1 Inledning

Momsreglerna inom det finansiella området är svåra för att inte säga mycket svåra. Detta beror på att reglerna är svårtolkade men också för att det rör sig om en mycket föränderlig marknad där nya produkter och företeelser hela tiden dyker upp. Den praxis som finns på området är inte i alla delar konsekvent utan leder i vissa fall till tveksamheter. Då området är stort och många gånger svårt att överblicka har jag valt att begränsa denna artikel till ett nyligen meddelat förhandsbesked som för mig rätat ut några frågetecken samtidigt som det för tankarna till courtagedelningsdomarna och rentav kan ge visst argument för att ifrågasätta effekten av de tidigare så omdiskuterade domarna.

Innan jag går närmare in på förhandsbeskedet vill jag börja från början. Jag hade anledning att för några månader sedan fundera på vad som är själva värdepapperstransaktionen och vad som är förmedling av aktier. Som jag såg det då fanns det tre situationer som var av intresse. Det var utförande av själva transaktionen där rättigheter och skyldigheter till aktien förändras, förmedling av aktier i eget namn men för annans räkning och slutligen förmedling av aktier för annans räkning i dennes namn. Det jag hade att bedöma var försäljning av aktier i eget namn för annans räkning. Är denna tjänst undantagen moms som själva transaktionen, som en förmedling av aktier eller är den rentav momspliktig? Man kan tycka att så länge en tjänst är undantagen moms enligt 3 kap. 9 § ML spelar det mindre roll vad orsaken är dvs. transaktion eller förmedling. Jag är dock av den uppfattningen att det i vissa fall är av avgörande betydelse om det är fråga om förmedling av aktier eller om det är själva transaktionen. Det kan få direkt betydelse för andra tjänster som är kopplade till aktuell transaktion/förmedling.

När någon gör en förmedling av aktier är den tjänsten undantagen från moms enligt 3 kap 9 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200) (ML) ”...samt förmedling av aktier eller andra värdepapper”. Motsvarande bestämmelse finns i artikel 13 B d punkten 5 i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) ....”förhandlingar...rörande aktier”.

2 Förmedling i eget namn enligt 6 kap. 7 § ML

ML skiljer på förmedling i annans namn för dennes räkning och förmedling i eget namn för annans räkning. Av 6 kap. 7 § ML framgår att om någon i eget namn förmedlar en vara eller tjänst för annans räkning och uppbär likviden för varan eller tjänsten ska vid bedömning av skattskyldigheten för omsättningen av varan eller tjänsten denna anses omsatt såväl av honom som av hans huvudman. Trots att det de facto är fråga om en förmedlingstjänst anses man i ML:s mening göra transaktionen själv trots att så inte är fallet civilrättsligt. Ur ML:s mening är det således ingen förmedling.

Av Skatteverkets Handledning för mervärdesskatt 2005 avsnitt 9.7 framgår följande:

”Den som i eget namn förmedlar en vara eller en tjänst för annans räkning, och uppbär likviden för varan eller tjänsten, anses som säljare och är därför skattskyldig för moms, om omsättningen som sådan medför skattskyldighet.

Förmedlaren kan under dessa förutsättningar jämställas med en återförsäljare och blir skattskyldig för den förmedlade varans eller tjänstens totala försäljningssumma.”

Om en förmedlare köper och säljer aktierna i eget namn men åt sina kunder/ huvudmän, dvs. i eget namn men för annans räkning, synes inte 6 kap. 7 § ML vara tillämplig då denna enbart avser att bedöma skattskyldighetens omfattning. Detta styrks vidare av förarbetsuttalanden till motsvarande bestämmelse i gamla ML (lag (1968:430) om mervärdeskatt) där det framgår att bestämmelsen inte ansetts tillämplig när undantag från skatteplikt föreligger (prop. 1989/90:111 s. 190).

Mot bakgrund av detta synes inte förmedling av aktier i eget namn för annans räkning vara att jämföra med försäljning av aktien då denna inte omfattas av skatteplikten. Ska resultatet sålunda bli annorlunda just på den grunden att det rör sig om förmedling av en undantagen transaktion?

3 Förmedling i annans namn för dennes räkning

Den fråga som kvarstår är om man bör behandla all förmedling av aktier på samma sätt oavsett om det sker i annans namn för dennes räkning eller inte.

