3:12-reglerna och företagsförsäljningar

Det har varit mycket diskussion om vad borttagandet i den nya fåmansföretagarbeskattningen av den s.k. 50/50-regeln vid företagsförsäljningar inneburit. Det har närmast blivit en etablerad sanning – ofta citerad i pressen – att den nya lagstiftningen innebär en kraftig skatteskärpning av företagsförsäljningar. Det är därför hög tid att klargöra vad den nya lagstiftningen egentligen innebär.

1 Bakgrunden till 50/50-regelns borttagande

Regeln att hälften av försäljningsvinster på upp till 200 prisbasbelopp över gränsbeloppet beskattades som förvärvsinkomst och hälften som kapitalinkomst innebar ett skattemässigt gynnande av försäljningar framför vinstutdelning. Denna obalans i skattebelastningen medförde många förtida försäljningar – till och med årliga försäljningar där ägarna fortsatt företagets verksamhet men i annat företag. För att uppnå neutralitet i behandlingen av utdelning och försäljningsvinster, så att skattebelastningen blir densamma oavsett om ägaren tillgodogör sig överskotten i form av utdelning eller försäljning, föreslog vi i Arbetsgruppen för reformering av fåmansföretagarbeskattningen (Edin, Hansson, Lodin, Reformerad ägarbeskattning – effektivitet, prevention, legitimitet, 2005) att 50/50-regeln skulle avskaffas. Samtidigt använde vi den ökning av statsinkomsterna, som detta annars skulle ha givit, till att öka avsättningsmöjligheterna i främst lönesummeregeln, vilket medför ökad kapitalinkomstdel vid såväl utdelning som vid försäljningsvinster. Skattesatsen för kapitalinkomstbeskattad utdelning och aktievinst har sänkts från 30 till 20 procent, vilket också bör beaktas. Regering och riksdag följde även i denna del vårt förslag. Det sammantagna resultatet i den nya 3:12-lagstiftningen innebär att avsättningsmöjligheterna i lönesummeregeln har mer än fördubblats för de mindre företagen och fyrdubblats för större företag. Dessutom har införandet av möjligheter till en schablonavsättning för de minsta företagen ökat deras avsättningsmöjligheter till kapitalinkomstbeskattad inkomst med i de flesta fall 4–5 gånger.

Genom denna omflyttning av rätten till kapitalinkomstbeskattning har neutralitet i behandlingen av utdelning och aktievinster åstadkommits, varigenom samma kapitalinkomstbehandling kan uppnås genom utdelning som genom försäljning. Skattebelastningen blir densamma i de två fallen. Beräkningar utifrån data i databasen FRIDA visar också att merparten av de c:a 12 000 försäljningar åren 2001–2002 på vilka 50/50-regeln tillämpats skulle belastats med en lägre sammanlagd skatt på vinsten med de nya reglerna. Med full arbetsinkomstbeskattning inom ramen av 100 basbelopp försvinner dock skattefördelen vid korta innehav i de flesta fall, särskilt vid internöverlåtelser i skatteminskande syfte.

100-basbeloppsregeln, som begränsar den del av en aktievinst som kan bli förvärvsinkomstbeskattad, har behållits, dock med den förändringen att den numera avser 100 inkomstbasbelopp i stället för prisbasbelopp, vilket innebär att en aktievinst till den del den överstiger 100 inkomstbasbelopp utöver det kapitalinkomstbeskattade gränsbeloppet, fortfarande fullt ut blir behandlad som en vanlig kapitalvinst med 30 procents beskattning. Skälet härför är att ju högre vinsten är desto mer ökar sannolikheten för att vinsten innehåller äkta kapitalvinster, som bör kapitalinkomstbeskattas.

2 Kraftig kritik mot 50/50-regelns borttagande

Trots att regelsystemet genom denna omfördelning av kapitalinkomstbeskattningen blir neutralare och trots att den innebär en minskning av skatteuttaget på fåmansföretagarkollektivet liksom på flertalet företagsförsäljningar har denna del av den nya 3:12-beskattningen utsatts för mycket stark kritik, särskilt från näringslivsorganisationerna. Så har Svenskt Näringsliv såväl i sitt remissyttrande över utredningsförslaget, som i skrivelse till Skatteutskottet (2005-11-22) och i pressen med utgångspunkt från två exempel hävdat att följden av den nya lagstiftningen blir kraftiga skattehöjningar på företagsförsäljningar.

