Föreningen Svenskt Näringsliv har i skrivelse till Finansdepartementet begärt att avdragsförbudet för trängselskatt skall slopas i inkomstslaget näringsverksamhet och vid resa med egen bil i tjänsten i inkomstslaget tjänst. Motiveringen är att det avdragsförbud för trängselskatt som införts strider mot grundläggande skatterättsliga principer och drabbar många företag – särskilt de mindre – mycket hårt. I begäran föreslås att avdragsförbudet skall gälla retroaktivt från och med den 1 januari 2006.
Stockholmsberedningen föreslog i sitt delbetänkande SOU 2003:61 att trängselskatten skulle få dras av om den är en kostnad i näringsverksamhet eller i tjänst vid tjänsteresor. Regeringen bestämde dock att skatten över huvud taget inte skall få dras av med hänvisning bland annat till effektivitet och jämlikhet.
Den som använder sin egen bil för resor i tjänsten för resor till och från Stockholms innerstad kommer att få betala trängselskatt. Om arbetsgivaren ersätter den anställde för hans utlägg innebär reglerna att ersättningen behandlas som lön och beskattas. Arbetsgivaren blir också tvungen att betala sociala avgifter.
Den som har ett arbete där han ofta måste använda bilen kan komma att få betala 1 200 kronor i trängselskatt per månad. Betalar arbetsgivaren ersättning för utlägget kommer detta alltså att behandlas som lön. På grund av avdragsförbudet kommer den anställde att få betala upp till 700 kronor i månaden i skatt. Den anställde kommer alltså att bli skattskyldig utan att ha erhållit motsvarande inkomster.
Den som använder arbetsgivarens bil i tjänsten drabbas däremot inte av beskattning. I dessa fall är det arbetsgivaren som skall betala trängselskatt. Denne kan emellertid inte tillgodoräkna sig kostnaden när vinsten beräknas. Det är en kostnad som borde vara avdragsgill utifrån principen att det är företagens nettovinst som skall beskattas. Alla intäkter bör vara skattepliktiga och alla kostnader bör vara avdragsgilla vid beskattningen. Att inte medge avdrag innebär en form av bruttobeskattning, vilket innebär en överbeskattning av företagen.
När en arbetsgivare ersätter en anställd för betald trängselskatt är det en fråga om kostnadsersättning. En grundläggande princip är att om en arbetsgivare utger en kontant ersättning till en anställd för att täcka kostnader i tjänsten skall detta inte behandlas som lön. Det synsätt som regeringen anlagt för trängselskatten står därför i strid med grundläggande skatterättsliga principer för uttag av skatt.
En sådan princip är skatteförmågeprincipen, vilken hela inkomstskattesystemet grundas på, som innebär att endast inkomster som medför skatteförmåga skall leda till en skattebetalning.
En annan viktig princip är likformighetsprincipen som innebär att skattereglerna skall vara utformade på ett sådant sätt att de leder till en likformig och rättvis beskattning. Med andra ord skall alla i samma ekonomiska och sociala situation beskattas på samma sätt. Det skall sakna betydelse i vilken form en inkomst erhålls och i vilken form en utgift erläggs.
Ytterligare en annan princip är neutralitetsprincipen som innebär att beskattningen skall vara så utformad att den är neutral i förhållandet mellan olika handlingsalternativ. Beskattningen skall med andra ord inte styra den enskildes handlande.
Den anställde som reser med egen bil i tjänsten kommer att drabbas av beskattning utan att han fått någon ökad skatteförmåga. Den som använder arbetsgivarens bil i tjänsten drabbas inte av en skatt på 700 kronor per månad. Däremot drabbas den som använder sig egen bil för att kunna utföra sitt arbete. Trängselskatten strider således mot såväl skatteförmågeprincipen som mot likformighets- och neutralitetsprinciperna.
Regeringen motiverar utformningen av reglerna med att på det här sättet fördelas konsekvenserna av skatten jämlikt. Detta är dock uppenbart felaktigt. Den som har ett arbete där han behöver använda sin egen bil när arbetet utförs drabbas på ett otillbörligt sätt.
Vid utformningen av skatten bör grundläggande skatteprinciper följas och därför behövs ändrade regler för trängselskattens kostnadsbehandling för såväl enskilda personer som för företagen. Det är orimligt att den enskilde ska betala extra skatt för att utföra uppdrag i tjänsten. Det är också orimligt att företagen ska bruttobeskattas genom att inte få tillgodoräkna sig kostnaden när beskattningsbar vinst beräknas.
Kerstin Nyquist
Kerstin Nyquist, skattejurist, Svenskt Näringsliv.