Vad som avses med förmedling (eller förhandling som används som begrepp i sjätte mervärdesskattedirektivet) har prövats av EG-domstolen i CSC Financial Services Ltd (C-235/00). Där framgår att direktivet inte innehåller någon definition av begreppet förhandling (i ML:s förmedling). Domstolen konstaterar vidare (punkten 39 i domen):

”...uttrycket i sammanhanget i punkt 5 avser verksamhet som utförs av en mellanman som inte är part i ett avtal avseende en finansiell produkt och vars verksamhet skiljer sig från de typiska avtalsenliga prestationer som parterna i sådana avtal utför. Förhandlingsverksamhet är nämligen en tjänst som utförs för en avtalsparts räkning och för vilken denna utger vederlag såsom för fristående förmedlingsverksamhet. Verksamheten kan bland annat bestå i att underrätta parten om tillfällen att sluta ett sådant avtal, att komma i kontakt med motparten och att förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning. Denna verksamhets ändamål är således att göra det som är nödvändigt för att parterna skall sluta avtal, utan att förhandlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll.”.

Domen bör kunna sammanfattas med att mellanmannen utför moment som är nödvändiga för att parterna ska sluta avtal, utan att mellanmannen har ett eget intresse i avtalets innehåll, dvs. att mellanmannen inte själv är part i avtalet. Mellanmannen karaktäriseras av att denne agerar som en fristående part i affärsrelationer mellan två parter. I ovan nämnda citat framgår att förhandlingsverksamhet kan bestå i att: ”förhandla om detaljerna i prestationen och motprestationen i kundens namn och för dennes räkning”. Innebär detta att begreppet förhandling/förmedling inte är tillämpligt i de fall någon gör en förmedling i eget namn utan ska man alltid agera i kundens namn för att det ska vara fråga om förmedling/förhandling? Det ter sig som en skrämmande tanke, att förmedling i eget namn inte är själva transaktionen och inte heller förmedlingen då den enbart omfattar sådan förmedling som görs i annans namn för dennes räkning. Denna farhåga visade sig dock, tack och lov, vara obefogad.

4 Skatterättsnämndens förhandsbesked av den 21 december 2005 (dnr 33-05/I)

Skatterättsnämnden (SRN) meddelade den 21 december 2005 ett förhandsbesked som i korthet berör följande.

Ett bolag har Finansinspektionens tillstånd att driva värdepappersrörelse. Tillståndet gäller bl.a. handel med finansiella instrument för annans räkning i eget namn. SRN anser att bolagets verksamhet att köpa och sälja aktier för depåkundernas räkning via Internet eller olika fondkommissionärer sker i bolagets namn och får anses bedriven med stöd av nämnda tillstånd. Vidare konstaterar SRN att denna bolagets handel med värdepapper får anses vara sådan omsättning av aktier som är undantagen från moms enligt 3 kap. 9 § första stycket. Bolag som har tillstånd kan utan särskilt tillstånd också bedriva rådgivningsverksamhet. En sådan verksamhet ligger i så fall utanför den tillståndspliktiga handeln, som därför inte kan anses ingå som ett underordnat led i rådgivningsverksamheten.

SRN konstaterar att handel i eget namn för annans räkning som omfattas av tillståndet att bedriva handel med finansiella instrument inte ska anses underordnad annan rådgivningsverksamhet. Detta är naturligtvis också av största betydelse då en diskretionär kapitalförvaltare (som har Finansinspektionens tillstånd att bedriva värdepappersrörelse) förutom arvodet för förvaltningen (som är momspliktigt) även avseende samma klienter kan förmedla aktier i eget namn och för detta debitera courtage som är undantaget moms. SRN konstaterar vidare att bolagets handel med värdepapper får anses som omsättning av aktier. Är således förmedling av aktier i eget namn att anse som omsättning av aktier dvs. själva transaktionen?

SRN hänvisar till EG-domstolens praxis vad gäller tolkningen av begreppen ”transaktion rörande värdepapper” samt ”förhandlingar rörande värdepapper”. Med det förstnämnda avses transaktioner som kan skapa, förändra eller utsläcka parters rättigheter eller skyldigheter avseende värdepapper medan det sistnämnda avser verksamhet som utförs av en mellanman som inte är part i ett avtal avseende en finansiell produkt och vars verksamhet skiljer sig från typiska avtalsenliga prestationer som parterna i sådana avtal utför.