”Exempel 1

En företagare med en kapitalvinst på 2 miljoner kr, 4 miljoner kr resp. 10 miljoner kr. Hela vinsten antas vara skattepliktig, dvs. det finns inte något gränsbelopp som företagaren kan tillgodoräkna sig. Företagaren får i de båda första alternativen skärpt skattesats från 43,5 till 57 %. Skattebeloppet ökar med närmare 300 000 kr resp. drygt 500 000 kr.

Skatteskärpningen är ca 100 000 kr lägre i alternativet med en kapitalvinst på 10 miljoner kr. Där ökar skattesatsen från 41 till 42 %.”

”Exempel 2

Detta exempel följer förutsättningarna i exempel 1, men här finns ett gränsbelopp på 500 000 kr. Vid beräkning enligt dagens regler antas företagaren ha ett lättnadsbelopp på 50 000 kr. Företagaren får i de båda första alternativen skärpt skatt. Skattebeloppet ökar med närmare 200 000 kr (en skärpning från 39 till 48 %) respektive drygt 400 000 kr (en skärpning från 41 till 52 %). Skatteskärpningen är mindre – ca 70 000 kr – i alternativet med större kapitalvinst där skattesatsen ökar från ca 40 till 41 %.”

Svenskt Näringsliv har också i ett annat sammanhang i en nordisk jämförelse (Krister Andersson. Nya 3:12-regler i ett nordiskt perspektiv, Svensk Skattetidning 2005, sid. 525), riktat kritik mot de nya 3:12-reglerna, som visar höga skattenivåer för det nya svenska systemet. Konsultföretaget Deloitte & Touche har där haft uppdraget att granska utfallet i ett antal typföretag. Den nordiska jämförelsen omfattar företag med noll, respektive 5, 14 och 35 anställda och avser beskattningen av löpande inkomster. De årliga vinstnivåerna före uttag av företagarens egen lön uppgår till 30 000, 50 000,100 000 respektive 200 000 euro. I samtliga fall har halva vinsten uttagits som lön och andra halvan som utdelning. Samtliga fall visar höga svenska skattenivåer även om de genom de nya 3:12-reglerna blir lägre än i det gamla systemet. Härigenom överförs i en eller annan form hela överskottet årligen till ägaren av företaget. Detta är emellertid inte ett särskilt typiskt beteende för fåmansföretag, där normalförfarandet är att hålla kvar en betydande del – oftast merparten – av den redovisade årsvinsten i företaget för framtida investe ringar. Dessutom innebär denna överföring av hela det årliga överskottet till ägaren ett med hänsyn till det svenska systemets uppbyggnad särskilt oförmånligt skatteutfall. Inte nog med att löneuttaget i de olika exemplen ofta är högre än systemet erfordrar för att kunna utnyttja lönesummeregeln maximalt, vilket är anmärkningsvärt mot bakgrund av att det nya högre kravet på eget löneuttag kritiserats hårt som för högt. Dessutom medför utdelningsnivån i flera fall att utdelningen överstiger årets gränsbelopp och i onödan blir utsatt för lönebeskattning, vilket svenska företagare normalt undviker. På så sätt blir skattenivån onödigt hög i Sverige. Studien omfattar emellertid inte skattekonsekvenserna vid försäljning. Ändå är det just på den punkten som kritiken mot det nya systemet varit hårdast. I det följande kommer, på grund härav och på grund av att det inte går att utläsa hur beräkningarna av skattebelastningen har skett, denna internationella jämförelse att lämnas utanför den fortsatta framställningen. Den behandlar i stället den sammanlagda skattebelastningen av löne-, utdelnings- och kapitalvinstbeskattningen med utgångspunkt från de exempel som Svenskt Näringsliv presenterat i sitt remissyttrande och i sin skrivelse till Skatteutskottet.

