående teckna de nya aktierna. Som tidigare nämnts gäller inte företrädesrätten vid apportemission, vilket i motiven har motiverats med att aktieägare vanligtvis inte förfogar över sådan egendom som skall användas som apportegendom.46 Därmed inte sagt att apportemission får genomföras enbart i syfte att komma runt företrädesreglerna. Om man ser till syftet bakom regeln om undantaget avseende företrädesrätten torde lagstiftaren haft för ögonen att främst generisk egendom används som apportegendom. Apportegendom som är ickegenerisk, såsom datorer, kan alla aktieägare förvärva, och det är därmed lätt för en majoritet att genom en sådan handling få mer makt i bolaget. Apport som sker i syfte att komma undan dessa regler bör kunna angripas enligt generalklausulen.47

9 Vissa värderingsfrågor

Utgångspunkten vid värdering av apportegendom är att värdet inte får sättas högre än det verkliga värdet för bolaget, se 2 kap. 6 § ABL. Det är därmed inte möjligt att aktietecknare överlåter övervärderad egendom till bolaget.48 Undervärdering av apportegendom är inget som regleras särskilt i aktiebolagslagen. Är parterna överens att avtala om att egendom skall apporteras in till ett lägre värde än det verkliga lider inte bolaget, dess borgenärer och övriga aktieägare någon skada, och det torde därmed vara giltigt såväl bolagsrättsligt som obligationsrättsligt.

Det verkliga värdet av tillskottet är av och till mycket svårt att fastställa – skall egendomen alltid värderas till marknadsvärdet, eller skall den värderas högre eller lägre i vissa situationer? Kan egendomen vara värd mer eller mindre i det enskilda fallet? Frågorna borde besvaras jakande.

De värderingsmetoder som används vid fastställandet kan grundas på allt från substansvärdering (tillgångarnas värde minskat med skulderna) och avkastningsvärdering (värdering av de vinster som förväntas generera i framtiden genom granskning av tidigare års resultat och antaganden om framtida händelser) till marknadsvärdemetoden.49 Värdet på en aktie som är noterad på börsen är exempelvis enkelt att fastställa utifrån det värde som ”marknaden” har satt, medan det är svårare att fastställa värdet på ett icke-noterat bolag, särskilt om det är verksamt i en kunskapsintensiv bransch.50 Avseende aktier brukar det bokförda värdet i realiteten motsvara det belopp för vilket aktierna köptes in. Värdet på annan apportegendom än aktier torde dock inte kunna inkludera framtidsförväntningar på grund av reglerna om det verkliga värdet. Vid inkråmsöverlåtelser kan detta enligt min mening bli ett problem eftersom värderingen förmodligen gjorts utifrån avkastningsvärdemetoden.

Nästa fundering som uppkommer är om det verkliga värdet för bolaget alltid måste vara marknadsvärdet. För det första kan ovanstående resonemang sammanfattas med att det många gånger är svårt att värdera apportegendom. För att det praktiskt skall vara möjligt att tillskjuta apportegendom måste en viss diskrepans tillåtas. Enligt min mening borde det vara tillräckligt att egendomens värde är rimligt i förhållande till det vederlag som erläggs. En egendom som marknadsmässigt har värderats till en viss summa kan för bolaget faktiskt vara värd mer. De kan exempelvis uppnå synergieffekter som inte räknats in i värdet; till exempel en mer driftsäker produktion. Ett värde som överstiger marknadsvärdet borde därmed i exceptionella fall kunna vara godtagbart om det är det verkliga värdet för bolaget.

10 Avslutande kommentar

I den här artikeln har jag behandlat olika problematiska frågor om apportegendom, särskilt om apport av rörelse. Jag har konstaterat att rörelse som bedrivs i aktiebolags-, handelsbolags- eller likartad form kan bli föremål för apport.51 En enskild firma torde däremot inte kunna användas som apportegendom, varken vid överlåtelse av hela rörelsen eller vid inkråmsöverlåtelse, eftersom den fysiske näringsidkaren som driver näringsverksamheten och firman inte kan särskiljas. Därmed kan egendomen inte anses tillförd bolaget. Tillgångar som inte utgör arbete eller tjänster torde dock utan hinder kunna apporteras in tillgångsslag för tillgångsslag.

Johanna Wickenberg

Johanna Wickenberg är jur.kand. och gästlärare i civilrätt vid Uppsala universitet.