Med utgångspunkt i denna praxis är bolagets verksamhet avseende handel med aktier i eget namn för annans räkning att bedöma som ”transaktioner rörande värdepapper”. Fråga är således inte om en förmedling utan om en omsättning av värdepapper också i sjätte direktivets mening.

En förmedling av aktier i eget namn ska inte tolkas mot begreppet ”förhandling” och CSC-domen utan det är istället fråga om själva transaktionen. På så sätt är all diskussion om att 6 kap. 7 § ML inte är tillämplig i dessa fall ointressant. Märk att det i detta fall är fråga om ett bolag som handlar med värdepapper via Internet eller fondkommissionärer och således inte direkt på börsen, ändå anses bolaget utföra transaktionen.

En fondkommissionär, bank eller annan som har finansinspektionens tillstånd att bedriva värdepappersrörelse utför således transaktionen när det utför en förmedling i eget namn men för annans räkning. Då det är fråga om transaktionen är ett rimligt antagande att denna transaktion också bör kunna vara föremål för en förmedling.

En intressant följdfråga blir således när en sådan transaktion kan bli föremål för en förmedling. Eller är det så att denna transaktion (förmedling i eget namn för annans räkning) inte går att förmedla?

5 Courtagedelningsdomarna

Av intresse i detta sammanhang är förstås courtagedelningsdomarna som meddelades för drygt två år sedan. Dessa är RÅ 2003 ref 72, RÅ 2003 not 190 och RÅ 2003 not 189. I korthet behandlades följande situationer:

Ett bolag (förmedlare) tar bl.a. upp order från kunden och förmedlar denna till en fondkommissionär. När det senare blir en transaktion får förmedlaren en del av det courtage kunden betalar till fondkommissionären. Parterna delar på courtaget. Regeringsrätten konstaterar att förmedlaren inte utför själva transaktionen då denne tar emot och vidarebefordrar kundernas order att köpa eller sälja värdepapper till de samverkande fondkommissionärsbolagen utan att detta i normalfallet påverkar de egentliga parternas dvs. säljarens och köparens rättigheter eller skyldigheter avseende det finansiella instrumentet. Att dessa i vissa fall levereras från en fondkommissionärs eget lager liksom det faktum att kommissionärer köper och säljer värdepapper i eget namn och därför i ML:s mening ska anses omsätta dessa, kan inte ändra detta förhållande. Frågan är då om förmedlaren kan anses göra en förmedling av värdepapper. Regeringsrätten menar att transaktionerna och förhandlingarna därefter genomförs av fondkommissionären utan medverkan av bolaget. Slutligen skriver Regeringsrätten att eftersom bolaget inte deltar i transaktionerna eller förhandlingarna är bolagets verksamhet inte att betrakta som förmedling av värdepapper.

Domarna är i vissa delar svårtolkade. Att förmedlaren inte utför transaktionen kan tyckas klart men nästa steg är mer intressant att belysa. En tolkning av Regeringsrättens domskäl är att det saknar betydelse om den som anlitar förmedlaren är den som utför själva transaktionen eller förmedlingen. Inte i något fall är det fråga om förmedling/förhandling. Regeringsrätten anser med den tolkningen således att själva tjänsten som förmedlaren utför inte kvalificerar sig som förmedling/förhandling i annans namn för dennes räkning. Man synes inte lägga någon vikt vid om den som köper tjänsten utför transaktionen eller själv är en förmedlare.

6 När är det en förmedling?

Mot bakgrund av ovan refererade förhandsbesked kan konstateras att om ett bolag förmedlar en aktie i eget namn men för annans räkning anses bolaget utföra transaktionen i ML:s och sjätte direktivets mening.

Vidare kan courtagedelningsdomarna tolkas så att när ”förmedlare” tar upp order från kunden och vidarebefordrar denna order till en fondkommissionär anses detta inte uppfylla kraven för att vara en förmedlingstjänst. Exakt vad förmedlaren utfört framgår inte närmare av domarna.

Vid försäljning av aktier i samband med att ett bolag ska börsintroduceras och en nyemission ske har Regeringsrätten ansett att en förmedling av aktier är möjlig vid s.k. corporate finance-tjänster (RÅ 2001 not. 23). Detta fall är dock inte jämförbart med handel på börsen (andrahandsmarknaden) så som de kommit till uttryck i courtagedelningsdomarna.