Den kritik som Svenskt Näringsliv där framfört har fått sådant genomslag att det idag närmast får anses vara en etablerad sanning att beskattningen av företagsförsäljningar skärpts betydligt. Det kan därför vara på plats att närmare analysera de anförda exemplens förutsättningar. I det anförda exempel 1 förutsätts att det inte finns något gränsbelopp, vare sig i det gamla eller nya systemet. Det betyder att gränsbeloppen i sin helhet måste ha förbrukats genom utdelningar under innehavstiden. Men denna förutsättning är orealistisk, eftersom de vidgade möjligheterna till avsättningar till gränsbelopp ger högre gränsbeloppsavsättningar än i det gamla systemet. Exemplet innebär därför implicit att de kapitalinkomstbeskattade utdelningarna, som dessutom i det nya systemet kan ske till endast 20 procents skatt, måste ha varit större i det nya systemet än i det gamla systemet. Med hänsyn till att mer vinstmedel då måste ha utdelats under innehavstiden i det nya systemet är det märkligt om försäljningsvinsten blir densamma i det gamla och nya systemet. Jämförelsen kan då knappast avse samma företag.

För att ge en rättvisande bild av skattebelastningen är det nödvändigt att väga in de uttag och den beskattning som skett under innehavet. Innehavstidens längd är också av stor betydelse för skattebelastningen – särskilt i det nya systemet, som bygger på årlig uppbyggnad av gränsbeloppet. Om inga uttag skett måste det vid försäljningstillfället kvarstående lågbeskattade gränsbeloppet på grund av regelskillnaderna vara högre i det nya systemet än i det gamla. Inget av detta har beaktats, vare sig i exempel 1 eller 2. Med hänsyn till att 50/50-regelns skattefördel, som bara kan utnyttjas vid försäljning, i det nya systemet i huvudsak kompenseras genom högre gränsbeloppsavsättningar, som kan användas vid såväl utdelning som försäljning, är det ett märkligt redovisningssätt att bygga upp förutsättningarna så att de nya reglernas fördelar inte går att utnyttja i exemplet. I själva verket är de två exemplen så uppbyggda att de inte kan ge ens en förenklad bild av verkligheten. Det skall erkännas att det är komplicerat att åstadkomma rättvisande jämförelser. Men förenklingen har i de två exemplen gått så långt att resultatet blivit missvisande.

Frågan är då hur man bör bygga upp en korrekt jämförelse mellan det gamla och det nya systemets effekter – med särskilt hänsynstagande till försäljningssituationen.

I det följande skall med utgångspunkt från Svenskt Näringslivs exempel en förhoppningsvis mer rättvisande metod för jämförelsen presenteras.

3 Förutsättningar och redovisningsprinciper för jämförelse av utfallet av gamla och nya 3:12-regler1

En rättvisande jämförelse kräver att en rad ytterligare förhållanden beaktas, såsom innehavstid, antal anställda, eget löneuttag, utdelningsnivå under innehavet, liksom samtliga de skatter som har betydelse för den totala skattebelastningen på vad som ägaren tillgodogör sig genom lön, utdelning eller försäljningsvinst. I de jämförelser som nedan presenteras gäller följande förutsättningar.

Normalt brukar genomsnittlig innehavstid för huvuddelägare i onoterade företag uppskattas till 16–17 år, men för att ej särskilt gynna det nya systemet, vars regler blir allt förmånligare ju längre aktierna innehafts, har innehavstiden för aktierna begränsats till 10 år, i Alternativ A dock även 20 år. Tillskjutet belopp förutsätts uppgå till 100 000 kr. Statslåneräntan förutsätts vara 5 procent. För år 2006 utgör prisbasbeloppet 39 700 kr och inkomstbasbeloppet 44 500 kr.

Genomgående har exemplen konstruerats så att ett optimalt utnyttjande enligt de gamla reglerna sker, t.ex. genom utdelning inom ramen för kapitalinkomstbeskattning och genom lägsta möjliga löneuttag vid utnyttjande av lönesummeregeln. I det nya systemet måste eget löneuttag vara högre för att lönesummeregeln skall kunna utnyttjas, vilket i sin tur minskar företagets vinst. I övrigt bestämmer det gamla systemet förutsättningarna. Samtliga skatter i alla led har beaktats: bolagsskatt, utdelningsskatt (skattefrihet för lättnadsbelopp och 30 respektive 20 procent på kapitalinkomstbeskattad del), skatt på aktievinst (50/50-regeln och 100-basbeloppsregeln), arbetsgivaravgifter på löneuttag (inkl nedsättningsreglerna) och kommunal och statlig inkomstskatt (efter grundavdrag) på arbetsinkomst och övervinster. Inga andra löneinkomster än lönen från bolaget förutsätts förekomma.

Samtliga skatter och avgifter ingår i den redovisade sammanlagda genomsnittliga skattebelastningen i relation till all inkomst som ägaren erhåller oavsett form. För att klarare belysa skillnaden mellan det gamla och det nya systemets effekter har bolagsvinsten, och därmed bolagsskatten, hållits ner till ett minimum. Det innebär att endast så stor bolagsvinst har redovisats som krävs för att täcka de utdelningar som förutsättningarna framtvingar. Det betyder att större delen av försäljningsvinsterna hänför sig till dolda övervärden, goodwillvärden och orealiserade värdestegringar. Detta är i och för sig knappast typiskt, men har här valts för att renodla jämförelsen mellan de två systemens effekter så mycket som möjligt och ge 50/50-regeln samma vikt som i Svenskt Näringslivs exempel.

Försäljningsvinsten uppgår inledningsvis i Alternativ A till 2, 4 respektive 10 milj. kr i enlighet med Svenskt Näringslivs exempel.

Hela vinsten utgörs här av goodwillvärden. Dessutom har bolaget visat en årlig vinst på 16 667 kr före skatt vilket möjliggjort en utdelning på 12 000 kr lika med vad som var utdelningsbart inom ramen för kapitalinkomstbeskattning i det gamla systemet. Härmed finns inget gränsbelopp kvar vid försäljningen i enlighet med Svenskt Näringslivs exempel 1. I det nya systemet uppkommer på grund av den förmånliga schablonregeln ett årligt sparat gränsbelopp på 54 750 kr utöver utdelade 12 000 kr, som kan utnyttjas vid försäljningen. Skatt på vinsten räknas ut enligt såväl det gamla som det nya regelsystemet. Samtliga regelskillnader mellan de båda systemen, som påverkar skatteberäkningen, beaktas.

I Alternativ A och Alternativ B, exempel 1 finns inga anställda.

I Alternativ B, exempel 2 är ägaren (löneuttag enligt lönesummeregeln i gamla respektive nya systemet) plus 4 personer med årslön på 240 000 kr vardera anställda i företaget.

I Alternativ B, exempel 3 är ägaren plus 12 personer anställda, varav en förman med en årslön på 320 000 kr och övriga med årslön på 240 000 kr.

I Alternativ B, exempel 1–3 beräknas resultat för tre olika fall som skiljer sig åt vad gäller utdelningarna under den tid aktierna innehafts:

1. Ingen utdelning har skett utan alla gränsbelopp och lättnadsbelopp har sparats för att utnyttjas vid försäljningen.

2. Hälften av tillgängligt utdelningsutrymme enligt de gamla reglerna har utnyttjats till utdelning varje år.

3. Maximal årlig utdelning har skett inom ramen för kapitalinkomstbeskattad utdelning enligt gamla systemet.

I de fall utdelning sker har de gamla reglerna styrt utdelningens höjd och samma belopp har ansetts utdelat också enligt de nya reglerna. För att åstadkomma en rättvisande jämförelse uppgår i dessa exempel aktievinsten till 2, 4 respektive 10 milj. kr plus summan av de årliga vinster som enligt de gamla reglerna i varje enskilt fall ryms inom sparat gränsbelopp vid försäljningen. Utdelningens höjd i b- och c-exemplen påverkar nivån på sparat gränsbelopp och därmed också försäljningsvinstens nivå.

I Alternativ B 1, där inga anställda finns, blir då försäljningsvinsten densamma i de båda systemen. I Alternativ B 2–3, där anställda ingår, påverkar skillnaderna i löneuttagskravet också försäljningsvinstens storlek. Det högre kravet på ägarens eget löneuttag i det nya systemet än i det gamla har lett till en ökning av lönekostnaden inklusive arbetsgivaravgiften, vilket beaktats. Som en konsekvens av det högre löneuttaget har försäljningsvinsten i det nya systemet reducerats med den ökade lönekostnaden. Den högre beskattningen på lönen har beaktats i beräkningen av den totala skatten och den totala nettoinkomsten efter skatt. Försäljningsvinsternas storlek påverkas också av antalet anställda, då lönesumman påverkar utdelningsmöjligheterna i båda systemen. Hur dessa faktorer påverkat försäljningsvinsten i de olika exemplen redovisas nedan.