Den intressanta frågan att ställa sig är när det är fråga om förmedling av aktier i annans namn för dennes räkning. När är kravet på att det är en förmedling/förhandling uppfyllt?

Vägledning finns i den tidigare refererade CSC-domen. Av punkt 38 i domen framgår dessutom att uttrycket ”och förhandlingar” inte syftar till att utgöra en definition av det huvudsakliga innehåller i det undantag från skatteplikt som föreskrivs i denna bestämmelse utan till att utöka bestämmelsens tillämpningsområde till förhandlingsverksamheten. Således utökas räckvidden av undantaget genom att även förhandlingar omfattas. En rimlig slutsats bör vara att om någon utför transaktionen bör också någon annan kunna utföra själva förmedlingen/ förhandlingen.

Av punkten 39 i nämnda dom framgår att en förhandling utförs av en mellanman som inte är part i ett avtal avseende en finansiell produkt. Förhandlingsverksamhet utförs för en parts räkning. Detta kan bl.a. innebära att man:

  • underrättar parten om tillfälle att sluta avtal

  • hjälper till att komma i kontakt med motparten

  • förhandlar om detaljerna i prestationen.

Syftet med verksamheten är att göra vad som är nödvändigt för att parterna ska sluta avtal utan att förmedlaren har ett eget intresse vad gäller avtalets innehåll.

Mot bakgrund de ovan beskrivna punkterna kan man relativt snabbt konstatera att en ”förmedlare” som sammanför parterna genom att vidarebefordra sälj eller köporder bör uppfylla de två första. Den punkten som då kvarstår är om det sker en förhandling om detaljerna i prestationen. Vad skulle dessa detaljer om prestationen närmare bestå i? Kan det vara det datum när aktierna byter ägare, aktiens pris eller hur och när betalning ska ske. Priset är väl sällan aktuellt att diskutera då detta bestäms av den officiella aktiekursen. När det gäller datum för ägarbytet och liknande frågor kan tyckas att den för vilken order skickas redan vid detta tillfälle accepterat att sälja/köpa en viss kvantitet värdepapper och att denne även accepterat rådande pris. Förhandlingen kan möjligen manifesteras av att köp/försäljning endast sker när en viss prisnivå kan uppnås. Det är således svårt att närmare avgöra vad som avses med förhandling om detaljerna i prestationen. Det ovan uppräknade är enbart förslag på vad det kan tänkas avse. Frågan är om inte det är det förmedlaren i courtagedelningsfallen faktiskt också gör. Man bör vidare vara medveten om att EG-domstolen faktiskt skriver att de punkter som uppräknats ovan är något som en förhandlingsverksamhet bland annat kan bestå i. Därmed inte sagt att alla delmoment alltid måste vara uppfyllda för att det ska vara en förhandlingsverksamhet.

7 Slutord

Jag önskar att jag kunde komma fram till någon klok och revolutionerande slutsats men tyvärr lämnar jag läsaren med flera obesvarade frågor. Avsikten är dock att lyfta fram dessa komplicerade problem. Jag tror att SRN:s uttalande, i ovan refererade förhandsbesked, att förmedling av aktier i eget namn för annans räkning är att anse som transaktionen, kan få betydelse framöver vid bedömning av om en förmedling är för handen eller inte.

Även om Regeringsrätten inte synes göra någon skillnad mellan transaktion och förhandling i sina domskäl i courtagedelningsdomarna är frågan ändå om inte detta bör vara en viktig del i bedömningen. En transaktion kan naturligtvis vara föremål för en förmedling. Därefter måste naturligtvis tjänsten som sådana vara en förmedling/förhandling för att kvalificeras som en från moms undantagen tjänst. Dock kan inte krav uppställas som i verkligheten inte går att uppfylla.

Att ha i åtanke är också att begreppet ”förhandling” avser att utvidga räckvidden av undantaget i artikel 13 B d punkt 5 i sjätte direktivet och därmed bör detsamma gälla begreppet ”förmedling” i 3 kap. 9 § ML. Den fråga som infinner sig mot bakgrund av courtagedelningsdomarna är om det någonsin kan vara förhandling/förmedling när det gäller handel på börsen. Om så är fallet kan man fråga sig hur detta står sig mot EG-domstolens uttalande om en utvidgning av tillämpningen av undantaget.

Ylva Hestréus

Ylva Hestréus är verksam som skattejurist vid KPMG Skatt i Stockholm.