Tabell 1

Försäljningsvinstens storlek

(2, 4 resp 10 mkr plus sparat gränsbelopp, i nya systemet minskat med högre eget löneuttag)

I varje exempel framräknas ägarens nettoinkomst efter skatt, den totala skatten i procent samt belastningen i form av bolagsskatt på den framtagna bolagsvinsten, skatt på tjänsteinkomsten (inkl. arbetsgivaravgifter), skatt på utdelningen och skatt på kapitalvinsten. Nedan redovisas för översiktlighetens skull den totala belastningen i form av alla skatter och avgifter i procent av ägarens totalt uppburna inkomst oavsett form.

4 Jämförelse av skattebelastning i det gamla respektive det nya systemet vid angivna förutsättningar

Alternativ A

Förutsättningar: Inga anställda, utdelning 12 000/år, därmed inget gränsbelopp kvar enligt det gamla systemet. I det nya systemet kan drygt 54 000 kr av gränsbeloppet sparas.

Tabell 2

Genomsnittlig skattesats (på kapitalvinst, utdelning och lön)

Alternativ A

Genomsnitlig skattesats (på kapitalvinst och utdelning)

20 års innehav ger mer dubbelbeskattad utdelning, vilket ökar skattebelastningen vid gamla regler.

20 års innehav ger å andra sidan enligt det nya systemet större sparat gränsbelopp, vilket där minskar skattebelastningen.

Av exemplet framgår betydelsen av innehavstidens längd i det nya systemet.

Vid en vinst på 2 milj. kr gör schablonregeln det nya systemet fördelaktigare än 50/50-regeln. Vid en vinst på 4 milj. kr är det gamla systemet med 50/50-regeln fördelaktigare vid 10 års innehav. Vid längre innehav är det nya systemet med sitt höga schablonbelopp fördelaktigare.

Vid vinster över 9 milj. kr innebär borttagandet av 50/50-regeln inget, eftersom vinster över 100 basbelopp beskattas med 30 procent i det nya systemet, vilket vid knappt 9 milj. kr neutraliserar 50/50-regeln.

I fyra fall ger de nya reglerna lägst skattebelastning. I ett fall ger de gamla reglerna lägst skatt och i ett fall blir skattebelastningen densamma.

Alternativ B

Exempel 1a–c Inga anställda, innehavstid 10 år

Förutsättningar:

1a) ingen utdelning, därmed finns alla gränsbelopp kvar att utnyttja vid försäljningen.

1b) utdelning av 50 % av årligt utdelningsbart belopp enligt de gamla reglerna. Återstoden sparas för att utnyttjas vid försäljningen.

1c) utdelning av 100 % av årligt utdelningsbart belopp enligt de gamla reglerna. Överskjutande gränsbelopp enligt de nya reglerna sparas för att utnyttjas vid försäljningen.

Tabell 3

Exempel 1, Inga anställda

Sammanlagd genomsnittlig skattesats (på bolagsvinst, kapitalvinst och utdelning)

Alternativ B

Genomsnittlig skattesats (inräknat kapitalvinst, utdelning och lön)

Eftersom det här inte finns några anställda har lönesummeregeln ingen effekt. Vid vinstfallet 2 milj.+ är schablonregeln tillräckligt förmånlig för att ge bättre resultat än 50/50-regeln. Att skatteprocenten stiger vid större utdelning beror på att den högre utdelningen kräver högre bolagsvinst, varigenom bolagsskatten ökar. Vid vinstfallet 4 milj.+ ger det gamla systemet genom 50/50-regeln klart lägre skatt. Som ovan förklarats medför borttagandet av 50/50-regeln i kombination med 100-basbeloppsregeln vid vinster över 9 milj. kr samma resultat som det gamla systemet.

I detta exempel ger det nya systemet lägst skattebelastning i två fall och det gamla systemet bäst utfall i tre fall. I fyra fall är utfallet lika.

Tabell 4

Exempel 2, ägaren + 4 anställda

Sammanlagd genomsnittlig skattesats (på bolagsvinst, kapitalvinst, utdelning och lön)

Här får lönesummeregeln effekt. Genom att ägarens egen lön får ingå i löneunderlaget i det nya systemet liksom att avsättningen till gränsbelopp uppgår till 20 procent mot 12 procent i det gamla systemet kompenseras borttagandet av 50/50-regeln i åtta av nio fall, trots det högre kravet på ägarens eget löneuttag i det nya systemet och därav följande högre arbetsgivaravgifter och inkomstskatt. I fyra fall ger det nya systemet lägst skatt, medan det gamla systemet ger lägst skatt i endast ett fall. I fyra fall blir skattebelastningen densamma.

Tabell 5

Exempel 3, ägaren + 12 anställda

Sammanlagd genomsnittlig skattesats (på bolagsvinst, kapitalvinst, utdelning och lön)

Här uppgår lönesumman till 3 718 000 kr och överstiger härmed 60 inkomstbasbelopp (2 670 000 kr). 50 procent av lönesumman däröver får ingå i gränsbeloppet enligt det nya systemet, vilket får stora effekter. Effekten motverkas dock delvis av att det egna löneuttagskravet är drygt 100 000 kr högre i det nya systemet med de högre arbetsgivaravgifter och den högre personliga inkomstskatt detta medför. Ändå visar exemplet att det nya systemet ger betydligt lägre skatt än det gamla systemet i samtliga fall trots avskaffandet av 50/50-regeln. I vinstfallen 2 och 4 milj. + är skillnaden i skattebelastning så stor som 4–9 procent.

I ovan redovisade exempel har vinsten antagits utgöra 2, 4 respektive 10 milj. kr utöver sparade gränsbelopp enligt det gamla systemet. Det kan också vara intressant att se hur stort det sparade gränsbeloppet efter 10 år blir i de båda systemen vid olika antal anställda, om ingen utdelning skett under innehavet, vilket redovisas i följande tabell. Då skall dessutom observeras att skattebelastningen på gränsbeloppet är 30 procent i det gamla systemet och endast 20 procent i det nya systemet. För att se hur mycket gränsbeloppet i det nya systemet är värt i jämförelse med det gamla systemets gränsbelopp är det lämpligt att förutom att redovisa bruttovärdena också redovisa värdet efter skatt.

Tabell 6

Högsta möjliga sparade gränsbelopp

Max. sparat gränsbelopp efter 10 år vid olika antal anställda, ingen utdelning

Tabellen visar också den högsta kapitalvinst som i respektive system vid givna förutsättningar kan täckas av sparat gränsbelopp och endast bli kapitalinkomstbeskattad. Gränsbeloppet blir i nya systemet 5,7, 2,5 respektive 2,5 gånger större än i det gamla systemet beroende på antalet anställda. Det betyder till exempel att ett företag med 12 personer anställda kan säljas med en vinst upp drygt 12 milj. kr som endast bli kapitalinkomstbeskattad med 20 procents skatt mot en vinst på endast 4,96 milj. kr i det gamla systemet, där skatten dessutom är 30 procent. Om man i jämförelsen tar hänsyn till att kapitalinkomstskatten på gränsbelopp i det nya systemet endast är 20 procent jämfört med 30 procent i det gamla är värdet av gränsbeloppet i det nya systemet i de olika fallen 6,5, 2,8 respektive 2,8 gånger större än i det gamla systemet.

5 Slutsatser

Vid en sammanfattande bedömning av resultatet skall observeras att en förutsättning för exemplen är att vinsten skall överstiga det sparade gränsbeloppet med 2, 4 respektive 10 milj. kr. Större utdelningsbelopp än vad som i allmänhet tas ut ingår också i förutsättningarna. Exemplen är således konstruerade så att 50/50-regelns lättnad alltid skall kunna utnyttjas i det gamla systemet. Vinsterna har blivit högre än vad som i verkligheten torde vara normalt. Vid mer måttliga vinstnivåer torde enligt det nya systemet vinsten i allmänhet falla inom ramen för vad som utgör sparat gränsbelopp och därmed endast beskattas med 20 procent. Borttagandet av 50/50-regeln får i dessa fall ingen betydelse. I det gamla systemet kom betydligt lägre och fler vinster att bli föremål för beskattning ovanför gränsbeloppet, varigenom 50/50-regeln ofta kom i tillämpning, vilket illustreras av resultaten i tabell 6.

Även om den här presenterade genomgången är betydligt fylligare än Svenskt Näringslivs exempel är den naturligtvis inte heltäckande. Dess syfte har varit att belysa skattebelastningen i några viktiga typsituationer, illustrerade genom de olika fallen. Ser man till det sammanlagda resultatet av denna genomgång ger det nya systemet lägre skatt i 19 av de redovisade fallen, medan det gamla systemet ger lägre skatt i endast fem fall. Skatteutfallet är lika i nio fall. Av totalt 33 fall ger det nya systemet således högre skatt i endast fem fall. Tre av dem återfinns i tabell 3 i fall där inga anställda funnits och vinsten uppgått till drygt 4 milj kr.

Med tio års innehav är innehavstiden för kort för att ett i det vinstläget tillräckligt högt gränsbelopp utan tillgång till lönesummeregeln skall hinna sparas ihop och kompensera för 50/50-regelns bortfall.

Som framgår av tabell 4 förändras läget till förmån för det nya systemet när anställda finns varigenom den nya förmånligare lönesummeregeln kan utnyttjas. För företag med mer än 10 anställda är det nya systemet alltid fördelaktigare trots det högre kravet på eget löneuttag. De redovisade resultaten för vissa typfall utesluter naturligtvis inte att det finns enskilda försäljningsfall där det nya systemet innebär en försämring. Det gäller i huvudsak kortare innehav.

Den gjorda analysen kan också bidra till att belysa hur stor skattebelastningen är på fåmansföretagen och deras ägare jämfört med skattebelastningen på flermansföretag – noterade eller onoterade. För ägare av ett noterat företag uppgår den sammanlagda skattebelastningen av bolags- och utdelnings- eller försäljningsvinstskatt 49,6 procent och för ägare av onoterade flermansföretag 46 procent. För ägaren av fåmansföretag utan anställda varierar skattebelastningen vid 10 års innehav mellan 38 och 47 procent för att bli ännu lägre vid längre innehav. Den lägre skattebelastningen beror på låg redovisad bolagsvinst, vilket beror på beräkningstekniska skäl.

I företag med anställda är variationerna mindre. För företag med fyra anställda utöver ägaren blir skattebelastningen i genomsnitt 43 procent, vari även ingår skattebelastningen på det egna löneuttaget. För företag med 12 anställda utöver ägaren blir genomsnittsskatten 38 procent trots det här betydligt höjda kravet på eget löneuttag. Resultaten kan ge ett nytt perspektiv på frågorna om gränsdragningen mellan flermans- och fåmansföretag.

De ovan redovisade resultaten för det nya systemet utgår från att systemet kan tillämpas fullt ut. Emellertid ger systemet under de första åren med det nya regelverket inte samma fördelaktiga resultat. Det beror på att 50/50-regeln avskaffats med omedelbar verkan medan de nya högre gränsbeloppen endast kan byggas upp successivt. För att undgå detta övergångsproblem föreslog vi i Arbetsgruppen att ägaren vid försäljning övergångsvis skulle få beräkna sparade gränsbelopp som om de nya reglerna gällt hela innehavstiden dock högst fem år. Det skall erkännas att den föreslagna regeln kanske var onödigt komplicerad. Men också enklare lösningar var tillgängliga, exempelvis att fasa ut 50/50-regeln under en femårsperiod eller kortare tid, så att 60 procent av övervinsten år 2006 skulle beskattas som tjänsteinkomst och 40 procent som kapitalinkomst, o.s.v. Regeringen och riksdagen valde emellertid att avstå från att införa någon övergångsregel, vilket medfört en olycklig obalans och av Arbetsgruppen inte avsedd skattebelastning i övergångsskedet. Detta finns anledning att kritisera, men inte reformens långsiktiga effekter, trots att regeringen inte accepterade Arbetsgruppens huvudförslag, som hade givit ännu bättre utfall för företag med en eller flera anställda.

Den analys som utgör basen för denna redovisning är betydligt mer djupgående och bredare än den analys som Svenskt Näringslivs exempel bygger på. Resultatet visar att denna grundlighet är nödvändig för att åstadkomma en någorlunda rättvisande bild av effekterna av de nya 3:12-reglerna. Den presenterade jämförelsen visar i själva verket att den kritik som riktats mot 50/50-regelns slopande varit starkt överdriven.

Sven-Olof Lodin

Sven-Olof Lodin är professor och f.d. Näringslivets skattesakkunnige.